Never Give up - Epilog
Fick en kommentar om att göra en epilog på min förra novell "Never Give up", såklart ni ska få det! Här är den:
(Lisas Perspektiv):
Ibland när jag tänker tillbaka, förstår jag hur bra jag har haft det, hur bra vi hadde det, han och jag.
Jag ville inte uttala hans namn, det var för mycket.
Det var 5 år sen vi lämnat varandra, fem väldigt långa år. Och sen händer detta, varför kan inget vara bra?
Jag drog på mig min svarta klänning, den som Ellen hade älskat.
Sedan tog jag ett djupt andetag, var jag redo för detta? Det måste jag vara.
Jag skulle sjunga idag, "a drop in the ocean" av Ron Pope, det var den hon ville att jag skulle sjunga.
Efter de två dagarna i Göteborg hade Louis och Cassandra varit oskiljaktiga, och var fortfarande tillsammans, och lika lyckliga. Eller ja, det man har sett från skvallertidningarna då.
Sen när vi kommit hem, började jag och Niall bråka, ofta.
Och det var om saker som man inte ens diskuterade annars. Vi kunde bråka om vad vi skulle äta till middag, eller vad vi skulle se på TV, och när jag säger bråk, så menar jag det. Vi kunde stå och skrika på varandra i timmar, för att seden tjura ihop.
Så en dag bestämde jag mig för att lämna honom. Jag klarade inte mer, och det märkte man att han inte gjorde heller. Jag sa inget till någon, utan jag hade kollat in en lägenhet i London några dagar innan som jag flyttade till.
Så en dag när de hade en intervju, tog jag mina saker och lämnade allt jag hade där, familj, vänner, och alla som hjälpt mig igenom så mycket.
Alla hade ringt, Niall hade varit helt utom sig, men det var det som var bäst för båda. Och efter ett tag slutade de ringa.
Ellen däremot kom till mig ganska ofta, och bara pratade, om allt och inget, däremot pratade hon aldrig om killarna, vilket var skönt.
Men sen kom dagen, den som jag aldrig trodde skulle komma.
"project X- hemmafesten" är nog en utav de roligaste filmerna jag vet.
jag gjorde iordning mig för fest samtidigt som filmen spelades på min lilla tv. Det var fest ikväll, och jag var mer taggad än någonsin, detta var min chans att för några timmar glömma "honom". Det gick inte en minut utan en tanke på honom, och det gjorde mig hysterisk.
Riiiing. Riiiing.
Ringsignalen skar i mina öron, och jag sprang smidigt över soffan och lyfte upp den.
"Dolt nummer" lös det på skärmen, jag suckade men svarade ändå.
- Hello. Sa jag glatt i luren.
- Lisa? Svarade en välbekant röst.
Jag stod som förstenad, vad ville han? Jag svalde hårt.
- Harry..? Nästan viskade jag i luren.
- Ohgod, Lisa! I'm outside, can you please let me in?
- Okay.. Svarade jag osäkert.
Jag öppnade dörren och möttes utav en rödsprängd Harry. Han hade gråtit, det såg man så väl.
- Harry! What's wrong? Sa jag och kramade honom hårt.
- It's Ellen.. Viskade han.
Det var två veckor sedan han hade kommit så och berättat.
Han berättade hela historien från början till slutet.
Ellen och Harry hade varit ute och gått som vanligt. När de passerat parken, ser Ellen ett litet barn som springer rakt ut i gatan, och man ser händelsen torna upp framför ögonen på en. Mamman skriker, men gör inget. Ellen reagerar snabbare än någon annat gjort, springer ut på gatan och lyckas få undan barnet från bilen som närmade sig. Men hon hade inte lika mycket tur. Hon hade räddat barnet, men satt sig själv i knipa istället.
Istället för barnet, träffar bilden Ellen, i full hastighet.
Hon fick svåra hjärnskador och låg i koma.
Men efter tre dagar var fighten över. Hon klarade sig inte.
Harry berättade hur man kände spänningen, och man satt och räknat varje sekund som gick.
Jag grät så mycket den kvällen, men var samtidigt så glad att ha Harry där.
Så nu var jag här. På min bästa kompis begravning. Vi hade så mycket planer. Så mycket vi skulle göra och uppleva, och vi hann knappt med något.
Jag klev ut ur bilen och började gå in mot kyrkan. För ovanlighetens skull var jag tidig.
Kyrkan var stor, och man gick upp för en liten trappa innan man fick gå in genom de stora portarna.
Jag kollade ner i marken och började gå upp mot altaret där kistan låg. Men jag vågade inte kolla på den, för då skulle allt antagligen brista.
Men jag kollade upp, och såg den vita kistan och låg prydligt längst fram med blommor låg vackert över.
Och inte nog med det, runt kistan stod fem killar. Fem killar, som för några år sedan gjorde mitt liv.
Harry kollade upp på mig, och jag började halvspringa mot honom medans tårarna stömmade ner för mina kinder.
Jag kramde honom länge och hårt. Sedan när jag släppte taget kom Louis fram och kramade mig hårt.
Zayn och Liam kom och gav mig en gruppkram. Båda gav mig en puss på kinden och allt var bara så sorgligt.
Men sen kom nog deet värsta ändå.
Jag och Niall bara stod och kollade på varandra ett långt tag, under tystnad. Och den var inte bekväm.
Han var som en staty, så jag var den som fick bryta barriären.
Jag kunde inte stå emot mer, utan nästan hoppade upp i famnen på honom, och bara grät.
Han höll om mig hört och "shhh"-ade mig, samtidigt som han själv grät. Jag vet inte hur länge vi stod och bara höll om varandra, men jag ville inte släppa taget, aldrig någonsin.
- I've missed you so much. Viskade han i mitt öra.
- I've missed you too. Svarade jag.
Så, vad ska vi säga nu då. Vem är jag, och vart har tiden fört mig? Jag vet inte. Jag tror nog att jag aldrig kommer kunna svara på det, för svaret är olika för varje dag som går. Det enda jag kan gå efter i detta läget är att det som händer, händer utav en anledning. Så ta ingenting för givet.
Nu ni!
Hej allihopa, vet ni vad?
Jag är tillbaka, jag tappade helt intresset för att skriva, men jag har en ny ide till en grymt spännande novell! Det ska gå sakta framåt, och mer genomlästa kapitel, så, redo för ny novell? För jag kan lova er, detta kommer bli awesome!
Never Give up - del 37
Previous (Cassandras Perspektiv):
Han tog båda mina händer, och gick tätt bakom mig och stryde mina steg.
Jag hörde hur ljudet runtomkring mig började förändras, nästan som att männsikorna försvann lite bakom mig, fast det inte alls var så, jag var ju omringad av personer.
- Okay, we're here now. Sa han och jag kunde höra att han log samtidigt som han sa det.
Jag tog förväntansfullt av mig ögonbindeln.
På riktigt. Skojade han med mig eller?
Jag ser Liseberg breda ut sig framför mina ögon. Det var helt tomt på folk, och jag känner hur på något sätt, besviken jag blir. Fast glad på samma gång.
- Oh, Liseberg, all empty, nice. Huttrade jag.
Han bara skakade på huvudet.
- Honey, I rented this place for us, all day by ourselves! I've never been here, so you have to show me around! Sa han och väntade på mig reaktion.
Jag hade inte ord för vad han faktiskt hade gjort, det vände från den besvikelsen, till något helt annat på bara en sekund. Jag kunde inget annat än slänga mig i famnen på honom.
Skrattandes tog han emot mig.
Han hade hyrt helt Liseberg, för oss två, vems dröm är inte det? Gå helt själv med den person man vill spendera all sin tid med helt själv på detta ställe.
- Ehm, Lou.. How much did this cost you? Frågade jag och började rodna lite, det måste ha kostat honom en hel del.
- Oh, don't worry, hun! Not that much!
Inte för honom kanske..
Louis Perspektiv
Jag hade inte berättat än att de andra skulle komma lite senare, just nu ville jag att det bara skulle vara vi, och att hon inte gick och tänkte på det.
- Ehmn, I haven't been in a place like this for ages, so pick a slow and nice rollercoaster now, okay? Sa jag lite nervöst.
- I know exactly wich one we'll start with! Come on! Sa hon glatt och började dra med mig mot den första karusellen.
"Rabalder" läste jag på skylten, och skrattade lite när jag såg hur liten karusellen var.
Cassie skrattade redan innan vi börjat åka.
Hon hade valt bra, den var perfekt att börja med, lite lagom för mig, jag var inte störtförtjust i karuseller även fast jag åkte dem.
- That one was fun! Sa jag när vi kommit ut.
- Ehm, haha, well, it was a rollercoaster for children actually.. Sa hon lite oskylig.
- Oh.. Sa jag innan vi båda brast ut i skratt. Var det verkligen en barn karusell?!
Vi fortsatte till nästa karusell, "Jukebox" hette den.
Man satt i bilar som snurrade runt, och i bakgrunden spelades gammal musik.
Vi gick in och satte oss i en turkos bil, och i "hound dog" med Elvis Prestley började spelas.
- You're gonna love this one. Viskade hon till mig precis innan vi började röra på oss.
Det började sakta, men sedan satte det igång riktigt ordenligt. Vi både åkte runt och upp och ner. Det kittlades i magen så jag höll på att skratta ihjäl mig, och det gjorde även Cassie.
Båda var helt anfådda när den väl stannade.
- Sooo, did you like it? Frågaed hon och log stort.
- I LOVED IT! Halvskrek jag tillbaka, och hon bara skrattade åt mig.
- Told you so!
Vi fortsatte sedan med "slänggungan" och "spin rock", de var lite lika på något sätt, men spin rock var tusen gånger läskigare.
Vi tog sedan en paus och gick runt och spelade lite.
Jag lyckades vinna stjärnvinst på både Marabou och Cloetta, medans Cassie inte vann på något.
- Hey, babe, be happy! Now we don't have to buy candy! Sa jag och slog till henne lite lätt på armen.
- Ha-ha. Fick jag som svar.
Hon började ta raska steg där man kunde spela på toblerone.
- Oh, I love Toblerone! I'm so gonna win! Sa jag, hade jag lyckats på de andra två skulle jag väl lyckas på denna också?
Vi började spela, och detfick vi göra ett tag, ingen lyckades vinna.
- Ehmn, I'll take number 34, 35, 36 and 37! Sa jag. Varje gång hade jag spelat på 11, 12, 13 och 14, så nu bytte jag eftersom att jag aldrig vann på dem.
- Then I'll take 11, 12, 13 and 14! Sa Cassandra och kollade lite retsamt på mig.
Hjulet började ännu en gång snurra och spänningen steg.
Det började sakta ned, och såklart så stannade den på 13.
Cassie började hoppa upp och ned av glädje.
- Ha! Gotcha! I won, I won, I freaking won babe! Sa hon och hoppade upp i famnen på mig.
- Haha, relax superwoman! Skrattade jag.
Vi gick sedan vidare, och hon gick nöjt med sin Toblerone under armen.
Vi ville inte gå runt med allt det vi vunnit, så vi checkade in dem sålänge.
Sedan fortsatte vi med alla andra karuseller som var där nere.
När vi väl åkt alla på "nedre plan" var "balder" min favorit.
Sedan tyckte jag att "kanonen" var värst. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö innan den började och det började höras hjärtslag, sedan loopen, jag trodde jag skulle skita ned mig.
Cassandra hade gapskrattat när hon såg mig efter.
"Wow, do we have a ghost here?" Hade hon sagt efter och skrattat.
Vi skulle sedan upp för en rulltrappa, och åka de karuseller som jag gillade minst utav alla.
Vi började med den där man sköts upp, "uppskjutet" tror jag den hette.
Efter det att vi spänt fast bygeln, berättar dom att vi ska hålla nacken mot nackstödet under hela åkturen.
Jag snarare tryckte nacken så det gjorde ont.
Hon märkte att jag var lite nervös, så hon tog min hand.
Utan att jag hann tänka så sköts vi upp i luften, och jag vet inte hur jag lät, men jag skrek tills jag inte hade någon lugt kvar.
- AAAAAO, LOUIS! MY HAND! OUCH! Hör jag svagt hur någon försöker överrösta mitt skrik.
Jag kom då på att jag höll i Cassies hand.
- SORRY. Skrk jag när den äntligen började gå nedåt efter.
Jag var helt skakis i benen när vi klev av.
- Are you okay? Frågade jag lite försiktigt.
- Yeah, it was relly fun, you screamed like a girl! Sa hon skrattandes.
- and your hand? Frågade jag sedan.
- Well.. I don't know really..
hon tog upp sin hand, den var helt röd om man jämförde med den andra.
- Cassie! I'm so sorry! Sa jag förtvivlat.
- Oh, I'm okay, I promise, let's go! Sa hon och började gå.
Jag följde på tätt bakom.
Never Give up - del 36
Previous (Louis Perspektiv):
När vi ätit upp det mesta iallafall, och ingen ville ha mer, kollade jag lite snabbt på klockan. 12.03.SHIT.
Jag sa till taxichauffören att vi skulle vara där nere fem i tolv.
- Ehrm, Cassie, we're in a little bit of a hurry, are you ready? Frågade jag, lite panikslaget, vi fick inte vara försenade.
- Let's go! Sa hon och flög ut ur hotellrummet tätt följd av mig.
Okej. Det var nu det gällde.
Cassandras Perspektiv
Detta hotellet hade så sega hissar, så för att få upp pulsen lite extra började vi rusa ned för trappan, jag först med Lou tätt bakom mig, eller ja, han började sacka efter.
- Cassie, wait for me! Hör jag honom ropa en bit bakom.
