Jag vet inte hur många matcher det blev tillslut.
Vi satt och spelade ända in till småtimmarna. Vi var lediga över helgen, till våran lättnad.
Louis hade gått på bio med Maria idag, så det var bara vi fyra ikväll också.
Men jag tror att han ville spendera så mycket tid som möjligt med henne innan vi åker till USA i tre veckor igen.
Det var ju en månad kvar, men ändå, han gillade tjejen. Det märkte man.

Och Harry var helt borta också, han satt vid mobilen hela tiden, och han log som ett fån varje gång han kollade på den.
Varje gång vi frågat honom vad det var så hade han bara sagt att det inte var något.
- Hey, let’s rent a movie and have movienight! Föreslog Zayn.
Vi andra nickade, det lät som en bra idé.

Marias Perspektiv

Louis hade bjudit med mig på bio, och sedan gick vi en runda i parken.
Det var så mysigt, parken var upplyst utav lampor som löpte mellan träden och lös upp gångstigen.
Vi gick tätt intill varandra, och våra händer stötte emot varandra, och jag ville egentligen inget annat än att han skulle ta min hand, och aldrig släppa taget.

- Hey, I got a place I’d like to show to you. Sa han och log busigt.
Sedan tog han min hand och började dra mig bort mot en taxi. Det bubblade i hela kroppen och jag ville bara hoppa utav glädje.
Vi hittade snabbt en taxi, och Lou viskade till chauffören vart vi skulle.
- Ehm, where are we going? Frågade jag Lou.
- Oh, you’ll see. But if you want to, you can take a nap, it’s gonna take a while. Sa han och log stort mot mig.

Jag var ganska trött, så jag gjorde som han sa. Jag lutade mitt huvud mot kanten på fönstret, men det tog inte lång tid innan Louis flyttade mitt ansikte och la det på hans axel.
Jag log lite för mig själv innan jag blundade och hamnade i en helt annan värld.

- Mia, were here. Viskade han i mitt öra och jag kollade sömnigt på honom.
- What..? Svarade jag, det tog lite tid innan jag vaknade till.
Han bara skakade på huvudet och drog med mig ut ur taxin.
Chauffören log stort mot mig, och jag log ett stort leende tillbaka. Jaha, han var visst glad idag. Fast det var ju jag också.
- Okay, I want you close your eyes now, okay? Sa han.
Jag nickade glatt och stängde ögonen.
Det hade hunnit bli ganska mörkt ute, även fast klockan inte var jättemycket.
- Just help me, I don’t want to trip or walk in to something! Sa jag.
Han bara skrattade åt mig först, men sedan kom han upp och höll om mig bakifrån. Och jag fick kämpa för att inte flippa ur.
- Just walk straight ahead now. Sa han lugnt.

Harrys Perspektiv

Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes. Louis som äntligen kommit hem.. De andra hade gått och lagt sig, men jag erbjöd mig att stanna uppe och vänta på han. Niall hade protesterat först, men gick sedan med på det och gick och tjatade om hur han skulle hämnas.

Jag gick ut i hallen och skulle möta Louis. Han sitter med ryggen längs med dörren och ler stort.
- Whoa! What’s wrong with you?
Han vaknar upp ur sitt drömmande och kollade chockat på mig.
- Oh, I didn’t know you were awake. Sa han förvånat.
- Well, if Mr. Tomlinson would have answered his phone, I wouldn’t be awake! Sa jag och började skratta.
-  I’m sorry, I just hadn’t time to answer… Sa han och log ett snett leende.
Vänta nu, va? Nej. Du måste skoja med mig. Det fick inte vara sant.
- WHAT, did you do it with her?! Sa jag med munnen vidöppen och med ett leende på läpparna.
- No! You wierdo! We didn’t do anything, well, exept for the kiss… Sa han retsamt.
- Uuuh, someone’s in looooove! Sjöng jag medans jag styrde stegen mot mitt sovrum, och jag kunde höra hur Louis skrattade bakom mig.

