Jag packade smidigt ihop lite grejer tills natten.
Sedan fortsatte jag med riktning mot Mias lägenhet. Jag var tvungen att berätta om resan till USA, det visste jag. Men hur jag skulle berätta det, hade jag ingen aning om.

 

---

Jag knackade. Och knackade. Och knackade. Men fortfarande var det ingen som öppnade. Kanske gjorde hon något så hon inte hörde mig? Jag skrattade åt min egna tanke eftersom att det skulle vara så typiskt.
Jag knappade in hennes nummer i hopp om att hon kanske svarade på sin mobil. Men signal efter signal gick, och ingen Mia som svarade.

Jag kom på att jag inte kollat om dörren var låst eller inte än, hon var nämligen väldigt dålig på att låsa dörrar efter sig..

Och på något sätt gjorde det mig lite nervös. Jag menar, tänk när vi är iväg, och hon inte orkar gå och låsa dörren, tänk så kommer det in någon, och det händer något? Bara tanken på att hon skulle bli skakad på ett eller annat sätt var hemskt.

 

Som jag trodde hade hon lämnat dörren olåst, så jag gick in och tog av mig jacka och skor som jag brukar göra.

- Hi babe! Ropade jag och började gå mot sovrummet för att lämna mina grejer.

Jag fick inget svar när jag ropade, och hennes mobil låg på bordet jämte sängen. Konstigt.. Hon brukar alltid ha mobilen med sig, vad hon än gjorde.

 

Hon var väl och slängde soporna eller något, så jag gjorde inte så stor grej utav det, utan gick ut till vardagsrummet istället för att vänta på henne.

När jag var påväg att sätta på tv:n såg jag en lapp på bordet.

 

 

 

Oh shit.

Jag hade ju lovat att fixa mat tills ikväll.

I brist på andra idéer beställde jag hem pizza, i hopp om att hon kom hem snart så de inte skulle bli kalla.

Det hade börjat spöregna ute, så hon valde väl inte den finaste dagen att gå ut och springa på. I brist på annat att göta i väntan på Mia och pizzorna, ringd jag Niall.

 

- Hi there Lou! What's up?

- Hi Niall, not much, waiting for Mia to get home, and you?

- Doesn't sound to fun.. Well, me, Liam and Zayn are having a movienight, cause' you and Harry are busy!

- Yeah, I'm sorry, I'll be there next time!

- I really hope so.

- But hey, we don't have any work tomorrow, right?

- Nope, tomorrow we're free, and then we'll start on Monday again to plan USA.

- Okay, great, but I think Mia just got home, so I'll talk to you later, bye!

- Okay, take it easy now boy! Bye!

 

Jag hörde dörren smällas igen, och gick mot hallen för att möta henne. Man kunde inte annat än skratta åt henne.Hon såg så hjälplös ut på något sätt. För det första  var hon så liten och smal, sen var hon dyngsur och anfådd också.

- Hi honey, well, eh, I don't want to hug you, but take a quick shower, and then you'll have some pizza waiting for you, okay? Sa jag när jag lyckades hålla mig för skratt.

- Yeah, really fun, huh? Sure, I'll be right back. Sa hon och gav mig en slängkyss innan hon fortsatte.

 

 

 

 

Jag skyndade mig in i duschen. Det hade börjat regna när jag var halvvägs, och det hade inte börjat regna lite heller. Så nu var man sådär genomfrusen som man blir när det regnar.

Jag satte på varmvattnet och hoppade smidigt in i duschen. Vattnet var så varmt att det bara brände på huden, och fötterna domnade. Det är nog den hemskaste, men samtidigt bästa känslan som finns.

 

Som Louis hade lovat stod det pizza framme när jag kom ut.

- Haha, didn't I tell you to take a quick shower hun? Frågade han när jag kom ut.

- Yeah, nut you know.. The water was so warm, and yeah... Svarade jag, och han bara skrattade åt mig.

Jag gav honom en snabb puss på munnen och satte mig och började äta

 

-

 

Vi hade ätit klart, och nu satt vi ihopkurade i soffan och kollade på film.

Det var nog dessa dagar, då man bara låg och kollade på film, med den person man gillade mest, som var de bästa.

