Never Give up - del 22
Previous (Liams Perspektiv):
Men när vi alla satt oss fanns det två stolar lediga, hade dom tagit en för mycket nu? Typiskt dom..
- So, answer me now, where's my Lisa? Sa Niall och kollade på den tomma stolen jämte mig.
Jag och Niall hade fått order att sätta oss med 2 stolar emellan, varför visste jag inte.
- Oh, yeah, right, LIIIIISAAAA! Ropade Ellen och kollade på mig med en underlig blick.
Jag hörde klackar slå mot altanbrädorna och jag vände mig om.
Där kom först Lisa, med Danielle i släptåg, och jag kände hur jag blev helt varm.
Jag reste på mig och drog in henne i en lång kram.
De andra fick fram ett långt "awww" men jag brydde mig inte, Danielle var med mig, här och nu.
Kvällen var helt fantastisk med god mat och det bästa sällskapet man kunde ha. Lisa och Ellen hade verkligen lyckats, och vet inte hur många gånger jag tackade dem.
Danielle kunde bara stanna tills imon tyvärr, men det gjorde inget, hon var här med mig nu.
Lisa och Ellen hade köpt lite nya filmer som vi kollade på, och alla möjliga olika snacks.
Lisas Perspektiv
Jag vet inte hur många filmer vi kollat på, 5 kanske? Jag har ingen aning, men alla var helt slut.
Anne kom ganska tidigt imon också, så om man ville vara trevlig och gå upp innan hon kom var det nog dags att gå och lägga sig nu. Louis, Harry och Ellen hade redan somnat, och det såg ut som att Zayn var påväg att göra det också. Vi ville inte väcka dem så jag drog med mig Niall och gick med trötta steg upp mot sovrummet.
Vi sa inte så mycket till varandra, utan la oss i sängen, tätt intill varandra som vi brukade. Det är här jag hör hemma.
Jag vaknade nästa morgon utav att Niall pillade med mitt hår, hur kunde han vara uppe före mig? Det måste ha skett ett mirakel.
- Good morning sunshine! Sa han och jag öppnade ögonen sakta.
Han log mot mig och jag log tillbaka. Men det var för ljust, alldeles för ljust, så jag drog täcket över huvudet.
- Hey! Anne will be here in one hour, wake up! Sa han och drog av täcket igen.
Jag bara stirrade på honom.
- YOU SAY WHAT?! Sa jag och kollade snabbt på klockan. 12.36. Hur länge hade jag sovit egentligen?! Nej, nej, nej, jag måste upp nu.
Jag rent ut sagt slängde mig upp i sängen, och det var nog inte en så värst bra idè. Allt omkring mig blev suddigt och hela huvudet snurrade. Niall tog tag i mig och höll om mig, jag var mör i hela kroppen.
- You have to take it easy, okay? Viskade han till mig.
- Mmm.. Svarade jag, nu började jag se klart igen.
- You can let me go now. Sa jag efter vi stått såhär i över 5 min.
- Just a liiiiiiittle bit more!
Jag var faktiskt tvungen att göra iordning mig, och eftersom att han inte ville släppa mig så började jag kittla honom, och det funkade finemang.
Jag gick in till badrummet och satte på duschen. Medans den blev varm gick jag ut och valde kläder, vad var det för väder ute?
Jag kollade ut och möttes inte utav en vacker syn, det regnade småspik.
För första gången sen jag kom hit kunde jag ta på mig långbyxor utan att dö av värmeslag. Jag tog mina röda stuprörsjeans och en grå hoodie till.
Jag gick med kläderna jag valt till badrummet och slängde dem på golvet medans jag klev in i duschen.
Jag hade duschen på ganska låg temeratur, och fick gåshud när vattnet mötte min hud. Men hade jag duschat varmt hade jag aldrig kunnat kliva ut igen, och kallvatten piggade upp lite.
Jag försökte duscha så snabbt som möjligt, ändå hade det gått över 20 min.
Det var ju bara Anne som kommer hem, så jag gjorde en enkel inbakad fläta, tog på lite mascara, och sist kläderna. Det såg ändå ganska okej.
- Hello guys, I'm home! Hörde jag någon ropa nedifrån. Anne.
Jag började springa ner för trappan, genom köket och mot hallen.
Hon började skratta när hon såg mig komma springandes och jag kastade mig i famnen på henne.
- Oh, hello there! Sa hon och förtsatte skratta.
- I've missed you so much! Sa jag och släppte taget.
- I've missed you too Lisa, but how are you? I heard what happened, and thats not okay. Sa hon och blev lite allvarligare.
- I'm okay, I promise.
Nu kom de andra också, alla på en gång. Harry var först fram efter mig och krama om henne, dom måste ha saknat varandra jättemycket.
Vi lät Anne komma in och hänga av sig lite innan vi fixade frukost, eller ja, för mig blev det frukost, men för alla andra blev det lunch.
- So what have I missed while I've been gone? Frågade hon när vi samlats runt matbordet.
- Erhm, you know that Lisa and Niall are together and that stuff? Sa Harry lite retsamt och kollade på mig.
- yes, I know that, and Ithinks that adorable. Sa hon och log.
- Harry and Ellen are together also! Sa jag snabbt efter, och Ellen gav mig en ond blick.
- Aw, my baby is in love. Sa hon och log.
Både Harry och Ellen började rodna väldigt mycket, och det blev inte bättre när vi andra skrattade lite åt dem också.
- But one more thing, we're going to Sweden tomorrow to visit Lisas father, but we'll be back in a week so we can hang out! Sa Louis glatt.
- Yeah, but we'll only be home for one more week then, because then we'll have to get back to work. Fyllde Liam i.
- Oh, so you're leaving me when I'm coming home? Frågade hon.
- Just for one week mom, then we'll be back!
Vi fortsatte prata lite om Sverige resan och lite annat.
Eftersom att vädret inte var så roligt så började vi sprida ut oss och göra lite olika saker.
Danielle hade åkt innan jag vaknat, vid 11 tiden.
Anne började städa lite och Liam och Zayn satte sig och spelade kort. Louis, Ellen och Harry satte sig framför tv:n och kollade på någon gammal serie medans jag och Niall gick upp på mitt rum.
Han drog fram gitarren och sa att jag skulle sätta mig vid keyboarden.
- Let's play and sing a little bit? Sa han och log världens gulligaste leende.
- Okay, but wich song should we start with?
- Uhm, that should be me? Frågade han lite blygt.
Just Bieber. Såklart. Fast det gjorde inget, jag gillar den låten.
Vi började spela, och bestämde att han sjunger verserna sen flikar jag in på refrängen.
Det var väldigt mysigt faktiskt, där satt jag med min pojkvän och sjöng för fulla muggar, med han på gitarr och mig på keyboard.
Nialls Perspektiv
Lisa var riktigt duktig på att sjunga, och jag förstod inte hur hon inte kunde fatta det själv.
Jag bad henne att sjunga en låt själv så jag fick höra. Hon började spela på Shontelles "Impossible", och jag tog upp mobilen och började filma utan att hon såg något.
Jag hade gåshud över hela armarna när hon sjungt klar.
- Wow. Fick jag fram och hon började skratta åt mig.
- What? Sa hon.
- You know, you really can sing.
- Yeah, maybe, but compare to you I sing like a crow!
- Think our child, he or she will be a materpiece! A beautiful little singer! Sa jag lite skämtsamt.
Hon skrattade till lite.
- Hello lovebirds! Hörde vi Harry säga medans han klev in genom dörren.
- Hello there!
- Come down just a little bit, we have to tell you something! Sa han och började gå nedåt igen.
Vad var det nu då?
Never Give up - del 21
Previous (Harrys Perspektiv):
- I don't know, in 2 weeks maybe? Bara tanken gjorde mig på dåligt humör.
Jag såg att Ellen blev lite ledsen när jag sa det, så jag vände henne mot mig.
- You know, I'll never leave you, and I am going to try to see you as much as I can. Sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.
Sedan möttes våra läppar.Och även denna gången blev det snabbt mer än kyssar. Jag kände hur hjärtat började rusa, och båda ville ha mer.
Lisas Perspektiv
- Hey, when are we going to Sweden now again? Frågade Niall.
- In 5 days! Ropade jag från sängen.
Jag hade inte varit i Sverige sen jag flyttade, och jag hade lite dåligt samvete. Fast det skulle vara skönt att få komma hem igen, eller ja, detta är ju mitt hem också, men hemma i Sverige.
Och fansen visste inte att vi skulle dit, än. Fast jag menar, vi bodde ju i ett så litet område, så dit skulle det väl inte komma så mycket folk?
Jag hoppades inte på det iallafall.
Niall kom ut ur badrummet med bara en handduk runt midjan. Jag kollade på honom lite generat, han var verkligen sexig när han kom ut så. Han skrattade till lite, och jag kände hur mitt ansikte bara blev rödare och rödare.
- Oh, baby, you like what you see? Frågade han och gick mot mig.
Jag svarade inte utan bara log lite mot honom.
Han kom till mig och pussade mig på kinden innan han gick och klädde på sig.
Niall gick sen ner, jag tror han skulle väcka de andra och göra frukost. Jag reste mig upp från sängen och drog isär gardinerna. Jag möttes av ett starkt solsken, änne en varm sommardag. De hade sagt att jag var tvungen att ta det lugnt, så jag lär ju ligga i solen och förbättra brännan lite, jag kan ju inte komma helt kritvit hem till Sverige!
Men innan jag gick ner, bestämde jag mig för att sätta mig vid keyboarden lite. Jag hade haft fullt upp, och knappt hunnit spela. Den hade blivit lite dammig, vilket inte var så konstigt.
Jag började med att spela en utav mina favoritlåtar på keyboard, "a man from Argentina", och det tog inte lång tid innan jag försvann in i spelandet, i min egna lilla musikvärld.
- Honey, you're really good, have you ever thougt that you maybe want to start to work with music? Frågade Niall och avbröt mig i spelandet.
- Oh, I didn't hear you come in, I haven't really thougt about it, no. Svarade jag och log.
- Well, we can talk about that later, but now it's time for breakfast! Sa han glatt och började gå mot mig.
När han kom fram till mig, tog han mig i sin famn, och började bära mig mot köket.
- Don't drop me! Skrek jag lite skräckslaget när vi kom till trapporna.
- A prince never drops his princess, okay? Trust me!
Jag log och gav honom en kyss, men jag var fortfarande livrädd.
I köket satt Zayn, Louis och Liam runt köksbordet. De började skratta när vi kom in, och jag förstår dom, vi såg nog ganska roliga ut.
- Where's Harry and Ellen? Frågade jag när Niall lyft ner mig.
- Eh, Ellens door is locked, and they doesn't answer if we knock.. Svarade Zayn.
- Haha, oh.. Well, they'll come soon! Sa jag och började äta.
Och som sagt, efter kanske 20 min kom stod de där i dörröppningen.
Båda såg helt slut ut, men de hade båda ett stort leende på läpparna. Dom såg så roliga ut så vi alla brast ut i ett skrattanfall.
- Oh, locked the door? What have you guys done in there?! Frågade jag när jag fått tillbaka andan.
De gav varandra en snabb blick.
- Ehm, we just wanted to sleep til' we woke up ourselves! Sa Harry med sin raspiga morgonröst.
Killarna hade bestämr att de skulle ha en grabbdag, det kunde dom behöva. Niall var lite osäker om han verkligen skulle lämna mig, och tänkte stanna hemma, men jag protesterade. Det kunde han behöva, och jag och Ellen kunde behöva en tjejdag.
De gick hemifrån ungefär vid 12 tiden, och sa att dom var tillbaka framåt eftermiddagen.
- Så, vad gör vi? Frågade Ellen när de gått.
- Kan vi inte lägga oss vid poolen? Det är ju så skönt väder!
- JA, jag måste bättra brännan! Svarade hon och började springa mot toan för att byta om.
Jag gick upp på mitt rum och drog idag på mig min svarta lilla bikini, den var bra när man solade.
När jag kom ut till poolen låg redan Ellen där med något modemagasin i handen.
- Det är såå varmt, kan inte du kolla om det finns någon dricka i köket? Svarade hon och gjorde "puppy-eyes".
Jag suckade lite på skoj och blrjade gå mot köket, hallå, jag förlorade ju viktig tid i solen här!
Men om man ville slippa värmeslag en dag som denna var det nog ändå bra om man tog ut lite och dricka.
Jag såg en fanta lemon och en trocadero stå där och bara väntade på att få drickas.
Jag tog med min två glas och de båda drickorna innan jag gick ut till Ellen igen.
Hon log stort när jag gav henne sin fanta lemon, jag visste ju att hon gillade den, och jag älskade trocadero.
Jag hade fortfarande blåmärken lite överallt på kroppen, och det var tur att det inte var mycket folk som såg det, dom hade nog blivit förskräckta, och dom hade säkerligen kollat mycket på mig, det gillar jag verkligen inte.
- Alltså, tycker du inte att vi borde göra något för killarna när dom kommer tillbaka, dom har ju gjort så mycket för oss? Sa Ellen efter någon timme.
- Jo, men vad isåfall? Frågade jag och kollade på henne.
- Jag vet precis vad vi ska göra. Sa hon och log ett lite lurigt leende.
Liams Perspektiv
Vi gick mest runt och snackade och shoppade lite, som vi brukar. Det var verkligen skönt att ha fått ha lite semester, men jag saknade Danielle. Vi har pratat med varandra varje kväll, och hon hade fullt upp nu och kunde inte träffas. Men jag hoppas verkligen att jag får träffa henne snart.
Vi satte oss på ett litet cafè som hette high tea. Vi beställde lite olika grejer och satt mest och pratade om allt mellan himmel och jord.
- Well, Harry.. Tell us about you and Ellen! Sa Louis och slog till honom lite på armen.
- There's nothing to tell!
- Comee ooooon! Sa Niall.
- It's just, I like her really much, okay? Nothing more to say!
- Tell us more Hazza? Sa jag som nu också var nyfiken.
- No. Sa han tvärt, och han var så envis så det var bara att nöja sig med det han sagt.
- So, what do we do now? Frågade Zayn när vi fikat klart.
- We can just walk around a little bit, and then go home and make food? Svarade Harry.
Vi andra nickade instämmande, det lät som en bra idè.
Vi gick runt i stan, och vi mötte ganska många fans trots att klockan började närma sig 7. Vi skrev autografer och tog kort, och småpratade lite, de flesta hade frågat om Lisa var okej, och Niall svarade ja och log glatt varje gång någon frågade. Jag tror han tyckte att det kändes bra när fansen brydde sig om henne.
- I'm sooo tired! Klagade Louis lite när vi nästan började se huset.
- Calm down, we're soon home! Sa jag.
- Yes daddy. Svarade han lite komiskt och vi började skratta lite.
Zayn var först att ta tag i dörrhandtaget, men dörren var låst. Vad nu då, hade dom gått? Det kan dom inte ha gjort, vi har ju inga nycklar, men varför låste dom?
Vi knackade och knackade, och efter en lång stund kom Ellen och öppnade dörren. Hon log ett lite mystiskt leende. Harry trängde sig fram och gav henne en kyss.
- Hello beautiful! Sa han sedan.
- Where's Lisa? Frågade Niall.
Han var så överbeskyddande efter det som hänt, men jag förstår honom.
- Follow me, and you'll see.. Sa hon och började gå mot baksidan.
Det hade börjat mörkna, och de hade släckt ner hela huset, så man fick vara försiktig om man inte ville snubbla på något, vilket inte Zayn lyckades så bra med. Han snubblade, och ramlade rakt på magen. Det gick verkligen inte sluta skratta, han såg så rolig ut!
- Haha, boys, be careful! Sa Ellen och fortsatte gå när Zayn ställt sig upp igen.
Hon öppnade dörren mot altanen, och vi såg nu vad de hade gjort. I mitten hade dom dukat upp bordet väldigt fint med mat överallt, sedan längs med hela altanen, och på bordet hade dom ljus. Det var verkligen vackert nu när det började mörkna.
- Take a seat. Sa hon och vi tog varsin stol.
Men när vi alla satt oss fanns det två stolar lediga, hade dom tagit en för mycket nu? Typiskt dom..
- So, answer me now, where's my Lisa? Sa Niall och kollade på den tomma stolen jämte mig.
Jag och Niall hade fått order att sätta oss med 2 stolar emellan, varför visste jag inte.
- Oh, yeah, right, LIIIIISAAAA! Ropade Ellen och kollade på mig med en underlig blick.
Jag hörde klackar slå mot altanbrädorna och jag vände mig om.
Never Give up - del 20
previous (Ellens Perspektiv):
Vi hade alla tröttnat på att vara på sjukhuset, och doktorn hade gått med på att vi får åka hem imorgon, men måste komma tillbaka om 2 veckor för att se så att allt är som det ska. Vi var alla glada, eller ja, Louis hade sett nästan lite besviken ut. Han hade suttit mycket vid mobilen, och gått iväg ganska mycket de senaste dagarna. Och varje dag var det han som ville hämta maten, själv. Kanske berodde det på hon Cassandra som han hade träffat? Jag vet inte, men han hade kommit tillbaka varje gång med ett stort leende på läpparna.
Vi hjälpte alla till och packade ner de sista grejerna. Sjukhuset hade nästan blivit som ett andra hem, men jga kunde inte vänta tills vi kom hem. Lisa skulle ta det lugnt, och fick inte göra något ansträngade veckan som kommer nu, men jag tror hon kommer tycka det är skönt att få komma hem igen.
Lisas pappa hade åkt hem till Sverige igen igårkväll, men vi hade bestämt att vi skulle åka till honom i Sverige igen så fort vi kunde. Och vi hade ju inte varit där på hela sommaren, så det skulle bli kul. Och killarna tyckte det skulle bli kul också.
Jag och Niall gick på varsin sida om Lisa, ifall hon skulle tappa balansen. Hon log stort när vi gick längs med sjukhusets korridorer och sa hej till alla som gick förbi, det var nästan pinsamt att gå med henne.
- So, you're ready girl?! Sa Louis exalterat när vi kommit fram till dörren.
Hon nickade.
Sedan öppnade vi dörrarna, och möttes av starkt solsken. Det var en varm sommardag, och solen stod som högst. Hon stannade till och tog ett djupt andetag, och vi andra började skratta lite åt henne.
Det väntades en lång bilresa hem, så innan vi åkte tog vi en sväng till McDonalds. Då och då kom det fram fans och frågade om autografer och bilder, vissa frågade hur det var med Lisa.
Nu kändes det som att allt var som vanligt igen.
Louis Perspektiv
Jag måste erkänna att det skulle bli skönt att komma tillbaka till Harrys hus, och fortsätta de få veckor vi har kvar där. Jag och Cassandra hade varit ganska mycket på sjukhuset, och jag gillade henne verkligen. Vi hade bestämt att vi skulle träffas snart igen, och hålla kontakten. Det skulle bli jobbigt efter sommaren när vi börjar jobba igen, men jag ville inte tappa kontakten med henne, hon var en bra tjej.
Bilresan kändes hyfsat kort, det var mycket prat och skratt hela vägen. Och när vi började se huset jublade alla, vi var tillbaka, och allt var som det skulle.
Harrys Perspektiv
Lisa var helt slut efter bilresan och gick upp och la sig. Vi andra bestämde oss för att fixa en liten festmåltid, och väcka henne när det var klart. Zayn och Niall fick order att gå och handla, och det gjorde dom utan att protestera. Vi andra satte oss ute på altanen och kollade på solnedgången.
- Are you cold? Frågade jag Ellen, hon hade gåshud.
- No, it's just, so beautiful.. Sa hon.
Jag skrattade till och gav henne en puss på kinden.
Fast hon hade rätt, det var verkligen vackert, och verkligen nu när man suttit på ett sjukhus i flera dagar, det får en förstå att man måste ta vara på dagarna.
- WE GOT FOOOOD! Skrek Niall utifrån hallen medans han kom springande ut på altanen.
- Shall we make dinner? Viskade jag Ellen.
Hon nickade och vi började gå mot köket. Vad skulle vi göra idag?
Kyckling. Vi bestämde oss för att göra lite enkelt med ris och bearnaise och en god sallad.
Jag började med kycklingen och Ellen fixade salladen.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt henne, det såg ut som att hon aldrig hållit i en kniv innan. Jag hann nästan bli klar med allt annat innan hon blev klar med salladen.
Hon gav mig en ond blick när jag skrattade åt henne, och det gjorde bara så att jag skrattade ännu mer.
- You know, you're kinda cute when you're trying to be mad! Sa jag lite retsamt.
- Ha-ha. Very funny. Fick jag lite surt som svar.
- coooooome ooon! You are!
- Ok. Sa hon kort fattat.
Jag skrattade till igen och drog henne till mig.
Hon kollade på mig och gjorde ännu ett misslyckat försök att se arg ut. Jag la mina händer runt hennes nacke och drog in henne i en lång kyss. Nu var jag i min egna lilla värld, allt kändes så himla bra. Det som först bara var en kyss, blev snabbt till något mer. Nu låg vi på golvet och rullade runt, jag ville bara ha mer.
- OH MY GOD! Hörde vi Louis skrika och vi slutade.
Han började gapflabba, och där låg vi på varandra, i köket. Vi började skratta med honom, detta var så pinsamt. Hade vi helt glömr bort att det finns fler personer i huset, eller vad?
- Uhm, sorry, I didn't mean to disturb you, but we're hungry! Sa han när vi slutat skratta.
- It's okay! Sa jag och reste mig upp.
Vi dukade fram ute på altanen, det var ju fortfarande varmt ute, och när man tände lite värmeljus blev det riktigt mysigt.
Vi samlade oss vid bordet, och började äta. Vi satt och pratade och skrattade, som vi brukade göra. Zayn och Louis hade haft lite roligt och slängt i varandra i poolen, så dom hade gått in för att duscha.
- Hey, movie time evrybody! Ropade dom inifrån.
- Coming! Ropade Liam tillbaka.
De andra gick in, men jag och Ellen stannade kvar.
Vi fixade till det lite med kuddar och filtar, sen la vi oss där, och bara pratade. Det var dessa stunder man var tvungen att ta vara på, och jag är är så glad att jag är där jag är just nu.
Efter ett tag såg vi att de började släcka lamporna och gå och lägga sig. Vi smög in lite snabbt på Ellens rum och låste sedan, vi ville inte ha något otrevligt uppvaknande imon. Det kunde ju finnas en risk att Lisa och Niall ville hämnas.
- Mom is caoming home in 3 days. Sa jag när vi lagt oss i sängen.
- I know! I miss her!
- Yeah, me too..
- She's really lovely! But, when are you and the guys going back to work?
- I don't know, in 2 weeks maybe? Bara tanken gjorde mig på dåligt humör.
Jag såg att Ellen blev lite ledsen när jag sa det, så jag vände henne mot mig.
- You know, I'll never leave you, and I am going to try to see you as much as I can. Sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.
Sedan möttes våra läppar.Och även denna gången blev det snabbt mer än kyssar. Jag kände hur hjärtat började rusa, och båda ville ha mer.
Never Give up - del 19
previous (Cassandras Perspektiv):
Att jag nyss suttit och snackat helt normalt med Louis Tomlinson gick inte in i mitt huvud. Jag kände hur jag fick blickar på mig, och kom på mig själv le större än någonsin. Men det brydde jag mig inte om, han tog mitt nummer och sa att han skulle höra av sig. Att vi träffades på resturangen i Londons sjukhus, det var en sån chock. Men han var så lugn, och så rolig. Efter ett tag hade jag slutat tänka på att det var Louis jag pratat med, och vi snackade som om det var vem som helst. Och jag gillade det
Louis Perspektiv:
Niall hade blivit lite mer som vanligt nu, och det kändes så härligt för en gångsskull när det var han som åt mest.
Jag tänkte mycket på Cassandra, och funderade på att skicka iväg ett sms eller något. Jag tog upp mobilen och gick in på kontakter, och där såg jag "Cassandra" lite längre ner. Jag klickade upp meddelande och började skriva."Hey Cassandra, it's Louis here, we met at the cafèteria, remember? ;)xx" Skrev jag och hoppades på ett snabbt svar.
Vi bestämde oss för att spela kort, och alla var med nu. Vi körde bluffstop, och det blev mycket skratt.
Vi spelade flera omgångar för att folk ville ha revansch, det gjorde inte mig något. Jag vann flest gånger, och Harry som satt jämte mig förlorade, och han gjorde en ledsen min. Jag skrattade till och hoppade sedan på honom. Vi låg där och brottades lite medans de andra skrattade för fullt. Men helt plötsligt plingade min mobil till, jag stannade upp. Ellen började ta upp den.
