Someone New - Kapitel 18

Previous:

Jag trodde att hon antagligen hade en extranyckel någonstans, så jag gick ut och låste efter mig. Sedan började jag traska hemmåt till min och Harrys lägenhet.
Det hade börjat blåsa lite kraftigare nu, och jag huttrade till och började röra benen snabbare.
 

Jag vaknade av att någon kom in och hoppade på mig.
- COME ON LOOOOU! ITS 1 PM, TIME TO GET UP! Ropade Harry.
- Get of me! Försökte jag svara, men fick knappt fram någonting eftersom att han satt på min mage.
- Okay, chill! Just get up! Sa han och skuttade ut ur rummet.

 

På trötta ben klev jag ur sängen och började gå mot badrummet, men blev stoppad av att min mobil började ringa.
- Hello? Svarade jag, fortfarande nyvaken.
-  Hi Louis, it’s Simon, can u guys come over to my office 6 pm tonight? It’s important.
-
Okay, Harry will have a guest here,  bur well fix it.
- Good, see you later then, bye!
-
Bye!

 

Vad var det nu då?
Jag tänkte inte mer på det, utan började gå dit jag var påväg innan, badrummet.

 

 

Harrys Perspektiv

 

Okej. Det var nu det gällde. Katies plan landade precis, och snart skulle hon komma ut.
Jag hade varit smart och valt kläder som täcker mig, så ingen skulle känna igen mig. Vilket inte var en så bra idé ändå, solen sken, och det var nog rekordvarmt.

 

Efter några minuter ser jag henne komma gående. Hon såg precis ut som hon gjorde när jag såg henne för sista gången.
Halvlångt, uppklippt brunt hår, och en lugg som gick ner över ögonbrynen.
Hon var väldigt solbränd, och så fort hon såg mig log hon stort. Hon hade en färgglad långklänning som passade perfekt på hennes långa och smala siluett.
- Hi! Sa hon glatt och kramade om mig hårt.
- Hi there beautiful. Svarade jag.
- I almost didn’t recognize you with all these clothes! Sa hon och skrattade.

 

Vi började sedan gå mot taxin, och köra mot lägenheten.
Louis hade lovat att åka iväg någonstans när Katie kom så vi kunde få vara lite ensamma. Vilket jag är osäker på om han har gjort eller inte.

 

Marias Perspektiv

Idag var en sån dag, då man bara sover, duschar och äter. Sånna dagar har vi nog alla, och det var nog de bästa dagarna som finns, då man inte har något planerat och gör som man själv vill.

 

Jag var påväg att slänga mig i soffan när jag hör dörrklockan ringa. Vem var det nu då?
Med en suck drog jag mig upp ur soffan igen och traskade bort mot dörren. Och man kan väl säga att jag fick en chock när jag jag såg vem det var som stod i dörren.
- Oh god! Hi! What are you doing here? Frågade jag.
Det var Will. Han som jag stött ihop med på gatan för några dagar sedan, och fick skjuts hem av.
- Oh, nothing, just visiting you, are you busy? Cause I got cupcakes with me.. Sa han och höll upp en låda med rosa cupcakes.
- Haha, come in! Sa jag glatt.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0