- Ehm.. Mia?.. Sa Lou osäkert efter en stund.

- Yeah? Svarade jag.

- There is something I need to tell you.. Sa han och satte sig upp.

Jag kände hur jag blev nervös. Vad var det nu. Hade jag gjort något fel?

- What?.. Sa jag tyst.

- We are going to America in two weeks, and we'll be staying there for a while you know..

Jag var påväg att slänga mig i soffan när jag hör dörrklockan ringa. Vem var det nu då?
Med en suck drog jag mig upp ur soffan igen och traskade bort mot dörren. Och man kan väl säga att jag fick en chock när jag jag såg vem det var som stod i dörren.
- Oh god! Hi! What are you doing here? Frågade jag.
Det var Will. Han som jag stött ihop med på gatan för några dagar sedan, och fick skjuts hem av.
- Oh, nothing, just visiting you, are you busy? Cause I got cupcakes with me.. Sa han och höll upp en låda med rosa cupcakes.
- Haha, come in! Sa jag glatt.

 

 

Till min förvåning så var faktiskt cupcakesen goda! Inte trodde man att en charmig muskelknutte som Will kunde baka.
Fast, han var ju näst intill perfekt.
Hans klara blåa ögon, hans charm, hans vita tänder, och ett leende som kan få en att smälta.
SLUTA.
Jag kom på mig själv. Det var Louis som hjärtat slog för, inte Will.
Vi hade suttit och bara pratat nu i några timmar, om allt möjligt, och jag hade fått hans nummer.

 

Klockan började närma sig två på eftermiddagen när det plötsligt ringde på dörren. Will kollade fundersamt på mig, och jag bara ryckte på axlarna och började gå mot dörren. Jag skulle ju inte ha något besök?

 

När jag öppnade dörren kunde jag inget annat än le. Han log stort mot mig, och hjärtat kändes som att det hoppade över några slag.
- Hi Louis. Sa jag kysste honom mjukt.
Han besvarade den och började kliva in.
- Can I come in? Harry has Katie over and don’t want me there.. Sa han och låtsades vara besviken.
- Of course, come in! Sa jag och började gå in.
Då kom jag på att William var här. Nej, nej, nej.
Louis kom in i rummet och kramade mig bakifrån. Will kollade konstigt på mig.
- Ehm, Louis, this is Will. And Will, this is Louis. Sa jag tveksamt.

 

De kollade upp mot varandra, och till min lättnad log de mot varandra och hälsade.
- Well, I got a couple of things to, but I’ll see ya later? Bye! Sa Will hastigt och och började gå ut.
- Okay! See ya! Ropade jag efter honom.
Sedan smällde dörren igen.

 

Lou satt tyst i soffan och kollade ner mot sina händer samtidigt som eftertexterna på ett avsnitt av ”Family Guy” började rulla.
Vad trodde han nu egentligen? Jag önskade att jag hade ett sjätte sinne nu, och kunde se rakt in i hans hjärna, få reda på allt han tänkte på.
- Who was that?.. Sa han spänt utan att kolla upp på mig.
- Lou, that was Will. I met him just a couple of days after I moved here. He’s just a friend, okay?
Jag satte mig bredvid honom I soffan och försökte mig på ett leende. Jag såg att han log lite för sig själv.
- Haha, Lou! Stop it will you! What do you think of me? I’m not playing around with every guy I meet!
Nu skrattade han på riktigt. Tack gode gud. Han kollade på mig och log sitt perfekta leende.
- Oh, okay.. So you’re just playing around with me then? Frågade han. Jag visste inte om jag skulle svara på den frågan seriöst eller inte. Jag menar, jag gillar verkligen den här killen, men känner han detsamma för mig?