Utmattad slängde jag mig i min säng och tog ett djupt andetag. Jag var nästan påväg att somna när jag hörde hur min mobil vibrerade till och hela rummet lystes upp från ljuset utan mobilen.
På mindre än en sekund slängde jag mig mot min kära telefon.
Jag log stort när jag såg vem det var.
”Katie – Hi Harry! What are you doing? Oh.. When I start to think you’re probably sleeping.. But whatever… I’m coming home from Miami in two days, can’t wait to see you! Miss you lots! Love Katie xx”
Jag började snabbt skriva in ett svar.
” Hi Sweetheart! Yeah.. Almost sleeping.. So happy! See you soon! Miss ya, Love Harry xx”

Jag hade träffat Katie när vi varit i L.A. Vi hade träffats på en klubb där en natt, och vi hade fastnat helt för varandra. Men hon hade sitt jobb i Miami, och jag hade mitt jobb med killarna.
Så vi hade hållt kontakten nu via telefon och sms, och det visade sig att hennes jobb skulle förflyttas till London, och hon skulle  med.
Återigen slängde jag mig på sängen, denna gången med ett leende på läpparna.

Louis Perspektiv

Jag vaknade av att alarmet skar i mina ögon.
Men en suck stängde jag av det och gick och la mig igen. Bara 5 minuter till...

- LOU! IT’S TIME TO GET UP NOW! Hörde jag Niall skrika  från dörröppningen.
- No, shut up, just a little more.. Klagade jag och drog täcket över huvudet.
- No way! You’re already late sleepy head! We have to go in twenty minutes! Ropade Liam från hallen.
Jag spärrade upp ögonen, och kollade nu på alla fyra, redan klara och färdiga att åka. Jag flög upp ur sängen och in i badrummet. Okej. Lugna ned dig.

Jag Drog enkelt och snabbt på mig passande kläder och fixade håret lite snabbt. Det fick duga.
Det skulle inte vara någon intervju som spelades in, utan det skulle bara vara frågor till en tidning. Så jag hade tur idag.

Louis Perspektiv

Jag snörade enkelt på mig mina converse, och drog på mig jackan.
Hon var så vacker när hon stod där med armarna i kors och otåligt väntade på att jag skulle bli färdig. Jag vet inte varför, men det ar något speciellt med henne, som jag gillade något så oerhört.
- Well, I think it’s time for me to go then. Sa jag.
Hon kollade upp på mig med en ledsen min, och jag log mot henne.
- You know, you’re really beautiful without the makeup and the pretty clothes. You’re always beautiful. Det sista sa jag lite tystare.
Hon började rodna, som aldrig förr. Men sedan brast hon ut i ett leende, ett leende som jag kunde kolla på hela mitt liv.
- You’re not so bad you either. Svarade hon och då blev det istället min tur att rodna lite.
- Come here. Sa jag och sträckte ut armarna.

Hon började halvspringa mot mig och hoppade rakt in i famnen på mig. Jag höll om henne hårt och skrattade till. Vi stod och bara höll om varandra en bra stund innan jag sedan släppte taget.
Men jag avslutade den inte för att jag ville härifrån, utan för att jag ville göra något annat. Något son jag velat göra sedan jag såg henne för första gången.
Hon började backa från kramen och kollade ned i marken.
- Hey. Sa jag och hon stannade och kollade upp frågandes på mig.
Jag ställde mig så nära henne som jag kunde, utan att släppa hennes blick. Sedan lade jag mina händer på  varsin sida utav hennes kinder och hon började le, stort. Hon visste antagligen vad som skulle hända, och jag log lika stort tillbaka.
hon vilade sina händer på mig mage, och ställde sig sedan på tå för att komma närmre mig. Våra ansikten närmade sig sakta, och försiktigt. Våra ansikten var bara ett fåtal centimeter ifrån varandra och jag blundade.
Allt gick i slowmotion, och det kändes som att det aldrig skulle hända.
Jag kände hur våra nästippar stötte emot varandra, och hennes andedräkt friskt mot min.
Jag kunde inte vänta en sekund till, utan tryckte ihop våra huvuden så våra läppar möttes.
Hennes läppar var fuktiga och mjuka. Det var som i en dröm, Adrenalinet började rusa i kroppen, och hjärtat bankade snabbare än vad jag någonsin trodde skulle vara möjligt. Sedan slutade den, och jag andades ut.

