Someone New - Kapitel 19
Med en suck drog jag mig upp ur soffan igen och traskade bort mot dörren. Och man kan väl säga att jag fick en chock när jag jag såg vem det var som stod i dörren.
- Oh god! Hi! What are you doing here? Frågade jag.
Det var Will. Han som jag stött ihop med på gatan för några dagar sedan, och fick skjuts hem av.
- Oh, nothing, just visiting you, are you busy? Cause I got cupcakes with me.. Sa han och höll upp en låda med rosa cupcakes.
- Haha, come in! Sa jag glatt.
Till min förvåning så var faktiskt cupcakesen goda! Inte trodde man att en charmig muskelknutte som Will kunde baka.
Fast, han var ju näst intill perfekt.
Hans klara blåa ögon, hans charm, hans vita tänder, och ett leende som kan få en att smälta.
SLUTA.
Jag kom på mig själv. Det var Louis som hjärtat slog för, inte Will.
Vi hade suttit och bara pratat nu i några timmar, om allt möjligt, och jag hade fått hans nummer.
Klockan började närma sig två på eftermiddagen när det plötsligt ringde på dörren. Will kollade fundersamt på mig, och jag bara ryckte på axlarna och började gå mot dörren. Jag skulle ju inte ha något besök?
När jag öppnade dörren kunde jag inget annat än le. Han log stort mot mig, och hjärtat kändes som att det hoppade över några slag.
- Hi Louis. Sa jag kysste honom mjukt.
Han besvarade den och började kliva in.
- Can I come in? Harry has Katie over and don’t want me there.. Sa han och låtsades vara besviken.
- Of course, come in! Sa jag och började gå in.
Då kom jag på att William var här. Nej, nej, nej.
Louis kom in i rummet och kramade mig bakifrån. Will kollade konstigt på mig.
- Ehm, Louis, this is Will. And Will, this is Louis. Sa jag tveksamt.
De kollade upp mot varandra, och till min lättnad log de mot varandra och hälsade.
- Well, I got a couple of things to, but I’ll see ya later? Bye! Sa Will hastigt och och började gå ut.
- Okay! See ya! Ropade jag efter honom.
Sedan smällde dörren igen.
Lou satt tyst i soffan och kollade ner mot sina händer samtidigt som eftertexterna på ett avsnitt av ”Family Guy” började rulla.
Vad trodde han nu egentligen? Jag önskade att jag hade ett sjätte sinne nu, och kunde se rakt in i hans hjärna, få reda på allt han tänkte på.
- Who was that?.. Sa han spänt utan att kolla upp på mig.
- Lou, that was Will. I met him just a couple of days after I moved here. He’s just a friend, okay?
Jag satte mig bredvid honom I soffan och försökte mig på ett leende. Jag såg att han log lite för sig själv.
- Haha, Lou! Stop it will you! What do you think of me? I’m not playing around with every guy I meet!
Nu skrattade han på riktigt. Tack gode gud. Han kollade på mig och log sitt perfekta leende.
- Oh, okay.. So you’re just playing around with me then? Frågade han. Jag visste inte om jag skulle svara på den frågan seriöst eller inte. Jag menar, jag gillar verkligen den här killen, men känner han detsamma för mig?
Jag hade bara skrattat bort frågan och startat en film istället.
Men frågan ekade i mitt huvud hela tiden. ”Gillar han mig? Vill han samma saker som jag?” Jag menar, vi har ju inte känt varandra så länge, men ändå så känner jag någonting starkt för honom.
Det är inte alls som det var med Lucas.
Hur mycket jag än ville förneka det, så var jag förälskad.. Det stadiet som kommer innan kärlek. Det visste jag så mycket väl. Mamma var noga med att berätta sånt här när jag var liten.
Förälskelse är det första stadiet. Då man verkligen inte klarar att vara ifrån personen, och man är sådär gulligt nyfikna på varandra.