- Come on now! Don't be lazy! Sa jag skrattandes tillbaka.
När jag väl kom ner i lobbyn kändes som att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig.
Att springa ned för trapporna, när man bor på våning 6, det är aningen hemskt.
Jag satte händerna på mina knän, och försökte att inte flåsa så högt, det satt ju massa andra personer här.
Någon klappade mig på ryggen.
- Are you ready? Frågade en ansträngd Louis.
- You can bet on that! Svarade jag.
Han tog mig i handen och började springa mot dörren, samtidigt kände jag hur de andra besökarnas blickar brände i ryggen. Det måste sett ganska konstigt ut...
Äsch, vem bryr sig, just nu har jag annat för mig.
Utanför stod det en taxi och väntade på oss. Lou föste in mig i taxin och chauffören gav oss en argsint blick i spegeln.
- You're late. Sa han och kollade på Louis.
- Sorry! But we're ready now! Sa han och log.
Jag kände att taxin började rulla, men jag kunde inte se något eftersom att det var mörkerglas.
Han tog min hand, och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Jag visste inte vad som väntade, vilket gjorde att jag fick lite panik, men jag litade på Lou, det gjorde jag.
Efter en, 15 min kanske? Var vi framme.
Eller, det trodde jag iallafall.
- We're here. Viskade Louis i mitt öra.
Jag kollade på honom och log.
- Come on then! Sa jag och var påväg att öppna dörren när han tog tag i min arm.
- Whooah! Hold on a sec girl! I can't allow you too see what it is yet. Sa han och hånlog.
Sedan såg jag vad han höll i handen. En ögonbindel. Såklart.
Jag suckade och tog tag i ögonbindeln.
- Help me. Sa jag, och han hjälpte mig att knyta den.
- Okay, you gotta help me so I won't fall, promise me? Sa jag och vevade med händerna i luften, för att se om jag kunde nå honom.
Då kände jag hur någon kom bakom mig och kramade om min midja.
- Of course I'll help you. Sa han lågt och jag kände hur jag fick gåshud över hela armarna.
Han tog båda mina händer, och gick tätt bakom mig och stryde mina steg.
Jag hörde hur ljudet runtomkring mig började förändras, nästan som att männsikorna försvann lite bakom mig, fast det inte alls var så, jag var ju omringad av personer.
- Okay, we're here now. Sa han och jag kunde höra att han log samtidigt som han sa det.
Jag tog förväntansfullt av mig ögonbindeln.
På riktigt. Skojade han med mig eller?
Kort del, jag vet.
Men är lite trött idag, ska till stallet imon, men blir en del då också, kanske att den också är kort.
Men bättre korta, än inga, eller hur?
Never Give up - del 35
Prevoius (Louis Perspektiv):
- Can I sleep here tonight? I woke up and couldn't sleep again.. Sa hon lite försiktigt.
- Come here! Sa jag med trött röst och höll upp täcket så hon kunde lägga sig ner.
Hon la sig tätt intill mig, och jag lade mina armar om henne och höll henne tätt intill mig.
Kunde det bli bättre än såhär? Jag tror nog inte det.
Cassandras Perspektiv
Jag vaknade av att någons mobil började ringa, eller ja, det tror jag att den gjorde iallafall.
Lou slänger sig upp ur sängen och stänger av ljudet.
- Aren't you gonna take the call? Frågade jag, fortfarande med slutna ögon.
- Haha, it wasn't a call! It was my alarm! Sa han glatt.
- So.. Why is the alarm on?
- It's 9am and, I haven't told you, but I got a surprise for you, be ready in two hours! Sa han och började gå mot badrummet.
Vänta nu, vadå överraskning? Vad var det han höll hemligt för mig nu?
Jag gillade inte överraskningar, verkligen inte, så han får ta och berätta allt när han kommer ut ur badrummet.
Mina ögonlock blev tyngre igen, och kroppen ville bara sova. Men jag fick inte, jag var tvungen att göra mig iordning.
Trött och på skakiga ben började jag gå mot gaderoben.
Jag hade ju duschat igår, så jag orkade inte göra det nu. För att inte somna kliade jag mig i ögonen, och för skojs skull gjorde jag en liten kullerbytta. Den blev inte riktigt som planerad, och jag skrattade av bara tanken på hur det måste ha sett ut.
Ännu en gång siktade jag mot gaderoben. Jag hade med mig alldeles för mycket, hur sjutton ska jag välja vad jag ska ha på mig nu?
Jag drog ut alla jeansshorts jag hade, och la på golvet.
Sedan var det bara att ola, annars hade jag fått stå här hela dagen.
Ole, dole doff..
Tillslut blev det ett par höga, ljusa och lite slitna jeansshorts. Jag hade inte använt dem på ett bra tag, så det var bra att ta dem idag.
Sedan tog jag några tröjor som eventuellt kunde passa till shortsen.
Där olade jag också, det var smidigast så.
Ole, dole, doff..
Det fick bli en röd, genomskinlig skjorta med avklippta ärmar.
Jag nickade nöjt åt min outfit och började gå mot badrummet.
- Hey, Lou, can I come in? Frågade jag.
- Yup, I'm done in two seconds! Svarade han inifrån badrummet.
Två sekunder tog det inte direkt, men iallafall en halvminut, vilket var okej.
Jag hörde dörren öppnas, och in i sovrummet kommer en nyduschad Louis i bara kalsonger.
Jag kände hur jag bara blev mer och mer generad, så jag kollade bort och gick snabbt in i badrummet.
- Cassie, did I make you blush? Säger han skämtsamt och kollar in genom dörren.
Och han trodde att det skulle hjälpa att han påpekade det.
Men vänta nu, hade han just kallat mig "Cassie"?
- Ehm, no, what is this thing with "Cassie"? Frågade jag, och log lite.
Han hade ett smeknamn till mig, bara sådär.
- Oh, I just.. Cassandra is so long.. So, you know, I thought.. Han lät så osäker.
- It's okay, you can call me Cassie, I kinda like it.
Ingen brukade kalla mig så, så det var bara Lou som sa det.
- Good! Sa han och sprang ut till sovrummet igen.
Jag skrattade lite åt honom, så bekymmerslös, men ändå så oerhört omtänksam.
Jag låste dörren, så han inte skulle komma instormande igen.
Jag började med att borsta tänderna och ta body lotion och sånna grejer.
Sedan bestämde jag mig för att börja med sminket.
Mitt hår såg verkligen ut som ett fågelbo idag, så jag bara slängde upp det i en slarvig knut på huvudet sålänge.
Jag var väl inte den som sminkade mig mest, och hade spexigast kläder och fixat hår varje dag, men jag var gullig ändå.
Jag började med lite foundation och rouge. Sedan tog jag bara lite eyeliner och mascara. Det fick bli bra så.
När jag var klar med sminket var det hårets tur. Och om jag ville få någon som helst pli på det, så var det två alternativ. Antingen sätta upp det eller platta det.
Och nu på sommaren när det är så härligt väder så måste man ju bara få låta håret hänga.
Vilket ledde mig till alternativ nummer två.
Utan att tveka tog jag fram plattången och satte på värmen. Under tiden den blev varm borstade jag igenom håret och tog värmeskyddande.
Mit hår tog inte mer än tio minuter att få platt, vilket var väldigt skönt.
Det så lite tråkigt ut när det bara hängde längs med ryggen och axlarna, så jag gjorde en liten slarvig inbakad fläta i luggen. Mycket bättre.
Lite smidigt drog jag sedan på mig mina kläder, och en stor svart klocka jag fått när jag fyllt år.
När jag godkänt min outfit och allt annat, drog jag på mig mitt yin-yang halsband, som jag alltid hade på vid vad som än skulle hända.
Louis Perspektiv
Jag satte mig på våran balkong medans Cassie gjorde sig iordning.
Jag hade fixat lite goda frukter och annat vi kunde äta innan vi skulle gå, så jag hade myst till det riktigt ordentligt.
Efter kanske lite mer än en halvtimma kommer hon ut ur badrummet, och mot balkongen. Jag ser henne inte, men hör fotsteg.
- Where are you? Hörde jag henne fråga där inne.
- On the balcony. Svarar jag lugnt.
Hon kom ut bara n¨gon sekund efter att jag hade svarat.
Hon var lika fin som alltid, men idag var det inte den supersöta Cassandra, hon hade tuffat till det lite.
Jag älskade hur hon matchade den röda tröjan, med ett par röda converse och ljusblåa shorts.
- You look beautiful. Sa jag och log.
Hon log tillbaka och satte sig sedan ned.
- I'm hungry... Sa hon och höll sig för magen.
Jag skrattade lite åt henne.
- Well.. The food is ready to serve!
Det stod jordgubbar, päron, äpple, persika, vindruvor och massa andra goda grejer man kunde mumsa på.
När vi ätit upp det mesta iallafall, och ingen ville ha mer, kollade jag lite snabbt på klockan. 12.03. SHIT.
Jag sa till taxichauffören att vi skulle vara där nere fem i tolv.
- Ehrm, Cassie, we're in a little bit of a hurry, are you ready? Frågade jag, lite panikslaget, vi fick inte vara försenade.
- Let's go! Sa hon och flög ut ur hotellrummet tätt följd av mig.
Okej. Det var nu det gällde.
Never Give up - del 34
Previous (Ellens perspektiv):
Nialls Perspektiv
Jag väcktes ur mina tankar när jag plötsligt höt hur någon börjar gallskrika.
- AAAAAAAAAJJ, JÄVLAR, HJÄLP MIG! Skrek Lisa.
- Vad är det? Frågar jag och ser hur hon nästan får panik.
Hon pekar på sin vänstra hand och tårarna bara rinner. Då ser jag.
Hon har lyckats skära ett riktigt djupt sår i fingret och det bara rinner blod.
Som tur var, reagerade Harry snabbare än jag och drog med henne till vasken och började prata med henne lugnt.
Blod var en utav de saker hon verkligen inte klarade av, och nu hade det kommit blod lite överallt.
Hurt lyckas hon?
Nialls Perspektiv
Jag och Lisas pappa hade suttit och snackat lite om fotbollen som går nu, som vi oftast brukar göra. Det var en utav de många saker som förde oss tillsammans, fotbollen.
Det var något som båda var intresserade av och som vi gärna pratade om.
Mitt när Lisas pappa snackade om en svensk match som gick för några dagar sen, hör vi hur någon rent ut sagt vrålar något i köket.
Vi gav varandra en snabb blick innan vi rusade ut i köket.
Där ser vi Ellen nästan stå och småskratta, sedan Lisa som har handen över diskhon, samtidigt som hon håller för ögonen.
Tätt bakom henne står Harry och hjälper till.
Ellen såg oss komma in och gav en snabb blick på en skärbräda som stod jämte henne, som var ganska blodig.
- She cut her finger. Sa Ellen.
- Yeah, it's pretty deep, but I don't know what we should do about it. Sa Harry strax efter.
Lisas pappa började gå fram till Harry för att kolla läget lite.
- It's not that bad, well just put something on so it won't get infected, It will probably stop bleeding soon. Sa han säkert.
Harry bara nickade och gick därifrån så han fick ta över.
Jag gick lite försiktigt fram till henne och strök henne över håret, jag visste ju att hon hatade sånt här.
- Honey, are you okay? Viskade jag i hennes öra.
Hon bara nickade till svar och jag suckade och gav henne en puss på pannan.
Jag gick sedan ut till Zayn och Liam för att se hur det gick för dem.
De stod och fajtades med grillpinnarna när jag kom ut, knäppskallar.
- Hey, is everything allright out here? Frågade jag.
- Yeah! We're soon done! How's everything going inside? Sa Liam.
- Yeah, is someone dead? Kontrade Zayn och började gapflabba.
- Lisa cut her finger pretty bad, but otherwise everything's allright! Svarade jag.
Louis Perspektiv
Hon hade gjort det supermysigt med massa kuddar och tända ljus.
På mitten stod ett bord med massa godis och annat roligt.
Hon startade filmen och vi satte oss till rätta.
- I've missed you. Sa hon lågt efter att vi kommit en bit in i filmen.
- I've missed you too. Sa jag tillbaka och gav henne en puss på kinden.
Hennes kinder blossade upp lite och hon log mot mig.
När vi kollat klart på första filmen, och precis satt på andra så hörde jag hur hon började andas tyngre.
Jag lyfte hennes huvud försiktigt från min axel och kollade, hon sov.
Jag var bara tvungen att skratta lite åt henne, hon såg så gullig ut. Hon måste ha varit helt slutkörd.
Eftersom att jag själv också var ganska seg, så bestämde jag mig för att bära in henne och lägga henne på sin säng.
Jag bäddade ned henne i täcket och puffade till kuddarna.
Jag hoppade sedan lite snabbt in i duschen, efter denna dagen skulle det kanske vara lite skönt att få fräscha upp sig lite.
Eftersom att Cassandra sov, och det var mörkt ute, så gick jag ut i bara kalsonger och la mig i sängen.
Det var så skönt att få bädda ned sig i sängen nu, mina ben var helt slut efter all shopping.
Jag förstår inte hur tjejer orkar göra sånt så ofta..
Inte mycket längre hann jag tänka innan ögonlocken blev tunga, och jag föll in i en djup sömn.
-
Jag vaknade av att någon knackade mig på axeln.
Jag öppnade sömnigt ögonen och kollade upp. Det var fortfarande mörkt ute. Jag kunde ursiklja några få konturer och konstaterade snabbt att det var Cassandra.
- Can I sleep here tonight? I woke up and couldn't sleep again.. Sa hon lite försiktigt.
