Harrys Perspektiv

Jag gjorde allt vad jag kunde för att inte börja skratta. Niall smög klumpigt fram och skulle ta kort på Mia och Lou, men på vägen dit smäller han i tån i bordet, och hur svårt är det inte att börja skratta då?
Skadeglädje- den enda sanna glädjen. Det var bara så det var.
Men tillslut lyckas han ändå ta kortet och smyga tillbaka till oss.
- Oh god, why! Stop laughing! That hurted so freaking much! Viskade Niall när han kom till oss, och vi kunde inget annat än skratta ännu mer åt honom.

Vi bestämde oss sedan för att gå ut och lämna de ensamma. Så snabbt som sjutton gjorde vi iordning oss och stack ut för att äta lite frukost.
Vädret hade vänt, och idag sken solen som aldrig förr.
Värmen sköljde över mig som en våg och jag bara njöt. Det fanns nog inget bättre än att gå på Londons gator i detta vädret, och med de personer man gillar mest.

Marias Perspektiv

Jag vaknade till och kände hur någon höll om mig. Sömnigt kollade jag upp och såg en sovande Louis. Han hade sin arm omkring mig och andades tungt. Jag log lite för mig själv.

Han såg  så gullig ut när han låg där, helt obesvärad utav situationen, med en skyddande arm omkring mig.
Jag kunde inte låta bli, jag hade velat göra detta sen jag såg honom för första gången. Jag fnissade till lite och drog min hand genom hans hår, det var så lent.
Jag fortsatte sedan dra min hand längs med hans hals, och man kunde se hans ögon fladdra till lite.
Han tog upp båda sina händer och kliade sig i ögonen. Jag började skratta åt honom, han gjorde precis som bebisar brukade göra!
Han kollade ned mot mig och log.
- I’m sorry, I didn’t mean to wake you up.. Sa jag lite oskyldigt.
- It’s okay sweetie. Svarade han.

De kallade en alltid gulliga saker son babe, honey, beautiful och andra saker, men jag vande mig ganska snabbt eftersom att de gjorde hela tiden.
De andra killarna hade inte varit hemma när vi hade gått upp, och jag hade stannat kvar för att äta frukost med Louis innan jag gick hem till min lägenhet.

Jag hade glömt att öppna något fönster innan jag gått till killarna igår, så min lägenhet nästan kokade.
Jag öppnade balkongdörren och satte på luftkonditioneringen, men det var för varmt för att stanna inne. Jag bytte om till ett par korallfärgade shorts och ett havsblått linne med volanger. Sedan lätt jag mitt hår falla ned över axlarna i stora vågor.
Jag var på så gott humör idag, varför visste jag inte.

Jag  kunde inte heller undvika det jag känt när jag låg i Louis famn. På något sätt kände jag mig trygg, och kunde stanna där föralltid.
Varför kände jag såhär? Han var känd och tyckte antagligen inte samma sak.
Jag suckade innan jag låste dörren och styrde mina steg mot starbucks.