- NO! Skrek jag och slängde mig mot henne.
- Louis! Who's Cassandra? Yell us!
Åhnej.
- Just a girl I met in the cafèteria earlier today, nothing special, okay?
Alla började busvissla och jag rodnade. Varför skulle dom se.
Jag tog upp mobilen för att kolla vad hon skrev."hi! Of course I remember you, I met Louis Tomlinson, it's like, awesome. :)x"
Jag log lite för mig själv.
Lisas Perspektiv
Jag kunde inte röra mig, och allt var svart. Jag hörde folk som skrattade, pratade. Men jag kunde inte röra mig, inte prata, inte göra någonting. Jag kunde bara ligga här och lyssna på mina egna tankar. Även fast jag inte rörde mig alls värkte hela kroppen. Jag hade legat såhär nu i några timmar, och jag visste inte riktigt vadd jag skulle göra. Vad är det som har hänt? Det sista jag kommer ihåg är mörker och en oändlig smärta, och det kommer man inte långt på. Och jag vet att Niall gjorde fel, men just nu ville jag ändå bara få se honom, hålla om honom. Han hade gjort ett misstag, och det förstod jag nu. Det jag gjorde var inte bra, men jag var sårad. Undrar om han är i närheten? Om han fortfarande ville ha mig? Det visste jag inte.
Jag kunde inte ens tänka utan att huvudet började dunka, och eftersom att jag inte kunde prata eller röra mig, inte ens öppna ögonen bestämde jag mig för att försöka sova igen. Men det gick inte, jag kände mig helt utvilad. Som att jag sovit i flera dagar, och inte behövde sova mer någonsin. Så istllet bestämde jag mig för att nu var det dags att prestera, jag skulle röra på mig, jag skulle öppna ögonen hur mycket det än krävdes. Jag började med att jag ta ett djupt, högt andetag, och skratten och pratet i bakgrunden tystnade plötsligt. Jag hörde fotsteg som närmaed sig snabbt, och en hand som rörde vid min.
- Lisa? Hörde jag en välbekant röst säga. Niall.
Jag ansträngde mig för att öppna ögonen nu, nu när han var hos mig. Och jag misslyckades totalt.
Men jag lyckades att röra på mina fingrar lite, och det närkte han direkt.
- Guys! She's awake! Man hörde glädjen i hans röst, och jag kämpade fram ett litet leende. Jag började till och med röra lite på tårna, och det kändes bra.
Efter ett litet tag kunde jag öppna och stänga handen, eller ja, min vänstra iallafall, Niall höll hårt i min andra.
Jag försökte öppna ögonen igen, och denna gången kändes det som att det skulle gå. Jag lyckades öppna dom en bit, och möttes utav ett starkt ljus.
- Turn the lights off! Now! Niall igen, det kändes så härligt att få höra hans röst igen.
Dom släckte ljuset, men det var ändå väldigt ljust för mig, och det tog lång tid innan jag vande mig vid det. Det första jag såg när jag öppnat ögonen ordentligt var Niall. Och han log mot mig, ett helt underbart leende, ett leende som var så lyckligt, och så Niall. Jag log så stort jag kunde, men det gjorde ont. Jag blinkade några gånger, det gjorde ont i ögonen, men jag ville verkligen inte stänga dem. Jag såg de andra som stod runtom mig nu också, och på min vänstra sida så jag pappa. Pappa hade kommit. Jag log mot honom och han gav mig en puss på pannan.
- I knew you would make it. Sa han och log lite.
Vänta här nu. Vadå visste att du skulle klara mig? Jag tog ännu ett djupt andetag.
- What happened? Mumlade jag fram tyst.
Nialls Perspektiv
Vi berättade hela historien, hur vi från första dagen letade som tokar, och hur hon är där hon idag. Inget kunde göra mig olycklig nu.
- Älskling, det är nog bäst att du sover lite nu. Sa Lisas pappa, på svenska, så jag fattade inte mycket.
- Ja, det är nog bäst, du måste vara trött. Sa Ellen strax efter.
Jag kollade mystiskt på henne.
- Oh, sorry, we think she should get some sleep. Viskade hon till mig.
Ellen gick fram och gav Lisa en kram, och de gjorde de andra också innan de satte sig i soffan och började spela kort igen. Jag gav henne en puss och satte mig sedan i fotöljen jämte igen, den hade jag spenderat mycket tid i de senaste dagarna.
2 dagar senare - Ellens Perspektiv
Lisa hade vaknat till nu mer och mer, igår fick hon ställa sig upp för första gången på några dagar. Redan efter ett varv runt rummet var hon helt slut, det var nästan lite roligt att se. Och hon hade börjat snacka som aldrig förr och berättat skämt som bara hon förstår. Niall hade inte släppt blicken från henne på hela tiden, och var helt otroligt gullig. Det märktes att han hade saknat henne mycket.
Vi hade alla tröttnat på att vara på sjukhuset, och doktorn hade gått med på att vi får åka hem imorgon, men måste komma tillbaka om 2 veckor för att se så att allt är som det ska. Vi var alla glada, eller ja, Louis hade sett nästan lite besviken ut. Han hade suttit mycket vid mobilen, och gått iväg ganska mycket de senaste dagarna. Och varje dag var det han som ville hämta maten, själv. Kanske berodde det på hon Cassandra som han hade träffat? Jag vet inte, men han hade kommit tillbaka varje gång med ett stort leende på läpparna.
Hade gäster igårkväll, därför ingen del. Har fullt upp denna veckan, men ska sitta och klura på lite ideèr ikväll om spännande saker som kan hända nu framåt, och eftersom att jag uppdaterar ganska dåligt, så kolla in min kompis novell: www.onedstoryteller.blogg.se
Never Give up - del 18
Previous (Pappas Perspektiv):
Efter jag sagt det sista kollade han upp på mig, och jag visste inte vad jag skulle göra.
Tårar rann, och ögonen var helt svullna. Han såg knappt frisk ut, Ellen hade inte ljugit, han var verkligen helt förstörd.
Jag gick bort till hans sida och gav han en kram, han behövde en. Han besvarade kramen.
Jag tog en anna fotölj och satte mig jämte honom medans de andra kom in i rummet igen.
Ellens Perspektiv
Lisas pappa hade fått prata enskilt med Niall en stund, och dom verkade ha blivit ganska bra kompisar. Niall har suttit och pratat med honom nu i några timmar. Vi hade fått in några madrasser som vi kunde sova på nu om vi ville också.
Det är lite konstigt att man vänjer sig så snabbt, med Lisas maskiner som låter, sjuksköterskor som kommer och går. Hon har vrit stabil nu i flera timmar, bara legat där, nästan livlös.
Jag hoppas verkligen att hon vaknar snart.
- Niall, I think you shoul get some sleep. Sa jag.
- No, I'm fine.
- You haven't slept for over one day, you have to get some rest, come on now.
- I can stay up a few more hours.
Att han alltid skulle vara så envis...
- No, you're coming now, so you can wake up in a couple of hours.
Han gav sig äntligen och började gå bort mot madrasserna.
- Wake me up if something happens. Sa han och drog en filt över huvudet.
Jag och Harry låg i soffan och trängdes, vi hade inte heller sovit, så passade på att göra det nu.
Efter några timmar vaknade vi av att det pep, högt. Alla satte sig upp, snabbare än någinsin, något var fel. Och vi hade rätt. Innan vi visste ordet av sprang det in en doktor och några sjuksköterskor och körde ut Lisa ut från rummet. Allt hade gått så snabbt, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Vi gav varandra oroliga blickar, vad har hänt? Vad gör vi nu? En sjuksköterska kom in igen.
- Ehm, we had to take Lisa to an operation, she had a cardiac arrest. I'll tell you everything I know about you, but please stay in here. Sa hon sedan gick hon ut igen. Hjärtstillestånd?
Nialls Perspektiv
Ännu en gång satt vi i tystnad. Ingen hade något att säga, bara det att man vet att någonstans i detta sjukhus ligger min flickvän, och blir opererad, gör en illamående.
Efter kanske 20 min började vi prata lite smått igen, det var ju inte bra att sitta och tänka på vad som händer hela tiden. Jag hade inte pratat så mycket under dessa dagar, men bestämde mig för att vara med i samtalet nu. Lisa blir ju inte bättre bara för att jag inte pratar. Efter lite mer än 2 timmar kom en tjej in och log lite mot oss.
- Lisa has just been operated, and today is a lucky day you know, it was hard, but she's awake, and can almost breathe by herself now. We're soon gonna take her back in here, but she has to rest for a couple of days.
Hjärtat slog dubbla slag när hon sa det. Hon var vaken. Hon kunde nästan andas själv. Jag kände för första gången på flera dagar, ett leende sprida sig på mina läppar. Och jag såg att de andra också log.
Hon hade fått lite mer mänsklig färg på huden, och såg mycket mer livfull ut när hon inte hade lika mycket maskiner. Men det blev så tyst, eftersom att man har vant sig så vid maskinernas ljud. Men det var en så härlig känsla.
- She'll sleep for a while now, and son't wake her up, she needs to rest. This isn't easy for her.
Vi nickade innan hon gick ut igen. Jag kände hur jag äntligen kunde pusta ut.
- Me and Zayn will go outside just for a moment to get some fresh air, anyone wants to follow? Frågade Liam.
Alla skakade på huvudet.
- And I'm going to buy some food and take it here. should I buy to everyone? Frågade Louis precis efter.
- Yeah, buy us all food! Svarade Ellen.
Det skulle faktiskt inte sitta fel med mat nu.
Louis Perspektiv
Jag började gå tillbaka mot resturangen där vi satt och åt frukost, dom hade god mat där. Många åt kvällsmat här nu, så det var lång kö. Fast det var bara bra, då fick jag tid att tänka på vad jag skulle köpa till oss alla.
Det var ett svårt val, det fanns mycket gott på menyn, så jag bestämde mig för att göra som en liten bufè, köpa lite allt möjligt och ta med mig. Nu ska det bli party. Eller ja, god mat var det närmaste vi har kommit som "party" på ett sjukhus.
Vi måste fira att det går framåt.
Jag sa vad jag ville ha, och kassörskan bara stirrade på mig.
- Ehmn, can you afford all this food?
- Yep! Sa jag och log lite.
Jag fick en vagn jag kunde ställa allt på, men eftersom att jag hade beställt så mycket var jag tvungen att vänta ett tag på maten.
Jag kollade runt lite och såg om jag kunde hitta en ledig plats att sitta på sålänge. Det verkade ganska fullproppat.
Men då såg jag en tjej, längst bort i ett bord vid hörnet som satt helt själv.
Jag gick sakta mot henne, och när jag nästan var framme tog hon bort håret som låg för ögonen och kollade upp mot mig.
- Hello! Sa jag glatt.
- Hi there! Svarade hon lika glatt och log lite. Jag la märke till en liten smilgrop i vänster kind, det var nog bland det gulligaste jag har sett.
- Can I sit down while I'm wating for my food? Frågade jag lite flörtigt.
- I would't say no to Louis Tomlinson, come and sit down!
Jag log lite för mig själv.
- So you know who I am?
- Ehm, yeah, of course I do! Hon sa det på ett sätt som fick mig att verka helt dum i huvudet, och jag rodnade lite.
- So what's you're name my lady?
- I'm Cassandra. Sa hon och räckte fram handen.
- So, are you from around here? Frågade jag.
- Well, I'm fron Sweden from the beginning, but I moved here about one year ago.
- That's lovely! I like Sweden really much, what du you think about London?
- I love the city! I can walk around the streets just to see the lovely people sometimes!
Samtalet fortsatte rulla på och hon verkade vara en riktigt trevlig tjej. Jag hade fått en liten apparat som lyste när maten var klar, och när det lyste till efter ett tag blev jag nästan besviken.
- Is it time for you to go? Frågade hon lite ledsamt.
- Yeah.. But, you know what? I would really like to meet you again, and, would you wanna meet me again?
- Sorry, but no, I wouldn't...
Jag kände hur besviken jag blev. Jag kollade ner lite i marken och började resa på mig.
- Hey! I was just kidding! Of couse I want to meet you again!
Nu log jag stort och kollade på henne. Jag tog upp min mobil och gav den till henne.
- write your number! And I'll text you!
Hon skrev snabbt in sitt nummer och vi sa hejdå.
Det var vekligen tungt att få tillbaka all den mat till rummet, men det var värt det, vi var hungriga.
Och när jag kom in i rummet såg jag hur allas ögon blev stora och de log mot mig.
Cassandras Perspektiv
Att jag nyss suttit och snackat helt normalt med Louis Tomlinson gick inte in i mitt huvud. Jag kände hur jag fick blickar på mig, och kom på mig själv le större än någonsin. Men det brydde jag mig inte om, han tog mitt nummer och sa att han skulle höra av sig. Att vi träffades på resturangen i Londons sjukhus, det var en sån chock. Men han var så lugn, och så rolig. Efter ett tag hade jag slutat tänka på att det var Louis jag pratat med, och vi snackade som om det var vem som helst. Och jag gillade det.
Jaha, nu har Cassandra börjat komma med också!
Blir inte en till del förrens sent på kvällen på lördag, har lite fullt upp nu, men ska göra mitt bästa förr att uppdatera så mycket som möjligt.
Never Give up - del 17
Previous (Nialls Perspektiv):
Jag var först att öppna dörren, och min blick letade snabbt efter sjukhussängen. Jag såg den, och förvandlades till en staty på två sekunder. Hon låg i en stor säng med maskiner och sladdar som slingrade sig över kroppen på henne. Man såg hur maskinen andades åt henne, jämna, snabba andetag.
Jag gick lägre fram för att se henne, hon hade bandage runt huvudet, och en blåtira på vänstra ögat. Kollade man på armar och ben såg man blåmärken överallt. Och inte nog med det såg hon så svag ut, nästan lite gråaktig.
Det var inte Lisa som låg där. Den Lisa jag kände var full av glädje, och så snäll och påhittig. Det gick inte in i huvudet att det var min älskade flickvän som låg där, och allt var mitt fel, allt.
Ellens Perspektiv
Vi hade stannat över natten, och hade ännu inga planer på att åka hem. Vi hade flyttat in våra grejer, och även fått lite filtar utav några sjuksöterskor.
- We have to eat, there's a cafè in the other part of the hosptial, maybe we should get something? Frågade Zayn.
Niall hade suttit i en fotölj jämte Lisa hela natten, och bara blängde på honom när han sa det.
- That's a good idèa, we have to get some food, you'll come too Niall. Svarade Liam och gav han en allvarlig blick.
Han suckade och gav Lisa en sista blick innan han sakta reste sig och började gå. Han hade knappt inte sagt ett ord på hela kvällen.
Det var ett mysigt litet cafè, eller ja, jag kunde inte riktigt sätta fingret på om det var en resturang eller cafè, en liten blandning. Vi beställde alla frukostmenyn, som var väldigt stor. Men vi visste ju inte när vi ätit senast, eller när vi skulle få äta nåsta gång, så vi åt glatt.
- Guys.. Sa jag för att få deras uppmärksamhet, och det fick jag.
- We have to call her dad.
- No. Fick Niall ut innan jag knappt hunnit säga klart meningen.
- Niall, we have to let him know! They call eachother everyday, but she hasn't answered him for days, and we can't hide this for him, newspapers everywhere are going to write about this! Han ryckte till lite när jag sa det sista, och kollade ner i sina händer.
- You must call him.. Viskade Harry och jag kollade upp mot de andra som nickade.
Okej, jag hade ringt detta numret så många gånger tidigare, så jag slog snabbt in det. Efter några signaler hörde jag en välbekant röst.
- Ellen! Åh! Ni har inte hört av er på evigheter! Hur är det med Lisa? Hon har inte ringt mig. Kanske är hon så kär att hon glömmer bort mig? Hahaha!
- Hej, jo, det har hänt en grej.. Sa jag på svenska, och killarna kollade oförstående på mig.
- Va? Något allvarligt?
- Du har hört talas om Niall va?
- Åh ja! Hon pratar om honom hela tiden! Vill verkligen träffa honom, han verkar vara en riktigt bra grabb.
- Mm, det är han, men alla gör vi misstag, eller hur?
- Vad menar du?
- Jo, det är såhär. För 2-3 dagar sen skulle vi på fest, men Liam och Lisa stannade hemma. Vi alla drack lite mycket, och... Niall följde med en annan tjej hem den kvällen, och du förstår nog resten.
- HAN GJORDE VADÅ?
- Ett misstag. Och Lisa var väldigt ledsen den kvällen, och bröt ihop när han kom tillbaka på morgonen, och sprang från huset. Vi letade överallt, till och med polisen, men ingen hittade henne. Så hon var borta i 2 dagar, och sedan inatt fick vi ett samtal från Londons sjukhus att dom hade hittat henne skadad, och ligger nu i koma.
- Jag kommer med kvällsflyget, och åker så fort jag kan. Du kan hälsa den där Niall att han kan hålla sig borta från min dotter.
- Vänta, snälla, han är helt förstörd. Du måste förstå att det är ett misstag, och han är en riktigt bra kille, försök att vara snäll mot honom, och ge han en chans. Han har det svårt nu som det är. Och att detta är på grund av honom gör det inte heller enkelt. Försök och vara snäll, okej?
- Mm. Men jag kommer ikväll, hejdå Ellen, ta hand om dig tills jag kommer.
- Det ska jag, hejdå.
Jag pustade ut lite efter vi lagt på. Jag hade fem killar som nu kollade rakt in i mina ögon.
- He's coming tonight. Sa jag.
- No, no, no, no... Sa Niall förtvivlat.
- You can calm down, I told him, but he'll be nice to you, he's very loving, I promise. Sa jag och tog Nialls hand.
Han suckade lite innan vi alla började gå tillbaka mot Lisas rum.
Hon hade en väldigt trevlig doktor som kom och kollade till henne då och då. Ibland satt han till och med och skämtade lite med oss. Annars var det nog den segaste dagen någonsin, timmarna gick så himla sakta. Fast personalen hade varit så snälla och kommit in med kortlekar och andra roliga saker så vi skulle ha lite att göra. Än så länge hade läget varit stabilt nu några timmar, men ibland kunde värderna sjunka och det börjar pipa och allt, det är ganska läskigt. Att se en vän så är konstigt, men vi är ju där hos henne, allihopa, eller ja, snart allihopa. Lisas pappa och killarna hade ju inte träffat varandra innan, så detta kan bli spännande.
Zayns Perspektiv
Jag, Liam och Louis hade suttit och spelat kort i några timmar nu, det var riktigt bra tidsfördriv eftersom att det finns så många varianter. Niall hade suttit vid Lisa nästan hela tiden, och Ellen satt nu och pratade med honom. Han såg ut att bli på lite bättre humör. Då plingade plötsligt en telefon till, Ellens.
- Oh, Lisas father is here, I'm gonna meet him outside and we'll come in together, I'll be right back boys! Sa hon med lite glädje i rösten, och gick sedan ut ur rummet.
Man såg hur Niall blev lite nervös, och det kändes så konstigt att se honom ledsen, han brukade ju aldrig vara det annars. Detta kan inte vara lätt för honom. Jag gick fram och ställde mig framför honom. Han kollade upp på mig och jag drog in honom i en kram.
- Everything is gonna be okay. viskade jag, även fast det inte var säkert, vi levde på hoppet.
Mitt i kramen hörde jag hur dörren öppnades och jag kollade ditåt. I dörren stod Ellen, och en snubbe. Om man bara kollade utseendet såg han riktigt trevlig ut. En gubbe med humor kanske? Men nu hade han inget leende på läpparna.
- Hello, I'm Lisas dad. Sa han med ganska dålig engelska.
Liam var först att presentera sig med Harry hack i häl. Sedan kom Louis, och även jag.
Han gick fram till sängen och ställde sig på sidan mittemot Niall. Niall satt i sin fotölj och kollade ner i marken, samtidigt som han höll Lisas hand. Lisas pappa kollade mot honom, samtidigt som han tog Lisas andra hand.
- Can we talk in private, please? Sa han och kollade mot oss andra.
Vi gick ut ur rummet och ställde oss vid fönstret där man såg in till Lisas rum.
Pappas Perspektiv
Det blev en liten pinsam tystnad, jag visste inte riktigt avrt jag skulle börja.
- You know, I.. Hann jag säga innan jag blev avbruten.
- I'm so sorry.. Sa han tyst och snyftade till.
Jag klarade inte riktigt av att se personer ledsna, jag ville att alla skulle ha det bra och var glada.
- I'm not mad at you, okay? I don't know you, and you we're drink and did a mistake, it's human to make mistakes.
- But she doesn't deserve this. And it's my fault.
- Niall, she loves you, I know that. She has talked to me everynight since she moved to England, and since you came in her life, she's been so happy. The only thing she's been talkin about is how wonderful and loving you are. And I'll give you a chance, because I really think you're a good kid. Believe me.
Efter jag sagt det sista kollade han upp på mig, och jag visste inte vad jag skulle göra.
Tårar rann, och ögonen var helt svullna. Han såg knappt frisk ut, Ellen hade inte ljugit, han var verkligen helt förstörd.
Jag gick bort till hans sida och gav han en kram, han behövde en. Han besvarade kramen.
Jag tog en anna fotölj och satte mig jämte honom medans de andra kom in i rummet igen.
Ännu ett kort kapitel, men blir ett lite längre imonkväll. Kul att ni kom med lite idèer! Besöksrekord igår också! Så himla roligt, tack!
Never Give up - del 16
Previous (Nialls perspektiv):
Vi satt och kramade om varandra lite, tills en telefon började ringa. Det var min. Jag tog snabbt upp den och torkade tårarna för att se vem det var. Det stod "Lisa" på displayen.
- IT'S LISA! Utbrast jag.
- Put the speaker on! Lyckades Ellen få fram.
Jag gjorde som hon sa.
- Hello, is this Niall Horan? Frågade en främmande rlst.
- Yes, where is Lisa?
- I'm calling from the main hospital in London, and I got some bad news...
Va? Vad menar hon? London? Allt stannade upp. Jag ville svara men fick inte fram något. Jag bara satt där helt tyst och stirrade på telefonen.
- Hello? Frågade kvinnan.
- I.. I.. What's happened? Frågade jag tyst. Jag ville nog egentligen inte veta.
- I can't tell you now, but can you come here, so I can talk to you?
- We'll be there soon.
Jag visste inte vad jag skulle tycka, eller tänka. Det enda jag visste var att jag var tvungen att komma till Lisa, jag var tvungen att veta vad som hade hänt. De andra packade snabbt ner lite kläder och sådant i en resväska, vi visste ju inte om vi skulle stanna där en längre tid.
Eftersom att det var så sent var det inte alls mycket trafik och inga poliser där vi åkte, körde vi högt över hastighetsgränsen. Det var först en ganska pinsam tystnad, men sedan snackade vi på lite mer. Jag deltog i samtalet också, och försökte förkasta de tankar om vad som kan ha hänt. Det kanske inte var så allvarligt?
Ellens Perspektiv
Även fast det egentligen inte tog så lång tid som det brukar göra när man åker till London, kändes det denna gång som att vi aldrig var framme.
Ingen ville spilla tid, så vi halvsprang in till sjukhuset, alla var orolliga. Vi kom in till receptionen där den satt en tant och log lite.
- Hello, what can I help you with? Frågade hon vänligt.
- We're here for Lisa. Sa Harry och tog min hand.
- The girl who came in tonight?
- Yes. Svarade jag kortfattat.
- Oh.. Follow the way here, and fifth door to the right you'll find a doctor. Sa hon och pekade mot en lång korridor.
Vi fick ju inte springa inne på sjukhuset, men vi gick snabbt, men Niall i täten.
Första dörren.. Andra dörren.. Tredje dörren.. Fjärde dörren.. Femte dörren!
Vi öppnade försiktigt dörren och såg en sjuksköterska stå där inne, det var ett konferensrum såg det ut som.
- Hello, are you friends and family to Lisa?
- Yes. Svarade vi alla.
- Come and sit around this table please, I have some few things to tell you.
Tysta satte vi oss kring bordet, vi ville bara höra vad som hade tänt nu.
- Okay, We found Lisa a couple of hours ago. And she was in bad condition, she really was. When we found her she was more dead than alive. She got beaten up by someone. She was bleeding from everywhere, and almost didn't breathe. We had to operate her as fast as she came to the hospital. And we ralised that she had worse injuries than we thought. She's just came out, and I'm sorry to say this, but she's in coma, and we don't know is she'll make it. She can't even breathe herself, so we got machines breathing for her. I'll go, so you can sit here and take it all in, and I'll tell you when you can come and see her.