- Come here! Sa jag med trött röst och höll upp täcket så hon kunde lägga sig ner.
Hon la sig tätt intill mig, och jag lade mina armar om henne och höll henne tätt intill mig.
Kunde det bli bättre än såhär? Jag tror nog inte det.
Ska till Göteborg över helgen, men har fixat så att det kommer en del imon, och sen nästa på söndag!
Never Give up - del 33
Previous (Cassandras Perspektiv):
Vi stannade på 6:e våningen och började gå nedför den långa korridoren.
Det kändes som att det tog en evighet innan vi äntligen kom fram till vårat rum, men tillslut så kom vi fram.
- So, are you ready? Sa Lou glatt.
- Haha, open the door! Svarade jag lika glad.
Han öppnade dörren sakta bara för att retas med mig, jag bara skrattade och tryckte dörren.
När jag kom in i rummet kändes det nästan som att benen vek sig under mig.
Hade han planerat allt det här?
Rakt framför mig såg jag ett stort fönster som bredde ut sig, och man såg över hela Göteborg.
Vi hade fått en jättebalkong, och jag skojar inte, den var enorm.
Vi hade en stor gaderob, och två stora sängar till var och en av oss.
Det låg till och med rosenblad på dem. Vi hade ett bord mellan sängarna, och på bordet låg en stor chockladask i form av ett hjärta.
- Ehrm, I didn't order the chockolate.. Sa han och rodnade.
Jag bara skrattade och gav honom en lång kram.
- This is beautiful Lou! Sa jag och gav honom en menande blick.
Han log nöjt.
- I'm glad that you liked it. But, what should we do? Frågade han sedan.
- I don't know really.. Svarade jag.
- I think we should go shopping, then rent a movie, aaaaand.. Movienight!
Man kunde inte annat än skratta åt honom.
- Let's go then!
Louis Perspektiv
Vi gick in i alla möjliga affärer, och jag hängde med ganska bra, tycker jag själv då.
Hon såg så lycklig ut, när vi gick längs med gatorna.
Även fast hon insisterat hade jag köpt lite saker till henne, eftersom att det inte är varje dag vi träffas så vill jag skämma bort henne lite när vi väl träffar varandra.
Vi hyrde två filmer innan vi började gå tillbaka mot hotellet, en skräckis och en komedi. Enligt mig den perfekta blandningen för en kväll som denna.
Vi hann även köpa godis och chockladdoppade jordgubbar innan vi gick tillbaka.
När vi väl kommit till hotellet hade det börjat skymma lite.
Cassandra var lite trött efter flygresan och hoppade in i duschen innan vi skulle börja kolla på film.
Jag gick in till sovrummet och började packa upp min resväska.
Precis när jag fårr på mig min T-shirt och mina mjukisar började telefonen ringa.
Jag log lite för mig själv när jag såg att det stod "Harry" på displayen.
- Yo man.
- Hello there! Sa Harry glatt.
- What's up man?
- Oh, not much, we're making some food, and you? How's everything going? Missing me?
Alltid så nyfiken.
- Everything is fine babe, of course I miss you!
- So.. What have you sone so far? Sa han och jag hörde de andra fnissa i bakgrunden.
- Nothing, she's showering, and then we'll watch a movie.
- ooooh... Are you sleeping in the same bed?!
- Haha, no harry! We're not!
- Okay.. Have fun then! Byeee!
- Bye, and say hi to the others from me.
- Love you!
- Yeah, yeah, love you too! Sa jag innan jag lade på.
Hon var inte färdig än, så jag la mig i sängen och kollade twitter.
Jag klickade på ny tweet och skrev "Tonight is going to be a good night! :)xx" sedan lade jag ner mobilen och blundade.
Jag vaknade till av att någon pillade i mitt hår.
Sömnigt öppnade jag ögonen, och möttes av en nyduschad, och helt underbar Cassandra.
Hon log det där speciella leendet.
- Hey, I've fixed the movie and stuff, so, you wanna watch? Or sleep? Sa hon och skrattade lite.
Sedan började hon gå till tv:n med mig tätt bakom.
Ellens Perspektiv
Harry hade haft högtalare på när han hade snackat med Louis, och jag vet inte vad de hade gjort, men han lät väldigt trött.
Det hade varit väldigt fint väder idag så vi hade mest legat och solat, vilket alla tyckt var en bra idè.
Så rättare sagt hade vi inte gjort alls mycket överhuvudtaget.
Imorgon förmiddag skulle vi ner till Louis och Cassandra för att komma på överraskningen han hade.
Hade jag varit Cassandra nu så hade jag antagligen varit överlycklig. Jag kan verkligen tänka mig att Lou kommer skämma bort henne som aldrig förr, man har verkligen märkt att han saknat henne.
Ikväll hade vi grillat på schemat.
Eftersom att Harry hade gjort all mat innan, så tog Zayn och Liam på sig uppgiften att grilla köttet medans jag och Ellen fixade sallad till. Harry hade varit kräsen och ville verkligen vara med och göra något, så vi satte honom på efterrätten, och han hade blivit överlycklig.
Niall satt i vardagsrummet och snackade med Lisas pappa, de kom verkligen jättebra överrens.
Efter det som hände Lisa har inte Niall lämnat hennes sida för en sekund ens, och han höll alltid koll på henne.
Jag väcktes ur mina tankar när jag plötsligt höt hur någon börjar gallskrika.
- AAAAAAAAAJJ, JÄVLAR, HJÄLP MIG! Skrek Lisa.
- Vad är det? Frågar jag och ser hur hon nästan får panik.
Hon pekar på sin vänstra hand och tårarna bara rinner. Då ser jag.
Hon har lyckats skära ett riktigt djupt sår i fingret och det bara rinner blod.
Som tur var, reagerade Harry snabbare än jag och drog med henne till vasken och började prata med henne lugnt.
Blod var en utav de saker hon verkligen inte klarade av, och nu hade det kommit blod lite överallt.
Hurt lyckas hon?
Never Give up - del 32
Previous (Ellens Perspektiv):
- Haha, that was so much fun! Sa hon strax efter.
- You should do a duett or something as a bonustrack to our next album! Sa Zayn glatt.
- Yeah! Flikade Louis in.
- Oh, no, I don't think so.. Började Lisa innan hon blev abruten.
- You really should. Sa jag och log.
Så fort vi började diskutera detta exploderade chatten, alla ville verkligen att de skulle göra en duett.
Kanske kan det bli början på något stort? Ingen vet.
Louis Perspektiv
Jag började bli lite nervös nu.
Sitter i bilen påväg ner till Göteborg, och Cassandra.
Jag hittade verkligen inte där, och absolut inte på Landvetter. Men jag får hoppas på att det finns lite trevliga personer som kan hjälpa mig.
Hon hade noga förklarat vägen för mig, och hur det såg ut där hon kom ut.
Jag parkerade bilen på närmsta plats, och såg hur Landvetter sträckte sig ut framför mig.
Shit.
Jag ville inte se osäker ut, så jag sträckte på ryggen och kollade runt omkring mig som om jag kunde stället utan och innan. Tack gode gud att stället var skyltat ändå.
Jag tog på mig mi keps och drog ned den lite, och hoppades på att ingen skulle känna igen mig.
Om jag får var ärlig så hjälpte inte skyltarna mig någonting, jag var helt lost, och nu började jag även bli nervös, hennes plan skulle landat för fem minuter sedan.
- Ursäkta, kan jag hjälpa dig med något? Du ser lite vilsen ut! Hörde jag en röst bakom mig säga.
Jag vände mig om och såg en liten kvinna, 60-års åldern stå och le mot mig.
- Sorry.. But I don't talk Swedish.. Sa jag och rodnade lite.
- Oh, that's okay! I was just wondering if you need some help, because you seem to be a little lost! Sa hon med en väldigt bra engelska.
- Haha, can you really notice that so good? But yeah, I'm going to pick a girl up, and she came with the flight from London right now, and I don't really know where to go.
- Just continue down here, and they'll soon come out! Sa hon glatt.
- Thank you! Sa jag och började gå dit hon pekat.
Jag kände nervositeten komma gående nu, och jag visste inte varför. Det var ju bara Cassandra. Men hon var inte som alla andra, det var något speciellt med henne.
Jag lyckades tillslut komma dit där de skulle komma ut, och jag kollade på klockan. Planet skulle landat för femton minuter sedan.
Det var säkert bara försenat, så jag satte mig på en bänk och väntade sålänge.
Fem minuter senare ser jag en hel drös personer gå ut från en gate några hundra meter bort, och sakta men säkert gick jag ditåt.
Hjärtat nästan rusade iväg när jag gick mot gaten. Snart. Snart skulle jag få träffa henne.
Sedan såg jag henne. Hon gick lite blygt framåt och kollade runt lite, hon hade inte upptäckt mig än.
Cassandras Perspektiv
Jag såg mig lite förvirrat omkring, vart var han någonstans?
Jag hade hörlurar i, "somewhere in Brooklyn" med Bruno Mars spelades.
Han kanske var försenad eller något?
Men en suck satte jag mig på en bänk och dök in i musikens värld.
Jag känner hur någon knackar mig på axeln, och jag kollar försiktigt upp.
Jag möttes av ett varmt leende och kunde inget annat än le jag med. Jag drog ur hörlurarna och nästan slängde mig i famnen på honom, och bara andades in hans underbara lukt.
Även fast vi bara var vänner, och inte träffats så mycket, så tyckte jag om honom väldigt mycket, och dessa dagar kommer vara så underbara.
När vi avslutade kramen log han ännu större.
- Oh, hello there! Sa han och skrattade lite.
- Hi! Sa jag kort och tog mina väskor.
- I can take that bag! Sa han och tog den stora väskan från mig.
Jag sa att han inte behövde, men han insisterade såklart, han skulle ta väskan, och jag orkade inte riktigt säga emot.
Vi satte oss i bilen och började köra mot hotellet.
Louis hade vägrat säga vilket hotell vi skulle sova på, och jag gillade egentligen inte överraskningar, men gick med på det ändå.
När vi kört i lite mer än femton minuter stannar han på en parkering utanför en riktigt maffig byggnad.
- Oh god. Fick jag fram.
- The best hotell in town! Sa han och log.
- How much do I have to pay you? Frågade jag, fortfarande i chock.
- Nothing babe! I'm paying! Svarade han och skrattade lite åt min reaktion.
Vi tog våra väskor och började gå mot receptionen.
Det var högt i tak, och väldigt prydligt överallt. Louis pratade med receptionisten och vi fick ett rum tilldelat.
Rum 613 skulle vi sova på.
Det kom två killar och tog våra väskor för att bära upp dem på vårat rum.
Vi tog hissen, som var gigantisk mot vad de annars brukar vara, och det var speglar runt hela så man nästan blev lite yr i huvudet.
Vi stannade på 6:e våningen och började gå nedför den långa korridoren.
Det kändes som att det tog en evighet innan vi äntligen kom fram till vårat rum, men tillslut så kom vi fram.
- So, are you ready? Sa Lou glatt.
- Haha, open the door! Svarade jag lika glad.
Han öppnade dörren sakta bara för att retas med mig, jag bara skrattade och tryckte dörren.
När jag kom in i rummet kändes det nästan som att benen vek sig under mig. Han började skratta lite åt min reaktion.
Hade han gjort allt detta?
Never Give up - del 31
Previous (Nialls Perspektiv):
Hon öppnade munnen för att säga något, men jag reste mig snabbt upp, nu kommer hon inte undan hur mycket hon än vill. Jag vet att hon inte gillar att synas, men nu frågar fansen efter henne, och jag vill inget annat än visa upp denna tjej, som jag älskar över allt annat.
Jag började gå mot henne och hon skakade på huvudet, men nu fanns det ingen återvändå.
Jag började skratta lite, innan jag tog upp henne, och höll henne i famnen som ett nygift par. Och jag kan inte annat än säga att jag var riktigt bekväm med det.
- Haha, Niall, no! Please! Let me go! You know I don't like this!
Jag satte mig mitt framför kameran och började vagga henne fram och tillbaka, hon gömde ansiktet i min hoodie för att de som kollar inte skulle se hennes ansikte.
- This people, is my baby, as you can see, and be nice, she's a little bit shy! Sas jag och började pilla henne i håret.
Jag vet hur mycket hon älskade när folk gjorde det.
Lisas Perspektiv
Usch. Jag hatade verkligen detta. När flera tusen människor la sin uppmärksamhet på mig. Bara tanken gör mig illamående.
- Lisa, Honey, sit up now, come on, they can't kill you, I'll be beside you the whole time, no one is going to say something rude, or do something to you as long as I'm by your side. Viskade han i mitt öra.
När jag kände hans varma andedräkt gick det en rysning lägs med hela kroppen.
Hur kunde någon vara så underbar?
Den frågan ställde jag mig själv varje dag.
Visst, efter allt som hänt är han den person jag litar på mest av alla, eller ja, Ellen litar jag ju verkligen på mest av alla, men han var mig pojkvän.
Lite försiktigt satte jag mig upp kollade in i kameran.
Jag tog ett djupt andetag sedan tog jag fram mitt bästa leende och vinkade lite smått.
- Hello everyone. Sa jag lite blygt.
Niall och jag satte oss lite längre bak, så de andra var med nu igen också.
- Good girl! Sa Louis och klappade mig lite lätt på axeln, flinandes.
Jag kände hur kinderna hettade till och ansiktet blev rödare och rödare. Sluta rodna för fan, sa jag till mig själv.
Niall la armen runtom mig, och drog mig tätt intill sig.
Jag kollade på honom, och han kollade även på mig.
Han lutande sig fram och gav mig en kyss på pannan.