Sen blev hon alltid så allvarlig när hon berättade att en förälskelse kan försvinna lika snabbt som den kom. Och det är den största prövning ett par kan gå igenom.
Men har man tur, så kommer sen kärlek. Och då bildar man ett så mycket starkare band än vid förälskelse. Då kan man vartenda steg den andre tar, och man klarar av att ta hand om varandra på ett sätt som är magnifikt. Dessa fjärilar i magen man får när man är förälskad, ersätts av explosioner.
Mamma berättade alltid hur underbart det var att vara kär i någon, och att hon längtade tills jag hittade någon.
Visst, det var de ökända fjärilarna i magen som var när jag träffade Lou, men ändå, det kunde leda till något större.
Man allvarligt talat. Skärp dig. Han är medlem i ett utav de kändaste pojkbanden någonsin just nu. Han kan välja och vraka, så varför välja mig? En medelmåtta tjej som jobbar på milkshake city?
Fast, jag menar.. Jag har faktiskr ganska bra humor, och min rumpa.. Alltså, that ass you know..
Haha!
- Hey, hun, what are you thinking about? You’re really quiet. Viskade Lou mjukt I mitt öra.
Jag rös i hela kroppen när han gjorde så.
- Oh, nothing! Sa jag och log.
- Okay, but, I have to go now.
- What? Why? No... The clock is only like 5.40 pm! Please stay! Sa jag besviken. Var han verkligen tvungen att gå?
- Sorry, Simon wanted to talk to us. I can come back after? Harry has Katie over..
Louis hade berättat lite om Katie och Harry, och det skulle inte vara så konstigt om de ville vara lite själva just nu.
- Yeah, sure! If you want to you can sleep here tonight too?.. Sa jag och log lite prövande.
- Sure! I’ll be back soon! Should I bring some food? Frågade han glatt.
- That would be great! Svarade jag.
- Okay, I’ll surprise you bye for now! Sa hon och gav mig en snabb puss på munnen. Sedan gick han iväg innan jag riktigt hann reagera.
Louis Perspektiv
De andra var redan i studion, så jag skyndade mig allt vad jag kunde.
När jag anfådd gled in i studion fick jag allas blickar på mig.
- Aw, have you kissed your girlfriend enough now? Sa Harry och storlog mot mot mig.
Jag gav honom en mördande blick på skoj och satte mig på den lediga stolen jämte Simon.
- We’re not together.. Svarade jag.
- Okay boys, back to reality! I got some good news! Sa Simon och slog glatt ihop händerna.
Vi satt som ganska stora frågetecken, vi hade lite mindre än en månad kvar tills USA, och innan det hade vi ingenting.
- Well, I know that you we’re supposed to to to America in about a month from now, but, we decided to move it, so guys, you’ll be hitting America in two weeks instead!
Det blev knäpptyst. Ingen sa ett ord.
- Ehm, why are we going to America sooner? Frågade Liam och bröt tystnaden.
- Well.. We have more interviews and stuff we got to do, okay boys?
Vi alla nickade och började dra oss hemåt.
Vi pratade inte så mycket om det I bilen, om det nu bara var två veckor kvar så var det enda vi kunde göra vara att njuta.
Jag packade smidigt ihop lite grejer tills natten.
Sedan fortsatte jag med riktning mot Mias lägenhet. Jag var tvungen att berätta om resan till USA, det visste jag. Men hur jag skulle berätta det, hade jag ingen aning om.
Hej allihopa!
Förlåt för den hemska uppdateringen.. Men jag har sommarlov och vill njuta av det lite!
Men nu har jag fått tillbaka lite inspiration, och ska börja igen.
Jag kommer tyvärr inte kunna uppdatera på söndag och tisdag, kanske ett kort om ni har tur. Men därför blev det extra långt nu!
Men sen efter det kommer jag ha massa tid, så förbered er för massa kapitel nu framöver!