Vi satt där, och kollade ner på bordet. Ingen sa något, ingen hade något att säga. Det gick bara inte in i huvudet. Vad gör vi nu? Tårarna började strömma ner för mina kinder och allt släppte, jag var påväg att resa mig upp för att gå ut härifrån, men då kände jag hur två armar omfamnar mig och trycker mig hårt intill sig. Han grät också, det hörde man. Alla grät, nu mer än någonsin. Vi nästan gick runt och kramade alla lite, sist kramade jag Niall. Han såg helt borta ut, han var förstörd. Det var inte enkelt för honom. Jag släppte inte taget om honom, utan stod där och höll om honom, sånna här händekser för en bara närmre varandra.
-
Efter kanske två timmar hade vi lugnat ner oss lite och sjuksköterskan kom in igen.
Nialls Perspektiv
- She's laying in her own room, you can come and see her now if you want to. Sa hon och log lite.
Vi följde efter henne. Jag såg lite suddigt, och gick lite vingligt, men jag ska till henne, jag måste. Vi gick i en liten klump efter sjuksköterskan som skulle visa oss vart vi skulle.
Vi kom till ett litet rum längst bort i korridoren.
- She's in here, and you'll notice a couch and a couple of chairs, if you want to sleep here, or stay here a couple of hours.
Jag var först att öppna dörren, och min blick letade snabbt efter sjukhussängen. Jag såg den, och förvandlades till en staty på två sekunder. Hon låg i en stor säng med maskiner och sladdar som slingrade sig över kroppen på henne. Man såg hur maskinen andades åt henne, jämna, snabba andetag.
Jag gick lägre fram för att se henne, hon hade bandage runt huvudet, och en blåtira på vänstra ögat. Kollade man på armar och ben såg man blåmärken överallt. Och inte nog med det såg hon så svag ut, nästan lite gråaktig.
Det var inte Lisa som låg där. Den Lisa jag kände var full av glädje, och så snäll och påhittig. Det gick inte in i huvudet att det var min älskade flickvän som låg där, och allt var mitt fel, allt.
Väldigt kort kapitel, men jag har lite skrivtorka, vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Sen har jag två prov i veckan, och gymmet imon, så vet inte om jag kommer uppdatera.
Kom gärna med lite ideèr vad ni vill ska hända, och om ni vill vara med i novellen, säg bara till så fixar jag det :)
Never Give up - del 15
Previous (Lisas Perspektiv):
Nej. Detta var inte okej. Niall, min Niall, gjorde detta mot mig, hur kunde han?
Jag ville inte se någon, inte veta något mer, inte prata med någon, jag ville bara vara för mig själv.
Jag sprang upp för trappan och smällde igen dörren bakom mig.
Jag slängde mig i sängen och tårarna rann ner för mina kinder.
Nialls Perspektiv
Jag vaknade av ett starkt solsken i ögonen. Vad var klockan egentligen? Inte mycket kan den inte vara, det känns som jag nyss gick jag la mig. Det var för ljust för att öppna ögonen, så jag satte mig upp i sängen med stängda ögon. Sen kom den där som en blixt från klar himmel, huvudvärken. Vad hände igår egentligen?
- Good morning sunshine! Hörde jag en främmande röst säga.
Ljuset var fortfarande starkt, men jag öppnade ögonen för att se vem det var jag pratade med. Framför mig stod en tjej, jag kan inte riktigt komma på vem det är. Jag börjar kolla runt i rummet. Vänta nu, jag var inte hemma?
- Where the hell am I?
- Oh, you don't remember, last night? Sa hon och log stort.
Nej. Nej, nej, nej, NEJ! Jag kollade ner på mig själv, inga kläder. Det fick inte vara sant. Utan att blinka slängde jag ur sängen och drog på mig mina kläder som låg nedanför sängen. Jag sa inte ens hejdå, utan bara sprang ut ur den främmande lägenheten.
Jag var inte jättelångt ifrån Harrys hus, så istället för att vänta på en taxi började jag springa. Jag ville bara hem till Lisa. Vad skulle jag säga? Jag vet inte, men jag ville bara hem nu, hem och krama om Lisa.
Jag såg Harry's hus, och sprang allt jag hade kvar fram till dörren. Jag slängde upp dörren och såg Liam stå där.
- Where is Lisa? I have to talk to her! Nästan skrek jag. Han kollade lite ledsamt.
- Niall.. She's been crying all night, and she just fell asleep, please, I beg you, let her get some sleep. And what the hell we're you thinking? Sa han bekymrat.
- I WAS DRUNK! OKAY? I'm not proud of it at all, can't you see that? And I have to see her, now.
Nu gick det inte mer, tårar började falla för min kind. Jag hade sårat henne, mycket, hur kunde jag göra såhär mot den jag älskade? Jag puttade undan Liam och började springa, upp för trappan och in där Lisa var.
Lisas Perspektiv
Jag hade lyckats få de andra att tro att jag sov. Vilket var tur, för jag orkade inte med att prata med dom just nu, inte prata med någon. Sedan hörde jag hur någon klampade upp för trappan, springandes, vad nu? Jag la mig till rätta och fortsatte låtsas sova.
Någon ryckte upp dörren och jag ryckte nästan till. Personen som kommit in flåsade vilt.
- Lisa... Hörde jag en välbekant röst säga. NEJ.
Jag spärrade upp ögonen som var svullna efter all gråt, och satte mig käpprak i sängen och bara stirrade på honom med mord i blicken. När han såg mitt ansikte blev han förvånad och började nästan backa bakåt lite. Han grät, och det gjorde även jag.
Han började gå fram till mig och sträckte ut armarna som om han ville krama mig. Jag ryckte undan.
- NO. Sa jag högt och tydligt, även fast rösten nästan sprack.
- Lisa, please, I didn't want to do it, I was drunk, and that girl meant NOTHING. Believe me! I love you, and nobody else.
- SO YOU DID IT? Huh? How would you feel if I did something like this to you? Jag kände hur ilskan började ta över.
- Please, Ilove you, okay? What I did wasn't right, and I know that. And you're such a nice girl, i regret it so much.
Jag lutade sig fram igen för att ge mig en kram. Nu gick det inte mer. Det spred sig som en blixt genom kroppen, ilskan. Jag var så arg, så besviken.
- DO NOT TOUCH ME! Skrek jag rakt i ansiktet på honom innan jag sprang ner för trappan, genom hallen, och ut genom dörren. Och jag fortsatte springa, utan att ha någon aning om vart jag skulle. Jag hde iallafall mobilen med mig, och efter bara någon minut började den ringa. "Niall" stod det på skärmen och jag ville inget hellre än slänga mobilen och fortsätta springa. Men istället la jag ner den i fickan och fortsatte, fortsatte springa någonstans. Vart jag var påväg visste jag inte, det enda jag visste var att jag ville bort, bort härifrån. Långt, långt bort.
Efter jag hade sprungit en bit började jag gå. Och gick hade jag gjort nu i timmar. Mobilen hade ringt konstant nästan, och över 50 sms hade jag fått. Alla hade försökt nå mig, men jag kände verkligen inte för att prata med någon. Det hade börjat skymma, och jag var både vilse och hungrig. I brist på annat att göra hittade jag en liten bänk att sitta på, jag behövde vila lite om jag skulle orka med detta.
Jag tog upp mobilen igen och klickade ner sms:en jag fått och bestämde mig för att kolla twitter. Jag hade fått några tusen följare till, och ännu fler mentions. Jag kollade in första, då det stod med stora bokstäver "LISA, HAVE YOU SEEN THIS?" och en bild. Jag klickade upp bilden och kände hur luften nästan gick ur mig när jag såg den. Där var Niall, berusad som sjutton, det såg man, menen väldigt vacker, pinnsmal tjej jämte sig. Perfekt. Varför skulle jag ens kolla?
Jag stoppade undan mobilen igen och kände hur det ännu en gång började rinna tårar ner för mina kinder.
Sedan fortsatte jag gå, utan någon riktning, jag bara gick, gick för att komma iväg, för att äntligen få vara för mig själv.
- Hey! Hörde jag någon ropa bakom mig där jag gick. Jag vände mig hastigt om och såg en kille som sprang emot mig. Jag torkade tårarna och stannade upp. Vad ville han?
- I saw you sitting on the bench before, and I saw you crying.. And I canät stand when girls cry, and I wanted to ask, are you okay? Sa han och flåsade när han kommit fram.
- Oh, No, it's nothing.. Sa jag och kollade ner i marken, jag ville inte att han skulle se att jag grät.
Han tog sin hand under min haka och lyfte upp den så jag mötte hans blick igen.
- I can see that you're sad, and I can't stand seeing such a beautiful girl cry, talking is good when you're sad. Sa han och log lite. Jag kunde inte stå emot hans charm utan berättade det som hänt, lite kortfattat.
- Wow.. That's just, crazy.. Sa han lite ledsamt när jag var färdig.
- Yeah..
- I'm so sorry. Sa han, och det såg verkligen ut som att han menade det.
- It's okay, but I got to go now.
- Do you want me to follow you home?
- No it's okay, I'll grab a taxi! Ljög jag. Jag hade ju inga pengar, men jag ville inte hem. Nej.
- Okay, but I hope everything will work out okay, and maybe we'll see eachother again! Sa han och gav mig en lång kram. Sedan fortsatte jag gå, nu mitt i natten, så långt bort från Holmes Chapel jag bara kunde.
Ellens Perspektiv
Klockan var över 3 på natten nu, och hon hade varit borta länge. Hon hade inte svarat i sin mobil, och hon hade inte med sif sin plånbok. Vad höll hon på med egentligen? Jag vet inte, men hon var riktigt ledsen, annars hade hon inte gjort såhär. Vi hade varit ute och letat hela dagen, i hopp om att hitta henne. Men hon lämnade inga spår.
Vi satt alla ihopträngda i soffan, helt tysta. Det hade inte blivit mycket sagt idag. Vi var alla, förutom Liam bakfulla från igår, och inte nog med det så tar det på krafterna när en nära vän bara försvinner spårlöst. Jag menar, kan det ha hänt någonting?
- Shall we go to bed, so we can get up early tomorrow and look for her? Frågade Liam efter en stunds tystnad.
Vi andra nickade bara till svar och började gå mot våra sovrum. Det var så svårt att sova med alla tankar som flög runt i huvudet. Vart var hon? vad tänkte hon på? Hade det hänt något? Men framför allt, när kommer hon tillbaka?
Jag väcktes ur mina tankar när jag hörde en svag knackning på dörren.
- Come in!
- Hi, I just, I can't sleep, can I sleep here tonight? Det var mörkt, så jag såg inte vem det var, men på rösten hörde jag på direkten, Harry.
- Sure, come here.
Han la sig i sängen och drog mig tätt intill sig. I sånna här lägen behövde man varandra. Inom kort hade vi båda hamnat i en djup sömn.
-
Direkt när vi vaknat kunde inte Niall hålla sig längre, utan ringde polisen. Vi satt och åt frukost och försökte bestämma hur vi skulle göra idag. Vi kom fram till att vi tog med oss lite mat och sånt som kan vara bra och ha. Sedan går vi i 3 gruppen åt tre olika håll för att se om någon har sett henne.
- They're sending out a couple of cops to look after her. Sa Niall när han kom in igen.
Vi berättade för honom hur vi planerat, och han tyckte att det var en bra idè. Man såg på honom hur ledsen, och arg han var, på sig själv för att gjort något sånt.
Efter frukosten samlade vi på oss lite mat och vatten som vi tog med oss i en ryggsäck. Jag och Harry skulle gå, sedan gick Niall och Liam, och tredje paret var då Zayn och Louis.
Lisas Perspektiv
Jag hade fortsatt att gå hela natten, och nu hela förmiddagen. Mina ben ville bara falla ihop under mig. Jag var för svag för att gå mer, så jag bestämde mig för att sova lite, men vart? Jag fortsatte gå ett tag innan jag såg en gränd som låg lite i skugga. Jag gick in där och tryckte in mig i hörnet. Det var så skönt att få sitta ner lite. Jag kunde inte hålla ögonen öppna lägre, och inom kort hade jag somnat.
-
Jag vaknade igen, liggandes i gränden där jag somnat. Det hade börjat skymma igen, hur många timmar hade jag sovit egentligen? Jag tog upp min mobil som började förlora batteri, 20.43. Jodå, jag hade sovit några timmar, med det behövdes.
Nu när jag vilat upp mig lite fortsatte jag gå. Jag ville inte riktigt hem än. Och där gick jag, genom parker och tomma gator. Det var det som var det bästa med att gå på natten. Inget solsken som lös i ögonen på en, och inte folk som kom fram till en hela tiden. Här gick jag, ensam i världen kändes det som. Och jag hade inget emot det just nu. Jag kom fram till en stad med höga byggnader, och även här folktomt.
När jag var mitt inne bland byggnaderna kände jag hur någon tog tag i min axel och stoppade mig. Jag vände mig hastigt om och möttes utav sju tjejer. Och dom såg inte så värst trevliga ut. Sakta kände jag hur de började omringa mig, och "ledaren" började gå mot mig.
- Hello there. Sa hon och log ett lite hånfullt leende.
- Hi. Svarade jag kortfattat.
- So, you're Niall Horan's girlfriend, aren't you?
- Yes.
- You know, I've been there from the beggining, and Niall has always been mine. And I don't like to see him with such an ugly girl, when he can get someone like me!
Jag kände hur två tjejer kom bakifrån och tog tag i mina armar.
- What the hell are you doing?! Skrek jag panikslaget.
Jag försökte förgäves komma loss, men jag var för svag. Jag kollade rakt in i "ledarens" ögon, och hon log ännu hånfullare än innan. Sen kände jag ett hårt slag mot ansiktet, och allt slocknade.
Nialls Perspektiv
Ännu en dag hade vi letat. Hon hade varit borta länge nu, aldelles för länge. Det var inte okej, och att ingen hade sett henne heller. Och allt var mitt fel.
Ännu en gång satt vi nu i soffan, mitt i natten, helt tysta. Då hörde jag hur någon började snyfta, det var Ellen. Harry kramade om henne, och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Men det var inte bara Ellen och jag som inte kunnat hålla det inne längre, vi alla grät. Vår bästavän, min flickvän, var spårlöst borta. Inte ens poliserna kunde hitta henne.
Vi satt och kramade om varandra lite, tills en telefon började ringa. Det var min. Jag tog snabbt upp den och torkade tårarna för att se vem det var. Det stod "Lisa" på displayen.
- IT'S LISA! Utbrast jag.
- Put the speaker on! Lyckades Ellen få fram.
Jag gjorde som hon sa.
- Hello, is this Niall Horan? Frågade en främmande rlst.
- Yes, where is Lisa?
- I'm calling from the main hospital in London, and I got some bad news...
Fick skriva om denna del eftersom allt readerades igår, därför ni inte fick någon! Hoppas att ni tyckte om den :)
Never Give up - del 14
Previous (Lisas Perspektiv):
Jag häpnade över hur många mentions jag hade fått, jag kollade lite vad de hade skrivit för spännande.
Men jag skulle inte gjort det, för ju bler jag läste, desto mer högg det till i hjärtat.
- Niall.. Sa jag lite tyst och räckte över honom mobilen.
- Oh, shit.. Sa han och kollade mig rakt i ögonen.
Nialls Perspektiv
Jag visste inte vad jag skulle säga. På så kort tid, hade hon fått så mycket hat, tjejen jag älskade, hatad av så många, det var inte rättvist. Inte över huvudtaget.
Jag såg hur hon fortsatte scrolla ner, och sakta men säkert blev mer och mer deppig. Jag ville inte se henne ledsen, så jag tog mobilen från henne.
- Don't look at it, they don't know you. Sa jag och kysste henne lätt på pannan.
Hon nickade och log lite mot mig.
Det började bli lite sent när vi kom hem, men ingen kände riktigt för att gå och lägga sig. Vi bestämde oss för att trycka ner oss allihopa i soffan och kolla på film. Det var svettigt och trångt, men innan filmen var slut hade vi alla somnat.
Lisas Perspektiv
Jag vaknade först av alla. Vi hade alla somnat i en stor hög i soffan, och det såg för roligt ut.
Försiktigt reste jag mig upp och började gå mot köket. Jag var lite generös idag och gjorde frukosten helt själv. När jag nästan är färdig hör jag hur någon kommer in.
- Morsning, hur tidigt vaknade du egentligen? Mumlade Ellen.
- Äsch, för någon timme sen bara!
- Jaså, ska jag väcka dom andra?
- Snart, jag har en sak att fråga dig först.. Sa jag och log lite smått.
- Jahapp, vad är det då?
- Förklara nu. Du och Harry. Vad hände i London eye egentligen? Hela sanningen nu.
Hon log stort innan hon sakta öppnade munnen.
- Ehm, först stod vi liksom bara och snackade, sen när vi var toppen så bara kändes det så rätt, med honom, i det ögonblicket. Och sen hände lite grejer osv..
- Nej. Hela sanningen, försök inte!
- Okej, okej. Vi kysstes, och det liksom var så perfekt, han gör mig så lycklig!
Man såg på henne att hon verkligen gillade honom.
Ellen gick in och väckte killarna, com sedan klev in i köket som zombies.
- Hahaha, good mooooooorning! Sa jag glatt.
- Morning. Muttrade dom tillbaka, och både jag och Ellen brast ut i ett skratt.
- So, whats the plan for today? Frågade jag när de vaknat till lite.
- The guys and Ellen are going shopping and stuff, and I was going to ask if you maybe want to stay home with me, and just chill? Sa Niall.
- Sounds perfect! Och det menade jag verkligen. Jag behövde en dag ensam med min pojkvän, då man bara inte gjorde något.
När de andra hade gått satte vi oss i soffan.
- Soooo, what should we do babe? Frågade han.
- I know.. We can make CUPCAKES! Något jag verkligen älskade, och inte gjort på länge.
- Hahah, that sounds awesome! Sa han exalterat.
Vi mötte varandras blickar, och där stannade vi ett tag, och bara kollade på varandra. Sedan kysste han mig, en annan slags kyss än dom jag fått innan, en mer intensiv, med så mycket vilja. Jag besvarade kyssen. Det blev mer och mer, mer kyssar, mer känslor, mer kärlek, mer närhet. Han la sig över mig i soffan och vi började ta på varandra. Men sen kom osäkerheten, jag hade aldrig gjort detta, var jag verkligen redo? Jag avbröt det som var påväg att hända.
- Niall. Cupcakes. Sa jag allvarligt.
- On my way to the kitcheeeen! Sa han glatt och flyttade sig så han inte låg på mig. Sedan gick han sakta men säkert mot köket.
Till min förvåning hade vi faktiskt alla ingredienser, till och med de till glasyren.
Vi började från grunden, och märkte snabbt att det var jag som fick bli chef, det var nog inte Nialls grej det här med bakning riktigt. Jga kunde inte motstå att blåsa lite mjöl i hans ansikte. Han reagerade direkt med att ta en hand full med mjöl och kasta den på mig, han fick bara i ansiktet, men jag hade över hela mig. Nu var det krig. Jag tog hela mjölpaketet och hällde över honom, sedan bröt jag ut i ett skratt som fick det att krampa i magen.
Vi hade två mjölpaket till, så vi tog varsitt och fortsatte med kriget, vi höll oss till köket. När båda gjort slut på paketen granskade vi varandra, och köket, som nu såg ut som en total katastof.
Jag kastade mig i hans famn och kysste honom, kyssen var väldigt mjölig om man säger så.
- Last one in the pool has to sleep on the floor tonight! Skrek han och började springa.
- HEY! NOT FAIR! Ropade jag och sprang efter honom.
Det blev jag som fick sova på golvet inatt, eller ja, när han somnat kryper jag upp jämte honom.
Vi var i poolen ganska länge, och bara larvade oss, skrattade, pratade, ja, gjorde sånt man gör med sin pojkvän.
När vi kom upp ur poolen hörde vi hur ytterdörren öppnades. Vi hann knappt in innan vi hörde någon skrika.
- WHAT THE HELL HAS HAPPENED HERE?! Skrek Louis.
- Sorry for that! We will clean up! Svarade jag snabbt.
Vi mötte dom i köket, och de började alla skratta när de såg oss.
- Oh my god, you're crazy! Skrattade Liam.
Vi skrattade med dom nu med.
Som vi hade lovat så skulle vi nu städa köket. Efter mycket suckande, och många om och men blev vi klara.
Det hade nog tagit flera timmar gissade jag på, men nu var det rent iallafall.
De andra hade satt sig i soffan och kollade på någon serie.
- We just wanted to ask you, we're going out to party tonight, well, Liam is staying home, but everybody else is on, are you coming with us? Frågade Zayn när vi kommit in i rummet.
- I'm on! Sa Niall glatt.
- I'll stay home with Liam. Sa jag och log mot de andra, festa var verkligen inte min grej.
När klockan började närma sig nio på kvällen sa de hejdå. Jag hade hunnit duscha innan dom stack, och satt nu i min OnePiece i soffan med Liam.
- So, are you hungry? Frågade han.
- I'm starving! När jag tänkte efter hade jag inte ätit något sedan frukost, så jag var utsvulten.
- Do you wanna order pizza?
- Yeah, sure, I can take one Hawaii.
Liam beställde en calzone. Vi var båda för lata för att åka och hämta pizzan, så vi beställde hemkörning.
Efter någon halvtimma plingade det på dörren, och jag gick för att hämta pizzan.
- Hello! Mr.Payne has ordered pizza, one Hawaii and one calzone, am I right?
- Yes you are! Jag tog emot maten och gav han lite extra dricks.
Efter vi hade ätit satte vi oss i soffan igen och kollade på film. Först kollade vi på någon som hette "superbad" och som jag skrattade, det var nog en utav de roligaste filmer jag någonsin sett. Klockan var över 1, men dom hade inte kommit hem, så vi satte på en till film, den hette "Taken". En riktigt bra film också. Jag hade inte spenderat jättemycket tid med Liam ensam såhär, och han var verkligen en riktigt schysst kille, en sån man kunde lita på.
När filmen börjar närma sig sitt slut hör vi ytterdörren öppnas. Dom var antagligen riktigt fulla, vi hade ju lite erfarenhet sedan förra gången. Så vi gick ut i hallen för att hjälpa dom lite. Och helt rätt hade vi, dom kunde knappt stå upp någon utav dem. Men jag reagerade direkt, Niall var inte här.
- Where is Niall? Sa jag högt och tydligt, i hopp om att få svar, vart var han?
- Ehrm, I think, I think.. Mumlade Zayn.
- You think what?
- He was really drunk you know, then he met this girl and followed her home! Sa Harry lite småskrattande.
Jag blev som en staty, var detta sant?
- HE DID WHAT?! Jag skrek ut orden och alla hoppade till lite.
- Calm down! He'll come home sometime!
Nej. Detta var inte okej. Niall, min Niall, gjorde detta mot mig, hur kunde han?
Jag ville inte se någon, inte veta något mer, inte prata med någon, jag ville bara vara för mig själv.
Jag sprang upp för trappan och smällde igen dörren bakom mig.
Jag slängde mig i sängen och tårarna rann ner för mina kinder.
Oj, oj, oj...
Vad kommer hända nu?
Nästa del kommer imorgon!
Never Give up - del 13
Previous (Lisas Perspektiv):
Det var ganska sent när vi gick mot bussen för att åka hem igen. Jag var verkligen helt slut, det hade varit den bästa födelsedagen någonsin, men nu ville jag bara hem.
Vi satte oss i samma ordning på vägen hem. Och jag kunde inte annat än tänka på att få krypa ner i sängen med Niall ikväll. Bra avslut på en bra dag. Innan jag hann tänka längre, somnade jag i Nialls famn.
Nialls Perspektiv
Lisa Hade sovit nästan hela vägen hem, och hon vaknade inte när vi stannade bilen hemma heller.
Jag ville inte väcka henne, så jag bärde henne in.
Hon vaknade till lite när jag la henne i sängen.
- Where am I? Viskade hon sömnigt.
- Sssh.. You're home sweetheart, get some sleep now.
Hon gjorde som jag sa och somnade igen inom kort. Jag stoppade om henne och kröp sen ner i sängen också, tätt intill henne. Och inte långt efter somnade jag också.
2 dagar senare (Ellens Perspektiv)
Vi var tvugna att gå upp tidigt idag så vi hann att åka till filmpremiären, som var i London. Att gå upp tidigt var inte min grej riktigt, och när alarmet ringde, på mitt sommarlov, gick jag med tunga steg upp från sängen och in mot köket där de andra redan satt och åt.
- Morning! Sa jag och rösten sprack lite.
- Morning. Sa de andra i kör.