- Everyone is going to love you, I promise, they already do. Sa han.
Jag svarade inte, utan bara log mot honom.
Ellen hade varit med de andra och diskuterat från början, medans jag höll mig lite i bakgrunden.
En tjej frågade om jag kunde säga lite om mig själv, så jag offrade mig och svarade faktiskt.
- Well, I've got my father back home, my mom and little brother died not to long ago. I had a lovely childhood, and I live in England, studying to be a hairdresser. Not much to say really. Sa jag och log lite.
Det bara rullade in i chatten nu, och de flesta löd "Sorry for you're loss", "directioners are there for you, always" och "we love you lisa!".
Jag kunde inget annat än le.
- Thanks guys, I'm glad to have you.
- Oh, that's not the only thing, she can sing and play the piano too! Sa Niall glatt.
Jag kände hur alla blickar vändes mot mig, och jag suckade lite för mig själv.
- Ha-ha, funny joke Niall! Sa jag och försökte skämta bort det.
- I'm not joking, not at all, you're really good! Sa han, helt seriöst.
- Singing time! Ropade Louis.
Ellens Perspektiv
Man såg Lisas ögon bli större och större.
Hon var nervös, det såg man på henne. Men till min förvåning gick hon med på att sjunga en låt med dom, om hon fick bestämma vilken låt de skulle sjunga.
De tyckte att det lät som en bra idè, och tillslut bestämde de att hon och Niall skulle sjunga först "a drop in the ocean" och sen "talking to the moon" tillsammans, vilken inte försvånade mig, hennes två favoritlåtar.
Niall fick börja med vers, sen kom hon in i refrängen.
När de sedan började sjunga tillsammans, kollade vi alla lite chockat på varandra. Det var som att deras rösten var som gjorda för varandra, som ihopflätade på något sätt. Jag fick gåshud över hela kroppen, och det var jag inte ensam om.
Lisa var som en helt annan person när hon sjöng, hon var självsäker, och tog gärna kontrollen.
Och Niall var lika stark han också, vilket gjorde att de passade så bra ihop, på alla sätt och vis.
När de sedan hade sjungit klart, uppstod det en lite pinsam tystnad.
Sen började Niall och Lisa skratta, som bara den, han gav henne en kyss på kinden.
- Wow babe, I didn't know you could sing like that! Or what do you say people? Sa Niall in i dataskärmen.
- Haha, that was so much fun! Sa hon strax efter.
- You should do a duett or something as a bonustrack to our next album! Sa Zayn glatt.
- Yeah! Flikade Louis in.
- Oh, no, I don't think so.. Började Lisa innan hon blev abruten.
- You really should. Sa jag och log.
Så fort vi började diskutera detta exploderade chatten, alla ville verkligen att de skulle göra en duett.
Kanske kan det bli början på något stort? Ingen vet.
Never Give up - del 30
Previous (Louis Perspektiv):
Lisa och Ellen sa att vi kunde starta den, och att de kanske kunde komma in senare.
De skulle ut i köket och fixa glass och fruktsallad under tiden.
Vi loggade in på vårat gemensamma konto, och tittarna sköt i höjden på några sekunder.
- Hello guys! Sa vi alla i kör.
Lisas Perspektiv
Vi hörde dem ända in till köket, de skrattade och pratade högt i munnen på varandra.
- LET ME ANSWER THIS QUESTION!
- NO ME!
Man kunde inte hålla sig för skratt riktigt, och det kunde de inne vid datan inte heller.
- Jaha, hur är det med dig och Harry? frågade jag Ellen som började ta fram alla frukter vi skulle använda.
- Jodå, det går väl upp och ner, inget ovanligt, men just nu är det helt underbart! Svarar hon och ler stort.
- Jag förstår vad du menar!
Ellen fick fortsätta fixa frukterna medans jag tog fram glassen.
Äkta vaniljglass, en svensk favorit om man säger så.
Pappa hade även varit så gullig och åkt till Gränna och köpt polkagrisar till oss. Unikt för Sverige, eller ja, Gränna för att vara exakt.
Killarna hade ju aldrig smakat det, så det skulle bli spännande och se vad de tyckte om polkagrisar.
Han hade bara köpt de med tutti frutti smak, men det gjorde inte mig så mycket, de var goda allihopa.
- Guys! We got some good stuff here!
- OOOOH, YES! Sa de alla i kör.
Vi gick in med glassen och fruktsalladen, och de satt kvar vid datan och svarade på frågor medans jag och Ellen höll oss lite utanför.
De gjorde någon dans, "inbetweeners" tror jag de kallade den, det var visst en dans dom ofta dansar.
De sjöng även lite låtar, och svarade på ännu fler frågor.
- Guys, well soon be back! Sa jag och Ellen innan vi traskade tillbaka in mot köket för att hämta polkagrisarna.
Vi gick ut till dem igen, och de alla kollade fundersamt på oss.
- WHAT'S THAT?! Sa Louis på sitt egna lilla sätt.
- This is a kind of Swedish candy that you only can find here, candy canes, or as we say "polkagrisar".
- HAHA, "POLKAGRISAR"! Sa Zayn på lite rasslig svenska.
Både jag och Ellen började gapskratta, vi vet ju exakt hur man uttalar det, och det låter alltid så kul när de ska säga sånna saker på Svenska.
- Here, get me one! Sa Harry och sträckte sig efter stängerna vi hade i händerna.
Vi gav dem varsin, och gick till vårat hörn och satte oss igen.
De tog upp papperet och fram med polkagrisarna.
De diskuterade lite om vem som skulle börja, och tillslut fick det bli Niall.
Han såg nästan lite rädd ut för den, han hade väl aldrig ätit något som såg ut som detta.
Han stoppade den försiktigt in i munnen och började suga på den. Ögonen på han blev större och större. När han sedan tog ut den igen började han le lite fånigt.
- AAAAH! Skrek han till, och vi alla hoppade till lite.
Vad håller han på med?
- This was amazing! oh god, I got to have mooooore! Sa han och började suga på den.
De andra gav varandra en snabb blick innan de stoppade sina i munnen också.
När de väl börjat äta den, slutade de inte. Och man kunde inte undgå att skratta lite åt dem, de satt fem killar, nästan som i trans och sög på polkagrisar. Fansen måste vara helt galna!
Nialls Perspektiv
De jag nyss ätit var helt fantastiskt.
Innan vi åker hem måste vi köpa med oss några sånna, vad de nu kallade dem.
Fansen hade spammat hela chatten och var som galna, de hade ju inte hört sa mycket från oss nu när de var lediga, så nu bara vällde frågorna in.
Sen såg jag en fråga jag fastnade lite för. "Where is Lisa? And Ellen? Can you kiss, or can we atleast see them?".
Jag log lite för mig själv.
- Hey, Lisa, Ellen, come here! Sa jag.
- No, it's your twitcam, the fans have probably missed you! Fick jag som svar.
- Come now, they've asked for you!
De kollade lite osäkert på varandra innan de sakta men säkert gick mot oss.
Harry drog ner Ellen i sin famn och pussade henne lite lätt i nacken.
- Harry.. Sa hon, men han avbröt henne och viskade något i hennes öra.
Hon log stort och bet sig lite i underläppen, och nickade mot honom.
- Ehm, I'm just gonna take the plates to the kitchen.. Började Lisa.
- No, no, no, no ,no! Don't even think the thought, come here, now! Beodrade jag.
Hon öppnade munnen för att säga något, men jag reste mig snabbt upp, nu kommer hon inte undan hur mycket hon än vill. Jag vet att hon inte gillar att synas, men nu frågar fansen efter henne, och jag vill inget annat än visa upp denna tjej, som jag älskar över allt annat.
Jag började gå mot henne och hon skakade på huvudet, men nu fanns det ingen återvändå.
Never Give up - del 29
Previous (Nialls Perspektiv):
Det blev mycket skratt, och mycket känslor överhuvudtaget, alla ville vinna.
När vi tillslut hade spelat klart våran timme, väntade vi spänt på resultatet.
Lisa hade fårr med sig ett kuvert med båda lagens poäng, med vi ville inte öppna det förrens vi kommit hem.
Lisas Perspektiv
And the winner is... Sa jag långdraget.
- JUST TELL US! Harry var mer förväntansfull än någon annan.
- My team! We won with 3 points!
- YES! WE WON! HA! YOU LOST! Sa Harry och började hoppa runt.
De andra försökte se lite arga ut, men de misslyckades ganska brutalt.
Harry hoppade upp i Ellens famn, och hon trillade nästan ihop.
- Hey! You don't want to kill me, right?! Sa hon.
- Ah, babe, of course not! So sorry! Sa han och började pussa henne lite överallt.
- Haha, okay! okay, I believe you!
Pappa var lite lat idag, inget ovanligt dock, så han hade köpt hem pizza till oss. Vi protesterade inte, hämtpizzan här i Sverige var helt underbar, och det tror jag killarna tyckte också, aldrig har jag sett fem killar äta upp varsin pizza så snabbt.
Till min förvåning var det inte Niall som åt upp först, utan Zayn!
Han var helt galen i pizzorna, och åt även upp mina rester som blev över.
- That was SO good! We have to eat pizza here more often! Sa Zayn, mätt och belåten.
- Yeah! That wasn't bad at all, and the kebab.. Oh god, delicious! Fyllde Liam in.
Pappa skulle jobba natt, så vi fick hela huset för oss själva.
Från en början var det ganska lugnt, vi samlades alla i den stora soffan på nedervåningen, och satte på en film.
Det var någon action-komedi, och den fick oss alla på bra humör.
Louis Perspektiv
Cassandra skulle komma om två dagar nu.
Jag hade sagt till dem andra att jag skulle till Göteborg två nätter. Och dom frågade ju såklart varför, så det var lika bra att säga sanningen.
Cassandra skulle landa på Landvetter, där skulle jag möta upp henne innan vi åker till ett hotell och sover där två nätter.
Jag har verkligen längtat efter att få träffa henne.
Jag hoppas bara på att det inte kommer vara så mycket fans som märker oss. Två dagar och nätter skulle jag få spendera med henne, och lära känna henne bättre. Vi hade hållt så mycket kontakt via mobilerna, med inte träffats sen vi hade varit på sjukhuset. Hon trodde att vi bara skulle ta det lugnt, men jag har faktiskt planerat en överraskning för henne, fast det visste hon inget om.
Hon måste bara gilla den.
- LOUIS! Jag vaknade ur mina tankar och såg hur alla kollade på mig.
- What? Sa jag och log stort.
- Stop daydreaming now! Is it about Cassandra? Are you cheating on me boobear?! Sa Harry lite besviket.
- I'm sorry babe.. Sa jag och han slog till mig lite lätt på armen.
- So we thought ew could do a twitcam, everyone? Frågade Liam.
- Yeah, sure, let's go!
Vi tog Lisas bärbara dator och satte på.
Lisa och Ellen sa att vi kunde starta den, och att de kanske kunde komma in senare.
De skulle ut i köket och fixa glass och fruktsallad under tiden.
Vi loggade in på vårat gemensamma konto, och tittarna sköt i höjden på några sekunder.
- Hello guys! Sa vi alla i kör.
Förlåt för kort kapitel, men varit i Göteborg med klassen sen tidigt imorse, och inte kommit he förrens senare.
Never Give up - del 28
Previous (Liams Perspektiv):
Jag var målvakt i vårat lag, medans Zayn var målvakt för de andra.
Till en början spelade vi väldigt seriöst, och gjorde mycket mål. Men efter någon halvtimme blev det bara mer och mer lek.
Det slutade med att alla låg i en hög på gräset och kittlade varandra.
- Hahahah, I can't breathe! Guys! Skrek Lisa som hade hamnat underst.
Lisas Perspektiv
Jag hade duschat imorse, och det hade visst Ellen också, så medans de andra killarna duschade kunde vi fixa os tillsammans.
Jag hade en stor spegel i mitt rum som vi kunde stå framför och göra iordning oss framför.
Vi hade hög musik samtidigt, och det blev nästan lite mer oseriösa grejer än att faktiskt göra iordning oss.
Vi sjöng och hoppade runt som vi alltid gjorde när vi var små.
Då kom mamma in varje gång och sa till oss att sänka musiken, för vi hade för högt på, eller att vi inte fick stampa så mycket i golvet.
Jag saknade henne så.
Jag tror inte Niall visste att Ellen var i det rummet vi sov i med mig, så utan förvarning när vi satt på sängen och skrattade, kommer han in helt naken.
Ellen vänder sig snabbt om och slänger snabbt i huvudet i kudden och börjar gapskratta.
- Oh.. I didn't know that she was here.. Sa han och började rodna lite.
- Haha, honey! Sa jag innan jag innan jag reste på mig och kysste honom lite lätt.
- Get your clothes and go ho Harry! We're getting ready in here.
- Yep, I saw to much here! Sa Ellen, fortfarande med huvudet i kudden.
Niall tog snabbt sina grejer och gick ut ur rummet.
- Han är borta nu. Sa jag.
- Tack gode gud, man kunde knappt andas i kudden!
Jag kunde inte annat än skratta åt henne.
Jag började med att fixa henne. Sminket gjorde jag ganska enkelt, och lockade håret så det låg i stora hollywood-lockar längs med ryggen på henne.
Medans hon valde kläder fixade jag till mig, vi skulle ju inte precis ut eller något, så jag sminkade mig som vanligt.
Sedan gjorde jag flätor på ena sidan av håret, medans jag plattade resten.
Eftersom att det var varmt ute fortfarande så tog jag på mig ett par tajta, röda shorts med ett oversize marinblått linne med Englans flagga. Jag hade inte använt den på jättelänge.