Hon kollade in i mina ögon och började sedan skratta. Jag kollade oförstående på henne, hade jag gjort någonting fel?
- Did you feel it? Frågade hon och fortsatte  skratta lite.
- Feel what? Frågade jag.
Hon höll fram sina händer och jag kunde se hur de skakade lite smått.
Jag log och tog hennes hand och satte framför mitt hjärta som fortfarande gick i högvarv.
- Oh.. You feel it too... Sa hon och kramade om mig lite lätt.

Jag kunde känna vartenda rörelse han gjorde, och jag log för mig själv.
Det var någonting, det var verkligen det, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag kände något för denna killen som jag inte tror jag gjort innan.
Man kunde känna hans parfym, det var en typiskt killparfym, fast jag kunde inte komma på vilken.

Jag hade lämnat balkongdörren öppen, så det hade blivit ganska kyligt här inne. Jag koncentrerade mig inte på filmen, utan gjorde mitt bästa för att inte skaka. Men jag tänkte inte resa på mig för att stänga dörren, inte en chans att jag går ifrån honom.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att det inte skulle märkas, men antagligen så gjorde han det ändå eftersom att han virade filten om oss.

Han lade sig sedan till rätta och började pilla i mitt hår. Det var det bästa jag visste, och jag njöt ut i fulla drag, men jag kunde fortfarande inte slappna av, jag var helt genomfrusen.
Louis la en hårslinga bakom örat på mig och lutade sig över mig för att viska något.
- Hey, babe, relax, okay? You’ll get warmer faster then. Sa han med mörk och låg ton.
Sedan la han sin arm på mig höft, och jag kände hur det gick som en stöt genom ehla kroppen och jag började rysa. Jag var helt oförmögen att svara så jag bara nickade till svar. Han lade sig till rätta, men sin hand fortfarande vilandes på min höft.
Jag vet min i läppen och tog djupa andetag. Vad fan är det som händer?

Skärpning. Du har inte känt killen alls länge, du borde inte känna såhär, det ska inte kännas såhär.
Jag försökte intala mig själv det, med det var så synligt, det fanns något för honom, det gick inte att undgå.
Inte ens för Lucas hade jag känt såhär, och det var bara konstigt.
Jag menar, jag visste ju inte ens om han gillade mig tillbaka? Jag var så fast i mina egna tankar att jag inte ens la märke till att eftertexterna hade börjat rulla.
- Mia? Hello?
Jag rycktes ifrån min egna lilla värld och kollade upp på en sittandes Louis. Han log ett stort leende och drog en hand igenom håret. Jag började rodna och kollade bort lite.
- I said that it’s time for me to go, it’s late. Sa han, fortfarande leendes.
- Okay, I’ll follow you to the door then. Sa jag och började resa på mig.
Hur mycket jag än ville att han skulle vara kvar, så visste jag också att detta antagligen inte var sista gången vi skulle ses.
Vi började gå mot dörren, båda så sakta som möjligt. Tillslut gick det så sakta att vi nästan stod still, och båda brast ut i ett skratt.

Nialls Perspektiv

- Where is Looooouis? Sa jag otåligt.
Han svarade inte på mobilen, och hade varit borta mycket längre än vad han sa att han skulle.
- Calm down Niall, he’ll be back really soon! Sa Zayn och började skratta.
- Wow, you really need to get some patience! Fortsatte.
Jag gav dem en skeptiskt blick.
- So have a little patieenceeeeee! Började Liam sjunga så tillgjort som möjligt och jag började garva.
Vi fortsatte sedan sjunga klart låten.

- OMG! He is soooooo late! Nu började jag bli otålig, klockan var efter tolv, och han sa at than skulle vara hemma vid 10 tiden.
- Chill out for a sec, please! Ropade Harry från toaletten och gav ifrån sig en tillgjord suck.
Jag kunde inget annat än börja skratta åt honom.
- But he promised! Ropade jag tillbaka.
Louis hade lovat mig en FIFA match när han kom hem. Och han skulle komma hem tidigt för att vi har intervjuer imon. Men icke sa nicke. Så blev det inte alls.
- I can play one game with you til he come home. Sa Liam och jag sprack upp i ett leende.
- Let’s do this!

Okej allihopa, nu är det såhär att jag ska iväg nu och fira midsommar i falkenberg, så åker imon, sen direkt efter åker jag till Gotland och stannar där tills nästa fredag.

Men vet ni vad? Jag har fixat tidsinställda så ni kommer få ett kapitel varannan dag!