Jag var inte så hungrig, så jag tog bara några mackor.
Efter frukosten delade vi upp oss lite och började göra iordning oss. Lisa gick upp och tog duschen där uppe, och jag tog duschen först här nere. Jag tog bara en snabbdusch så att killarna skulle hinna duscha med.
Jag hade lite beslutsångest om jag skulle börja ta på mig klänningen, sminka mig, eller fixa håret först.
Jag hade rakat benen extra noga idag, så bestömde mig helt enkelt med att börja med de saker man alltid gör. Så först tog jag body lotion, det gjorde benen så glansiga, och så himla snygga. Sen tog jag deo, lite extra, även fast det nog inte skulle hjälpa. Sist borstade jag tänderna så de glänste.
Jag älskade verkligen att klä upp mig, och jag kan inte säga att jag inte njöt när jag äntligen fick plocka fram allt smink jag hade. Eftersom att jag hade gått en sminkkurs förra året visste jag lite hur man gjorde. Så jag tog fram lite mörkare färger och sotade ögonen. Efter en ganska lång tid betraktade jag mig själv, sminket var definitivt godkänt. Så jag fortsatte med håret. Jag ville inte se ut som att jag hade fixat mig för mycket, så jag bara gjorde vågor i håret.
Efter att klänningen var på och jag satt på mig de svarta, höga pumpsen jag skulle ha, gick jag ut för att se hur det gick för de andra. När jag kom ut till vardagsrummet möttes jag utav fem väldigt stiliga pojkar som stod med ryggen mot mig. Jah harklade mig, och på en sekund hade jag allas blickar på mig.
De log när de såg mig, ohc Harry gick sakta fram emot mig.
- WOW! You look beautiful! Utbrast han när han stod framför mig, och gav mig sedan en kram.
- Hey! Don't destroy my hair! Sa jag och alla började småskratta.
- Where is Lisa? And Niall?
- They're coming soon. Sa Liam lugnt.
Efter ca 10 min hörde vi hur de började gå ner för trappan.
När de kom in häpnade jag över hur vackra de var tillsammans, Niall hade matchat det han hade på sig, med det Lisa hade på sig. Hon var väldigt vacker, med håret som låg i perfekta lockar runt hennes ansikte och som sedan fortsatte ner nästan ända till midjan. Hon hade en liten detaljrik ljusrosa klänning, med ett par blåa Jeffrey Campell. Hade hon shoppat när jag var i London?
Hon sprang fram och kramade mig och log sedan stort.
- Are you ready?! Frågade hon mig ivrigt.
- Oh, you can bet on it my friend! Svarade jag lika ivrigt tillbaka.
Vi satte oss i samma lilla buss vi hade åkt i när vi var i London på Lisas födelsedag, och även denna gång satt jag, Harry och Zayn längst bak och trängdes. Fast det gjorde inte så mycket, det var lite mysigt faktiskt.
Harrys Perspektiv
Vi parkerade på baksidan, så vi kunde förbereda oss lite innan vi skulle gå på röda mattan och bli fotade.
Vi hade inte sagt till tjejerna att det var våran egen film som hade premiär, och att dom antagligen skulle finnas med i varje skvaller- och nyhetstidning som fanns imorgon.
Vi följde efter en vakt till en dörr, antagligen den som ledde ut.
Jag såg hur Ellen kollade ner i marken och tog djupa andetag. Hon var nog lite nervös.
- Are you nervous? Frågade jag henne lite tyst så de andra inte skulle höra.
- Yeah, a little bit.. Sa hon.
Jag tog hennes hand och mötte hennes blick.
- I'll be with you. Sa jag och log stort, hon log ett ännu större leende tillbaka.
Jag såg att även Niall hade tagit Lisas hand och gav henne en snabb kyss.
- Are you ready?! Frågade Louis förväntansfullt.
Vi alla nickade, och sedan öppnades dörren. Först gick Louis ut, tätt följd av Lisa och Niall. Efter dem kom jag och Ellen, och sist Zayn och Liam.
Vi ställde oss i mitten och möttes av skrikande fans och papparazzis som gick lös så man blev bländad utav alla blixtar. Ellen började nästan skaka, och såg lite halvt skräckslagen ut. Jag böjde mig framåt och viskade till henne:
- Hey, calm down, just smile like you always do, and this is over in a couple of minutes.
Hon nickade och ännu en gång gick kamerablixtarna som aldrig förr.
När vi kom in igen hörde man både Ellen och Lisa pusta ut.
- Är du okej? Frågade Lisa och kollade på Ellen.
Hon pratade svenska, så vi andra förstod ingenting.
- Ah, men det var lite konstigt att stå där. Svarade Ellen tillbaka.
- English girls! Sa Louis.
- Haha, wich movie is it we're going to see? Frågade Lisa.
- Oh, you'll see.. Svarade Niall tillbaka.
Lisas Perspektiv
Vi kom in i den stora biosalen som var helt fullproppad.
- Eh, where are we going to sit? Frågade jag, vartenda plats var upptagen.
Ingen sa något, men Liam pekade på en liten "balkong" ovanför alla platser.
Vi följde en liten trappa upp, och där stod en skylt "VIP" , såklart..
Vi satte oss på våra platser och bio salen mörknade.
Jag hörde hur musik började spelas, ett intro på någon sång jag hade ett svagt minne av att jag hört förut.
Sedan såg jag vad som stod på filmduken "One direction movie" stod det, jag skrattade till och lutade mig sedan bakåt i stolen och njöt utav filmen.
Efter filmen hade det varit mingel på ett annat ställe, det hade varit riktigt mysigt. Och jag hade träffat många kända personer, som var riktigt trevliga.
Men höjdpunkten på kvällen var när jag skymtade en välkänd gestalt som kom emot oss. Ed Sheeran. Min idol sedan länge, stod nu framför mig.
- This is my girl, Lisa! Hade Niall glatt sagt, så sa han till alla som kom och snackade med dom.
Jag mötte Ed's blick och kände hur jag nästan dog.
- Hello there! Sa han.
- H-hello. Fick jag bara fram.
Jag bestämde mig för att skärpa till mig, hur många gånger kommer jag träffa honom liksom? Så jag bestämde mig för att jag inte skulle bry mig om vem han var, utan ta han som en vanlig person. Det hade faktiskt hjälpt att tänka så, för vi snackade på ganska bra ett tag där.
Efter några timmar började folk sakta med säkert gå hemåt, och tillslut var det också våran tur att åka hem.
Idag var det inte som förra gången vi åkte hem från London, då alla var utmattade, utan nu satt vi allihopa och pratade i mun på varandra.
Efter en liten stund så bestämde jag mig för att kolla om det hänt något kul på twitter, social som jag var.
Jag häpnade över hur många mentions jag hade fått, jag kollade lite vad de hade skrivit för spännande.
Men jag skulle inte gjort det, för ju bler jag läste, desto mer högg det till i hjärtat.
- Niall.. Sa jag lite tyst och räckte över honom mobilen.
- Oh, shit.. Sa han och kollade mig rakt i ögonen.
Förlåt för att det inte blev någon del igår! Men det kommer en del 14 ikväll, så håll utkik då.
Never Give up - del 12
Previous (Lisas Perspektiv):
Vi hade inget annat planerat, och killarna hade varit och köpt snacks, så vi bestämde oss för att ha en liten filmkväll. Det var Harry som fick välja, och han valde "Love Actually" alla suckade när han satte på den. Jag hade aldrig sett den faktiskt, så jag förstod inte riktigt varför alla suckade, så jag kollade lite frågande på dem.
- We always watch this movie when it's Harry's turn to pick movie, we know every little part of this movie by know. Sa Liam.
- Oh.. Sa jag och skrattade.
3 dagar senare
Jag väcktes av att fem pojkar och en flicka som kom marscherade in i mitt rum samtidigt som de sjöng "Happy Birthday" för full hals.
Jag satte mig upp i sängen och kunde inget annat än skratta åt dom när dom kom mot mig, precis nyvakna, och med röster som sprack när de sjöng.
- HAPPY BIRTHDAY LISA! Sa Louis först utav alla.
- Happy birthday! Flikade de andra in efter honom.
- Oh, thank you guys!
- Come with us downstairs, the breakfast for today will be.. CAKE! Sa Niall, väldigt entusiastiskt.
Tårtan var bara kaos, antagligen hade dom gjort den själva när jag och Ellen var iväg.
Den var så sne så den såg ut att det skulle välta vilken sekund som helst, och hur många lager var det? Jag har ingen aning, men väldigt många. Den var överröst med grädde, sylt, chocklad och marsipan, rosa dessutom. Och på toppen hade de skrivit "Happy Birthday, Lisa 19 years" med en lite skakig handstil.
Jag skrattade till lite när jag granskat den färdig.
- Uhm, we did our best! Taste it! Sa Zayn, som också skrattade lite.
Till min förvåning var den ganska god.
- Hey, Niall, can I get a little bit more cake? Frågade jag honom, som satt närmst.
- Of course my dear! Sa han och blinkade åt mig.
När jag skulle få tillbaka min tallrik med tårtbiten log han ett litet finurligt leende, och innan jag visste ordet av hade han tryckt upp tårtbiten i ansiktet på mig.
- Oh, you did NOT just do that my lovely!
- Ohyes honey!
Jag slängde mig mot tårtan, och utan att tänka efter tog jag en tårtbit med händerna och tryckte upp i Niall ansikte.
Och där startade tårtkriget. Tårtan var över hela köket när vi var färdiga. Men det var inte bara köket som fårr stryk utav tårtan, utan alla vi andra hade även fått tårta över hela oss.
Det värsta var att städa, vi var sju stycken som hjälpte till, ändå tog det över en timme att bli färdig med köket.
- Lisa, we have a surprise for you, and the bus leaves in one hour, you might get ready! Sa Liam när vi städat färdigt.
Jag sprang snabbt upp i duschen, det var verkligen en pest att försöka få ur all tårta som hade fastnat i håret, men efter 20 min hade jag äntligen fått ur allt. Jag hade lite knappt med tid, så jag slängde på mig ett par mörkblåa, lite slitna jeansshorts med en vit genomskinlig skjorta. Sedan tog jag snabbt på mig lite smink och blåste håret torrt. Jag bestämde mig för att låta det vara naturligt idag, det var ganska fint det med.
- Lisa, we have to go now! Are you ready? Ropade Ellen nedifrån.
- Coming! Ropade jag tillbaka och började gå nedåt. Det skulle bli spännande att se vad dom hittat på.
Vi gick ut och satte oss i en minibuss med mörklagda fönster, så man inte kunde se ut. Louis satte sig i förarsätet med Liam jämte sig. Raden bakom bredde sig Niall och jag ut oss, så de andra tre fick sitta längst bak och trängas lite.
- Okay, the trip is gonna take a while, so sleep while you can! Sa Louis, och jag kände hur bussen började rulla sakta framåt.
Jag följde hans råd, och inom några minuter låg jag och sov på Nialls axlar.
- We're here honey. Hörde jag hur någon viksade i mitt öra och jag vaknade till.
- What? Where are we? Frågade jag lite sömnigt.
- You'll see soon! Svarade Ellen som satt bakom mig.
Dörrarna öppnades, och jag möttes utav ett starkt solsken.
Jag tog på mig mina solglasögon och gick ut ur den lilla bussen. Det tog inte ens två sekunder innan jag visste exakt vart vi var någonstans. London. Staden jag drömt om så länge, och nu var jag här, med de personer jag älskade mest utav allt.
- A little bird whispered in my ear that you like London. Sa Niall när alla var ute.
- That little bird could have been me! Sa Ellen, och alla började skratta lite åt henne.
Jag sa ingenting, utan häpnade över hur vacker staden var. Vackrare än jag någonsin kunde tänka mig.
-We're strating with just grabbing a shake at milkshake city, sounds good? Frågade Harry och log sitt underbara leende mot mig.
- Sounds lovely. Svarade jag och log tillbaka.
Jag kunde inte förtså att jag äntligen gick på Londons oändliga gator. Det var så häftigt, allting. På vägen passerade vi London bridge, och jag kände hur det pirrade till i migen när Niall tog min hand.
- Don't want you to fall into the water you know. Viskade han till mig.
Milkshake city var ett riktigt mysigt ställe. Alla beställde varsin milkshake, sedan satte vi oss vid ett bort och bara hade det mysigt. Några fans hade fått reda på att killarna var här, så dom kom och bad om foton och autografer. Jag tyckte att det var ganska kul ändå, och särskilt när dom frågade om jag kunde ta kort.
Det var till och med två tjejer som kommit fram och frågat lite blygt om de fick ta kort med mig och Ellen också. Det var riktigt roligt också.
Killarna nämnade för ägaren att jag fyllde år idag, och efter ett tag kom hela personalen och sjöng, med en jättemilkshake med massa roliga prydnader på. Det var nog den godaste milkshaken jag någonsin smakat, men de andra fick hjälpa mig lite, jag orkade bara halva, den var gigantisk!
Vi tackade så mycket som gick vidare.
- Where are we going? Frågade jag efter vi hade gått en bit längs med en lång gata.
- To my favorite place! Sade Ellen glatt medans de andra suckade lite tyst.
På vägen gick vi förbi big ben, och jag kunde verkligen inte undvika att bli faschinerad av det jag såg.
- Can we just stop here and take some photos? Frågade jag.
- Of course! Whatever you want, it's you're day today! Sa Louis glatt.
Jag och Ellen ställde oss jämte varandra precis framför big ben.
Sedan tog jag även en bild med Niall där vi höll om varandra.
Vi fortsatte sedan våran vandring innan vi stannar framför ett jättelikt köpcenter.
- Här min vän, ska du och jag spendera lite tid, och vi har lagt lite pengar var till dig, som du nu har att shoppa upp för med mig! Sa Ellen ochgav mig en bunt pengar. Lite? Var hon galen? Det var flera tusen jag fått.
- English pleeeeease. Sa Harry.
- You're crazy, this is much money guys..
- It's only you're birthday once a year, we'll sit at the cafè here beside the road, go and shop now!
Det var flera våningar, och butiker överallt. Vi sprang fram och tillbaka, och från våning till våning. Jag vet inte hur mycket kläder och skor jag provade, men det var inte lite. Efter vad som kändes som flera timmar började vi äntligen gå mot utgången. Jag hade köpt så mycket att jag inte kunde bära alla kassar själv, vi var tvugna att hämta en vagn.
Killarna blev helt stumma när såg oss komma med så mycket grejer.
- Sweet jesus, how much can you buy?! For real?! Sa Liam.
- Don't blame me! I'm a girl..
Innan vi kunde göra något annat var vi tvugna att gå tillbaka till bussen och lämna alla kassar. Så vi gick tillbaka längs med gatorna och över London bridge igen. Det hade börjat skymma och alla lampor tändes runt om staden, det var väldigt vackert.
- So, now just one more thing before we'll be heading home. Sa Harry när vi äntligen lyckats få in alla kassar i bakluckan.
- Okey! Where are we going? Sa jag glatt, jag levde drömmen just nu.
- You'll se.. Sa de som svar.
De satte på mig en ögonbindel så jag inte kunde se vart vi var påväg. Jag hade Niall som höll min hand på höger sida, och Ellen som höll i min vänstra, så jag inte skulle gå in i något eller så när jag inte såg någonting.
Efter att ha gått i säkert 15 min så stannar dom till.
- We're here. Sa Zayn.
- And it's beautiful. Tillade Ellen.
Sakta tog jag av mig ögonbindeln, och det jag såg framför mig gjorde nästan att jag tappade andan. Upplyst utav alla lampor från Londons gator lyste upp det som jag ju nu stod framför. London eye. Nu på kvällen var det så vackert, vackrare än man någonsin skulle kunna tänka sig.
De hade redan bestämt hur vi skulle åka före, jag och Niall åkte själva i en, sen ville Harry och Ellen åka ensamma i en också. Liam, Louis och Zayn fick dela på den tredje.
När vi började komma högre kände jag hur höjdrädslan slog till. Jag var riktigt höjdrädd och kunde inte riktigt koncentrera mig, jag började skaka.
- Honey? Lisa? Are you okey? Frågade Niall.
Jag kunde inte riktigt svara, utan koncentrera mig på den vackra utsikten, och inte på hur högt upp vi faktiskt var. Då kände jag hur jag blev omfamnad av Niall, och när jag kände hans kropp mot min, kände hans doft, och hans bultande hjärta, slappnade jag av. Vi stod och höll om varandra hela vägen ner, och jag kände hur lyckan spred sig över hela kroppen.
Aldrig hade jag sett Ellen le så stort som när hon kom ut ur kupolen med Harry. Dom såg lite fåniga ut när dom kom ut därifrån, jag la också märke till att doom höll handen. Ellen skulle nog få lite att förklara när vi kommer tillbaka.
Det var ganska sent när vi gick mot bussen för att åka hem igen. Jag var verkligen helt slut, det hade varit den bästa födelsedagen någonsin, men nu ville jag bara hem.
Vi satte oss i samma ordning på vägen hem. Och jag kunde inte annat än tänka på att få krypa ner i sängen med Niall ikväll. Bra avslut på en bra dag. Innan jag hann tänka längre, somnade jag i Nialls famn.
Ännu ett kapitel i bara Lisas perspektiv. Kommer lite mer ur de andras i nästa kapitel.
Ska ut och fika med några kompisar imon, så får se när jag hinner uppdatera!
Never Give up - del 11
Previous (Ellens Perspektiv):
Vi hade visst väckt de andra också, och när vi gick ner för trappan stod dom där på en rad allihopa, och som arga ut. Eller, de försökte iallafall.
- You know, you're gonna get revenge, and, you have to do the breakfast now, sa Niall.
- On our way! Svarade Harry och puttade in mig i köket.
Lisas Perspektiv
När Ellen och Harry hade slagit på musiken, trodde jag ärligt att mina öron skulle sprängas. Jag kunde inget annat än bara springa ut ur rummet, bort från musiken, med Niall tätt intill mig. Och inte nog med det så sprang jag in i bordet i vardagrummet och slog i tån, värsta smärtan som finns.
- Dinner's ready! Hörde vi Harry ropa från köket.
Alla var väldigt hungriga, så det var tur att dom blev färdiga med frukosten så pass snabbt.
Idag serverades det pannkakor till frukost.
- Hey, do you wanna know something? Sa Ellen till oss efter en stund.
- Yeah, sure, what's up? Frågade Harry lite nyfiket.
- Did you know.. It's Lisas birthday in three days.. And she'll be 19! Svarade hon och kollade på mig.
- What? why haven't you told us? Sa Niall.
- Oh, I just, haven't thought about it..
Det hade jag helt glömt bort! Mitt i allt detta så fyllde jag ju år. Ibland var det bra att man hade Ellen som höll koll på det mesta.
Jag blev färdig lite före de andra, så jag bestämde mig förr att ta upp min mobil och kolla twitter, det hade jag inte gjort på jättelänge. Så fort jag kom in märkte jag att jag hade fler followers, och nu snckar vi inte lite heller, utan vi snackar flera tusen. Varför?
Mina mentions var överallt, och jag bestämde mig för att kolla in vad det var alla ville mig. Det första jag såg var någon som hade tweetat "Are you together? Is this true?" och en bild. Jag klickade upp bilden och där var jag och Niall, när vi kysstes första gången, på trappan utanför Harrys hus.
Hur fick dom tag på den bilden? Vi hade ju inte sett någon? Och hur kunde dom veta att det var jag? Frågorna flög runt i huvudet. Jag bestämde mig för att fortsätta kolla vad folk hade skrivit."Leave him alone you ugly hoe" och "What are you doing at Harrys place? You ugly bitch, you don't deserve him." Var de jag såg först, ohcblev mest sårad av. Varför brydde dom sig?
Niall hade suttit och kollat vad jag hållt på med, eftersom att jag blev så tyst. När han såg att jag var på väg att scrolla ner nog han min mobil.
- What are you doing?
Han kollade besvärat på mig.
- Lisa, you're not supposed to look at all shit fans has written about you, they don't know you, and I don't want you to get hurt, okey?
- Sure, sure, but can I get my phone back?
- Only if you ask niceeeee.. Sa han lite lurigt.
Istället för att säga något, böjde jag mig fram och kysste honom och tog sedan min mobil. Han log ett så fånigt leende att jag inte kunde göra annat än skratta åt honom. De andra hade såklart göljt detta scenario noga, och busvisslingarna var många när vi kysstes.
Jag och Ellen hade bestämr oss för att ha en tjejdag, åka och shoppa, sedan hade hon en liten överraskning när vi kom tillbaka.
Jag tackade för frukosten och gick upp för att göra iordning mig.
Jag duschade ju igår, så det var skönt att inte behöva göra det nu.
Jag plattade håret lite snabbt bara, och gjorde en släta i luggen så den inte skulle hänga i hela ansiktet, det var det värsta jag visste. Efter det tog jag bara på lite mascara.
Idag ville jag vara lite färgglad, så jag drog på mig ett par höga, havsblåa short med ett ljusrosa linne med volanger till. För att höja outfiten lite extra tog jag på mig lite armband med lite guldig ton. Jag började bli bra på detta!
Vi gick runt i alla möjliga affärer som fanns, och shoppade som galningar. Jag älskade verkligen dessa "tjejdagar" man får. Vi kom in i en väldigt fin affär med mycket festklänningar och sånt, då kom jag plötsligt ihåg.
- Ellen! Jag har glömt att berätta en sak för dig!
Hon kollade konstigt på mig.
- Om 5 dagar har killarna bjudit oss till en stor filmpremiär! Vilken vet jag inte, men vi ska gå på röda mattan och så, jag har redan grejer jag ska ha, men vi måste ju ha till dig!
Hon kollade på mig med stora ögon, och det såg ut som hon skulle tappa hakan.
- YOU SAY WHAT? Fick hon tillslut fram.
Jag bara skratta åt henne innan hon febrilt började leta klänningar så det stod härliga till. Det kändes som att vi var inne i affären i felra timmar innan hon hittade en hon ville ha. Den var verkligen vacker på henne. Den var lite åt det vinröda hållet, med en överdel som gick ända ner till midjan. Det var armlös, precis som min, men hennes överdel var tjat, sedan öppen i ryggen. Underdelen var i böljande siden och följde vartenda steg hon tog.
Efter hon hade köpt den satte vi oss på ett cafè för att fika, och prata lite, bara jag och Ellen.
- Så, vad gjorde du när jag var med Niall igår då? Frågade jag lite lurigt.
- Ja.. Alltså, först satt vi mest och pratade och kollade på tv. Sen senare framåt kvällen gjorde jag och Harry kvällsmat!
- Uhhh, Harry och Ellen nu då! Sa jag och flinade lite åt henne.
- Jag har typ varit här en dag! Vi är bara kompisar! Än så länge.. Det sista sa hon lite tystare.
- Så du gillar honom?
- Han är snäll och rolig, och snygg dessutom,men jag känner honom inte så bra än.
Vi fortsatte snakca lite om hur hon hade haft det i London och lite annat smått och gått innan vi var tvugna att gå hem för överraskningen.
När vi kom innanför möttes vi utav en stilig Louis.
- Welcome girls, just follow me. Sa han.
Vi följde med honom in till vardagrummet där de hade släckt ner och dragit för gardiner så det var väldigt mörkt. - Just wait here for two miutes. Sa han och gick in i rummet, och stände dörren efter sig. Vad hittade dom nu på?
Som sagt så kom han ut igen efter två minuter, de hade lyst upp rummet med värmeljus, och doftljus. Det var väldigt musig och avslappnande stämning. Vi gick in i rummet, och Louis stängde dörren. I mitten ser jag att det står två massagebänkar och vid sidan om står Niall och Harry och ler stort.
- Ehm, what's this? Frågade jag.
- Well, my friend Ellen said you love massage, so we thougt it would be fun to give you massage. In one direction's way of course!
Massage var verkligen det bästa jag vet.
Killarna gick ut ur rummet lite så att vi skulle få klä av oss och lägga oss på massagebänkarna, men bara en handduk över rumpan. Jag slängde upp håret i en slarvig knut, och Ellen gjorde detsamma.
Vi hörde hur någon, eller några kom in i rummet igen.
- So, girls, are you ready? Sa Niall med väldigt lugnt ton i rösten.
- So ready as we can be! Svarade Ellen innan jag hann säga något.
Till min förvåning va Niall riktigt bra på att massera. Jag njöt vartenda sekund utav det.
Sedan slog tanken mig att tänk vad bra jag har det egentligen, hät är jag, i England, med min allra bästavän, och 5 kända killar som mina vänner också.
Efter massagen tackade vi dom och gick upp för att duscha av all den massageolja som de hade använt.