Nialls Perspektiv
Bowling stod på schemat, och jag var hur taggad som helst.
Jag hoppade nästan upp och ner, då Lisa slog till mig på armen.
- OUCH! Halvskrek jag och försökte få det låta som att det gjorde ont, men jag lyckades nog inte så bra, eftersom att hon bara skrattade.
- Get your shoes and come! The other five are already out! Sa hon.
Jag plockade på mig rätt storlek, och kände hur jag fick hålla mig för munnen för att inte skratta när jag såg vilken storlek hon tog.
- Honey.. Size 33.. That's not, human.. Naw, babyfeet, last time I checked, you we're 18, but maybe I was wrong?
Hon gav mig mördarblicken, och jag backade ett steg.
- Oh, and you think it's the first time I hear that? Ha-ha, funny.
Hon skakade på huvudet och började gå mot de andra.
Jag sprang fram och tog tag i hennes arm, och hon vände sig mot mig.
- Babe, I'm sorry, I just couldn't resist, it's so cute! Sa jag och gav henne en lite menande blick.
Hon gav mig en kyss och gick sedan vidare till de andra.
- Okay, we got two teams, and the winners will get something! Sa Zayn entusiastiskt.
- Yep, me, Harry and Zayn in one team, Louis, Liam, Ellen and Niall in the other! Sa jag glatt.
- Ooooooh, get ready to LOOOOOOSE! Sa Louis.
Vi hade en timma på oss, sen skulle vi se medelpoängen och vem som vann.
Jag började med att gå i rännan, och jag hörde fnisset bakom mig.
- Hey, let's see who laughs when my team win! Sa jag och log bak mot de andra.
Sedan fortsatte vi, många åkte i rännan och många blev strike.
Vi beställde in drickor, och alla var helt inne på tävlingen.
Det blev mycket skratt, och mycket känslor överhuvudtaget, alla ville vinna.
När vi tillslut hade spelat klart våran timme, väntade vi spänt på resultatet.
Lisa hade fårr med sig ett kuvert med båda lagens poäng, med vi ville inte öppna det förrens vi kommit hem.
Never Give up - del 27
Previous (Ellens Perspektiv):
Fötterna var fortfarande bort domnade och Harry kollade mig rätt in i ögonen som att han berörde min själ, sedan log han vilket gjorde att jag ännu en gång börja kyssa honom.
Han kysste mig snabbt och la sig sedan brevid mig, utmattad och med det där speciella leendet.
Ögonkontakten upphörde aldrig.
- I love you to Harry, sa jag med en darrande röst.
Han tog tag i min nacke och gjorde så att hans panna nuddade min och mer än så behövdes inte.
Han och jag, det räckte så.
Harrys Perspektiv
Jag vaknade med solen som sken rakt i ögonen på mig. Jag kisade mot klockan, 10.23.
Man hörde röster från nedervåningen, antagligen hade de andra redan vaknat.
Jag vände på mig, och där låg Ellen, hon hade ryggen mot mig. Täcket slutade vid midjan, så hela ryggen var synlig.
Håret låg längs med, och skiftade när solljuset stötte emot det.
Jag tänkte tillbaka på kvällen från igår, och log lite för mig själv.
Det var så mycket känslor på en gång, men det hade aldrig känts så bra som det gjorde nu.
Jag la mig tätt intill Ellen, och andades in lukten av hennes hår. Här kunde jag ligga hela dagen.
Jag lyfta min arm och la den över henne, sedan började jag göra cirklar på hennes mage.
Hon suckade lite svagt, innan hon sakta vände sig om och kollade på mig med trötta ögon.
- Hello beautiful, sa jag och småskrattade lite åt hennes ansiktsuttryck.
- Oh, hello you sexy beast! Skrockade hon.
Båda började skratta lite smått.
- AAAAH, It's so hot in here! Sa hon när hon vant sig lite vid ljuset.
- Yeah, I know, you're almost to hot babe.
- Ha-ha, funny!
Jag kramade om henne, och hon började kyssa mig på halsen, samtidigt som hon började röra sina fingrar längs med min mage.
Hjärtat började rusa iväg, och jag kände hur kroppen nästan började darra lite.
Hon kollade upp på mig och log, sedan möttes våra läppar. Denna stund var lika perfekt som gårdagen, och jag kände ännu en gång hur jag bara ville ha mer.
Vi fortsatte att kyssas, och hon rullade över så hon låg på mig.
Sedan satte hon sig plötsligt upp.
- Gotta shower! Sa hon och reste sig upp för att dra på sig en T-shirt.
- Hey! Not fair! Not fair at all!
- Life is not fair my lover! Sa hon och skrattade.
Liams Perspektiv
Vi hade varit vakna i någon timme innan Ellen och Harry kom ner.
De så lite trötta ut i ögonen, men kroppsspråket visade motsatsen.
Det gick verkligen inte motstå kärleken mellan dem när de kollade på varandra.
Harry la armarna om Ellen och de gick tillsammans och satte sig vid bordet jämte oss andra.
- Good morning! Sa de båda glatt.
- Hola amigos! Sa Niall och överröstade oss andra, inget ovanligt denna dagen då.
Lisa skrattade och de kysste varandra.
Vi hade bestämt att vi idag först skulle gå ut lite, och kolla runt så vi hittade om vi ville gå ut. Sen lite senare skulle vi bowla.
Jag hade inte bowlat på jättelänge, så det skulle bli rent ut sagt förjävla roligt.
Vi började gå runt lite, och det första man la märke till var hur mycket backar det var, branta uppåt och nedåt.
De berättade också att man cyklade mycket när man bodde där.
Sen bodde Lisa nära skolan, så vi gick dit och kollade lite också. Att ett sånt litet samhäle kunde ha så mycket olika grejer ändå.
De hade stor badplats, TVÅ pizzerior, tre skolor, flera dagis, en videobutik, en sporthall, två fotbollsklubbar och massa annat roligt.
Det var en solig dag idag, och eftersom att vi hade mycket tid innan vi skulle till bowlinghallen drog vi till fotbollsplanen.
Lisa var inte så bra, så hon fick vara domare medans vi andra spelade.
Jag, Niall och Louis var i ena laget, medans Zayn, Ellen och Harry var i andra laget.
Niall och Louis var ju riktigt bra på fotboll, så an tyckte ju lite synd om dom, men Ellen förvånade mig verkligen, hon var riktigt duktigt.
Jag var målvakt i vårat lag, medans Zayn var målvakt för de andra.
Till en början spelade vi väldigt seriöst, och gjorde mycket mål. Men efter någon halvtimme blev det bara mer och mer lek.
Det slutade med att alla låg i en hög på gräset och kittlade varandra.
- Hahahah, I can't breathe! Guys! Skrek Lisa som hade hamnat underst.
Förlåt för ett kort kapitel, men mamma kom hem från sjukhuset idag, och jag vill hjälpa henne lite så hon inte måste göra allt själv, ska försöka hinna med ett längre imon.
Never Give up - del 26
Previous (Ellens Perspektiv):
Det första jag såg var "Miss your warm hugs and amazing kisses, can't wait to see you soon loverboy.. xx" Jag kände hur jag fick en klump i halsen. Jag bestämde mig för att att börja längt uppifrån för att se vad mer dom hade skrivit, och ju längre ner jag kom, desto värre blev det.
Jag la ifrån mig mobilen och la mig i fosterställning. Tårarna började rinna nedför mina kinder, varför har han inte sagt något om detta?
Just då hör jag hur dörren öppnas, och in kommer Harry.
Jag ville inte kolla på honom, utan ligger kvar.
Jag gör mitt bästa med att försöka hålla inne tårarna, jag lyckades en liten stund, men det var jobbigt.
- Ellen? Are you okay? Sa Harry oroligt och kramade om mig.
- Get of me Harry. Sa jag snyftandes.
- What? Sa han förvånat.
Jag tog bort hans armar som kramade om mig, och satte mig upp en bit ifrån honom.
- Babe, whats wrong? Sa han och rynkade pannan.
- Oh, and why would you care? Huh? You can get every girl in the world, and for a second I really thought you were loving me, but of course you don't! Why would you choose me, when you can have any girl you want! How dumb can I get.. Orden bara flög ur min mun, och Harry var i chock.
Han kollade frågande på mig.
- What are you saying? I love you, so much, what have I done to make you think I don't? Han hade höjt rösten nu, och lät nästan lite arg.
- Well, how about Jennie? Will she be your next little toy when you think I'm boring, and you'll leave me?
Han såg ut som att han skulle explodera, det var som att jag nästan inte vågade kolla på honom.
Han öppnade munnen flera gånger som om han skulle säga något, men det kom aldrig ut något.
Efter en liten stund i tystnad gick han raskt upp ur sägen, och tog en hårt grepp runtom min arm. Han tryckte upp mig på väggen och släppte min arm. Jag kollade på min bultande arm, det skulle defenitivt bli ett blåmärke.
Jag kollade upp och mötte hans blick, han spände käkarna och pressade mig mot väggen med sitt ansikte bara nägra få centimeter från mitt.
- Oh, so you've checked my phone, huh? Jennie? Are you kidding me? We were texting before, yes, but not since I met you! She has continued to text me, but I haven't texted her back. Why can't you understand that your'e the girl for me? I want you and nobody else, just understand that! Han spottade i mitt anikte när han sa det, och jag kände hur rädslan började sprida sig i kroppen.
Detta var på riktigt, detta var Harry Styles som visade hur han verkligen kände.
Ja, jag var lite rädd för honom just nu, men jag kunde inte ungå att tycka att han var väldigt sexig när han var arg.
Jag tryckte mig så nära väggen som det gick, och släppte inte ögonkontakten.
Helt utan förvarning trillade en tår nedför min kind.
Och från ingenstans mjuknade han till. Hans blick förändrades, nu såg han nästan lite chockad ut.
En tår trillade även nedför hans kind nu.
Han la sina händer på mina kinder.
- I'm, so sorry. Sa han.
Jag tog ett djupt andetag, vad skulle jag svara? Jag hade inget att säga, så jag var tyst istället.
Jag kollade ner i marken, jag kunde bara inte kolla på honom mer, förlåt? Var de det enda han hade att säga?
Jag suckade och fortsatte kolla ner i marken ett bra tag.
Tillslut kramade han om mig, en lång varm kram.
- Ellen, I love you, okay? You really are the kind of girl thats good for me. You've given me so much, and I just, I don't know, I love you too much maybe? But that only good, beacuse, I can't imagine a life without you, and I just cant handle myself when I see you sad. We just, we're made for eachother, and I don't want anybody else, I want you. Viskade han i mitt öra.
Jag kunde inte hjälpa det, jag blev helt knäsvag. De orden, fick mig att smälta.
Jag kollade upp på honom igen, och han log lite svagt mot mig.
- Let's just, forget this, okay? Sa han och torkade bort tårarna på mina kinder.
Jag kunde inte säga ett ord, och jag ville ha honom, bara honom, här och nu.
Jag slängde mig upp i hans famn och kramade om honom hårt. Han höll mig tätt intill sig, och gav lätta pussar på min nacke.
Jag drog mig ur kramen och kollade ännu en gång på honom, hans ögon hade mörknat lite och han bet sig i underläppen. Då släppte allt, jag skulle ha honom, och det skulle vara nu.
Jag tryckte mina läppar mot hans, och han besvarade kyssen.
Hans kyssar var lika friska som alltid och jag märkte att även han ville ha mer.
Vi fumlade runt i rummet och ramlade ner i sängen, en duns och jag låg underst.
Han avslutade kyssen och granskade mitt ansikte sedan log han och hans smilegropar gjorde bara att jag ville ha mer.
Jag lutade mig mot honom och gav honom en enkel men ömsesidig puss på munnen och han bet mig lätt på underläppen.
Han gav mig en menande blick och slängde sedan av sig tröjan och återgick till att kyssa mig, jag drog mina fingertoppar längs med hans mage samtidigt som han försökte trokla av mig tröjan men utan resultat.
Vi ändrade ställning så att han låg underst jag satte mig upp med benen runt hans midja och drog med mig honom upp så att vi satt upp, han drog enkelt av min tröja och började kyssa mig i nacken.
Dessa kyssar som på något sett var så djuriska men samtidigt så kärleksfulla fick mig att rysa.
Jag kunde inte vänta längre utan puttade lätt ner honom på sängen och han knäppte upp byxorna så att jag lätt kunde ta av dem och slängde bort mina egna i samma veva.
Jag ställde mig framför honom och han drog i min arm så att jag landade på honom, våra kroppar tillsammans var som ren magi.
Gnistor och blixtrar, hon rullade runt så att han kom över mig utan att avsluta vårann passionerade kyss.
Sedan trängde han in i mig, hårt men samtidigt försiktigt.
Kyssarna fortsatte och en takt uppkom, fram och tillbaka.
Det gick snabbare och jag kände hur fötterna domnade bort och jag var tvungen att ta ett fastare grepp i Harrys nacke.
Jag såg på honom att han var nära att komma och han ökade takten, jag förde handen längs med hans muskulösa rygg och klämde åt lite.
Snabbare och snabbare, jag kunde inte hålla det inne längre utan släppte.
Den underbara känslan, Harry fortsatte och kom strax efter.
Fötterna var fortfarande bort domnade och Harry kollade mig rätt in i ögonen som att han berörde min själ, sedan log han vilket gjorde att jag ännu en gång börja kyssa honom.
Han kysste mig snabbt och la sig sedan brevid mig, utmattad och med det där speciella leendet.
Ögonkontakten upphörde aldrig.
- I love you to Harry, sa jag med en darrande röst.
