Han lyfte in mig i passagerarsätet och jag skrattade. Jag skrattade, det hade jag inte gjort på så länge, och nu gjorde jag det så det krampade i magen.
Och han skrattade också, fast jag vet inte om han skrattade åt mig eller händelsen.
Han hoppade in på förarsätet, och där satt vi ett långt tag och bara skrattade, helt dyngsura.
- So, would you like to tell me your name? Sa han och kollade rakt in i mina ögon.
- Well, my name is Maria, but everyone calls me Mia! Svarade jag, fortfarande lite halvt skrattandes.
- Nice to meet you Mia, I’m William, but please call me Will! Sade han och tog min hand.

Han hade varit så snäll och erbjudit mig skjuts hem, vilket jag gärna tackade ja till.
Vi satt mest och pratade, lärde känna varandra. Jag berättade inte om mina föräldrar, eller mitt ex, men jag berättade alla bra minnen och stunder jag varit med om. Sedan berättade han lite om sitt liv, och jag satt roat och lyssnade. Han hade fem syskon, vilket var lite ofattbart till skillnad från mig som inte hade några.

- Thank you so much for the ride, and the help! That was really sweet of you! Sa jag och började gå ut i regnet igen, men när jag precis är påväg att kliva ut känner jag att han tar tag i min handled och drar mig tillbaka in i bilen. Jag kollade chockat på honom.
- I’m sorry, I just, will we meet again? Frågade han och rynkade pannan.
- If destiny wants us to meet again we will! Bye! Svarade jag snabbt och klev ut ur bilen igen.

När jag kollade bak mot bilen igen såg jag honom sitta och le mot mig, och jag kunde inte annat än le tillbaka.
Jag haltade hela vägen hem, knät bultade som sjutton och jag ville bara komma in i lägenheten.
När jag svängde förbi på parkeringen skymtade jag en stor, svart bil som körde in och parkerade.
Först klev två livvakter ut, stora som sjutton var de med.

Jag kollade nyfiket, vad var detta nu då?
Långt bort hör jag skrikande tjejer, men har inte en tanke på att de är påväg hit.
Livvakterna öppnade dörrarna på varsin sida och ut kliver fem killar, fyra brunetter och en blond. De ser lite stressade ut, och öppnar snabbt  bagageluckan börjar ta ut sina väskor.
Men då ser jag dem, skrikande tjejer som kommer springandes i flock, men blicken fäst vid de fem killar som klivit ut ur bilen.
Killarna kollar mot fansen och gav varandra snabba blickar. Sedan fick en utav dem syn på mig, han hade svart hår, och det var först då jag märkte att jag antagligen stirrade på dem. Jag kollade bort och rodnade.
Sen kollade jag upp lite försiktigt upp igen och då stod helt plötsligt alla och kollade på mig. Jag kände mig så obekväm, men log lite falskt och vinkade. De vinkade tillbaka och log stort allihopa.
Jag var påväg att gå in igen när jah kände hur någon puttade till mig hårt i ryggen.


Louis perspektiv:

Vi vinkade åt tjejen som stod där på andra sidan. Hon var helt dyngsur och gick och bärde på tre kassar. Hade hon varit ute och röjt i regnet eller något?
Jag skrattade lite för mig själv.
Klungan med fans kom snabbt springandes mot oss, det såg ut som de sprang för livet.
Jag kollade lite snabbt mot tjejen som vi vinkat till, och när jag kollade mot hennes håll ser jag hur fansen springer omkull henne. Som tur var så va Johnny och Paul snabba med att fösa bort fansen, de kunde egentligen inte komma in här, så jag förstod inte hur de lyckats komma in.
Tjejen låg på marken och höll om sitt knä, och jag började springa fram emot tjejen, med Niall tätt bakom mig.

Hon började plocka ihop sina kassar.
- Let me help you. Sa jag och slog mig ned jämte henne.
- No, it’s okay, I’m doing fine. Fick jag som svar och hon log lite lätt.
Jag tog dem ändå, och niall hjälpte henne upp. Först då såg jag att hennes knä var uppskrapat och blödde.
- Ohgod! You’re bleeding! Sa jag lite frustrerat. Stackars tjej, hon var ju helt oskyldig.
- Yes, can you please just leave me now, I want to go home. Sa hon lite irriterad och började gå in haltandes.
Vem var hon? Jag hade aldrig sett henne förut.