Vi hade inget annat planerat, och killarna hade varit och köpt snacks, så vi bestämde oss för att ha en liten filmkväll. Det var Harry som fick välja, och han valde "Love Actually" alla suckade när han satte på den. Jag hade aldrig sett den faktiskt, så jag förstod inte riktigt varför alla suckade, så jag kollade lite frågande på dem.
- We always watch this movie when it's Harry's turn to pick movie, we know every little part of this movie by know. Sa Liam.
- Oh.. Sa jag och skrattade.
Fick bli ett kort mellankapitel nu, ikväll kommer en del där det kommer hända massa spännande grejer! Håll utkik då!
Never Give up - del 10
Previous (Nialls Perspektiv)
- Hey, wait just a little bit.
Hon stannade och kollade rakt upp på mig. Hon log och jag kände hur jag blev helt varm.
- So, you think a perfect night, should get a perfect end? Frågade hon mig och log lite busigt.
Jag såg att vi båda ville samma sak. Jag tog mina händer runt hennes nacke och kände hur hjärtat började rusa iväg. Vi kollade på varandra innan våra ansikten rörde sig närmare. Tillslut möttes våra läppar och jag försvann in i en annan värld.
Lisas Perspektiv
Den var så perfekt, just där, i detta ögonblicket, ville jag stanna i föralltid. Jag blev nästan lite besviken när han avslutade kyssen.
Han log ett leende som fick mig att börja rodna. Jag gav honom en kram, försiktigt trodde jag, men det visade sig att jag hade kastat mig i famnen på honom så vi nästan föll baklänges. Båda brast ut i ett oändligt skratt, jag vet inte hur länge vi skrattade, men det kändes som att det aldrig tog slut.
När vi kom in såg vi hur alla vände sig om och kollade på oss.
- Oh, hi there, you two look kinda dumb coming in here and smiling with all your face! Sa Zayn småskrattande.
Först då märkte jag att jag faktiskt gjorde det, och jag fick nästan kramp i käkarna när jag slappnade av i ansiktet.
- Well, I'm going to bed, so, goodnight! Sa jag till allihopa, Ellen fick en kram innan jag gick upp till sovrummet.
Jag gick upp och bestämde mig för att duscha, igen. Då fick jag tid att tänka igenom kvällen. Jag gillade verkligen Niall, men hur skulle det bli om nägon månad, då han ska iväg igen? Kommer vi ens träffas igen? Och är jag bara sommarflörten? Jag vet inte, men jag lever nu, och de frågorna får jag ta itu med senare.
Precis när jag gått och lagt mig hur jag hur någon försiktigt knackar på dörren.
- Come in!
- Oh, I thought you we're sleeping, hörde jag Niall säga.
- No, come, sit here! Sa jag och pekade på andra sidan utav dubbelsängen.
- Ehm.. I just wondered if I maybe can sleep with you here tonight? Frågade han lite blygt.
Jag tänkte efter någon minut.
- Of course you can. Sa jag sen.
Vi skulle få dela på ett täcke, och jag sov bara i ett linne och trosor. Och ännu pinsammare skulle det bli när jag märkte att han bara skulle sova i kalsonger. Jag kände hur jag började rodna när han stod där i bara kalsonger, och min blick förr automaitiskt på magen.
- Haha, do you feel awkward with me just sleeping in underwares? Frågade han när han såg min min.
- No, but I'm tired, come here now!
När han lagt sig under täcket, kände jag hur trygg jag plötsligt kände mig. Han somnade nästan direkt, men efter 20 min kunde jag fortfarande inte sova. Niall låg på andra halvan utav sängern med bara halva täcket över sig. Jag kröp över till hans sida, så han skulle få lite mer täcke, och så jag skulle få vara närmre honom. När jag flyttade över till hans sida så vände han på sig, och kollade rakt in i mina ögon. Jag trodde han sov?
- Oh, so you could't resist me? Sa han hest.
- Eh, no, Ehm, I was just cold.. Fick jag fram tillslut, fast jag inte frös.
- Aw, honey, come here! Han la sig så tätt intill mig som han bara kunde, och la sedan en arm över mig.
Han låg så nära att jag till och med kunde höra hans hjärtslag.
Jag mötte hans blick. även fast det var så mörkt blev jag helt tagen av hur vacker han var. Jag bet mig i underläppen och kollade ner. När jag kollade upp igen såg jag hur han log, och jag kunde inte stå emot, så möttes vi för andra gången i den mest perfekta kyss man någonsin kunnat föreställa sig.
Ellens Perspektiv
Jag vet inte hur länge jag legat vaken nu, men de andra låg fortfarande och sov så jag låg kvar lite till.
Jag tänkte lite på gårdagen, efter att Lisa och Niall hade gått satt vi först och bara pratade lite.
Framåt kvällen hade Harry frågat om jag ville göra middag med honom. Varför inte?
Vi hade gjort kyckling lasange. Han var riktigt snäll och rolig faktiskt, han hade min humör, som inte var så vanligt. Jag vet inte hur mycket jag hade skrattat den kvällen, och jag menar, hur kunde man motstå det leendet? Sen var han ju snygg med, och rolig, och snäll, och omtänksam, och snackar lika mycker som jag, och.. STOP! Tankarna bara rusade iväg, och innan jag började tänka för mycket om saker och ting så går jag upp och väcker de andra.
Jag smög förbi killarna som låg och sov på madrasserna inne i vardagsrummet, och smög lika tyst uppför trapporna. Jag tänkte att jag kunde väcka Lisa och snacka lite med henne, om hur det gick igår. Men när jag öppnade dörren såg jag något jag verkligen inte skulle få se. Där låg Niall och Lisa, och höll om varandra, jag skojar inte, jag visste knappt att man kunde ligga så nära varandra. Båda andades tungt, och var helt inne i sömnen.
Jag stängde och gick ner för trappan igen. Jag smög in till killarna som låg och sov, och som tur var så låg Harry lite på kanten, så jag bestämde mig för att väcka honom.
- Harry? Wake up, it's important! Vikade jag i örat på honom.
Jag fick verkligen ingen reaktion, så utan några andra ideèr började jag kittla honom. Då vaknade han til på riktigt.
- STOP! Nästan skrek han.
- Schh! Be quiet! Viskade jag till han och började skratta.
- Why we're you doing that?
Jag sa åt han att följa med mig upp, och på morgontrötta vingliga be följde han med mig.
Jag kunde verkligen inte sluta skratta åt han. Där gick han efter mig och gnuggade sig i ögonen, med håret som stod åt alla håll och kanter, och i bara kalsonger. Rosa dessutom.
- You look very hot this morning! Sa jag till honom och försökte att inte skratta så högt.
- Hmpf, you too. Sa han och började skratta lite också.
Jag märkte att jag bara hade pjamas på mig, en rosa överdel med Family Guy gänget på, och ett par matchande shorts. Jag började rodna som bara den, och jag tror han märkte det.
- It's okey you know, We're matching, and I love family guy.
Jag öppnade försiktigt dörren där Lisa och Niall sov. När Harry förstod vad jag menade log han lika stort som jag.
Han lutade sig mot mig, och jag ryckte undan, vad gör han?
- No, come, I'll tell you something. Viskade han.
Åh, jaha, jag rodnade som jag aldrig gjort förr. Han skrattade till lite, vilket inte fick mig att rodna mindre.
- Donät you think it's time for the love birds to wake up? Frågade han.
- Oh yes!
- Well, follow me! Sa han bara. Vad hade han nu hittat på?
I källaren hade Harry massa högtalare, och jag förstod snabbt vad han tänkte göra.
Jag hjälpte han att bära upp några högtalare till Lisa och Nialls rum, detta skulle bli stort, och jah hoppades bara att Lisa inte skulle hata mig efter detta.
- So, wich song shall we play? Frågade han när vi fått in högtalarna och han kopplat in dom till sin mobil.
- All you need is love of course! Han log och nickade.
- Perfect.
Han gav mig ett par hörlurar och klickade på play. När musiken började spela kollade jag direkt på Harry. Han bara log. Det spelade så högt så hela huset skakade.
Både Lisa och Niall flög upp ur sängen, och sprang ut med händerna för öronen.
Både jag och Harry nästan trillade ihop av skratt, dom såg så roliga ut!
När de hade sprungit ut stängde vi av musiken igen, och hörde en liten duns där nedifrån.
- AAAAAAAH, MY TOE! IT HIT THE TABLE! Ropade Lisa.
Vi hade visst väckt de andra också, och när vi gick ner för trappan stod dom där på en rad allihopa, och som arga ut. Eller, de försökte iallafall.
- You know, you're gonna get revenge, and, you have to do the breakfast now, sa Niall.
- On our way! Svarade Harry och puttade in mig i köket.
Vat tvungen att stanna kvar i skolan efter, så hann inte med 2 delar idag, och imon ska jag med några kompisar till stan, så får se hur det blir, kanske att jag hinner göra en kort, kanske inte.
Men på torsdag har jag studiedag, och inget planerat än, så då blir det nog bra uppdaering under dagen.
Never Give up - del 9
Previous (Lisas Perspektiv)
- Don't be scared, I'm here. Viskade Niall till mig och la armen om mig.
Det kändes faktiskt lite bättre, men helt plötsligt slog tröttheten in. Jag kunde verkligen inte hålla ögonen öppna. Jag burrade ihop mig lite och drog upp filten. Utan att tänka la jag mitt huvud på Nialls bröstkorg, och somnade där, med hans armar runtom mig.
Jag vaknade av att min mobil burrade i fickan. Vem var det nu som ringde? "Ellen" stod det på skärmen. Vi hade somnat i soffan igår allihopa, och de andra låg fortfarande och sov. Försiktigt lyfte jag bort Nialls arm som låg runt mig och smög ut ur rummet.
- Tjena, vad vill du såhär tidigt?
- Tidigt?! Klockan är över tolv din sömntuta! Jag har en sak att berätta!
- Jaha, okej, vad var det då?
- Jo, vet du? Jag skulle ju egentligen kommit hem om 2 dagar, men jag bestämde mig för att komma hem i eftermiddag istället! Jag kunde verkligen inte vänta längre, jag saknar dig, och så vill jag ju träffa killarna!
- Åh, vad roligt! Vilken tid kommer du?
- Bussen kommer till Holmes Chapel vid 5, sen tar jag taxi, så lite efter 5 kommer jag!
- Då vet jag! Men jag måste berätta för de andra nu, vi ses om några timmar!
- okej, hejdå sålänge!
Det gjorde mig ingenting att hon kom hem tidigare. Visst, det var riktigt kul att vara med killarna, de var riktigt schyssta, men jag saknade att ha en tjej man kan prata med. Men, hur skulle jag nu göra för att väcka killarna? Dem var inte precis lättväckta om man säger så. Jag bestämde mig för att förvandlas till en levande orkester. jga tog fram alla lock från kastrullerna jag hittade. Jag satte två lock under fötterna, två mellan knäna, och två som jag kunde så händerna med.
Jag gick så tyst som jag bara kunde in till sovrummet tills jag stod framför dom. Jag var tvungen att hålla in ett skratt när jag stod där, dom såg så söta ut allihipa när dom låg där i en hög. Okey, let's go!
Jag började slå och stampa på marken för att göra så mycket ljud som möjligt. Det lät verkligen förskräckligt. Alla 5 satte sig upp och såg helt skräckslagna ut.
- STOP THAT HORRIBLE NOISE! Skrek Zayn.
Jag tror aldrig jag skrattat så himla mycket, deras miner var något extra, sånt man inte upplever varje dag. De försökte allihopa ge mig sura miner, men det lyckades de inte så bra med, utan började skratta tillslut också.
Vi gjorde extra god frukost idag, hela köret. Bordet var helt fullt med mat, frukter, ägg, bacon, mackor, pålägg, flingor, fil, gröt, ja, allt man kan tänka sig.
- So, you know Ellen? Sa jag till sist.
- Yeah, that girl who also lives here! Sa Liam.
- Yes, exactly, she is coming today instead! Well, not now, but in a couple of hours.
- How fun! But we planned to go shopping today before, do you wanna come?
- No, I can stay here and clean upp a little bit, it looks like a mess in here! Jag skojade inte. Det såg verkligen bedrövligt ut.
- If you don't want to be alone I can keep you company? Frågade Niall.
- Haha, I'm fine, really! Svarade jag och skrattade till lite. Han var så omtänksam.
När vi ätit färdigt frukosten gick alla för att göra iordning sig. Jag hoppade bara in i duschen lite snabbt och slängde på mig en körsbärs färgad klänning som hängde i gaderoben. Håret gjorde jag inget med, det la sig automatiskt som lockar på ryggen. Sedan hörde jag en knackning på dörren.
- Come in!
- Hi.. We're going now, are you sure you don't want any company? Det var Niall.
- I'm fine Niall, I prominse.
- Well, I have a question..
- Ask on!
- I just wondered, if you maybe, wanted to go out with me tonight? Only you and me?
Ville han verkligen gå ut med mig?
- Ehm.. Like a date?
- Yeah.. But only if you want to!
- Of course I want to!
- Okay, I've planned it already actually, a cab will come and pick us up around eight, I wont tell you more, dress nice!
- Oh, okay! Jag sprand fram och gav honoom en snabb kram.
Helt plötsligt blev det så tyst och ensamt när killarna inte var här, man hade vant sig vid att ha dom hos sig hela tiden. Men nu var det fokus på städningen. Det tog över 2 timmar att bli färdig, men det var skönt att få städa upp lite, veta vart man hade sakerna. Killarna hade lovat att handla när dom var påväg hem, vilket var tur, för vi hade inte mycket mat kvar.
Jag kom på att jag inte spelat på keyboarden på länge, så jag bestämde mig förr att sätta mig och spela lite, nu när ingen var hemma. Nu när jag var själv sjöng jag också till, det gjorde jag aldrig när någon var hemma, men nu kunde jag sjunga ut hur mycket jag vill.
Det var så roligt att spela nu, jag kunde bara inte sluta le. Och kanske blev jag lite allför inne i mitt sjungande och spelande, för jag hörde inte att pojkarna kommit hem igen.
Jag började spela en utav mina favoritsånger, Mr.Brightside. Utan att veta att de nu stod bakom mig, och hörde vartenda ton jag tog, sjöng jag så det stod härliga till.
När jag sjungt klart hörde jag hur det började applådera bakom mig. Jag stelnade till.
- You know, you're a really good singer. Hörde jag Louis säga bakom mig.
Jag vände mig om och blängde på dom. Hur kunde de bara stå fär bakom mig, och lyssna, utan att säga någonting?
- Oh, sorry, but you really are good! Sa Harry efter en stund.
- That's so not nice! Sa jag och fortsatte blänga.
- Weäre soooo sorry, but you look so cute when you're angry, and it wont happen again! Okay sweetheart? Sa Niall, och alla började le mot mig. Jag kunde inget annat än le också.
- Okay, but that still wasn't nice! Sa jag.
- Hey, come with us down, we got something for you. Sa Zayn. Vad hade dom nu hittat på?
Harrys Perspektiv
Hon följde med oss ner för trappan där paketen väntade på henne, det skulle bli så kul att se vad hon tyckte om dem.
- Whats this? I'ts not my birthday! Sa hon när hon fick syn på paketen.
- No, nut we found these, and just had to buy them! I think you will like them.. Svarade jag.
Hon öppnade det första paketet, med rosa band runt. När hon såg vad som låg i paketet satt hon bara där och stirrade. Hon såg på oss, man såg hur glad hon var.
- Is this for real? Or am I dreaming?! Sa hon och nästan halvskrek.
- chill out! Of course it is! Try them! Svarade Liam.
Och ur paketet tog hon upp de Jeffrey Campell skorna hon fått. Hon hade fårr ett par havsblå och ett par beiga. Vi hade lite beslutsångest, därför köpte vi två par. Vi hade alla sett hur snygg hon var i dom hon hade på festen, men vi visste också att det inte var hennes.
- So you like them? Frågade Niall efter att hon hade gått runt i dom lite.
- No, I LOVE THEM!
Man såg att hon var helt till sig, och jag kunde inget annat än skratta åt hennes reaktion.
- Open the next one now! Sa jag.
- On my way!
Det andra paketet var inslaget i blått papper. Och man kan säga att hon häpnade lika mycket när hon öppnade detta paketet. Hon tog upp klänningen vi hade köpt till henne. Det var en ganska kort, ljusrosa klänning med vackra detaljer i överdelen och en böljande underdel.
- Oh my god, what have I done to deserve those things?!
- Shall we tell her? Frågade Niall.
vi andra nickade, det var nog best.
- Next week, we're going to a famous movie premiere, you know, red carpet and everything. They said we could take some company with us, and we decided to take you and Ellen with us!
Det såg ut som att hon skulle tappa hakan när vi berättade för henne. Hon sa inget, utan kom bara och gav oss alla en jättekram.
- Thank you. So much, I really mean it!
Vi bara skrattade åt henne.
- Glad you liked the things!
Hon bar upp sina grejer, och när hon kom ner log hon fortfarande.
Lisas Perspektiv
Det var helt otroligt, det var så vackert det jag fått, så det bara fanns inte.
De andra hade satt sig i soffan och började kolla på någon serie som gick, jag visste inte vilken, men hade inget annat att göra, så jag satte mig med dom.
Helt plötsligt öppnades dörren och alla ryckte till.
- Jag är hemmaaaaa! Hör jag någon ropa i hallen.
De andra kollade på mig oförstående, hon hade ju pratat på svenska.
- ELLEN! Ropade jag och sprang ut till henne.
Jag hade saknat henne så mycket, fast det bara gått några dagar, och att krama om henne när hon kommit var nog den bästa känslan på länge.
- Så, hur är det? Har allt gått bra? Frågade hon.
Jag berättade om allt som hänt när jag har varit borta, och också om min dejt med Niall ikväll.
- Hey, we can hear our names! Hörde jag Harry ropa från soffan.
Just det! Killarna!
- Kom in och hälsa på killarna vettja!
Vi satte oss sedan allihopa i soffan och fortsatte kolla på serien vi kollade på innan Ellen kom. Och efter att ha snackat ett tag verkade dom gilla varandra. Jag kollade snabbt på klockan, 18.56. Shit!
- Ehm, guys, I have to get ready.. Sa jag lite försiktigt innan jag gick upp för att duscha.
Nialls Perspektiv
Det skulle bli så kul att få träffa Lisa själv. Men ville hon att vi skulle komma iväg idag var hon tvungen att komma nu.
- Lisa, the cab is here!
- Coming! Ropade hon tillbaka, samtidigt som jag hörde hur någon gick nedför trappan.
Och där kom hon, men sitt långa hår hon hade lockat, och med en marinblå långklänning. Under klänningen kunde man skymta de beiga Jeffrey Campbell vi hade köpt till henne innan idag.
- Wow, Lisa, you look beautful.
- You too Niall! Sa hon, och jag kände hur jag rodnade lite.
- Okay, you have to close your eyes now. Sa jag när vi var framme.
- But, What if I'm falling?
- I will lead you, you won't fall, I promise.
Jag ledde henne in i den lilla resturangen jag hade beställt bord på. Eller ja, det var ju inte vilket bord som helst, jag ville att hin skulle känna sig speciell. Jag hade fixat ett bord lite avlägset, med förbeställt vad vi skulle äta, och jag hade också bett dem göra det lite extra mysigt. Och misslyckats hade dem verkligen inte, det var vackert.
- Okay, open you're eyes now!
- This is beautiful Niall!
- All for my lady tonight. Sa jag och blinkade.
Vi satte oss ner, och maten var serverad nästan direkt.
I över två timmar satt vi inne på resturangen och åt och pratade. Hon gjorde mig så glad, och ikväll var hon verkligen vacker. Jag med mig en liten persent till, en som var från mig.
- What's this? Sa hon när hon fick den lilla asken.
- It's a present from me, so you wont forget me you know. Svarade jag och log.
Och ännu mer log hon när hon såg vad det var.
Jag hade gett henne ett halsband med ett litet hjärta där det var ett "N" inristat.
Jag hade en där det stod "L" på, och jag visade det för henne.
- You're so sweet Niall! Help me to get it on!
Vi satt på resturangen ytterligare en timme efter det, och bara pratade. Det var så enkelt med henne.
Resturangen var tvungen och stänga, men det var så behagligt ute, så jag föreslog att vi skulle gå hem, det tog inte mer än 15 min.
När vi kommit fram till dörren stoppade jag henne från att öppna dörren.
- Hey, wait just a little bit.
Hon stannade och kollade rakt upp på mig. Hon log och jag kände hur jag blev helt varm.
- So, you think a perfect night, should get a perfect end? Frågade hon mig och log lite busigt.
Jag såg att vi båda ville samma sak. Jag tog mina händer runt hennes nacke och kände hur hjärtat började rusa iväg. Vi kollade på varandra innan våra ansikten rörde sig närmare. Tillslut möttes våra läppar och jag försvann in i en annan värld.
En sen del 9!
Men jag hade stallet idag, det är min ursäkt faktiskt..
Imon ska jag se om jah kanske hinner 2 delar, eller en lång, vi får se!
Never Give up - del 8
Previous (Harrys Perspektiv):
- Hey, look at me. Sa jag och hon kollade rakt på mig.
Nu fanns det ingen återvändå, jag tänker göra det jag velat göra enda sen vi kom hit.
Jag la mina händer runt hennes nacke, och hon tittade förvånat mot mig.
- Harry, what are you doing? Frågade hon.
- I'm doing the right thing, I promise. Sa jag innan jag snabbt närmade mig hennes ansikte hon kysste henne.
Lisas Perspektiv
Han var full. Riktigt full. Och vad skulle han göra?
- Harry, what are you doing? Frågade jag honom.
- I'm doing the right thing, I promise. Sa han, och innan jag visste ordet av så möttes våra läppar.
Vad fan höll han på med? Det kvittade om han var full, så gör man inte. Jag drog snabbt undan mitt huvud, och i ren frustration började jag skrika åt honom.
- WHAT THE HELL ARE YOU DOING?
- Lisa, please, I really like you, don't yell at me..
- Out. Out of my room NOW. Sa jag lite tystare.
- It's my room you know.. And I would love to sleep in my room, you can stay too?
Nu blev jag riktigt förbannad, komma och väcka mig över 5 på morgonen, full, och sen dryga sig var inte på något sätt okej.
- If you wont go out, I will, okay?
- Lisaaaa, come on now!
Nej. Jag orkade inte prata nu. Jag gick, eller, ja, halvsprang ut ur rummet. Jag ville inte väcka de andra som antagligen låg och sov, och jag visste att det var kyligt ute. Men jag brydde mig inte. Jag ville bara få vara lite ensam, få sova. Så jag gick ut till poolen och la mig i en solstol, det var bättre än inget iallafall.
Liams Perspektiv
Jag vaknade till av att jag hörde höga röster från övervåningen. Jag kollade mig omkring lite och märkte att Harry inte var här, var han hos Lisa? Vid denna tiden?
Jag hörde hur någon gick ner för trappan, och gick nedåt i hallen. Kanske skulle Harry lägga sig i Ellens rum? Zayn hade smugit in och lagt sig där, men han kanske sover där ändå. Jag tänkte inte så mycket mer på det.
- Liaaaaaaaam! Hörde jag hur någon ropade från köket.
- Yeah?
- Breakfast time! Japp. Niall som ropade.
- Coming! Svarade jag. Jag drog snabbt på mig mina mjukisbyxor och gick mot köket.
Alla killar satt samlade runt matbordet, de såg lite slitna ut från igår.
- Ehm, are you okay? Frågade jag lite på skämt.
- I got no idea, I woke up in Lisas bed, and she wasn't there. I can't really remember what I did there.. Svarade Harry som såg värst ut utav alla.
- Are you kidding me, Lisa is gone again, and no one can remember what you did last night? Svarade jag lite allvarligare.
- Calm down daddy, we can't remember what happened, but we had a great time! And we found Lisa sleeping by the pool. Svarade Louis.
- I'll wake Lisa up, so she can eat with us! Sa Niall glatt och började gå mot baksidan.
Hon såg på något sätt ganska nere ut när hon kom in i köket med Niall efter sig.
- Morning!
- Morning. Svarade hon snabbt och satte sig på platsen jämte mig, där Niall brukade sitta. Hon har ju alltid suttit jämte Harry innan? Jag såg hur Harry kollade på henne.
Vi satt och snackade på som vi brukade, även fast Lisa var lite frånvarande.
- Harry, come, I have to talk to you. Sa hon tillslut när vi ätit klart.
Hon gick ut ur rummet, och Harry följde efter.
- What was that about? Frågade Zayn.