Han tog tag i min nacke och gjorde så att hans panna nuddade min och mer än så behövdes inte.
Han och jag, det räckte så.
Never Give up - del 25
Previous (Nialls Perspektiv):
Innan vi satte oss i bilen som skulle ta oss till flygplatsen loggade jag in på twitter. "Today is gonna be a long, but wonderful day!xx" och efter bara några sekunder hade jag flera tusen mentions som frågade vad jag skulle göra.
Jag log lite för mig själv och bestämde mig för att inte säga att vi skulle till Sverige, inte än, jag ville inte att det skulle vara massa folk på flygplatsen när vi kommer.
Ellens Perspektiv
Vi hade sån tur att det knappt var några fans överhuvudtaget på flygplatsen, vilket var väldigt, väldigt skönt.
Nu väntades det några timmars flygresa hem, fast det gjorde inget, då kan man passa på att sova lite.
Vi skulle alla åka hem till Lisas pappa, men sen ska jag hälsa på mina föräldrar också, jag har ju inte träffat dom på jättelänge.
- Babe.. Viskade Harry till mig när vi flygit någon halvtimme.
- Yes honey?
- I got a gift for you, and you'll get it tonight.. Viskade han till mig, och jag rös till lite, hans röst var så.. Vad ska man säga, sexig? Japp, defenitivt.
- Oh, really? Sa jag och log mot honom.
Han log tillbaka och gav mig en puss på näsan.
En sak jag verkligen hatade med att flyga var maten, fy sjutton vad äcklig den är! Det står att den är lagad av kockar, men till och med jag kan göra den bättre.
Efter vi fått maten tror jag att jag råkade somna till lite.
När jag sedan vaknade igen var det för att Harry puttade lite på mig.
- Honey, we're landing. Sa han, och lite sömnigt tof jag på mig bältet, hur kunde jag vara så trött hela tiden?
Vi hade den turen att våra väskor kom först ut på rullbandet, vilket var väldigt skönt, jag brukar ha lite otur att mina väskor antingen försvinner eller kommer allra sist.
Vi var påväg ut när en vakt kom och stoppade oss, vad nu då? Ville hans unge ha en autograf eller? Jag var väl inte på mitt bästa humör idag om man säger så, varför vet jag inte.
- Guys, the airport is packed with screaming girls, so we'll take the backdoor, follow me. Sa han.
Jahapp, var det inte det ena så var det ju det andra.
Det skulle inte ta så lång tid från flygplatsen till Lisa, som tur va. Men de andra var på väldigt bra humör och sjöng med i alla sånger som spelades på radion. Det var ganska härligt ändå, jag hade bra folk runtomkring mig och världens gulligaste pojkvän, ändå var det ingen bra dag idag.
"What makes you beautiful" började spelas på radion och de sjöng lite extra högt, och lite extra falskt.
Jag hade suttit vid mobilen hela tiden, och efter de sjungt klart låten kände jag hur någon tog den ifrån mig.
Jag kollade upp och såg Harry kolla på mig väldigt seriöst.
- Whats wrong? Hans blick trängde in i mina ögon.
- Nothing. Sa jag kortfattat.
- I can see something is wrong! Sa han lite högre.
- I'm just tired, okay? Can I please have my phone back?
- You've been sleeping all day Ellen, just tell me if something is wrong. Sa han och gav tillbaka telefonen.
Jag suckade lite och kollade sedan ut genom fönstret igen.
Louis perspektiv
Det var ett gulligt litet hus de hade, och det var kul att få träffa Lisas pappa igen, en härlig man det där!
Lisa och Niall fick sova i Lisas rum, i jättesängen, jag var lite avundsjuk faktiskt.
Harry och Ellen skulle få sova i ena gästrummet, medans jag, Liam och Zayn delade på ett rum med tre enkelsängar, det skulle nog gå bra.
Vi sov alla sju på övervåningen medans Lisas pappa fick flytta ner till soffan.
Jag och Cassandra hade hållt kontakten sen vi skiljdes åt vid sjukhuset, och tydligen skulle hon hem till Sverige om två dagar för att stanna här i två veckor, så vi skulle träffas. Jag hade tänkt på henne väldigt mycket sedan vi sist sågs.
Klockan var närmare 6 tiden på kvällen, och vi bestämde oss för att gå och duscha och ta det lugnt, och gå och lägga oss tidigt för den delen. Vi planerade att gå upp ganska tidigt också så vi fick hela dagen på oss att kolla runt lite.
Liam kunde några ackord på gitarr, och eftersom att Lisa hade en så lånade vi den och spelade lite.
Han visade även upp lite beatboxing skills medans Zayn rappade till.
Jag hade även med mig min dator, och när vi inte hade annat att göra bestämde vi oss för att göra en twitcam. Många undrade vart vi var, och frågade vart Niall och Harry var.
Vi berättade inget, utan svarade på lite andra frågor istället, och sjöng några låtar som de ville att vi skulle göra.
Ellens Perspektiv
Harry var sist in i duschen, men det kanske var bra, han duschar så länge så han hade nog tagit slut på allt varmvatten, det hade hänt förut!
Jag hade ingen ork att ta på mig kläder efter jag hade duschat så jag hade bara tagir på mig trosor, BH, och en oversize T-shirt, vilket funkade välfigt bra för mig.
Jag slängde mig i den nybäddade dubbelsängen, och höll nästan på att somna när jag hörde en mobil plinga till.
Leendes slängde jag mig för att ta upp min mobil, mitt humör var mycket bättre än innan, Harry fick mig alltid på bra humör på något märkligt sätt..
Vem var det nu som ville mig något då? Tänkte jag och tog upp min älskade mobil. Men där var inget sms. Vänta här nu, var det Harry som fick ett då?
Harry är väldigt noga med att ingen får kolla på hans mobil, inte ens Louis, och han har kod på den också.
Han brukade aldrig lämna sin mobil såhär, och utav ren nyfikenhet tog jag upp den och kollade vem det var ifrån iallafall, det var Gemma, och jag log lite för mig själv.
"Harry, mom is freaking out, you haven't recieved her calls, so please call her. xx". Vi hade ju lovat Anne att ringa när vi landade! Jag tänkte ge mig på ett försök att komma på koden till mobilen, men till min förvåning hade han ingen.
Jag svarade lite snappt på Gemmas sms,"I'll text her now, and call her later!xx".
Jag tänkte att jag bara skickar iväg ett sms nu till Anne, så fick harry ringa henne sen när han var tillbaka.
När jag var påväg att bläddra ner till "mom" som hon hette, stötte jag på ett annat namn i listan. Jennie Carlton.
Det var ett helt främmande namn för mig, och jag kunde bara inte låta bli att kolla in vad dom skrivit, kanske var det en kusin eller något? Men oj, så fel jag hade.
Det första jag såg var "Miss your warm hugs and amazing kisses, can't wait to see you soon loverboy.. xx" Jag kände hur jag fick en klump i halsen. Jag bestämde mig för att att börja längt uppifrån för att se vad mer dom hade skrivit, och ju längre ner jag kom, desto värre blev det.
Jag la ifrån mig mobilen och la mig i fosterställning. Tårarna började rinna nedför mina kinder, varför har han inte sagt något om detta?
Just då hör jag hur dörren öppnas, och in kommer Harry.
Never Give up - del 24
Previous (Ellens Perspektiv):
- Hello. Sa dom i kör, medans Niall fixade till sitt rufs till hår, och Lisa rättade till klänningen.
Vi andra kollade lite snabbt på varandra innan vi brast ut i ett gapskratt.
Dom kollade frågande på oss.
- So, what have you two done? Should I guess? Fick Harry fram mellan allt skratt.
Dom kolllade på varandra och började rodna så det stod härliga till.
- Well, let's go! Sa Anne.
Lisas Perspektiv
Jag ville bara sjunka genom jorden när Harry sa det, och jag slår vad om att Niall kände detsamma.
Vi åkte två bilar till reastaurangen, en körde Louis och en körde Anne.
Det tog en liten stund att åka dit, men det var värt det.
Vi gick in genom en stor dörr, och det var så vackert när man gick in.
Glovet var av trä, och de hade röda väggar och stolar i olika nyanser.
- Wow, it's beautiful in here! Fick jag fram.
- Yeah, it really is! Sa Ellen strax efter.
Vi blev ledda till ett stort bord som låg lite mer avlägset, och bort från allt folk.
De beställde som en stor buffè som de la längs med hela bordet, och jag skojar inte, det fanns allt. Pasta, potatis, kött, kyckling, skaldjur, sallader, frunkter, grönsaker och mycket mer gjorda på olika sätt.
Anne berättade mest om det hon upplevt när hon var bortrest, vilket var en hel del. Alla satt och lyssnade på allt hon hade och säga.
När hon berättat klart sa vi vad vi hade hittat på, sen ville hon ju höra allt om vad som hände mig, hon hade ju bara fått höra lite delar från Harry.
Jag berättade det jag kom ihåg från mitt perspektiv, sedan fick de andra berätta ur deras perspektiv.
Det var första gången jag fick höra historien så, och nu förstod jag verkligen hur illa det lät. Anne som satt jämte mig gav mig en lång kram.
- I'm glad we're all together and everything is fine now. Sa hon och log mot mig.
Vi hade ätit det mesta som fanns på bordet, och alla hade förvandlats till rullande köttbullar rent ut sagt.
- So, are you ready for the dessert? Frågade servitören och skrattade till lite, han såg nog att vi var ganska mätta.
- YES! Sa Niall entusiastiskt.
Såklart.
Jag gav han en puss på kinden.
Dom kom in med stora brickor fulla av glass, strössel, och alla möjliga sorters glasyrer.
- Oh my god. Fick Ellen fram när de ställt fram.
Vi åt alla, även fast vi egentligen inte orkade, det gick inte motstå, det gjorde verkligen inte det.
- Are we ready to go home boys and girls? Frågade Anne.
Vi nickade, det behövdes, vi var tvugna att gå och lägga oss så vi kom med flyget imon.
-
Jag hade så ont i magen sen igår, aldrig hade jag ätit så mycket mat i hela mitt liv!
Niall låg med ryggen mot mig, och jag började ge honom mjuka kyssar längs med ryggen, och upp mot skulderbladen och sedan i nacken. Han tog ett djupt andetag och suckade i sömnen.
Jag skrattade till lite och kramade sedan om hans bara överkropp.
Nialls Perspektiv
Jag kände hur någon kramade om mig bakifrån, och jag vände mig om och mötte Lisas blick.
Hon log stort, och det gjorde även jag.
Hon strök sin hand längs med magen, och jag var tvungen att anstränga mig för att inte börja skratta, det kittlades så! Jag la mina händer på hennes rumpa och drog henne intill mig, sedan möttes våra läppar i en perfekt kyss. Sedan låg vi bara och höll om varandra, såhär ville jag att varje morgon i framtiden skulle vara, även fast jag vet att det inte kommer bli så.
- Should we go down and get some food? Frågade Lisa.
- Sure. Sa jag och drog med henne nedför trappan.
- GOOD MOOOR... Längre hann jag inte innan jag förstod att ingen var vaken.
Lisa började fnittra lite åt mig.
Vi gick in och väckte de andra, och sist tog vi Harry och Ellen, nu var det dags för hämnd.
- I know the perfect idea.. Sa Lisa lite finurligt.
Hon berättade sin idè, och jag kan inte annat än säga att den var exemplarisk, den kommer skrämma livet ur dem.
Vi gick in i garaget och hämtade det vi behövde innan vi gick in för att verkställa våran plan.
In gick vi, men små haloween masker som vi hittat i garaget, och en motorsåg. Detta skulle bli kul.
Vi räknade ner, och sen startade jag motorsågen och började skrika.
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH, DIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEE!
Ellen och Harry satte sig käppraka i sängen samtidigt och skrek så det bara stod härliga till, de såg verkligen vettskrämda ut.
Jag stängde av motorsågen och både jag och Lisa började skratta som bara den, men de andra två såg däremot inte allt för glada ut.
- Sooooooorry! Sa Lisa.
- Thats mean! You know I hate chainsaws! Sa Ellen.
- Revenge is revenge my friends! Sa jag och de andra började skratta nu också.
Vi åt och gjorde iordning oss, vi hade inte så bråttom.
Innan vi satte oss i bilen som skulle ta oss till flygplatsen loggade jag in på twitter. "Today is gonna be a long, but wonderful day!xx" och efter bara några sekunder hade jag flera tusen mentions som frågade vad jag skulle göra.
Jag log lite för mig själv och bestämde mig för att inte säga att vi skulle till Sverige, inte än, jag ville inte att det skulle vara massa folk på flygplatsen när vi kommer.
Förlåt så mycket för dålig uppdatering och grejer, men nu är jag back on track och har ideèr till iallafall 5 kapitel till! Sen får vi se vad som händer, kommentera gärna vad ni vill ska hända och om ni har egna ideèr så att säga.
Never Give up - del 23
Previous (Nialls Perspektiv):
- Wow. Fick jag fram och hon började skratta åt mig.
- What? Sa hon.
- You know, you really can sing.
- Yeah, maybe, but compare to you I sing like a crow!
- Think our child, he or she will be a materpiece! A beautiful little singer! Sa jag lite skämtsamt.
Hon skrattade till lite.
- Hello lovebirds! Hörde vi Harry säga medans han klev in genom dörren.
- Hello there!
- Come down just a little bit, we have to tell you something! Sa han och började gå nedåt igen.
Vad var det nu då?
Vi gick hand i hand nedför trappan, och in mot vardagsrummet där de andra satt.
- Okay, what did you want? Frågade Lisa.