Och hörni.. Då vill jag ha massa kommentarer som jag kan läsa när jag kommer tillbaka! Men ni får ha det super sålänge.

- So, did the pizza taste good? Frågade Louis helt seriöst, och jag började skratta åt honom.
- Of course! Pizza is always good, right?
- Yeah, you’re right. Svarade han och skrattade nu också.
Vi hade mest suttit och pratat nu de senaste två timmarna, och Louis hade föreslått att vi kunde kolla på film istället, eftersom att jag skulle upp för att arbeta imon.
Först hade jag protesterat lite, men gick sedan med på det.

- Lou, choose movie, and I’ll be with you in a sec! Ropade jag från köket.
- Okay! Fick jag som svar.
Jag fixade lite dricka och snacks och gick ut med det i vardagsrummet. Louis haed redan myst ned sig i soffan med en filt virad omkring sig.
- I’ll be right back. Sa jag och log.
Sedan styrde jag stegen mot badrummet. Jag var tvungen att duscha, men hade inte hunnit det innan, så jag tänkte göra det nu.
Eller ja, den största anledningen till att jag gjorde det var så att jag skulle få sova lite längre imon, och Lou kunde stanna lite längre också.

Jag släppte ut min tofs och håret föll ned och kittlade mig på ryggen.
Sedan drog jag av min klänningen, och satte igång duschen.
De varma strålarna träffade mig, och jag kände hur jag kunde börja slappna av.
Jag försökte duscha så snabbt som möjligt, för Louis skull, men det var så skönt att stå här.
Men tillslut bestämde jag mig för att kliva ur duschen.
Det värsta jag visste var när man klev ur och det blev kallt.

Jag orkade inte fixa mig igen, så jag satte bara upp mitt blöta hår i en hög boll på huvudet och drog på mig ett par gråa mjukisbyxor och n svart slapp magtröja.
När jag kom in till vardagsrummet märkte jag att han hade släckt ned rummet, och inte lämnat en enda lampa på. Det enda som lös var Tv:n.
- Lou? Have you picked movie yet? Sa jag lite försiktigt i hopp om att han inte sov.
- Yep! This one! Sa han och nästan flög upp ur soffan.

Han hade valt ”21st jump street”, en riktigt bra film om du frågar mig. Jag log och satte på DVD spelaren.
Eftersom att han tog upp hela soffan satte jag mig i foröljen jämte.
- Oh, come on! Sa han besviket.
- What? Sa jag lite förvånad.
- I’m not dangerous! Come here! Sa han och gjorde puppy eyes.
Jag kollade lite tveksamt på honom först, jag hade fortfarande ingenstans att sitta, eftersom att han låg över hela.

Han tryckte sig innåt i soffan och klappade med handen för att visa att jag kunde ligga framför honom. Som kärlekspar brukade göra ungefär. Jag börjaed fnissa, men la mig framför honom som han ville. Det var lite trångt, men det gjorde inte mig någonting, det var bara mysigt.

Det började bli sent, och jag var väldigt trött, fast de ville inte att jag skulle gå hem förrens filmen var slut, och tillslut gick jag med på det. Det var ju inte mer än en halvtimma kvar.

Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, och hur mycket jag än ville hålla ögonen öppna så gick det inte. Tillslut gav min kropp upp och jag slappnade av, och hamnade i en djup sömn.

Jag kände hur solen lös in rakt i mina ögon, och det fick mig att vakna.
Men ett leende på läpparna vände jag på mig lite, fortfarande med ögonen stängda. Men då slog det mig. Min säng var inte såhär stor, och inte såhär mjuk. Panikslaget öppnar jag ögonen, och som jag hade trott så låg jag inte i min säng, jag var inte ens i min lägenhet.

Igårkväll. Jag somnade i soffan när vi kollat på film. Men i vems rum är det jag sover i då?
Jag kollade lite snabbt mot klockan, 07.36. Jag drog av mig täcket och började gå upp ur sängen när jag såg hur mina kläder hängde på en stol jämte sängen.