Vi andra ryckte på axlarna, ingen aning. Men de skulle nog få reda ut det själva.
Lisas Perspektiv
Jag drog med Harry ut i hallen, jag var verkligen tvungen att fråga vad han tänkte.
- Can u remember what you did last night? Sa jag utan någon som helst glädje i rösten.
- I can't remember anything.. Okay? What have I done? Svarade han lite oskyldigt.
- Let me tell you, you came home last night, drunk as hell. It was over 5 o'clock in the morning and you came up to my room and woke me up. Then you told me how much you liked me, and couldn't live without me. What did you do after that? You kissed me, kissed me Harry. I asked you to go out from my room and you we're acting like a total douche bag, that wasn't okay Harry, not at all.
Jag såg hur hela hans asikte fick ett ursäktande uttryck.
- I'm sorry.. I, just can't remember, I was drunk and stupid. I'm so sorry.
- It's okay, you can't take it back, bur don't ever do that again?
- Ok.. But you really are a nice girl. Sa han och kollade rakt in i mina ögon.
- Harry, we have known eachother for like, three days? And I like you as a friend.
- Oh.. You like Niall, right? Sa han helt plötsligt och jag kollade frågande på honom.
- I've seen how you look at eachother! Don't try to fool me!
- Can u please stop it? I like Niall as a friend, just like you, I'm not falling in love with someone in three days!
- Ok. Fick jag som svar.
- Let's just forget this and move on, we can start over, deal?
- Deal! Sa han och gav mig en kram.
Vi gick in till köket igen, och så fort vi kom in kände jag hur allas blickar hamnade på mig och Harry.
- Is everything okay? Frågade Liam.
- Better than okay! Svarade jag och Harry i kör och alla började skratta.
- So, what's up for today? Frågade jag.
- We thought that we maybe can stay at the pool today also, and then rent a movie and buy some candy for tonight? Frågade Louis.
- Sounds good! Who's gonna rent movie and who's gonna buy candy? Frågade jag.
- Well, we can go and buy some candy, Liam and Zayn can rent a movie, and Louis and Harry can make dinner we can eat before? Sa Niall.
- Sounds great! Svarade Harry.
Som sagt la vi oss vid poolen hela dagen när solen var framme, idag var det jag som badade mest och tog revansch på vad killarna hade gjort mot mig igår. Det var så kul att se deras miner när de hamnade i det kalla vattnet! Efter några timmar låg vi alla helt utmattade i solstolarna. Då kom jag plötsligt på att jag inte hade varit inne på twitter på flera veckor.
Jag hade många mentions. Flera utav kompisarna där hemma som hade sagt saker som "Åh, vad vi saknar dig" och "kom hem och hälsa på snart!". Jag kollade snabbt igenom top tenderna som gick just nu. Jag fastnade vid de två som var höst upp. #MysteriousHarryGirl och #WhoLivesInHarrysHouse. Jag skrattade lite för mig själv.
- Hey guys, check out whats trending on twitter! Sa jag och log.
Harry var först uppe med mobilen.
- Oh, shit. Sa han bara. De andra hade också sett nu, och de såg inte överlyckliga ut.
- Lisa.. There's a picture on you too.. But you know what, fans can be rude sometimes, so don't care about them! okay? Sa Liam.
- I'm okay, I don't really care what people think about me. Svarade jag och log.
Jag hoppade snabbt in i duschen innan jag och Niall skulle gå iväg. Snacks butiken låt bara 10 min att gå härifrån. Eftersom att vi bara skulle dit så drog jag på mig ett par svarta höga jeansshorts och en ramones T-shirt. Jag orkade inte sminka mig och jag gjorde en liten snabb munk i håret bara.
- Shall we go? Frågade jag Niall som satt i soffan.
- SNACKS! Let's gooo! Sa han och jag kunde bara inte låta bli att skratta. Han var riktigt rolig.
Vi snackade på mest om allt och inget på vägen dit, han var så enkel att prata med. Och han såg så gullig ut när han skulle förklara saker och gestikulera med händerna. På något sätt var han.. Perfekt.
- Do you like popcorn? Or chips? Frågade jag honom när vi var framme.
- Both, we have to take both! Svarade han med ett leende på läpparna.
- Okay! Let's buy both!
När vi stod där och valde vilne smak vi skulle ha på chipsen, kände jag att någon iakttog oss. Jag kollade försiktigt bak då jag plötsligt möttes av ett ljus. Jag blinkade till några gånger innan jag såg att det var någon som hade tagit kort på oss och sedan skyndat sig ut ur affären.
- Ehm, Niall, someone took a picture of us.. Sa jag eftersom att han inte verkade ha märkt det.
- Someone did what?!
- Took a picture.. Sa jag och han kollade på mig och suckade.
Han var lite tystare än vanligt på vägen hem. Vad skulle hända med den som tog bilden? Var det allvarligt?
Jag bestämde mig för att inte säga något, utan bara försöka glömma det.
- Hello, we're home! Ropade jag när vi kom innanför dörren.
- Finally! Come and eat now, dinner's ready!
Dom hade faktiskt lyckats riktigt bra med middagen, kycklingfilè med ris och bearnaise sås, en utav mina favoriträtter. Niall var som vanligt nät vi kom hem. Skönt.
Efter middagen gick vi alla och bytte om till myskläder.
- I can fix the snacks! Sa Zayn.
Vi andra gick och satte oss vid tv:n där killarna hade gjort det lite extra mysigt med kuddar och filtar. Längst åt höger satt Niall, jämte honom satte jag mig, sedan satt Louis jämte mig, Harry jämte Louis och Liam jämte Harry. Zayn fick sitta och trängas med Liam på kanten. Först kollade vi på någon romantiskt komedi som de hade valt. Det var nog bland det roligaste jag sett, jag skrattade under hela filmen, även fast det inte var kul. Det var jag och Niall som skrattade mest tror jag, och de andra började skratta av att vi gjorde det.
När den filmen var slut närmade sig klockan 1 på natten. Killarna var ganska trötta efter igår, men vi bestämde oss för att kolla på en skräckfilm ändå. Det var bland det värsta jag visste. Och jag tror killarna märkte jag. Jag började skrike efter vartenda liten sak som hände, och filten hade jag över huvudet nästan hela tiden.
- Don't be scared, I'm here. Viskade Niall till mig och la armen om mig.
Det kändes faktiskt lite bättre, men helt plötsligt slog tröttheten in. Jag kunde verkligen inte hålla ögonen öppna. Jag burrade ihop mig lite och drog upp filten. Utan att tänka la jag mitt huvud på Nialls bröstkorg, och somnade där, med hans armar runtom mig.
Litet mellankapitel, händer lite mer grejer i nästa kapitel!
Och en fråga, jag har sett i vissa noveller att dom har bilder till varje kapitel, innan ni vet?
Vill ni att jag ska göra det också, eller ska det vara såhär?
Never Give up - del 7
Previous (Lisas Perspektiv):
Jag kollade på klockan, snart 17.43. Oj. Jag ringde Ellen lite snabbt och berättade om kvällens planer och frågade hur hon hade det. Hon hade visst träffat en kille som hon gillade väldigt mycket.
Jag tog en snabb dusch på 15 min. Eller alltså, snabb för att vara mig. När jag klev ut ur duschen kom jag på, vad skulle jag ta på mig egentligen?
Jag fick lite panik när jag stod i badrummet. Ellen hade hjälpt mig hitta lite festklänningar innan hon åkte till London, men vilken skulle jag ha? Och hur mycket skulle jag klä upp mig? Jag rotade igenom gaderoben och drog fram vartenda klänning jag hade. Efter många om och men hittade jag en okej. Den var ljusrosa, tajt, med lite detaljer i spets. Jag drog på mig den och granskade mig själv, tur att jag hade rakat benen, det var inte det längsta kjolen jag haft på mig. Men den fick duga. Jag tog på mig lite extra smink nu, lite fin fick man ju vara. Sen kom vi till min specialitè, håret. Jag gjorde en mittbena och fixade till "fembensfläta" på varje sida som stök sig bakåt och möttes i bakhuvudet. Det håret som låg löst lockade jag till lite.
Jag tyckte faktiskt för en gångs skull att jag såg helt okej ut. Fast då dök nästa problem upp, vad ska jag ha för skor på mig? De enda skor jag hade med mig var alla converse jag hade, men det var ju inga festskor.
Jag bestämde mig för att gå och kolla nere hos Ellen, hon hade så många olika pumps, och eftersom att vi hade samma storlek.
Jag smög försiktigt ner så killarna inte skulle se mig, jag hörde hur de höll på att fixa sig inne där de sov.
Tyst och smidigt gick jag in i Ellens rum och letade upp hennes skogömma. Oh. Herre. Gud.
Jag tror nog det fanns över 50 par festskor, och ändå hade hon många med sig till London. Hur orkar hon lägga så mycket pengar, på skor som hon inte ens använt än? Jag kollade igenom vartenda par som stod där. Eftersom att jag hade en sån enkel klänning, kanske man skulle välja några coola skor? Jag kunde inte riktigt det där med "party-outfit". Jag hade varit på fest två gånger i Sverige, fast då hade jag gått hem efter en halvtimme för att jag var uttråkad. Då hade jag kommit i ett par jeans och en topp, idag körde jag hela grejen, klänning och allt.
Sedan såg jag ett par skor som stod och dammade längst in, och jag helt enkelt blev förälskad. Jag tog fram dem, det var ett par oanvända, svarta Jeffrey Campell med nitar på.
- Lisa, we gotta go! Hör jag Niall ropa från hallen.
- Coming! Svarade jag snabbt.
Jag drog på mig skorna och gick sakta med säkert ut till killarna, jag hade aldrig gått i sånna höga klackar förut.
Snälla, trilla inte, ta det lugnt, intalade jag mig själv.
Jag såg dem ta på sig sina jackor och skor längst bort i hallen när jag kom gående.
- You're looking great tonight boys! Ropade jag.
Alla kollade upp mot mog och log.
- You're not looking to bad either! Svarade Louis snabbt.
Jag var nästan framme vid dörren och kände mig stolt som lyckats komma till dörren utan att göra bort mig.
Då känner jag hur mina ben slår krok och jag faller planlöst ner mot marken.
DUNS.
Jag kände hur jag fick allas blickar på mig, det gjorde väldigt ont, men jag kunde inte annat än skratta.
- Lisa! Are you okay? Sa Niall med lite skratt i rösten. Jag måste sett väldigt rolig ut.
- I'm fine, let's go! Sa jag, reste mig upp och tog min Jofama by Kenza skinnjacka.
Louis satte sig i förarsätet där fram med Liam jämte sig. det var 5-sätesbil, och killarna hade redan satt sig. Zayn längst åt vänster, Harry i mitten och Niall åt höger.
- Where am I gonna sit? Frågade jag lite blygt.
- In someones knee! Svarade Zayn.
- Ehm.. Who's?
- MINE! Svarade Niall och Harry samtidigt och jag såg att dom gav varandra förvånade blickar.
- Zayn, is it okay if I sit in yours? Frågade jag och log.
- Come here girl! Fick jag som svar.
Harry och Niall sa inte så mycket påväg till klubben.
- So, did you party much in Sweden? Frågade Liam efter en stund.
Jag ville vara ärlig.
- No, I've been out like two times before.
- Okay, then it's gonna be fun today! But first we'll eat!
Vi kom fram till reaturangen som var väldigt flottig. De satte oss vid ett lite enskilt bord längst in i resturangen. Jag hamnade mellan Niall och Harry.
- So, what do you want? Frågade servitrisen.
- Just the salad and a coke, svarade jag artigt tillbaka.
De andra beställde allt möjligt, olika sorters kött och kyckling så det stod härliga till. Jag tyckte att det var väldigt mysigt att sitta här, dessa pojkar var ju ändå de jag skulle spendera min tid med, varje dag i några veckor. Och just nu hade jag verkligen inget emot det, men jag saknade Ellen, och jag saknade pappa. Ibland saknade jag till och med Anne som höll ordning och reda på allting.
- What do your parents think of you moving into my mom and studying in England? Frågade Harry plötsligt.
- Yeah, you haven't told us anything about your family yet! Sa Louis inte långt efter.
Första natten hade jag pratat med Niall om detta, när vi var själva, och jag kände hur han kollade på mig, hur alla kollade på mig. Jag kollade ner i marken och kände klumpen i halsen växa. Jag tog ett djupt andetag och Niall la sin hand på min.
- Ehm.. Började jag. Det tog stop i några sekunder innan jag kunde fortsätta.
- Are you okay? Frågade Liam oroligt.
- Just let her take her time, svarade Niall tyst.
- Last year, my mom and little brother were in a car-crash and died instantly. You know, they didn't suffer.. Det sista sa jag väldigt tyst, nästan viskade jag. Bur my dad is back home, and he's happy, avslutade jag och fick fram ett litet leende.
- I'm really sorry, we didn'r know.. Sa Zayn.
- It's okay, you had to ask sometime, right? Let's eat now! Sa jag och de andra nickade.
Det var hur mycket folk som helst på klubben när vi kom fram. Men killarna verkade känna vakten så vi fick gå förbi alla som stod i kön. Innanför möttes vi utan stark neonljus och fulla, svettiga människor som var ute på dansgolvet.
- Let's go to the baaaaar! Skrek Louis så vi skulle höra över musiken.
Då känner jag hur någon tar tag i min hand. Harry.
- Don't want to loose you the first thing i do, viskade han.
Jag log bara och följde efter, jag ville verkligen inte tappa bort killarna nu.
Alla börjar ta shots förutom Liam som inte fick dricka, han har ju bara en njure. jag tog hans intiativ och drack inget heller, alkohol var ingem favorit.
Jag och Liam satt mest och pratade om allt mellan himmel och jord i baren medans de andra var ute på dansgolvet, någonstans. Jag vet inte hur länge vi satt och pratade, 2 timmat kanske? Sedan kände jag en hand på min axel. Jag kollade bakåt och framför mig såg jag en full Niall.
- Don't sit here! Have some fuuuun! Come dance with meee! Sa han lite sluddrigt.
Jag kunde inte annat än hålla med, varför inte dansa när jag välvar på en klubb? Och om jag gjorde bort mig skulle han nog ändå inte komma ihåg det imon.
- I'll be right there! Halvskrek jag till honom iså han skulle höra.
Innan jag gick ut beställde jag någon drink, vilken vet jag inte, blå, stark och äcklig var den iallafall.
- Are you gonna stay here? Frågade jag Liam.
- I'm going to find Zayn, see you later! Sa han innan han försvann bland allt folk.
Jag började leta efter Niall, och det tog en stund innan jag hittade honom bland vimlet av folk. Hela hans ansikte sken upp när han såg mig.
- LET'S DANCE! Skrek han.
Och man kan säga att vi släppte loss ordentligt, i över en timma dansade vi. Men klockan började närma sig 2 på natten och jag blev trött.
- Hey Niall, I'm tired, so I'm going home now!
- Okay, I'll see you home then! Fick jag som svar.
Jag gick ut ur klubben, och det blev väldigt kallt. Brr. Snabbt vinkade jag in en taxi som körde mig tillbaka till huset.
Det var väldigt skönt att få komma hem, och få ta av sig skorna. Mina fötter gjorde så himla ont, att Ellen klarar av att gå i sånna skor varje dag. Jag kände mig väldigt ofräsch, så innan jag gick och la mig tog jag en välbehövlig varmdusch.
Harrys Perspektiv
- Niall, were going home! The clock is five in the morning! Ropade jag till Niall som fortfarande dansade.
Jag kände hur det började bli lite svårt att gå rakt, hur mycket hade jag druckit?
Liam och Zayn, som inte druckit så mycket fixade en taxi som kunde ta oss hem.
- Wait, where is Lisa? Frågade Louis, och vi andra undrade detsamma.
- She got tired, so she went home. Svarade Niall, som låg och halvsov.
När vi kom hem var alla väldigt trötta och gick och la sig.
Men jag kunde inte sova, det ända jag kunde tänka på var Lisa, jag tror att jag gillar henne, och jag måste säga det till henne, jag MÅSTE. Men jag var full, och hon sov, ska jag göra det imon istället kanske?
Nej, nu eller aldrig.
Hon vare väldigt fin där hon låg och sov. Hon måste ha duschat nät hon kom hem, för hennes hår var fortfarande blött. Jag gick fram till henne och satte mig vid sängkanten, hon vaknade till.
- Harry, the clock is over 5 in the morning, what do you want? Frågade hon sömnigt samtidigt som hon satte sig upp.
-Lisa, I have to tell you. I like you, I like you alot, and I cannot imagine what to do if you weren't in my life.
- Harry. Stop it, go to bed, you're drunk, really drunk. Sa hon lite irriterat.
Blev hon sur? När jag berättat för henne att jag gillar henne? Vad tänkte hon med? Vad gör jag nu?
Jag tog ett snabbt beslut.
- Hey, look at me. Sa jag och hon kollade rakt på mig.
Nu fanns det ingen återvändå, jag tänker göra det jag velat göra enda sen vi kom hit.
Jag la mina händer runt hennes nacke, och hon tittade förvånat mot mig.
- Harry, what are you doing? Frågade hon.
- I'm doing the right thing, I promise. Sa jag innan jag snabbr närmade mig hennes ansikte hon kysste henne.
Spännande, spännande..
Vad tror ni kommer hända nu? Det får ni se i nästa del som kommer upp imorgon!
Och tyckte ni förresten att det var rätt låt som vann på finalen i melodifestivalen? Det tycker iallafall jag!
Never Give up - del 6
Previous (Lisas Perspektiv):
Harry tystnade när han såg mig, och jag märkte hur han granskade mig uppifrån och ner, nedifrån och upp. Jag blev lite generad när jag såg att de andra nu också kollade med ögon stora som tennisbollar. Hade dom aldrig se en tjej i bikini förut? Eller var det något fel på mig?
- Oh. My. God. fick Harry tillslut ur sig.
Vad var det med dom?
Liams telefon började ringa och avbröt den pinsamma tystnad som just uppstått.
- Ehm.. I gotta take this, it's Danielle. Sa han och gick iväg.
- Well.. I'm going out again, I'm not getting tanned while I'm standing inside! Sa jag lite snabbt innan jag gick ut och la mig i solstolen igen. Oh herregud, det var nog det pinsammaste jag har varit med om. Dom bara stod där tysta och sa ingenting. Äsch, bara dom kommer ut snart iallafall.
Nialls Perspektiv
Aldrig hade jag sett något så vackert i hela mitt liv. Det första jag såg var Harry som tystnade och bara kollade rakt fram. När jag då vände mig om, såg jag Lisa stå där, le ett helt oemotståndligt leende, i en liten vit bikini.
- That body.. Sa Harry tyst.
- I'm going OUT! Sade Louis glatt innan han sprang ut och man hörde hur han hoppade i poolen.
Harry bytte snabbt om och snart var vi fyra andra i poolen också.
Lisa hade somnat i solstolen med solglasögon på. Hon kommer nog bli glad om hon lyckas få en sån fin "solglasögons-bränna" tänkte jag för mig själv och skrattade till.
- What are you laughing at you Irish boy?! Ropade Louis från andra sidan poolen.
- Oh, nothing ! Svarade jag.
- As usual then.. Sa Zayn och skrattade till.
Efter massa skratt och badande, gick vi äntligen ur poolen. Eller ja, Zayn hade redan lagt sig på en solstol innan oss. Jag la mig på solstolen vänster om Lisa, och Harry på andra sidan. Jag såg hur han kollade lite speciellt på henne, men brydde mig inte så mycket om henne, för ville jag bli lite brun som de andra var det nog dags att lägga på ett kål.
Efter ca en timma började alla bli väldigt varma, och till vår förvåning sov Lisa fortfarande. Vi hade varit lite snälla och tagit av henne solglasögonen så hon inte skulle få den brännan, men hon hade legat i solen länge, och blivit väldigt brun, men hon behövde nog svalka av sig lite..
- Hey, guys, you don't think we should get our waterguns before we're getting an overheated girl here?! Frågade jag de andra med ett leende på läpparna.
- Let's wake her up! Svarade Zayn.
Efter ett tag lyckades vi hitta några vattenpistoler, och gick ut till poolen för att fylla dom.
- On three, we'll shoot! Sa Liam.
- One.. Two.. Three!
Hon vaknade och började skrika.
- GUYS! STOP IT! IT'S FREAKING COLD! Sa hon och vi började skratta så tårarna sprutade.
Hon försökte ge oss en arg blick, men misslyckades totalt då hon började skratta också.
- Haha, just don't do again, okay? Sa hon tillslut.
- HOW ABOUT THIS?! Ropade Harry och började springa mot henne.
- What are you doi.. Mer han hon inte innan han tog henne i famnen och hoppade ner i poolen.
- You bastard! Hahah, you're crazy, don't do THAT again! Ropade hon när hon hade lyckat komma upp ur vattnet igen.
- Sorry babe! Svarade han på skoj och började skratta.
Hon började gå lite mot mig med ett lite småbusigt leende.
- So.. Niall.. You want a hug maybe? Sa hon och log det finaste leendet jag sett på länge. Men, hon var blöt.
- Never! Not when you're wet! Sa jag och backade bakåt. Jag kollade på lite snabbt på Liam och viskade "help me, please?!". Och när jag kollade fram igen hade hon sprungit fram till mig och våra huvuden var inte långt ifrån varandra.
- Well, you didn't want me to hug you while you we're wet, so how about getting wet then? So I can get a hug?
Jag hann inte svara innan hon puttade i mig i det kalla vattnet.
Vi gick upp igen och la oss i solstolarna. Zayn och Liam hade varit inne och gjort fruktsallad medans jag, Harry, Louis och Lisa hade badat. Vi samlade oss runt bordet på verandan för att äta lite.
- I'm just going up to put some clothes on! Sa Lisa innan hon gick in.
- I gotta go to the toilet, I'll be back soon! Sa Harry inte långt efter att Lisa hade gått in.
Jo, visst, gå på toa.
Lisas Perspektiv
Nu började jag förstå varför folk gillade de här killarna. De var verkligen roliga, och sig själva.
Jag ville inte sitta i en blöt bikini, så jag bytte om helt. Jag hade på mig trosor och bh, när jag började gå mot gaderoben för att hitta något att ta på mig. Jag hörde inte att någon kom in i rummet.
- Oh I'm sorry! Hörde jag Harry säga.
Där stod jag, i underkläder, och han kom in.
- I'm coming out soon, can you please go out? Sa jag, lite irriterat. Att han bara kom in så?
Han stängde dörren om sig och jag kände hur generad jag blivit. Jag ruskade av mig tanken att han just sett mig såhär och tog på mig en liten körsbärs färgad klänning och gick ut. När jag gick ner för trappan såg jag Harry sitta där.
- Come on! The other ones are waiting! Sa jag glatt.
- Sorry I came in like that.. Sa han lite skyldigt.
- Let's just forget it, it wasn't so bad, come now!
- Yeah, but Lisa, can I talk to you tonight, alone? Sa han och kollade rakt in i ögonen på mig.
- Sure. Sa jag och log tillbaka.
Det var så gott att äta nu, jag var verkligen jättehungrig. Vi satt mest och pratade och skrattade så det stod härliga till. Jag satt mellan Liam och Zayn, som jag inte pratat lika mycket med som jag gjort med de andra.
Dom var verkligen snälla allihopa. Efter ett tag utbrast Louis:
- Lisa! We want to ask you something! Right boys? De andra nickade.
- Well.. fortsatte han.
- Haha, what Louis?
- We wanted to ask you if you maybe wanted to go to a party tonight with us? We really want to take you with us!
- That sounds fun! When are we going out? Frågade jag.
- Hm.. 8 maybe, so we can eat at a reataurant before? Frågade Niall.
- sounds good!
Jag kollade på klockan, snart 17.43. Oj. Jag ringde Ellen lite snabbt och berättade om kvällens planer och frågade hur hon hade det. Hon hade visst träffat en kille som hon gillade väldigt mycket.
Jag tog en snabb dusch på 15 min. Eller alltså, snabb för att vara mig. När jag klev ut ur duschen kom jag på, vad skulle jag ta på mig egentligen?
Hm, vad tror ni kommer hända på festen?
Hann inte göra en del igår, det blev så sent, men idag har jag tid, så håll koll ikväll också!
Never Give up - del 5
Previous (Louis Perspektiv):
Efter att han hade varit där uppe i nästan 2 timmar, och det var mitt i natten, såg vi en mörk gestalt komma in i rummet. Aldrig hade jag sett honom le så stort som nu.
- Hello lads, and goodnight!
- Wait.. What did you do?.. Frågade Zayn.
- Me and Lisa's secret!
