Jag ställde mig framför spegeln. Okej, nu då? Vart börjar jag? Det fick bli sminket.
Det var ju inte precis en nobelmiddag jag skulle på, utan bara en vanlig middag. Men mina grannar. De hade frågat om jag ville komma över och äta och lära känna varandra, och eftersom att jag inte hade något annat för mig så tackade jag ja.

Jag skuggaed lite lätt med jordiga färger och la en tunn eyeliner över det. Sedan lite mascara och rouge. Det gällde att hålla det simple but effective.
Håret var jag aldrig noga med, så jag bara lockade det lite lätt innan jag gick vidare mot gaderoben.
Det hade varit varmt idag, så även fast det var kväll så bestämde jag mig för ett par höga, slitna jeansshorts och en röd avklippt skjorta som jag stoppade in. Perfekt.

Knack. Knack.

Jahapp, det var nu det gällde.

Jag hörde hur någon kom springandes mot dörren, och sen en smäll.
- AOOOOUCH! Hör jag hur någon säger skrattandes innifrån.
Sedan hör jag fler fotsteg son närmade sig dörren.
- Niall, what the hell are you doing mate?!
- It’s not me! It’s the freaking coat-hanger!

Jag började skratta, vad var det med dessa killar alltså? Jag fick en känsla av att jag inte kommer ha tråkigt ikväll iallafall.

Sedan öppnades dörren, ochdär stod Louis och Niall.
- Ehm, hello? Sa jag lite osäkert.
- HELLOOOOO! Svarade de båda i kör och hoppade på mig.
Jag föll nästan bakåt när de kom från ingenstans, och såklart börjar jag gapflabba.
Låt mig säga såhär, mitt skratt är inte det finaste, och det låter olika varje gång. Först kollade de lite konstigt, men började sedan skratta också.
- Wow, I really love your laugh! Sa Niall och småflinade.
- Yeah, yours too! Kontrade jag och han kollade roat på mig.

Jag fick komma in och säga hej till de andra innan vi satte oss och åt.
De hade frågat mig innan vad jag gillade för mat, och eftersom att jag gillar allt så hade jag gett dem fria händer.
De hade varit väldigt fantasifulla och valt tacos. Det är det bästa jag vet, så det gjorde inget ändå.

Eftersom att jag kommit på att de antagligen var kända, på grund av alla skrikande tjejer och att de var iväg hela tiden så frågade jag vad de gjorde.
Och då hade de glatt berättat om hur de från början gjorde solo-auditions på X-factor och sedan slutade med att bli One Direction. Perfekt. Min dröm var deras vardag, det var ju väldigt roligt.
- Oh, I actually auditioned for x-factor earlier this year. Sa jag lite blygt, och de började fråga ut mig som om jag var på en intervju eller något.

Men det var sant. Jag hade kommit hit bara över helgen för att göra en audition för två månader sedan.
Jag hade sjungt ”Make you feel my love” med Adele, och jag kom vidare.
bootcamp skulle börja om ett litet tag, och sitta här och lyssna på dessa killar gjorde mig en aning nervös.

De ville veta allt, men jag sa inget, jag fick inte ens berätta att jag hade gått vidare, vilket de förstod och började prata om deras minnen därifrån.
Jag skrattade så jag höll på att trilla av stolen, dessa killar var ju galna!
Ska jag vara helt ärlig hade jag nog inte skrattat såhär mycket på flera år.

När vi suttit och snackat ännu ett litet tag, och även hunnit äta efterrätt kände jag hur det började vibrera i fickan.
Jag ursäktade mig och gick ut till köket. Jag tog upp mobilen ur fickan och suckade när jag såg namnet som stod på skärmen.