- We thought, it's our last night home for a week, and now that mom is home maybe we could go out and eat somewhere? Frågade Harry.
- Sounds great! When?
- Ehm, we have to leave the house in three hours! Sa Zayn.
- Sounds fun!
Vi gick upp och fortsatte spela sen igen, vi hade ju inte direkt bråttom.
Vi satt och spelade ganska länge, och när Lisa gick för att göra iordning sig satt jag fortfarande och spelade.
- Honeeeeeey!
- Yes, what? Frågade jag.
- Can you come in with my dress, it's in the wardrobe, the beige one!
- Okay, I'm coming, I'm coming..
Som tur var hängde den längst fram. Den var tajt och lite halvlång, med långa armar.
Jag började gå med klänningen mot badrummet, och när jag kommer in står Lisa framför spegeln, bara i underkläder och lockar håret.
- Oh, thank you! Sa hon och räckte fram handen för att ta klänningen.
- No, if u want the dress you have to give me something! Sa jag lekfullt.
Hon log mot mig.
- Put the dress on the floor.
Jag gjorde som hon sa, och la ner den på golvet utan att släppa ögonkontakten.
- Good.
Hon gick sakta mot mig, och snart var våra huvuden bara millimeter ifrån varandra.
Men hon stannade där och började le, jag la mina händer runt hennes midja och hon la sina händer runt min nacke, jag rös till lite.
Sedan kysste hon mig, hela situatuinen var helt underbar, det kändes som att det bara var hon och jag i hela välrden, inga bekymmer, bara lycka.
Hennes händer började vandra sig nedåt, nedför bröstkorgen och hon började dra av mig min tröja.
Jag lyfte upp henne i famnen och började bära henne in mot sängen. Jag la ner henne på sängen och mötte hennes blick, hon fnittrade lite och bet sig i läppen.
Vi rullade runt där i dubbelsängen, ooch det var kyssar överallt. Hjärtat bankade så jag trodde det skulle åka ur bröstet på mig, hon hamnade över mig och sakta rörde hennes händer sig nedåt, och jag andades tungt. Jag önskade att detta ögonblick kunde vara förevigt.
Ellens Perspektiv
Herregud, vart är de? Vi måste åka om 10 min, och vi har inte hört något från dem, de har varit borta ända sen vi sa att vi skulle ut och äta ikväll.
- I'm going up to get them! Ropade jag till de andra medans jag sprand uppför trappan. Dörren var stängd, men jag hörde rösten inifrån.
-I love you. Yeah, but I love you more! No, you can't, i LOVE YOU THE MOST!
Jag skrattade lite för mig själv och öppnade sedan dörren, vilket jag nog inte skulle gjort. Där låg dom i sängen, ganska, eh, lättklädda om man säger så, och jag förstod nu varför vi inte hört av dom. Jag gick snabbt ut igen och började gapflabba när jag stängt dörren igen. Det var inte en syn som man fick se varje dag inte!
- Ellen! What are you doing?! Hörde jag Lisa säga upprört och Niall skrattade till.
- Sorry, but we're leving in 15 minutes! Sa jag mellan skrattattackerna.
- NIALL! SHIT! OMG, OMG, OMG!
Skrattandes gick jag nedför trappan igen, och när jag kom till köket igen såg jag fem presoner sitta och stirra frågande på mig.
- Ehrm, I think I know why we dind't hear something from them! You know.. Sa jag och började skratta igen.
Louis var snabbtänkt och fattade vad jag menade före alla andra.
- OH GOD. Sa han lite skämtsamt, och de andra förstod nu också.
13 min senare hör vi fotsteg i trappan, pch snabbt sår det, snart står dom i dörröppningen.
- Hello. Sa dom i kör, medans Niall fixade till sitt rufs till hår, och Lisa rättade till klänningen.
Vi andra kollade lite snabbt på varandra innan vi brast ut i ett gapskratt.
Dom kollade frågande på oss.
- So, what have you two done? Should I guess? Fick Harry fram mellan allt skratt.
Dom kolllade på varandra och började rodna så det stod härliga till.
- Well, let's go! Sa Anne.
Never Give up - del 22
Previous (Liams Perspektiv):
Men när vi alla satt oss fanns det två stolar lediga, hade dom tagit en för mycket nu? Typiskt dom..
- So, answer me now, where's my Lisa? Sa Niall och kollade på den tomma stolen jämte mig.
Jag och Niall hade fått order att sätta oss med 2 stolar emellan, varför visste jag inte.
- Oh, yeah, right, LIIIIISAAAA! Ropade Ellen och kollade på mig med en underlig blick.
Jag hörde klackar slå mot altanbrädorna och jag vände mig om.
Där kom först Lisa, med Danielle i släptåg, och jag kände hur jag blev helt varm.
Jag reste på mig och drog in henne i en lång kram.
De andra fick fram ett långt "awww" men jag brydde mig inte, Danielle var med mig, här och nu.
Kvällen var helt fantastisk med god mat och det bästa sällskapet man kunde ha. Lisa och Ellen hade verkligen lyckats, och vet inte hur många gånger jag tackade dem.
Danielle kunde bara stanna tills imon tyvärr, men det gjorde inget, hon var här med mig nu.
Lisa och Ellen hade köpt lite nya filmer som vi kollade på, och alla möjliga olika snacks.
Lisas Perspektiv
Jag vet inte hur många filmer vi kollat på, 5 kanske? Jag har ingen aning, men alla var helt slut.
Anne kom ganska tidigt imon också, så om man ville vara trevlig och gå upp innan hon kom var det nog dags att gå och lägga sig nu. Louis, Harry och Ellen hade redan somnat, och det såg ut som att Zayn var påväg att göra det också. Vi ville inte väcka dem så jag drog med mig Niall och gick med trötta steg upp mot sovrummet.
Vi sa inte så mycket till varandra, utan la oss i sängen, tätt intill varandra som vi brukade. Det är här jag hör hemma.
Jag vaknade nästa morgon utav att Niall pillade med mitt hår, hur kunde han vara uppe före mig? Det måste ha skett ett mirakel.
- Good morning sunshine! Sa han och jag öppnade ögonen sakta.
Han log mot mig och jag log tillbaka. Men det var för ljust, alldeles för ljust, så jag drog täcket över huvudet.
- Hey! Anne will be here in one hour, wake up! Sa han och drog av täcket igen.
Jag bara stirrade på honom.
- YOU SAY WHAT?! Sa jag och kollade snabbt på klockan. 12.36. Hur länge hade jag sovit egentligen?! Nej, nej, nej, jag måste upp nu.
Jag rent ut sagt slängde mig upp i sängen, och det var nog inte en så värst bra idè. Allt omkring mig blev suddigt och hela huvudet snurrade. Niall tog tag i mig och höll om mig, jag var mör i hela kroppen.
- You have to take it easy, okay? Viskade han till mig.
- Mmm.. Svarade jag, nu började jag se klart igen.
- You can let me go now. Sa jag efter vi stått såhär i över 5 min.
- Just a liiiiiiittle bit more!
Jag var faktiskt tvungen att göra iordning mig, och eftersom att han inte ville släppa mig så började jag kittla honom, och det funkade finemang.
Jag gick in till badrummet och satte på duschen. Medans den blev varm gick jag ut och valde kläder, vad var det för väder ute?
Jag kollade ut och möttes inte utav en vacker syn, det regnade småspik.
För första gången sen jag kom hit kunde jag ta på mig långbyxor utan att dö av värmeslag. Jag tog mina röda stuprörsjeans och en grå hoodie till.
Jag gick med kläderna jag valt till badrummet och slängde dem på golvet medans jag klev in i duschen.
Jag hade duschen på ganska låg temeratur, och fick gåshud när vattnet mötte min hud. Men hade jag duschat varmt hade jag aldrig kunnat kliva ut igen, och kallvatten piggade upp lite.
Jag försökte duscha så snabbt som möjligt, ändå hade det gått över 20 min.
Det var ju bara Anne som kommer hem, så jag gjorde en enkel inbakad fläta, tog på lite mascara, och sist kläderna. Det såg ändå ganska okej.
- Hello guys, I'm home! Hörde jag någon ropa nedifrån. Anne.
Jag började springa ner för trappan, genom köket och mot hallen.
Hon började skratta när hon såg mig komma springandes och jag kastade mig i famnen på henne.
- Oh, hello there! Sa hon och förtsatte skratta.
- I've missed you so much! Sa jag och släppte taget.
- I've missed you too Lisa, but how are you? I heard what happened, and thats not okay. Sa hon och blev lite allvarligare.
- I'm okay, I promise.
Nu kom de andra också, alla på en gång. Harry var först fram efter mig och krama om henne, dom måste ha saknat varandra jättemycket.
Vi lät Anne komma in och hänga av sig lite innan vi fixade frukost, eller ja, för mig blev det frukost, men för alla andra blev det lunch.
- So what have I missed while I've been gone? Frågade hon när vi samlats runt matbordet.
- Erhm, you know that Lisa and Niall are together and that stuff? Sa Harry lite retsamt och kollade på mig.
- yes, I know that, and Ithinks that adorable. Sa hon och log.
- Harry and Ellen are together also! Sa jag snabbt efter, och Ellen gav mig en ond blick.
- Aw, my baby is in love. Sa hon och log.
Både Harry och Ellen började rodna väldigt mycket, och det blev inte bättre när vi andra skrattade lite åt dem också.
- But one more thing, we're going to Sweden tomorrow to visit Lisas father, but we'll be back in a week so we can hang out! Sa Louis glatt.
- Yeah, but we'll only be home for one more week then, because then we'll have to get back to work. Fyllde Liam i.
- Oh, so you're leaving me when I'm coming home? Frågade hon.
- Just for one week mom, then we'll be back!
Vi fortsatte prata lite om Sverige resan och lite annat.
Eftersom att vädret inte var så roligt så började vi sprida ut oss och göra lite olika saker.
Danielle hade åkt innan jag vaknat, vid 11 tiden.
Anne började städa lite och Liam och Zayn satte sig och spelade kort. Louis, Ellen och Harry satte sig framför tv:n och kollade på någon gammal serie medans jag och Niall gick upp på mitt rum.
Han drog fram gitarren och sa att jag skulle sätta mig vid keyboarden.
- Let's play and sing a little bit? Sa han och log världens gulligaste leende.
- Okay, but wich song should we start with?
- Uhm, that should be me? Frågade han lite blygt.
Just Bieber. Såklart. Fast det gjorde inget, jag gillar den låten.
Vi började spela, och bestämde att han sjunger verserna sen flikar jag in på refrängen.
Det var väldigt mysigt faktiskt, där satt jag med min pojkvän och sjöng för fulla muggar, med han på gitarr och mig på keyboard.
Nialls Perspektiv
Lisa var riktigt duktig på att sjunga, och jag förstod inte hur hon inte kunde fatta det själv.
Jag bad henne att sjunga en låt själv så jag fick höra. Hon började spela på Shontelles "Impossible", och jag tog upp mobilen och började filma utan att hon såg något.
Jag hade gåshud över hela armarna när hon sjungt klar.
- Wow. Fick jag fram och hon började skratta åt mig.
- What? Sa hon.
- You know, you really can sing.
- Yeah, maybe, but compare to you I sing like a crow!
- Think our child, he or she will be a materpiece! A beautiful little singer! Sa jag lite skämtsamt.
Hon skrattade till lite.
- Hello lovebirds! Hörde vi Harry säga medans han klev in genom dörren.
- Hello there!
- Come down just a little bit, we have to tell you something! Sa han och började gå nedåt igen.
Vad var det nu då?
Never Give up - del 21
Previous (Harrys Perspektiv):
- I don't know, in 2 weeks maybe? Bara tanken gjorde mig på dåligt humör.
Jag såg att Ellen blev lite ledsen när jag sa det, så jag vände henne mot mig.
- You know, I'll never leave you, and I am going to try to see you as much as I can. Sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.
Sedan möttes våra läppar.Och även denna gången blev det snabbt mer än kyssar. Jag kände hur hjärtat började rusa, och båda ville ha mer.
Lisas Perspektiv
- Hey, when are we going to Sweden now again? Frågade Niall.
- In 5 days! Ropade jag från sängen.
Jag hade inte varit i Sverige sen jag flyttade, och jag hade lite dåligt samvete. Fast det skulle vara skönt att få komma hem igen, eller ja, detta är ju mitt hem också, men hemma i Sverige.
Och fansen visste inte att vi skulle dit, än. Fast jag menar, vi bodde ju i ett så litet område, så dit skulle det väl inte komma så mycket folk?
Jag hoppades inte på det iallafall.
Niall kom ut ur badrummet med bara en handduk runt midjan. Jag kollade på honom lite generat, han var verkligen sexig när han kom ut så. Han skrattade till lite, och jag kände hur mitt ansikte bara blev rödare och rödare.
- Oh, baby, you like what you see? Frågade han och gick mot mig.
Jag svarade inte utan bara log lite mot honom.
Han kom till mig och pussade mig på kinden innan han gick och klädde på sig.
Niall gick sen ner, jag tror han skulle väcka de andra och göra frukost. Jag reste mig upp från sängen och drog isär gardinerna. Jag möttes av ett starkt solsken, änne en varm sommardag. De hade sagt att jag var tvungen att ta det lugnt, så jag lär ju ligga i solen och förbättra brännan lite, jag kan ju inte komma helt kritvit hem till Sverige!
Men innan jag gick ner, bestämde jag mig för att sätta mig vid keyboarden lite. Jag hade haft fullt upp, och knappt hunnit spela. Den hade blivit lite dammig, vilket inte var så konstigt.