Jag kollade ner på mig, och la märke till att jag bara hade underkläder och en oversize T-shirt där det står ”i love Louis” på.  Jag tog på mig jeansshortsen jag hade haft igår och började gå ut mot köket. Det var helt tyst när jag kom ut, så de andra sov antagligen.
Jag smög så tyst jag kunde, och tog ett glas med vatten. Sedan ändrade jag riktning mot vardagrummet, och tänkte att jag kunde kolla på Tv tills de vaknade. Men just när jag var påväg att sätta mig i soffan såg jag att någon låg där. Louis.
Jag hade nog fått ligga i hans rum medans han låg här ute.

Louis Perspektiv

Jag vaknade upp ur min dröm, och kollade in i ett par klarblåa ögon.
- Good morning Lou. Sa hon och log stort.
- Morning, ehm, are the other awake? Frågade jag och log tillbaka.
Hon skakade på huvudet. Jag satte mig upp så att hon också skulle få plats i soffan, och sen drog jag över täcket på oss båda. Hon hade fortfarande på sig T-shirten vi tagit på henne igårkväll.
- So, have you slept well? Sa jag när vi startat igång TV som visade gamla ”Family Guy” avsnitt.
- Yeah, really well! Fick jag som svar.
Jag kunde inget annat än brista ut i skratt.
- What?.. Frågade hon lite osäkert.
- Oh, nothing, it’s just, well, you snore alot.. Sa jag och började skratta igen.
Man såg att hon blev generad, kinderna blossade upp och hon undvek ögonkontakt.
- Oh, come on sweetie, you’re beautiful when you blush. Sa jag lite skämtsamt.
Hon gav mig en mördande blick.
- Ha-ha Louis, really fun!
- You’re always beautiful you know.. Sa jag utan att tänka efter.

Hon kollade lite frågandes på mig, men jag vågade inte möta hennes blick. Hon sa inget utan bara la sitt huvud på min axel och suckade högt.

- Oh, so do you live here now? We haven’t seen you before! Sa den blonde glatt.
Jag skrattade till lite, han hade nog den goaste dialekten jag hört på länge.
- Yeah, I moved in here last week. Svarade jag och log.

Fan. Helvete. Det får inte vara sant. Så jäkla typiskt.
Japp, jag hade sovit lite längre än jag borde idag, och fick stressa mer än någonsin för att hinna till min jobbintervju i tid.
Detta hände mig alltid, och var något jag ärvt av min mamma.
Jag slängde upp mitt hår i en stram tofs och drog på mig mina kläder lite snabbt, smink och frukost hade jag verkligen inte tid med.

Det skulle ta mig säkert 20 min att gå dit, och jag hann inte vänta på bussen.
Jag kollade lite snabbt på klockan. 16 minuter tills jag skulle vara där.
Varför händer detta mig?

Jag hade lyckats hitta en genväg genom stan, så jag lyckades vara där 2 minuter innan vi skulle träffas.
Men ett leende på läpparna gick jag in genom dörren till Milkashake City. Jag flåsade som sjutton, men det gjorde inte mig någonting alls, för jag hade kommit i tid, och jag hade lärt mig att första intrycket var det viktigaste.

- Hello and welcome to Milkshake City! What can I do for you? Sa hon som stod I kassan och log.
- Ehm, I’m Maria, and I have a job interwiev here right... Now!
- Oh, hi Maria, just hold on one sec! Sa hon och började gå in någonstans bakom disken.

Jag stod där i en evighet kändes det som, och det var först nu jag märkte hur nervös jag var.
Hon som hade hjälpt mig i kassan kom tillbaka med en lite äldre man. Han såg väldigt trevlig ut när han kom gåendes mot mig.

- Hello! Maria? Sa han och skakade min hand.
- That’s right! Svarade jag nervöst.
Han bad mig följa med honom in i ett rum där vi kunde prata mer enskilt.
Först frågade han lite allmänt om mig, och hur jag var som person, sedan lite mer vart jag hade jobbat innan och sådant. Det vanliga ungefär.

Det tog inte så lång tid som jag trodde det skulle ta, så efter bara någon timme hade vi avslutat intervjun.
Han sa att han skulle mejla mg imon om jag fick jobbet eller inte.
Jag tackade så mycket och började gå hemåt igen, det hade gått bra. Eller ja, det tyckte jag allafall.