 

Jag hade bara skrattat bort frågan och startat en film istället.
Men frågan ekade i mitt huvud hela tiden. ”Gillar han mig? Vill han samma saker som jag?” Jag menar, vi har ju inte känt varandra så länge, men ändå så känner jag någonting starkt för honom.
Det är inte alls som det var med Lucas.
Hur mycket jag än ville förneka det, så var jag förälskad.. Det stadiet som kommer innan kärlek. Det visste jag så mycket väl. Mamma var noga med att berätta sånt här när jag var liten.
Förälskelse är det första stadiet. Då man verkligen inte klarar att vara ifrån personen, och man är sådär gulligt nyfikna på varandra.
Sen blev hon alltid så allvarlig när hon berättade att en förälskelse kan försvinna lika snabbt som den kom. Och det är den största prövning ett par kan gå igenom.
Men har man tur, så kommer sen kärlek. Och då bildar man ett så mycket starkare band än vid förälskelse. Då kan man vartenda steg den andre tar, och man klarar av att ta hand om varandra på ett sätt som är magnifikt. Dessa fjärilar i magen man får när man är förälskad, ersätts av explosioner.
Mamma berättade alltid hur underbart det var att vara kär i någon, och att hon längtade tills jag hittade någon.

 

Visst, det var de ökända fjärilarna i magen som var när jag träffade Lou, men ändå, det kunde leda till något större.
Man allvarligt talat. Skärp dig. Han är medlem i ett utav de kändaste pojkbanden någonsin just nu. Han kan välja och vraka, så varför välja mig? En medelmåtta tjej som jobbar på milkshake city?
Fast, jag menar.. Jag har faktiskr ganska bra humor, och min rumpa.. Alltså, that ass you know..
Haha!

 

- Hey, hun, what are you thinking about? You’re really quiet. Viskade Lou mjukt I mitt öra.
Jag rös i hela kroppen när han gjorde så.
- Oh, nothing! Sa jag och log.
- Okay, but, I have to go now.
- What? Why? No... The clock is only like 5.40 pm! Please stay! Sa jag besviken. Var han verkligen tvungen att gå?
- Sorry, Simon wanted to talk to us. I can come back after? Harry has Katie over..
Louis hade berättat lite om Katie och Harry, och det skulle inte vara så konstigt om de ville vara lite själva just nu.
- Yeah, sure! If you want to you can sleep here tonight too?.. Sa jag och log lite prövande.
- Sure! I’ll be back soon! Should I bring some food? Frågade han glatt.
- That would be great! Svarade jag.
- Okay, I’ll surprise you bye for now! Sa hon och gav mig en snabb puss på munnen. Sedan gick han iväg innan jag riktigt hann reagera.

 

 

Louis Perspektiv

 

De andra var redan i studion, så jag skyndade mig allt vad jag kunde.
När jag anfådd gled in i studion fick jag allas blickar på mig.
- Aw, have you kissed your girlfriend enough now? Sa Harry och storlog mot mot mig.
Jag gav honom en mördande blick på skoj och satte mig på den lediga stolen jämte Simon.
- We’re not together.. Svarade jag.
- Okay boys, back to reality! I got some good news! Sa Simon och slog glatt ihop händerna.
Vi satt som ganska stora frågetecken, vi hade lite mindre än en månad kvar tills USA, och innan det hade vi ingenting.
- Well, I know that you we’re supposed to to to America in about a month from now, but, we decided to move it, so guys, you’ll be hitting America in two weeks instead!
Det blev knäpptyst. Ingen sa ett ord.
- Ehm, why are we going to America sooner? Frågade Liam och bröt tystnaden.
- Well.. We have more interviews and stuff we got to do, okay boys?
Vi alla nickade och började dra oss hemåt.
Vi pratade inte så mycket om det I bilen, om det nu bara var två veckor kvar så var det enda vi kunde göra vara att njuta.

 

Jag packade smidigt ihop lite grejer tills natten.
Sedan fortsatte jag med riktning mot Mias lägenhet. Jag var tvungen att berätta om resan till USA, det visste jag. Men hur jag skulle berätta det, hade jag ingen aning om.

 

---

 

Hej allihopa! 

Förlåt för den hemska uppdateringen.. Men jag har sommarlov och vill njuta av det lite!

Men nu har jag fått tillbaka lite inspiration, och ska börja igen.
Jag kommer tyvärr inte kunna uppdatera på söndag och tisdag, kanske ett kort om ni har tur. Men därför blev det extra långt nu! 

Men sen efter det kommer jag ha massa tid, så förbered er för massa kapitel nu framöver!