Jag började med att spela en utav mina favoritlåtar på keyboard, "a man from Argentina", och det tog inte lång tid innan jag försvann in i spelandet, i min egna lilla musikvärld.
- Honey, you're really good, have you ever thougt that you maybe want to start to work with music? Frågade Niall och avbröt mig i spelandet.
- Oh, I didn't hear you come in, I haven't really thougt about it, no. Svarade jag och log.
- Well, we can talk about that later, but now it's time for breakfast! Sa han glatt och började gå mot mig.
När han kom fram till mig, tog han mig i sin famn, och började bära mig mot köket.
- Don't drop me! Skrek jag lite skräckslaget när vi kom till trapporna.
- A prince never drops his princess, okay? Trust me!
Jag log och gav honom en kyss, men jag var fortfarande livrädd.
I köket satt Zayn, Louis och Liam runt köksbordet. De började skratta när vi kom in, och jag förstår dom, vi såg nog ganska roliga ut.
- Where's Harry and Ellen? Frågade jag när Niall lyft ner mig.
- Eh, Ellens door is locked, and they doesn't answer if we knock.. Svarade Zayn.
- Haha, oh.. Well, they'll come soon! Sa jag och började äta.
Och som sagt, efter kanske 20 min kom stod de där i dörröppningen.
Båda såg helt slut ut, men de hade båda ett stort leende på läpparna. Dom såg så roliga ut så vi alla brast ut i ett skrattanfall.
- Oh, locked the door? What have you guys done in there?! Frågade jag när jag fått tillbaka andan.
De gav varandra en snabb blick.
- Ehm, we just wanted to sleep til' we woke up ourselves! Sa Harry med sin raspiga morgonröst.
Killarna hade bestämr att de skulle ha en grabbdag, det kunde dom behöva. Niall var lite osäker om han verkligen skulle lämna mig, och tänkte stanna hemma, men jag protesterade. Det kunde han behöva, och jag och Ellen kunde behöva en tjejdag.
De gick hemifrån ungefär vid 12 tiden, och sa att dom var tillbaka framåt eftermiddagen.
- Så, vad gör vi? Frågade Ellen när de gått.
- Kan vi inte lägga oss vid poolen? Det är ju så skönt väder!
- JA, jag måste bättra brännan! Svarade hon och började springa mot toan för att byta om.
Jag gick upp på mitt rum och drog idag på mig min svarta lilla bikini, den var bra när man solade.
När jag kom ut till poolen låg redan Ellen där med något modemagasin i handen.
- Det är såå varmt, kan inte du kolla om det finns någon dricka i köket? Svarade hon och gjorde "puppy-eyes".
Jag suckade lite på skoj och blrjade gå mot köket, hallå, jag förlorade ju viktig tid i solen här!
Men om man ville slippa värmeslag en dag som denna var det nog ändå bra om man tog ut lite och dricka.
Jag såg en fanta lemon och en trocadero stå där och bara väntade på att få drickas.
Jag tog med min två glas och de båda drickorna innan jag gick ut till Ellen igen.
Hon log stort när jag gav henne sin fanta lemon, jag visste ju att hon gillade den, och jag älskade trocadero.
Jag hade fortfarande blåmärken lite överallt på kroppen, och det var tur att det inte var mycket folk som såg det, dom hade nog blivit förskräckta, och dom hade säkerligen kollat mycket på mig, det gillar jag verkligen inte.
- Alltså, tycker du inte att vi borde göra något för killarna när dom kommer tillbaka, dom har ju gjort så mycket för oss? Sa Ellen efter någon timme.
- Jo, men vad isåfall? Frågade jag och kollade på henne.
- Jag vet precis vad vi ska göra. Sa hon och log ett lite lurigt leende.
Liams Perspektiv
Vi gick mest runt och snackade och shoppade lite, som vi brukar. Det var verkligen skönt att ha fått ha lite semester, men jag saknade Danielle. Vi har pratat med varandra varje kväll, och hon hade fullt upp nu och kunde inte träffas. Men jag hoppas verkligen att jag får träffa henne snart.
Vi satte oss på ett litet cafè som hette high tea. Vi beställde lite olika grejer och satt mest och pratade om allt mellan himmel och jord.
- Well, Harry.. Tell us about you and Ellen! Sa Louis och slog till honom lite på armen.
- There's nothing to tell!
- Comee ooooon! Sa Niall.
- It's just, I like her really much, okay? Nothing more to say!
- Tell us more Hazza? Sa jag som nu också var nyfiken.
- No. Sa han tvärt, och han var så envis så det var bara att nöja sig med det han sagt.
- So, what do we do now? Frågade Zayn när vi fikat klart.
- We can just walk around a little bit, and then go home and make food? Svarade Harry.
Vi andra nickade instämmande, det lät som en bra idè.
Vi gick runt i stan, och vi mötte ganska många fans trots att klockan började närma sig 7. Vi skrev autografer och tog kort, och småpratade lite, de flesta hade frågat om Lisa var okej, och Niall svarade ja och log glatt varje gång någon frågade. Jag tror han tyckte att det kändes bra när fansen brydde sig om henne.
- I'm sooo tired! Klagade Louis lite när vi nästan började se huset.
- Calm down, we're soon home! Sa jag.
- Yes daddy. Svarade han lite komiskt och vi började skratta lite.
Zayn var först att ta tag i dörrhandtaget, men dörren var låst. Vad nu då, hade dom gått? Det kan dom inte ha gjort, vi har ju inga nycklar, men varför låste dom?
Vi knackade och knackade, och efter en lång stund kom Ellen och öppnade dörren. Hon log ett lite mystiskt leende. Harry trängde sig fram och gav henne en kyss.
- Hello beautiful! Sa han sedan.
- Where's Lisa? Frågade Niall.
Han var så överbeskyddande efter det som hänt, men jag förstår honom.
- Follow me, and you'll see.. Sa hon och började gå mot baksidan.
Det hade börjat mörkna, och de hade släckt ner hela huset, så man fick vara försiktig om man inte ville snubbla på något, vilket inte Zayn lyckades så bra med. Han snubblade, och ramlade rakt på magen. Det gick verkligen inte sluta skratta, han såg så rolig ut!
- Haha, boys, be careful! Sa Ellen och fortsatte gå när Zayn ställt sig upp igen.
Hon öppnade dörren mot altanen, och vi såg nu vad de hade gjort. I mitten hade dom dukat upp bordet väldigt fint med mat överallt, sedan längs med hela altanen, och på bordet hade dom ljus. Det var verkligen vackert nu när det började mörkna.
- Take a seat. Sa hon och vi tog varsin stol.
Men när vi alla satt oss fanns det två stolar lediga, hade dom tagit en för mycket nu? Typiskt dom..
- So, answer me now, where's my Lisa? Sa Niall och kollade på den tomma stolen jämte mig.
Jag och Niall hade fått order att sätta oss med 2 stolar emellan, varför visste jag inte.
- Oh, yeah, right, LIIIIISAAAA! Ropade Ellen och kollade på mig med en underlig blick.
Jag hörde klackar slå mot altanbrädorna och jag vände mig om.
Never Give up - del 20
previous (Ellens Perspektiv):
Vi hade alla tröttnat på att vara på sjukhuset, och doktorn hade gått med på att vi får åka hem imorgon, men måste komma tillbaka om 2 veckor för att se så att allt är som det ska. Vi var alla glada, eller ja, Louis hade sett nästan lite besviken ut. Han hade suttit mycket vid mobilen, och gått iväg ganska mycket de senaste dagarna. Och varje dag var det han som ville hämta maten, själv. Kanske berodde det på hon Cassandra som han hade träffat? Jag vet inte, men han hade kommit tillbaka varje gång med ett stort leende på läpparna.
Vi hjälpte alla till och packade ner de sista grejerna. Sjukhuset hade nästan blivit som ett andra hem, men jga kunde inte vänta tills vi kom hem. Lisa skulle ta det lugnt, och fick inte göra något ansträngade veckan som kommer nu, men jag tror hon kommer tycka det är skönt att få komma hem igen.
Lisas pappa hade åkt hem till Sverige igen igårkväll, men vi hade bestämt att vi skulle åka till honom i Sverige igen så fort vi kunde. Och vi hade ju inte varit där på hela sommaren, så det skulle bli kul. Och killarna tyckte det skulle bli kul också.
Jag och Niall gick på varsin sida om Lisa, ifall hon skulle tappa balansen. Hon log stort när vi gick längs med sjukhusets korridorer och sa hej till alla som gick förbi, det var nästan pinsamt att gå med henne.
- So, you're ready girl?! Sa Louis exalterat när vi kommit fram till dörren.
Hon nickade.
Sedan öppnade vi dörrarna, och möttes av starkt solsken. Det var en varm sommardag, och solen stod som högst. Hon stannade till och tog ett djupt andetag, och vi andra började skratta lite åt henne.
Det väntades en lång bilresa hem, så innan vi åkte tog vi en sväng till McDonalds. Då och då kom det fram fans och frågade om autografer och bilder, vissa frågade hur det var med Lisa.
Nu kändes det som att allt var som vanligt igen.
Louis Perspektiv
Jag måste erkänna att det skulle bli skönt att komma tillbaka till Harrys hus, och fortsätta de få veckor vi har kvar där. Jag och Cassandra hade varit ganska mycket på sjukhuset, och jag gillade henne verkligen. Vi hade bestämt att vi skulle träffas snart igen, och hålla kontakten. Det skulle bli jobbigt efter sommaren när vi börjar jobba igen, men jag ville inte tappa kontakten med henne, hon var en bra tjej.
Bilresan kändes hyfsat kort, det var mycket prat och skratt hela vägen. Och när vi började se huset jublade alla, vi var tillbaka, och allt var som det skulle.
Harrys Perspektiv
Lisa var helt slut efter bilresan och gick upp och la sig. Vi andra bestämde oss för att fixa en liten festmåltid, och väcka henne när det var klart. Zayn och Niall fick order att gå och handla, och det gjorde dom utan att protestera. Vi andra satte oss ute på altanen och kollade på solnedgången.
- Are you cold? Frågade jag Ellen, hon hade gåshud.
- No, it's just, so beautiful.. Sa hon.
Jag skrattade till och gav henne en puss på kinden.
Fast hon hade rätt, det var verkligen vackert, och verkligen nu när man suttit på ett sjukhus i flera dagar, det får en förstå att man måste ta vara på dagarna.
- WE GOT FOOOOD! Skrek Niall utifrån hallen medans han kom springande ut på altanen.
- Shall we make dinner? Viskade jag Ellen.
Hon nickade och vi började gå mot köket. Vad skulle vi göra idag?
Kyckling. Vi bestämde oss för att göra lite enkelt med ris och bearnaise och en god sallad.
Jag började med kycklingen och Ellen fixade salladen.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt henne, det såg ut som att hon aldrig hållit i en kniv innan. Jag hann nästan bli klar med allt annat innan hon blev klar med salladen.
Hon gav mig en ond blick när jag skrattade åt henne, och det gjorde bara så att jag skrattade ännu mer.
- You know, you're kinda cute when you're trying to be mad! Sa jag lite retsamt.
- Ha-ha. Very funny. Fick jag lite surt som svar.
- coooooome ooon! You are!
- Ok. Sa hon kort fattat.
Jag skrattade till igen och drog henne till mig.
Hon kollade på mig och gjorde ännu ett misslyckat försök att se arg ut. Jag la mina händer runt hennes nacke och drog in henne i en lång kyss. Nu var jag i min egna lilla värld, allt kändes så himla bra. Det som först bara var en kyss, blev snabbt till något mer. Nu låg vi på golvet och rullade runt, jag ville bara ha mer.
- OH MY GOD! Hörde vi Louis skrika och vi slutade.
Han började gapflabba, och där låg vi på varandra, i köket. Vi började skratta med honom, detta var så pinsamt. Hade vi helt glömr bort att det finns fler personer i huset, eller vad?
- Uhm, sorry, I didn't mean to disturb you, but we're hungry! Sa han när vi slutat skratta.
- It's okay! Sa jag och reste mig upp.
Vi dukade fram ute på altanen, det var ju fortfarande varmt ute, och när man tände lite värmeljus blev det riktigt mysigt.
Vi samlade oss vid bordet, och började äta. Vi satt och pratade och skrattade, som vi brukade göra. Zayn och Louis hade haft lite roligt och slängt i varandra i poolen, så dom hade gått in för att duscha.
- Hey, movie time evrybody! Ropade dom inifrån.
- Coming! Ropade Liam tillbaka.
De andra gick in, men jag och Ellen stannade kvar.
Vi fixade till det lite med kuddar och filtar, sen la vi oss där, och bara pratade. Det var dessa stunder man var tvungen att ta vara på, och jag är är så glad att jag är där jag är just nu.
Efter ett tag såg vi att de började släcka lamporna och gå och lägga sig. Vi smög in lite snabbt på Ellens rum och låste sedan, vi ville inte ha något otrevligt uppvaknande imon. Det kunde ju finnas en risk att Lisa och Niall ville hämnas.
- Mom is caoming home in 3 days. Sa jag när vi lagt oss i sängen.
- I know! I miss her!
- Yeah, me too..
- She's really lovely! But, when are you and the guys going back to work?
- I don't know, in 2 weeks maybe? Bara tanken gjorde mig på dåligt humör.
Jag såg att Ellen blev lite ledsen när jag sa det, så jag vände henne mot mig.
- You know, I'll never leave you, and I am going to try to see you as much as I can. Sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.
Sedan möttes våra läppar.Och även denna gången blev det snabbt mer än kyssar. Jag kände hur hjärtat började rusa, och båda ville ha mer.
