Marias Perspektiv

Så jävla typiskt var det. Jag menar, såklart är det jag som slår mig?
Okej, okej, jag kanske var lite bitchig nu när jag tänker efter.
Jag höll på att tvätta rent mitt sår, tjejerna hade inte visat någon respekt, utan bara sprungit rakt på mig utan hämningar.
Jga suckade och reste på mig för att dra på mig ett par mjukisbyxor och en slapp magtröja. Det var lite kyligt ute, så jag drog på mig en hoodie också, innan jag tog med mig min gitarr och började dra mig upp mot taket.

Jag var egentligen väldigt rädd för höjder, och fattar inte riktigt hur jag vågade gå ut på taket som jag faktiskt gör.

Först satt jag bara och spelade lite, kom på själv, för skojs skull. Men sedan gick det vidare och jag började spela riktiga låtar.
Jag är ett stort fan utav The Script och började dra acorden till ”The Man Who Can’t Be Moved” , en utav mina absolut favoritlåtar.

People talk about the guy
Who’s waiting for a girl, oh whoa
There are no holes in his shoes
But a big hole in his world

Maybe I’ll get famous, as the man who can’t be moved
and maybe you won’t mean to, but you’ll see me on the news
And you’ll come running to the corner
‘cause you know it’s just for you

I’m the man who can’t be moved,
I’m the man who can’t be moved.

Det var min absoluta favoritdel, och jag kunde inte annat än le när jag sjöng den.
Månen lyste klart på himlen, och vinden lekte med mitt hår.
Man såg hela staden härifrån, upplyst utav lampor. Allt var så perfekt. Det var det här jag hade längtat efter så länge.

Jag satt så djupt försjunken i mina egna tamkar att jag inte märkte att det var någon som ropade på mig.
- Hey! You! Hello? GIRL ON THE ROOF?!
Jag ryckte till lite och letade med blicken och försökte hitta föremålet som ropade på mig.
Sedan såg jag dem, de satt på balkongen jämte Allan’s, och den var tillochmed lite större än alla andras.
Efter ett litet tag fick jag syn på dem.
Det var den killen som hade kommit och hjälpt mig innan, han med brunt hår. Jämte honom satt de andra fyra.

- Yes? Frågade jag lugnt.
- Do you always sit on the roof this time at the night? Sa han lite skämtsamt.
Det var värst vad han var kaxig.
- No, I play in the morning, but I felt like playing so I went up here. Svarade jag lika kaxig som han gjort.
- Oh, so do you live here now? We haven’t seen you before! Sa den blonde glatt.
Jag skrattade till lite, han hade nog den goaste dialekten jag hört på länge.
- Yeah, I moved in here last week. Svarade jag och log.