Louis Perspektiv

Jag snörade enkelt på mig mina converse, och drog på mig jackan.
Hon var så vacker när hon stod där med armarna i kors och otåligt väntade på att jag skulle bli färdig. Jag vet inte varför, men det ar något speciellt med henne, som jag gillade något så oerhört.
- Well, I think it’s time for me to go then. Sa jag.
Hon kollade upp på mig med en ledsen min, och jag log mot henne.
- You know, you’re really beautiful without the makeup and the pretty clothes. You’re always beautiful. Det sista sa jag lite tystare.
Hon började rodna, som aldrig förr. Men sedan brast hon ut i ett leende, ett leende som jag kunde kolla på hela mitt liv.
- You’re not so bad you either. Svarade hon och då blev det istället min tur att rodna lite.
- Come here. Sa jag och sträckte ut armarna.

Hon började halvspringa mot mig och hoppade rakt in i famnen på mig. Jag höll om henne hårt och skrattade till. Vi stod och bara höll om varandra en bra stund innan jag sedan släppte taget.
Men jag avslutade den inte för att jag ville härifrån, utan för att jag ville göra något annat. Något son jag velat göra sedan jag såg henne för första gången.
Hon började backa från kramen och kollade ned i marken.
- Hey. Sa jag och hon stannade och kollade upp frågandes på mig.
Jag ställde mig så nära henne som jag kunde, utan att släppa hennes blick. Sedan lade jag mina händer på  varsin sida utav hennes kinder och hon började le, stort. Hon visste antagligen vad som skulle hända, och jag log lika stort tillbaka.
hon vilade sina händer på mig mage, och ställde sig sedan på tå för att komma närmre mig. Våra ansikten närmade sig sakta, och försiktigt. Våra ansikten var bara ett fåtal centimeter ifrån varandra och jag blundade.
Allt gick i slowmotion, och det kändes som att det aldrig skulle hända.
Jag kände hur våra nästippar stötte emot varandra, och hennes andedräkt friskt mot min.
Jag kunde inte vänta en sekund till, utan tryckte ihop våra huvuden så våra läppar möttes.
Hennes läppar var fuktiga och mjuka. Det var som i en dröm, Adrenalinet började rusa i kroppen, och hjärtat bankade snabbare än vad jag någonsin trodde skulle vara möjligt. Sedan slutade den, och jag andades ut.

Hon kollade in i mina ögon och började sedan skratta. Jag kollade oförstående på henne, hade jag gjort någonting fel?
- Did you feel it? Frågade hon och fortsatte  skratta lite.
- Feel what? Frågade jag.
Hon höll fram sina händer och jag kunde se hur de skakade lite smått.
Jag log och tog hennes hand och satte framför mitt hjärta som fortfarande gick i högvarv.
- Oh.. You feel it too... Sa hon och kramade om mig lite lätt.