- Come on, what did you talk about? Sa jag.
- Oh, you will never know my friend, never know.. Sade han innan vi alla somnade.
Lisas Perspektiv
Det var verkligen roligt att Niall hade kommit upp till mig själv, utan att pratat med mig innan knappt, för att säga godnatt. Det lilla "godnatt" hade visst blivit lite längre än vad jag trodde. Vi hade pratat om allt mellan himmel och jord, jag märkte snabbt att han var en riktigt sjysst kille. Jag tog en snabb titt på klockan, 02.36.
Jag lade mig till rätta i sängen, och det tog inte många sekunder innan jag somnade.
Åh, inte nu igen.
Jag vaknade såklart av att solen sken rakt in i mitt ansikte, och nu när jag hade vaknat kunde jag inte somna om hur trött jag än var. Jag tog en snabb titt på klockan. 09.02.
Äsch, lika bra att gå upp. Sen kom jag på att killarna var här, just det. Fixa sig först. Jag kollade ut genom fönstret. Tunna kläder, defenitivt, det kommer bli varmt idag. Så jag frog fram ett par avklippta jeans som jag hade, och en lila blus, det fick funka. Men innan jag gör något är det nog bäst att hoppa in i duschen.
Det var verkligen skönt att duscha så på morgonen, det gjorde att man vaknade till. Men det var alltid så kallt när man klev ur duschen, så snabbt som attan torkade jag mig och drog på mig kläderna jag valt.
Håret fick torka lite medans jag sminkade mig, men det var fortfarande lite blött så jag gjorde en slarvig inbakad fläta.
Jag gick ner för att se om killarna hade vaknat, och började nästan skratta när alla låg huller om buller mellan madrasserna, på varandra. Äsch, då kan jag gå och handla lite medans dom sover istället, så det finns lite mat till dem när de vaknar. Så jag tog lite utav pengarna jag fick av Anne, drog på mig min skinnjacka och mina RayBan solglasögon. Jag klev utanför och en våg utav värme sköljde över mig, japp, jag borde nog inte ha tagit skinnjackan på mig, men orkade inte gå och lämna den igen.
Nialls Perspektiv
Jag vaknade av att en mobil ringde. suck. Jag kollade upp mot bordet och såg mobilen som ringde, men jag kände inte igen den. Äsch, jag svarar ändå."Ellen" stod det på skärmen, hette inte den andra tjejen som flyttat in här så? Var det Lisas mobil?
- Hello, Niall here, the owner of this phone isn't here, what can I help you with? Frågade jag.
- Oh, hi.. This is Ellen, and where is Lisa? Has something happened to her? And who are you?
- So this is Lisas phone? Eh.. I think she's sleeping! No, I'm Niall, I thought you know, but my bandmate lives here, Harry, and we are having a coulpe of weeks off, so we're at his house!
- What? Are you kidding me? Is Lisa with One Direction, alone, when I'm not there? Haha, that wasn't nice of her..
Can u say to her to call me when she's awake?
- haha! Yeah sure, I will, bye!
- Byyeeee !
Hm.. Plötsligt slog en tanke mig. Varför inte väcka Lisa så som vi gör i gänget? Jag bestämde mig för att väcka de andra, alla vaknade förutom Zayn. Men efter lite kuddkrig vaknade han också.
- What do you want? Frågade han lite surt.
- Let's wake Lisa up! Our way.. Sa jag då.
- YES! WAKE HER UP! Skrattade Louis.
Sakta och så tyst som möjligt smög vi upp för trappan, och ställde oss utanför Harrys rum. Det luktade tjejparfym ända ut, fast den luktade väldigt gott ändå.
- Okay, on three let's run in and tell her good morning, sounds good? Viskade jag i täten.
- Yes! Svarade de andra i kör.
- One.. Two.. THREE ! AAAAAAAAAAH, GOOD MORNING! Skrek vi alla i kör och hoppade in i rummet.
Men alla tystnade snabbt. Hon var inte där.
- Maybe she's on the toilet? Or in the kitchen? Let's take different ways and find her! Föreslog Liam.
- Sound good, Harry and Louis, take a look downstairs, Zayn, take the backyard. Me and Liam will take the rooms up here! Sa jag.
Vart kan hon vara? På övervåningen var hon inte, inte undervåningen eller baksidan heller. Har det hänta något med henne?
- Maybe I can call my mom and ask for her number, so we can call her? Frågade Harry.
- Her phone is home, on the table in the livngroom.. Svarade jag.
Alla var oroliga nu. Vart var hon? Hade någon tagit henne? Hade hon självmant gått hemifrån hade hon väl skrivit en lapp eller tagit med sig sin mobil?
Vi berstämde oss för att gå ut och leta efter henne. Vi fixade oss snabbt, tog med oss våra mobiler och gick ut i solskenet. Vi måste hitta henne.
Lisas Perspektiv
Åh herregud, matkassarna var verkligen tunga. Fast nu hade jag ju kommit halvvägs hem, så det var bara en liten bit kvar. Jag ställde ner matkassarna så jag kunde skriva ett sms till Ellen, hon hade ju aldrig ringt igår. Jag började leta i fickorna, ingen mobil. Shit. Jag glömde den hemma. Helvete. Ingen musik, och ingen mobil. Tänk om killarna vaknat också? Äsch, Niall kanske hade kollat kylskåpet när han vaknat och förstått att jag var och handlade. Klockan började närma sig 12, killarna måste ju vara jättehungriga. Jag snabbade på stegen lite.
- Is there somebody who wants some food? Frågade jag när jag klev innanför dörren.
Inget svar.
Kanske sover dom fortfarande, eller gått och lagt sig vid poolen?
Men det fanns inte ett spår utav dom. Vart var dom? Jag såg min mobil på bordet, vad gör jag nu?
Jag bestämmer mig för att ringa Ellen och se om hon visste någonting.
- Ah, Ellen här.
- Hej, det är Lisa, vad gör du?
- Men tja! Inte mycket! Niall svarade imorse när jag ringde, då låg du och sov! Har du det kul med boysen?!
Va? Hade Niall svarat på min telefon? Vad mer hade dom gjort?..
- Jo.. Jag tänkte kollas med dig.. Sa Niall att dom skulle någonstans? Jag har liksom.. Tappat bort dom, de var inte hemma när jag kom tillbaka från mataffären..
- Han sa inget till mig? Så du har ingen aning om vart dom är? Men jag tror att jag har sett Harrys nummer bland alla på kylskåpet du vet? Men det löser sig, jag måste gå nu, puss!
- Tack ! Puss!
Det hade jag helt glömt bort, för han måste väl ha tagit med sig sin mobil?
Jag hoppas på det iallafall. Jag går in till köket, och som Ellen sa så stod det klart och tydligt Harrys namn och nummer ungefär i mitten. Snabbt slår jag in numret. Det tar ganska lång tid innan någon svarar.
- Hello you're talking to Harry, what is it? I'm kinda busy.
- Oh, I'm sorry, it's Lisa, I just gor a little bit worried, you weren't home when I came, I got a little bit scared.. I'm not gonna disturb, I knnow you're fine now.
- Lisa! Oh thank god! We're out looking for you! You weren't home when we woke up. And you didn't have you're phone with you or anything! We're soming home soon.
- Sorry! I just went to buy some food, and you we're sleeping..
- You know, the revenge is near.. Bye! Sedan la han på innan jag hann säga något.
Bäst och börja med frukosten, så den blir färdig när de kommer hem.
Steka bacon, ägg, skära upp olika frukter, ta fram ost, smör, mackor, det tar tid alltså. Men som tur är hinner jag precis färdigt när jag hör en dörr öppnas.
- Where is the escaper?!?! Hm, om jag inte gissar fel så var det Liam som sa det.
- In the kitchen, breakfast is ready, come and eat! Ropade jag tillbaka.
- Yeeeeees! Dinner ready! Ropade Niall. Varför var jag inte förvånad?
Alla hade varit nöjda med frukosten som tur var. Louis hade frågat om vi skulle lägga oss vid poolen lite senare. Vi alla höll med om att det var en riktigt bra idè. Sola kändes inte så fel, men jag tänkte inte bada, inte idag. Killarna tackade för frukosten och erbjud sig att plocka undan, det gjorde mig ingenting. Jag gick upp för att ta på mig min bikini. Tanken hade inte slagit mig innan, men efter att ha kännt killarna i mindre än en dag skulle jag gå ut i bikini, sånt hade jag aldrig gillat. Så hur gör jag nu? Jag måse ta en bikini jag kan sola i utan att få fula ränder, men som var fin till brännan jag fått. Tillslut fick det bli en liten gullig vit som jag inte använt än, och som Ellen köpt till mig. Visst, om man badade så skulle man se igenom, men jag skulle bara sola, och då var det perfekt. Jag släppte ut mitt hår som la sig där det skulle med lockar efer flätan.
Jag gick ner och hörde hur dom fortfarande höll på i köket, så jag tog med mig en tidning ut och la mig i solen, dom kommer nog snart. När jag legat i solstolen nästan 20 min hörde jag att någon ropade.
- Lisa! Harry don't know wich panties he's gonna bath in! Ropade Zayn.
- I'm coming! Sa jag tillbaka.
Vilka killproblem, dom är ju värre än mig. Jag kom in genom dörren, då alla stod med ryggen mot mig, förutom Harry som stod med två badbyxor i handen och diskuterade.
- Take the red one and come out now! Sa jag då jag hade stått och lyssnat på dom.
- Yeah! Sa Niall som fortfarande stod med ryggen mot mig.
Harry tystnade när han såg mig, och jag märkte hur han granskade mig uppifrån och ner, nedifrån och upp. Jag blev lite generad när jag såg att de andra nu också kollade med ögon stora som tennisbollar. Hade dom aldrig se en tjej i bikini förut? Eller var det något fel på mig?
- Oh. My. God. fick Harry tillslut ur sig.
Vad var det med dom?
Del 5 ute nu då, om jag orkar lägger jag upp en till del ikväll!
Ha det fint sålänge!
Kul att det börjar bli fler besökare.
Never Give up - del 4
Previous (Harrys Perspektiv):
Lisas Perspektiv
jag gick framför soffan så jag kunde se henne, hon hade en mörkblå OnePiece på sig. Hon såg väldigt gullig ut när hon låg där och sov, hopkrupen i soffan, fast hennes hår låg över ansiktet, och jag märkte nu också att det var väldigt långt.
Jag skulle flytta hennes hår lite så jag såg hennes ansikte, men så fort jag rörde vid henne såg jag två vettskrämda ögon som kollade upp på mig, och efter någon sekund började hon skrika. Ett skrik som var öronbedövande.
Lisas Perspektiv
Aldrig i hela mitt liv har jag varit så rädd som jag var nu. När jag öppnade ögonen och såg två som kollade tillbaka på mig, bara centimeter ifrån mitt ansikte. Snabbt som attan satte jag mig upp i soffan, och visste inte vad jag skulle göra nu, så jag bara skrek. Vad gjorde dom här? Hade dom vapen? Vad fan skulle jag göra nu? Det är inte ens mitt hus, och redan första kvällen jag är själv blir det inbrott. Jag vet inte hur länge jag hade skrikit, men min röst bröt, så jag kurade ihop mig, blundade, och hoppades på att jag drömde.
- Oh god, I'm so sorry, please, I'm Harry, it's okay! Hörde jag någon säga innan jag kände en hand på min axel.
Vänta här nu lite. Harry? Annes Harry? Var inte han på tour med sitt "band", och varför hade hon inte sagt något.
- Please say something, didn't you knew that we we're coming? Sa han igen.
Okej, djupa andetag. Sakta men säkert kollade jag upp, och möttes utav 5 killar som stod runt mig, och alla kollade på mig. Jag hatara verkligen uppmärksamheten.
- No, I didn't, why are you here? Fick jag tillslut fram.
- We are having a couple of weeks off, so we came here, to chill a little bit. Sa en annan kille, jag vet inte vem det var, men han verkade väldigt snäll.
Helt plötsligt trängde sig killen som stod längst ifrån sig framåt med ett jätteleende.
- Hi there Swedish girl! My name is Louis "Tommo" Tomlinson, but you can just call me Lou my dear! Sade killen med lite barnslig röst.
- Don't scare her Lou! haha! I'm Niall by the way! Sa den blonda.
Okej, Lou, Niall och Harry, dom andra två då?
- Well, I'm Liam. Sa killen med lite ljusbrunt hår.
- And I'm Zayn, nice to meet ya! Sade den sista.
Okej, inte så svåra namn att komma ihåg.
- So.. Do you have any food? Frågade Niall.
- I think there are some pankakes left in the kitchen. Sa jag lite blygt, men lyckades tränga fram ett litet leende.
- THANK YOU! Sa han och gick mot köket.
- Sorry for that, he's always hungry, and sorry we woke you up, do you want to sleep? Frågade Harry.
- Yeah, I'm kinda tired.. Svarade jag, för det var jag faktiskt.
- Sooo, shall we carry you to your room? Frågade Lou lite busigt nästan.
- Oh, I'm okay, I'm sleeping in Harry's room, I can walk up to the room by myself.
- MY ROOM?! Sa Harry.
Shit. Åhnej. Jag sover ju i hans room.
- I'm sorry! I can move out! I promise.
- haha, calm down, just kidding!
- LET'S CARRY HEEER ! Sa Lou.
Jag sprattlade allt vad jag hade och försökte ta mig ur deras grepp, men det gick verkligen inte! Suck, det var bara att gå med på det då. När vi kom in slängde dom mig på sängen och såg så nöjda ut att jag inte kunde hålla mig för skratt. Dom var verkligen roliga, eller ja, det jag hade sett iallafall.
Louis Perspektiv
Jag måste faktiskt säga att hon var väldigt dålig på att göra motstånd. Eller så är det jag som är väldigt stark. Japp, så är det nog!
Hon låg i sängen och skrattade så hon höll ppå och dö. Hon skrattade värre än Niall, och man var bara tvungen att skratta åt hennes skratt.
När vi hade skrattat klart sa vi godnatt och gick ner för att dra fram lite madrasser. När vi kom ner såg vi Niall komma med en pannkaka i handen, och han såg riktigt glad ut.
- Goda pannkakor gör hon iallafall! Sa han och log.
- Good! She went to bed upstairs in Harry's room so you know, we thought we could take the maddrasses and sleep, the clock is much now.. Sa Liam.
- But, I have to say goodnight to her, I'm going up now, take one to me too! Sa han snabbt innan han sprang upp.
När vi hade fått fram madrasser och bäddat färdigt hade fortfarande inte Niall kommit ner. Hur lång tid tar det att säga ett sånt enkelt ord som "godnatt"? han hade varit borta i 20 min nu. Äsch, han var kanske så trött att han somnade i trappan när han skulle ner, hade inte förvånat mig! Men vi bestämde oss ändå för att vänta på Niall. Vi hade inget att göra, så vi plockade fram en enkel kortlek och spelade spansk skitgubbe. Första omgången vann Liam, såklart, han var grym på sånt här. Andra gången vann Zayn. Och som vanligt Harry och jag i botten.
- Well, what do we think about Lisa so far? Frågade jag.
- I think we should give her little time, she didn't know we we're coming. But she seems really fun! And she has the funniest laugh ever ! Sa Harry.
Vi andra nickade och höll med.
- Should we party tomorrow, and ask if she wanna come with us? Frågade Zayn.
- That sounds fun! Svarade jag och Harry i kör.
Det skulle nog vara bra, Få med henne till ett ställe hon bara kan få vara sig själv och koppla av. Och får jag säga det själv, är vi roliga att festa med.
- Aaaaah, where is Niall?! Sa Liam efter en stund.
- Yeah, he has been gone for oven an hour, what is he doing? Svarade jag.
Efter att han hade varit där uppe i nästan 2 timmar, och det var mitt i natten, såg vi en mörk gestalt komma in i rummet. Aldrig hade jag sett honom le så stort som nu.
- Hello lads, and goodnight!
- Wait.. What did you do?.. Frågade Zayn.
- Me and Lisa's secret!
- Come on, what did you talk about? Sa jag.
- Oh, you will never know my friend, never know.. Sade han innan vi alla somnade.
Fick bli en kort och ganska tråkig del 4, men jag har skrivkramp i fingrarna just nu, haha!
Nästa del kommer imon.
Never Give up - del 3
previous:
Vi märkte ganska snart att vår busschaufför var något utav en komiker. Med sin grova, brittiska accent berättade han historier som nästan fick oss att dö av skratt. Så när vi äntligen var framme hade vi helt utmattade efter allt skrattande. Vi gav han lite extra driks innan vi släpade våra väskot mot ingången där Anne redan stod och väntade på oss.
- Hello girls! Sa Anne med ett leende på läpparna när vi hade kommit innanför dörren.
- Hi Anne! Svarade vi i kör tillbaka.
- So, Ellen, you're gonna sleep in Gemmas room, it's the room downstairs, just follow the way here, and you'll find it, it's the last room on the left!
Vilken tur hon hade. Rummet precis jämte utgången till poolen!
- How about me?.. Frågade jag lite tveksamt.
- You, my friend, are going to sleep in Harry's room upstairs, third room to the right. Svarade hon och log ett helt underbart vackert leende.
- Thank you! But, who's Harry? Frågade jag misstänksamt.
- Oh I'm sorry, haven't told you? Well, Harold Edward Styles is my beautiful 18 year old son, he is on tour right now with his band.
- Cool, wich band does he play in? And are they famous? Frågade Ellen.
- Oh, you don't know that either? Then you're not using me to live here.. Well, they're kinda famous, he's in a boyband called One Direction!
Jag och Ellen utväxlade en snabb blick, och hon såg helt överlycklig ut. Inom 2 dagar kommer hon veta allt om det där bandet.. Tänkte jag.
- Iv'e heard about them! Sa hon med det där gulliga leendet bara hon kunde le.
- You know what girls? I'm gonna go to the supermarket and buy some food, so you wont starve, you can pack up your bags whem I'm gone, feel like home! Sade hon innan hon gick utanför dörren och körde iväg.
- Jaha, kom ner till mig när du är färdig så kan vi lägga oss i solen, det är grymt varmt ute ju! Sa Ellen.
- Ah, kommer så fort jag kan! Ropade jag efter henne, hon hade redan börjat gå.
Jag gick upp för trapporna och möttes utav en helt fantastiskt fin övervåning. Okej, vad sa hon nu? Tredje dörren till vänster? Eller var det höger? Äsch, jag går och kollar. När jag hade gått en bit såg jag en skylt på en dörr, "Harry" stod det. Där var det. Jag öppnade dörren och möttes utav ett typiskt tonårs pojkrum. Det var väldigt mysig atmosfär här inne, jag kommer nog trivas. Sängen var nybäddad och det första jag gjorde var att sätta upp min keyboard. Innan jag kunde göra något annat var jag tvungen att öppna fönstret innan jag skulle svimma utav värmeslag! Jag öppnade fönsret, gött, jag fick utsikten över baksidan, och poolen.. Det lockade verkligen nu, det var så himla varmt! Men först var det nog bäst att packa upp det lilla antalet klädesplagg jag hade tagit med mig. Okej, gaderob. Den såg väldigt stor ut, och när jag öppnade hängde det fortfarande lite T-shirtar kvar, så jag puttade dom lite åt sidan och stoppade in mina kläder. Jag kollade runt lite i rummet och fastnade vid skolfotona. Det var ett som var taget när han var.. 5 år kanske? De ögonen och det leendet var helt magnifikt. Jag väcktes ur mina tankar när jag hörde ljud utifrån. Jag kollade ut, det var Ellen som hade lagt sig på en solstol och sjöng med i musiken hon spelade, som jag inte riktigt kände igen, men något såhär gick den:
"Being the way that you are is eno-o-ough. Everyone else in the room can seeeee it!"
Eller, ja, det var vad jag hörde henne sjunga iallafall. Jag log lite för mig själv innan jag bytte om till min korallfärgade bikini som jag köpt innan vi åkt till England.
-Men shit, det tog ju evighet för dig att komma ju! Det är galet skönt i solen! Och du! Hör du hur bra låten är egentligen?! Det är One Direction som sjunger! Och grymt snygga är dom med! Sa Ellen entusiastiskt.
Jag bara suckade för mig själv innan jag la mig i solstolen och inom några minuter hade jag somnat.
- SPLASH! Jag vaknade till och kollade mig lite omkring.
- Sorry! Men det blev bara för varmt, kom och bada med mig, det är jätteskönt! Sa hon.
- Aktaaaaa dig! Sa jag reda att göra kanonkula ner i vattnet.
Jag skvätte ännu mer vatten än vad Ellen hade gjort, och vi båda brast ut i ett skratt.
- Girls! You have to come up soon, food in 20 min! Hörde vi helt plötsligt Anne ropa.
- We are coming up in a minute! Svarade jag tillbaka.
Annes Perspektiv
Jag log lite för mig själv när jag såg hur mycket mat Lisa hade tagit, jag hade nog lyckats ganska bra med att hitta en maträtt båda gillade. När vi hade ätit klart och satt och småpratade lite, harklade Ellen sig.
- Well, friends and family, I have something to say! Next week I'm going to my friend in London and will stay there for a week or two, is it okey with you guys? Frågade hon.
- Well I'm okey with it! Have fun! Just don't leave me forever, haha! Svarade Lisa snabbt.
Oj.. Ellen skulle också iväg, det kanske var bäst om jag sa att jag skulle det också.
- Well, it's totally fine with me, but I have something to say too. I'm going away for about four weeks next week too. So, you're gonna be by yourself here and take care of the house.. Can you do that Lisa? Or do you want me to call someone that can join you? Frågade jag lite tveksamt.
- So I'm gonna be all by myself here then? I'll be okey, it can need a little bit time for myself, have fun you two!
Phew.
- Good! I'm gonna give you money for food and stuff, so you don't have to worry about that!
- Thanks, I'll be fine, promise! Svarade hon glatt tillbaka.
Men jag kände ändå att jag inte vågade lämna henne helt ensam, i en stad hon knappt kände till, och helt ensam i ett hus hon bott i väldigt kort tid.
En signal. Två Signaler. Tre signaler.
Kom igen då, svara nu!
Efter sjätte signalen hörde jag en efterlängtat röst i andra änden av telefonen.
- Hi mama! Whats up? Hörde jag Harry säga.
- Hello darling, just wondering, when are you coming home?
- I'll be home til' next week! We are having 6 weeks off, so I invited the boys to our house, so we are giong to stay in our house for about one month. Is that okay with you mom?
Åh, perfekt timing.
- Darling, Of course! I'm going to Spain next week, for about a month.
- Oh, I'll meet you when you'll get home then! So me and the boys will have the house for ourselves?!
- I was coming to that, you don't know this, but two students, both 18 and lovely, have moves in to our house to be my company, now that you're away. One of the girls, Ellen, is going awat too, But the other one, Lisa, is going to be home when you're coming, so take care of her, okay?
- What? Mom? Are they fans?
- No, when they came they didn't even know who you were!
- okay, I asked the guys, they think it's fun with a girl, so it's okay, I trust that she's nice now, but I have to now, work to do, see you soon! Love you!
- Love you too my boy.
Det där hade gått ganska bra iallafall. Fast det var nog bäst att inte säga någonting till Lisa, det fick bli en liten överraskning.
En vecka senare - Lisas Perspektiv
Igår hade Ellen dragit med mig på värsta shoppingrundan för att köpa kläder till mig innan hon skulle till London.
- Så du blev nöjd då? Jag lovar att köpa till dig i London! Sa hon glatt.
- Haha, ta det lugnt nu! Jag klarar mig, du har nästan fyllt min gaderob!
- Ja, men kläder är alltid bra att ha!
Såklart..
Ellens buss gick om 2 timmar, och igår hade vi sagt hejdå till Anne som skulle till Spanien med en vännina i en hel månad. Lyckos henne..
Fast det skulle vara lite skönt att få vara lite själv ett tag, jag kunde behöva det nu.
- Hejdå, saknar dig redan, men är snart tillbaka, lovar! Ropade Ellen från bussen.
- Hejdå, ring när du är framme, puss ! Svarade jag och log mot henne.
Klockan var över 5 på eftermiddagen, och det enda jag hade gjort idag var att ligga vid poolen, för en gångsskull hade jag börjat få lite färg på kroppen jag också. Men nu kurrade magen så det var bäst att ta lite mat. Det fanns inte så mycket mat eftersom att jag inte orkat handla än, så jag gjorde bara några pannkakor, snabbt och effektivt.
I brist på annat kom jag på att jag inte hade ringt pappa, det brukade jag alltid göra framåt kvällen, så jag slog in hans nummer, och redan efter någon signal svarade han.