När jag svänger förbi parkeringen ser jag återigen de fem killarna jag träffat på igår. Jag visste inte ens vad de hette. De fick syn på mig och vinkade, och jag vinkade lite smått tillbaka, men fortsatte sedan med mitt egna.
- Hey! Ropade någon utan dem och jag kollade upp.
- Yeah? Ropade jag tillbaka.
- We want to ask you something, can you come over for a second? Frågade han med svart hår.
Jag nickade lite lätt och började lite osäkert gå mot dem.
- So... What is it? Frågade jag, utan att kolla in i någons ögon.
- Well, first, I’m niall. Sa den blonda och sträckte fram handen.
Jag tog det och gav honom en självsäker blick.
- Nice to meet you Niall. Svarade jag lugnt.
- And well, this is Zayn, Liam, Harry and Louis! Han pratade så snabbt  att jag knappt han uppfatta namnen.
- Oh, okey, hi everyone.
Det var nästan lite läskigt när de stod allihopa och kollade på mig med jätteleenden.
- So, what’s your name? Frågade han med brunt hår, Louis tror jag det var om jag förstått rätt.
- Sorry, my bad, I’m Maria, but call me Mia, I barely react if someone says ”Maria” to me.
- Well, hello then Maria! Svarade Louis igen med lite extra betoning på mitt namn.
Jag skrattade lite åt honom.
- And, eh, we also have a question.. Sa Harry och log ett litet snett leende.

Jag hade gett mig ut på Londons gator för första gångenoch det hade inte tagit lång tid innan jag hittade den perfekta outfiten. Även fast det snart var juni var det både ganska kallt och regnigt så jag hade köpt ett par svart höga stuprörsjeans och en milt korallrosa blus med volanger till.
Sen passade jag på att köpa ett par nya vita converse, mina var så slitna att de höll på att falla sönder, ändå älskade jag dem så himla mycket.

Nu satt jag på starbucks och tog en paus.
Jag beställde en iste och jag ett djupt andetag innan jag började bläddra i min Elle tidning som jag köpte innan jag kom hit. Men det tog inte lång tid innan jag stängde den igen, alltid blev jag lika frustrerad när jag såg alla pinnsmala modeller med perfekta kindben. Jag hade alltid varit den lite smalare tjejen, men ändå, det är nästan hemskt.

Jag reste mig upp och började styra stegen mot mataffären istället. Mia, vad vill du ha och äta ikväll? Tänkte jag för mig själv och log. Det var inget svårt beslut, tacos. Det hade alltid varit en favorit. Men jag menar, vem gillar inte det?

Nu på eftermiddagen var det inte så mycket folk ute, vilket var skönt, jag gillar inte när det blir för mycket folk och för trånga utrymmen. Japp, lite klaustrofobi har jag.

Vinden blåste tag i mitt hår, och det stod överallt. Jag har långt, blont, lite halvlockigt hår. Och om inte det vore nog så är det hur tjockt som helst, ingen dröm precis.
Jag hade tagit bussen hit, men besämde mig för att gå hem, och lära känna staden lite.

De magnifika röda dubbeldäckade bussarna körde förbi mig med jämna mellanrum, och de höga, gamla lägenheterna tornade upp på mina sidor. Lukten utav mat svepte över mig och min mage kurrade lite.
Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte att jag höll på att gå in i någon.

Pang.
Alltid lika klumpig. Jag suckade och var på väg att resa mig upp, men det högg till i knät och jag föll ned till marken igen.
En ung kille började hjälpa mig att samla ihop mina kassar, sedan kollade han på mig.
- I’m sorry, I just.. Didn’t see you. Sa han förlåtande.
- No! Don’t be! It’s my fault! Sa jag och log lite osäkert.
Han log ett ännu större leende tillbaka.
Jag kände hur regndroppar började falla mot mitt ansikte, snabbt.
- Come on! It’s raining! Sa han glatt och började raskt gå.
- I can’t get up! Halvskrek jag lite.
Han började springa mot mig.
-whats wrong? Sa han och drog en hand genom sitt bruna, blöta hår.
Jag bet mig i underläppen och rodnade lite. Han var snygg, riktigt snygg.
- Ehmn, I hurted my knee when I fell.. But it’s okay, I can walk by myself, go now, so you won’t get more wet! Insisterade jag. Han bara suckade och skakade på huvudet.
- You know, I won’t leave a hurted, beautiful girl here on the street! Sa han och tog först mina kassar jag hade, sedan bärde han upp mig, och började gå, mitt på Londons gator i famnen på en snygg främling.