- Hej min fina! Hur är det med dig?
- Hej pappa, jodå, allt är bra, lite skönt att få vara själv, hur är det själv?
- Jo.. Du ska veta.. Jag har träffat en tjej, som är väldigt snäll, och vi ska på dejt ikväll..
Först blev jag lite förvånad, men han ville väl inte leva själv, och det kan jag ju förstå, han berhöver en kvinna som styr och ställer lite.
- Men det är ju jättekul! Så vad heter den lycklige?
- Sofia heter hon.. Hehe.
Sedan fortsatte vi prata lite om henne, hon verkade vara en trevlig typ! När vi lagt på luren märkte jag att tiden hade flugit iväg, så jag drog på mig min OnePiece, la mig i soffan med någon film jag aldrig sett förut, men det fick duga. Sen tog jag fram mitt godis jag hade köpt för 3 dagar sen, och som jag fortfarande hade kvar lite.
Harrys Perspektiv
Det kändes som en evighet innan vi hade kommit förbi den stora skaran fans som stod och väntade vid flygplatsen. Men det blev bättre när vi äntligen hade satt oss i bussen, påväg hem. Det var så längesen.
- So, lads, what should we do now?! Frågade Niall, lika speedad som vanligt.
- Well, Hazza, tell us more about this girl you have back home! Sa Liam.
- Uhm, I don't know more than my mom told be when she called me like 3 days ago, but she's 18, her name is Lisa and she has moves here from Sweden.
- SWEDEN, OMG, freeeeeaking hot girls live there! It must be a real hottie you have back home then! But don't get overexited, wierd things can happen.. Sa Louis lite retsamt innan alla bröt ut i ett asgarv.
- Haha, you bastard! Svarade jag när jag fått andan tillbaka.
Sedan kollade jag på klockan, prick 23.56. Undrar om hon är vaken? Eller kanske ute och festar?
Hon kanske har gjort fint för att hon vet att vi ska komma?
om några minuter skulle vi få reda på det.
- Finally here! Can't wait to sleep! So tired! Sa Zayn när vi äntligen var framme.
- Let's scare the girl! FOR FUN! Sa niall, och vi nickade, alla tyckte att det var en bra idè.
Sakta men säkert gick vi in i huset, jag hörde att tv:n var på, så jag ställde mina grejer i hallen innan jag började gå mot vardagsrummet, med resten utav gänget hack i häl. Niall började fnissa lite, Liam räddade snabbt situationen och satte handen framför munnen på han.
- Shh... Be quiet Niall! Viskade han.
Niall nickade och gick vidare.
Jag såg någon ligga ihopkrupen i soffan, med eftertexter som rullade på tv:n.
- I think she's sleeping, should we wake her up? Frågade jag tyst. De andra nickade.
jag gick framför soffan så jag kunde se henne, hon hade en mörkblå OnePiece på sig. Hon såg väldigt gullig ut när hon låg där och sov, hopkrupen i soffan, fast hennes hår låg över ansiktet, och jag märkte nu också att det var väldigt långt.
Jag skulle flytta hennes hår lite så jag såg hennes ansikte, men så fort jag rörde vid henne såg jag två vettskrämda ögon som kollade upp på mig, och efter någon sekund började hon skrika. Ett skrik som var öronbedövande.
Del 3!
Yeah, killarna har kommit nu!
Han tyvärr inte skriva denna delen igår, hade spanskaprov att plugga till, men idag är jag ledig, så börjar med del 4 redan nu! Så kolla in ikväll också.
Never Give up - del 2
Previous:
- Ska jag kolla om jag hittar ett hotell i närheten? Frågade hon och tog upp sin iPhone.
- Ja, Visst, jag är ganska trött.. Svarade jag.
- Det finns ett bara 10 min att gå härifrån, ska vi sova där? Sa hon.
- Javisst ! Sa jag, och sedan traskade vi ut i mörkret för att försöka hitta vårat hotell.
Rum 212 hade vi fått. Vi klev in i rummet och möttes av ett helt otroligt fint rum. Vi kollade runt lite, och insåg att den enda sängen som fanns var en dubbelsäng, så vi skulle få sova tillsammans. Tur att vi har gjort det innan. Vi hade redan bestämt att vi skulle upp i skaplig tid för att kolla runt lite vad staden hade att erbjuda.
- Jag ska bara ringa pappa, så han vet att vi är framme och att allt har gått bra ! Sa jag och gick iväg lite.
Jag slog snabbt in pappas nummer, som jag såklart kunde utantill, efter några signaler svarade han.
- Hej gumman! Har allt gått bra?
- Jadå pappa, vi sitter på hotellet nu, ska upp tidigt imon så blir att sova snart.
- Jaha! Men du får ringa mig imorgon, om inte jag hinner ringa dig före! Godnatt Lisa.
- Godnatt pappa, svarade jag lite snabbt och la på.
Jag vaknade nästa morgon av att solen sken in genom fönstret, jag kollade ut. Det skulle bli en fin dag.
Ellen stod i duschen och sjöng för full hals, allt som vanligt då, tänkte jag.
Jag drog snabbt på mig lite kläder, shorts och linne fick det bli, det var nästan 30+ ute. Jag hade ingen ork att duscha, så satte upp håret i en tofs och satte mig ner vid min keyboard som jag hade lyckats få med mig. Jag satt nog och spelade 40min innan Ellen var klar så vi kunde gå ner för att äta frukost. Hotellfrukost tackar man verkligen inte nej till, det fanns så mycket att välja på, och det bästa var nog att man inte behövde ställa bort någontin efter, skönt.
- Så, jag tänkte... Påbörjade Ellen innan jag avbröt henne.
- Vi kollar runt först SEN shoppar vi, okej? Sa jag.
- Okejdå.. Svarade hon lite ledsamt tillbaka, eller ja, hon skulle försökte se lite ledsen ut.
Efter att vi båda ätit färdigt gick vi som sagt och kollade runt lite, det var ingen svår stad, så snart hade vi lärt oss staden ganska bra iallafall. Som jag hade lovat gick vi och shoppade sen.
Det kändes lite gammaldags när man gick runt i staden, men det var väldigt mysigt.
- Kolla in kläderna på skyltdockorna !! Måste in dit! Nästan skrek Ellen och jag hoppade till lite.
- Haha, visst, vi går in! Svarade jag. Dom såg faktiskt ut att ha väldigt fina kläder.
Vi möttes av en tjej som kom fram till oss.
- Hello girls, do you want any help? Frågade hon. Eftersom att Ellen redan hade gått och börjat kolla tänkte jag att jag lika gärna kan prata lite med henne, för Ellen är nog inte färdig på ett tag.
- Well, I don't need any help, but, it would be nice to talk to you while my friend is looking on chlothes, haha. Sa jag.
- That sounds okay, well, where are you from? I haven't seen you here before! Sa hon glatt.
- Oh, I just moved here from Sweden with my friend to study here for a couple of years. Svarade jag.
- That sounds really fun! So, name? Age? Frågade hon.
- I'm Lisa, that over there is my friend Ellen, were both 19 in a couple of months, how about you?
- My name is Gemma, and I'm 20. So, where do you live? It's kinda hard to find a place to stay here.. Sa hon.
Gemma.. Det var ett väldigt fint namn, riktigt trevlig tjej, och i våran ålder med, detta kommer nog bli bra ändå.
- We know.. We haven't found a place to stay yet, so we're living at the at a hotel not far away from here..
- That does't sound to fun! Well, my 18 year old brother moved out a year ago, and I live in London, so in our house there is two rooms free, can I invite you for dinner so you can talk to my mom and then we'll se if you maybe can stay in our house, if u want to? Sa hon.
Jag kände knappt tjejen, men det skulle verkligen vara helt fantastiskt, att få bo i ett hus istället, så, varför inte?
- Yes! That would be so fun! Thank you!
Hon gav mig addressen och en tid vi kunde komma, och i samma sekund hade Ellen blivit färdigt. Vi sa hejdå och gick ut ur affären.
- Så, vad var det ni snackade om? Frågade Ellen.
Jag berättade för henne om Gemma, och vad hon erbjudit oss. Ellen var lika glad som jag och inte långt efter bestämde vi oss för att gå till vårat rum för att göra oss iordning.
Annes Perspektiv
Jag var lite förvånad över vad Gemma hade sagt till mig, men jag skulle ju snart få träffa dessa flickor, och några barn hemma igen skulle ju inte vara fel, jag saknade det verkligen.
Det kändes konstigt eftersom att jag aldrig träffat dom, så det var upp till bevis nu snart, 20 minuter kvar tills dom skulle vara här. Gemma hade beskrivit dom som väldigt trevliga iallafall, och det är ju bra, jag brukar gilla de personer som Gemma gillar.
knack, knack.
- Gemma, gå och öppna dörren, snälla! Sa jag.
- Jag är påväg mamma! Fick jag som svar.
Jag hörde lite småprat ute i hallen, och i samma stund som jag dukat färdigt allting ser jag två flickor som står i öppningen till matrummet.
En utav flickorna hade vackert, långt, blont hår. Hon hade en perfekt solbränna som passade perfekt till den blommiga klänningen hon hade på sig.
- Hello ! I'm Ellen, really nice to meet you! Svarade hon självsäkert. Bra start.
- Hi there Ellen! My name is Anne. Svarade jag tillbaka och log.
Sen kom den andra tjejen liten bit bakom. Hon hade guldaktigt hår som gick nästan till midjan. På sig hade hon ett par slitna jeansshorts och ett slappt vitt linne. Trots detta så var hon väldigt vacker.
- Hey, my name is Lisa, nice to meet you.. Sa hon lite blygare.
- Hello Lisa, I'm Anne.
Vi satte oss alla ner runt matbordet vid 7 tiden, det blev mycket skratt och småprat. Jag gillade verkligen de här tjejerna. Dom kompletterar så bra, så nu var det dags att besluta hur vi skulle göra. När klockan närmade sig 9, och vi hade tagit fram desserten, sa jag:
- Okey, girls, I really like you, and it's been really nice to meet you. And if you want to, you can move in here for a week, just to see how we work together?
De gav varandra en snabb blick innan Lisa svarade:
- That would be really fun! So, when can we "move in" ?
- Come here tomorrow when you want to, I'll be home!
- Thank you so much! Were gonna have fun, I promise. Sa Ellen.
Efter det fortsatte vi prata lite, innan Gemma sa att hon var tvungen att gå, hon skulle med ett flyg hem till London ikväll och var tvungen att gå.
- We have to go to.. Sa Ellen då.
- But we'll see eachother tomorrow again! Sa Lisa snabbt, skönt att hon hade slappnat av lite.
- Sounds good girls ! I'll see you tommorrow ! Svarade jag, och snart var det tomt i huset.
Lisas Perspektiv
Jag kunde verkligen inte fatta att vi hade fått bostad, äntligen ! Och Anne var riktigt trevlig.
Det var sent när vi kom tillbaka till hotellet, men vi bestämde oss för att packa ner lite grejer ändå, så vi inte fick så mycket imon, vi ville ju komma iväg så fort som möjligt.
Ellen spelade så hög musik att vi inte kunde prata när vi packade, det var ganska kul ändå, hon sjöng som om det vore för liv eller död. Jag kunde inte annat än le lite för mig själv.
Även idag vaknade jag av att solen sken in genom fönsret, Ellen sov fortfarande. Jag släpade mig ur sängen, men var så trött så benen nästan trillade ihop under mig. Jag lyckades ta mig till duschen för att se om det skulle hjälpa mig att piggna till lite. Och det gjorde det. Jag kände mig mycket piggare efter, så jag fixade iordning mig, idag lite mer än vanligt, bara för att jag kunde. Så för första gången på månader tog jag fram plattången och fixade håret, tog lite mascara, och jag hittade till och med ett riktigt snyggt rött läppstift jag tog på mig. När jag tyckte att det såg okej ut gick jag för att se om Ellen hade vaknat. Till min förvåning hade hon det, hon granskade mig nedifrån och upp och det såg ut som att hon skulle tappa hakan.
- Men Lisa, vad SNYGG du är! Utbrast hon.
- Ungefär som du brukar vara då ! Sa jag och skrattade innan vi gick ner för att äta vår sista frukost på detta hotell.
Innan vi gick från Anne igår hade jag fått hennes nummer, så jag skickade iväg ett snabbt sms."We are soon done, just gonna eat breakfast, we'll be at your house in 2 hours! xx"
Vi njöt utav frukosten, som såklart var helt fantastisk, som vanligt. Det satt två tjejer bakom oss, och jag kunde bara inte låta bli att lyssna på vad dom pratade om.
- OMG! One Direction will come home for a couple of weeks soon! I'm like, sooooo happy! Sa den ena.
- I'm so exited! They're finally coming home after all this time in Sweden! Svarade den andra tjejen.
One Direction? Va? Vadå Sverige?
- Ellen?.. Frågade jag.
- Jaaaa, vaad? Svarade hon med massa mat i munnen.
- Jo, alltså, vilka är One Direction?
- Det var ju det där brittisk-irländska bandet som dom spelade på radion innan vi kom, du vet, den där "What makes you beautiful" ! Svarade hon.
Någonstans bland mina förträngda tankar kom jag ihåg, det var därifrån jag hade fått det.
Sedan tänkte jag inte mer på det, vi fortsatte äta vår frukost i lugn och ro. Sedan hörde jag mobilen plinga till, det var från Anne."Sounds good, I'm waiting for you!".
Aldrig har något varit så jobbigt som när man måste dra ner sin väska ner till lobbyn. Men efter mycket gnäll var vi äntligen nere för att checka ut. Ellen skötte det där smidigt, hon var bra på sånt.
Det stod redan en taxi och väntade på oss när vi kom ut, först hade vi lite problem med att få väskorna att få plats i bilen, men tillslut gick dom in. Vi märkte ganska snart att vår busschaufför var något utav en komiker. Med sin grova, brittiska accent berättade han historier som nästan fick oss att dö av skratt. Så när vi äntligen var framme hade vi helt utmattade efter allt skrattande. Vi gav han lite extra driks innan vi släpade våra väskot mot ingången där Anne redan stod och väntade på oss.
Del 2 !
Jag ska se om jag hinner med en till kort del lite senare , det tar ju tid att skriva!
Men hoppas att det har hänt lite roliga grejer iallafall.
Never Give up - del 1
Sommarlov.
En dag kvar, imorgon tar vi studenten. Men den tanken som får mig att le är att om två dagar sitter jag och Ellen på en plan till England. Efter att mamma och min lillebror hade varit med om en bilolycka förra året, och båda dött direkt fick det mig att inse att istället för att sitta här och slösa bort mitt liv, ska jag göra det jag alltid drömt om, resa till England och studera vidare som frisör där. Det kommer kännas lite konstigt att lämna pappa helt ensam, men jag har lovat att hälsa på varje lov, och han får komma till mig i England och hälsa på såklart. Min bästavän, Ellen, ska med mig också, fast hon utbilda sig till bagare, hon har alltid varit duktig på sånt. Men ett stort mysterium är fortfarande vart vi ska sova.. Vi får sova på hotell tills vi hittar något annat antar jag!
- Lisa, jag har gjort pannkakor till dig, kom ner och ät nu sömntuta!
Jag rycktes ur mina tankar och började gå ner mot köket.
Pappas pannkakor.
Jag kommer verkligen sakna det, pappas mat.
När jag kom ner hade han redan tagit sin tallrik med pannkakor och satt sig framför ett The Simpsons avsnitt, som vanligt då alltså.
Jag kollade på klockan, 12.14. Om en timme skulle jag vara klar och nere vid busshållplatsen, där Ellen väntade. Jag har inte hittat någon klänning tills imon, shopping är inte riktigt min grej, men Ellen hade insisterat att hitta en till mig, det var bäst att inte säga emot. Jag slängde snabbt i mig några pannkakor innan jag påbörjade min vanliga morgonrutin, borsta igenom håret, sminka mig lite, sen det värsta utav allt, hitta kläder att ha på sig. Var för trött för att tänka, så drog på mig ett par sköna, slappa jeansshorts och ett tajt linne. Enkelt, men effektivt. Sedan hörde jag telefonen plinga, kollade snabbt och såg att det var ett sms från Ellen."Vart är du flicka?! Bussen går om 2 min, skynda dig!!". Shit. Jag sprang ner för trappan, pussade pappa lite lätt på kinden och sprang sedan allt vad jag hade till busshållplatsen. Tillslut såg jag den, och bussen kom upp jämte mig. Dags att spurta. Jag svettades floder när jag kom fram, men jag hann! Ellen tyckte det var väldigt kul och stod och bara skrattade åt mig.
- Tur för dig att du han med iallafall! Sade hon.
- De där passen på friskis&svettis du tog med mig på lönade sig nu iallafall ! Flåsade jag.
Båda bröt ut i ett fnitter som fick hela bussen att stirra på oss.
Ellen hade tagit med mig runt i överdrivet många affärer innan jag hittade en gullig jag gillade på Mexx. Tack gode gud så gillade Ellen den också, och vi bestämde oss för att ta en fika på coffeehouse på George, bådas favorit.
- Så, är du redo för England?! Frågade hon.
- Ja, verkligen, det var synd att vi inte fick platser i London, men jag tror nog att vi kommer få det grymt roligt i Holmes Chapel ändå! Svarade jag.
- Bara det finns snygga killar så nöjer jag mig ! Svarade hon tillbaka.
Jag började skratta hysteriskt, den kommentaren var så typisk Ellen!
Vi fortsatte småprata om allt vi skulle göra när vi kommit dit, så tiden bara flög förbi. Vi tog eftermiddagsbussen hem, och sade sedan Hejdå.
Jag såg att pappa hade somnat i soffan när jag kom hem, jag lät han sova och började med middagen istället. Eftersom att jag inte var så bra på att laga mat fick det bli tacopaj, såklart lyckas jag bränna den. Men pappa var nöjd ändå.
Det började bli ganska sent, så jag hoppade snabbt in i duschen innan jag la mig i sängen och skrev ett snabbt sms till Ellen."Ses vid 9 i skolan imon, ska bli så himla roligt". Jag kollade lite snabbt på fotot av mig och mamma. Hon hade varit den som alltid sa åt mig att följa mina drömmar, och det är just det som jag var påväg att göra. Jag hörde telefonen plinga till, men jag var för trött för att svara, nu ville jag bara sova.
- lisa.. Lisa? LIIIISA!
Men ett ryck flög jag upp ur sängen.
-VAD?
- Klockan är 8, skynda dig !
Åh nej. En timma på mig.
Jag rent ut sagt flög runt i huset, sminkade mig, lockade håret, och sist, klänningen. Den var skimrande vit med en överdel i spets och en böljande underdel i siden. Jag tyckte att jag såg okej ut, så nu bar det av till skolan. Det hela gick ganska snabbt, sista möte med klassen, sen fick vi springa ut till våra skyltar. Som tur var hittade jag min nästan direkt. Fika med släkten, åka på flaket, allt sånt fick vi föra också, men en sak kunde jag ändå inte få ur tankarna. England. Alla skulle ut och festa senare, Ellen också, men jag följde inte med. Jag åkte hem och packade det sista inför resan imon istället. Att det var så mycket man måste ha med sig. Suck.
När jag hade packat allt jag skulle ha med mig, gick jag ner till pappa, detta kommer vara sista kvällen jag skulle få vara med honom innan jag åker.
- Så, vad vill du göra gumman? Frågade han.
- Vet du vad, jag vill bara sitta här, och vill jag kolla på The Simpsons hela kvällen, för din skull. Svarade jag.
Han sken upp som en sol, och som sagt hela kvällen satt vi och kollade på avsnitt och skrattade som vi aldrig gjort förr. Tillslut såg jag att pappa hade somnat i soffan. Igen. Klockan vad snart 1 på natten, och jag skulle upp om 4 timmar för att åka till flygplatsen. Tur att man kan sova på flygplanet iallafall.
Brrrrrrr. Brrrrrrr.
Aldig har jag varit så glad över att alarmet ringde. Snabbt klev jag upp ur sängen, tog mig lite frukost, och väckte pappa som låg kvar i soffan.
- Du, vi hämtar upp Ellen om 50 min, kom nu !
- mmh.. Puttrade han.
Eftersom att vi skulle sitta på flyget först till Heathrow, och sedan åka buss till Holmes Chapel så kommer vi få sitta många timmar, och jag bestämde mig för att ta mig OnePiece på mig och sätta upp håret i en slarvig tofs.
Jag hade lite tid över, så kollade mig twitter lite snabbt, passade på att tweeta "England, här kommer vi!". Pappa ropade att det var dags att åka, så jag släpade ner min resväska ner för trappan, fy vad tung den var!
När vi satte oss i bilen skickade jag snabbt ett sms till Ellen."Hos dig om 5 min, var redo!"
Jag fick inget svar, men när vi stannade utanför Ellens hus stod hon utanför och väntade på oss redan.
Vi sjöng med i låtarna som gick på radion hela vägen till flygplatsen, men dom spelade ju klassiker som man bara måste sjunga med till! Sedan så dom på radion "Och för första gången i svensk radio spelar vi One Direction, det unga framgånsrika pojkbandet från Storbrittaniens första singel "What makes you beautiful!". Jaha, några låtar som man aldrig hört får det la spelas någongång, jag tyckte väl inte att det var något speciellt, men Ellen såg ut att vara förälskad.
Det var ganska tomt på flygplaten när vi kom, det var ju så tidigt, men vi var tvugna att gå igenom säkerhetskontrollen och checka in väskorna. Jag gav pappa en lång kram och en puss på kinden. Jag kommer sakna honom så, men vi kommer ju hålla kontakten, och träffas igen.
Efter att vi hade passerat säkerhetskontrollen fanns det ingen återvändå, Om några timmar skulle vi landa i England. Tanken fick det att pirra i magen. Vi satte oss på ett litet fik och småpratade lite innan det sprakade till i högtalarna "Boarding för passagerare till England". Det gick ganska smidigt, och snart satt vi i planet, Jag vid fönstret och Ellen höger om mig. Jag hade flugit många gånger, och så snart vi lyft från marken satte jag i mina hörlurar, Ed Sheeran spelades. Min absoluta favorit sångare, och från England var han dessutom. Sedan slocknade, och jag vaknade av att Ellen puttade till mig lite, dags att landa. Jag kollade ut genom fönstret, och aldrig hade jag sett en så vacker utsikt som nu. När vi landat kunde jag äntligen pusta ut, vi var framme. Nu väntade bara en lång bussresa från London till Holmes Chapel. Till min förvåning var det bara jag och Ellen som skulle med den bussen, men det var ganska skönt ändå.
- Hur känns det? Frågade hon mig när vi satt oss till rätta.
- Jag tror inte jag fattar själv att vi är här än.. Svarade jag.
- Inte jag heller! Sa hon.
Efter ca 2 timmar i bussen började det bli mörkt ute, och vi båda somnade till.
Jag vaknade sedan av att busschauffören tutade och satte på högtalarna."Dear passangers, hope you enjoyed the bus ride, please go out on the back of the bus and take your bags, have a fin time here in Holmes Chapel, thank you."
Vi tog våra väskor, och så stod vi där, utan att veta vart vi var, eller vart vi skulle.
- Ska jag kolla om jag hittar ett hotell i närheten? Frågade hon och tog upp sin iPhone.
- Ja, Visst, jag är ganska trött.. Svarade jag.
- Det finns ett bara 10 min att gå härifrån, ska vi sova där? Sa hon.
- Javisst ! Sa jag, och sedan traskade vi ut i mörkret för att försöka hitta vårat hotell.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska tråkig första del, men den behövde vara med!
Imorgon skriver jag nästa del, och jag kan säga att i den delen måste ni läsa, för då kommer det hända massor !
första
tja !
Lisa heter jag, fanasi som flödar ochtänkte att varför inte skriva ner det?
Så, detta är min första novell, och jag vet inte hur bra/dålig den kommer bli, för jag har ju aldrig gjort sånt här innan, men hoppas på att det kommer vara något att ha! Stort fan utav One Direction, så det kommer bli noveller utav dom. Den första jag skriver kommer faktiskt vara från en dröm jag haft. haha ! Men det är sant, jag kommer skriva av min dröm, och fylla på lite här och där. Kommer även använda mig utav namnen som jag drömde att dom hade.
Lisa- jag blir själv huvudperson i min första novell, spännande!
Ellen- också kompis i verkligheten, hon 1D fan också, läs hennes novell: www.onedstoryteller.blogg.se
Dessa är 2, i denna novellen, bästakompisar som barn, och hur dom är och allting kommer ni få reda på senare !
Ska försöka göra en del varje dag. Börjar med första redan nu!
