Never Give up - del 22
Previous (Liams Perspektiv):
Men när vi alla satt oss fanns det två stolar lediga, hade dom tagit en för mycket nu? Typiskt dom..
- So, answer me now, where's my Lisa? Sa Niall och kollade på den tomma stolen jämte mig.
Jag och Niall hade fått order att sätta oss med 2 stolar emellan, varför visste jag inte.
- Oh, yeah, right, LIIIIISAAAA! Ropade Ellen och kollade på mig med en underlig blick.
Jag hörde klackar slå mot altanbrädorna och jag vände mig om.
Där kom först Lisa, med Danielle i släptåg, och jag kände hur jag blev helt varm.
Jag reste på mig och drog in henne i en lång kram.
De andra fick fram ett långt "awww" men jag brydde mig inte, Danielle var med mig, här och nu.
Kvällen var helt fantastisk med god mat och det bästa sällskapet man kunde ha. Lisa och Ellen hade verkligen lyckats, och vet inte hur många gånger jag tackade dem.
Danielle kunde bara stanna tills imon tyvärr, men det gjorde inget, hon var här med mig nu.
Lisa och Ellen hade köpt lite nya filmer som vi kollade på, och alla möjliga olika snacks.
Lisas Perspektiv
Jag vet inte hur många filmer vi kollat på, 5 kanske? Jag har ingen aning, men alla var helt slut.
Anne kom ganska tidigt imon också, så om man ville vara trevlig och gå upp innan hon kom var det nog dags att gå och lägga sig nu. Louis, Harry och Ellen hade redan somnat, och det såg ut som att Zayn var påväg att göra det också. Vi ville inte väcka dem så jag drog med mig Niall och gick med trötta steg upp mot sovrummet.
Vi sa inte så mycket till varandra, utan la oss i sängen, tätt intill varandra som vi brukade. Det är här jag hör hemma.
Jag vaknade nästa morgon utav att Niall pillade med mitt hår, hur kunde han vara uppe före mig? Det måste ha skett ett mirakel.
- Good morning sunshine! Sa han och jag öppnade ögonen sakta.
Han log mot mig och jag log tillbaka. Men det var för ljust, alldeles för ljust, så jag drog täcket över huvudet.
- Hey! Anne will be here in one hour, wake up! Sa han och drog av täcket igen.
Jag bara stirrade på honom.
- YOU SAY WHAT?! Sa jag och kollade snabbt på klockan. 12.36. Hur länge hade jag sovit egentligen?! Nej, nej, nej, jag måste upp nu.
Jag rent ut sagt slängde mig upp i sängen, och det var nog inte en så värst bra idè. Allt omkring mig blev suddigt och hela huvudet snurrade. Niall tog tag i mig och höll om mig, jag var mör i hela kroppen.
- You have to take it easy, okay? Viskade han till mig.
- Mmm.. Svarade jag, nu började jag se klart igen.
- You can let me go now. Sa jag efter vi stått såhär i över 5 min.
- Just a liiiiiiittle bit more!
Jag var faktiskt tvungen att göra iordning mig, och eftersom att han inte ville släppa mig så började jag kittla honom, och det funkade finemang.
Jag gick in till badrummet och satte på duschen. Medans den blev varm gick jag ut och valde kläder, vad var det för väder ute?
Jag kollade ut och möttes inte utav en vacker syn, det regnade småspik.
För första gången sen jag kom hit kunde jag ta på mig långbyxor utan att dö av värmeslag. Jag tog mina röda stuprörsjeans och en grå hoodie till.
Jag gick med kläderna jag valt till badrummet och slängde dem på golvet medans jag klev in i duschen.
Jag hade duschen på ganska låg temeratur, och fick gåshud när vattnet mötte min hud. Men hade jag duschat varmt hade jag aldrig kunnat kliva ut igen, och kallvatten piggade upp lite.
Jag försökte duscha så snabbt som möjligt, ändå hade det gått över 20 min.
Det var ju bara Anne som kommer hem, så jag gjorde en enkel inbakad fläta, tog på lite mascara, och sist kläderna. Det såg ändå ganska okej.
- Hello guys, I'm home! Hörde jag någon ropa nedifrån. Anne.
Jag började springa ner för trappan, genom köket och mot hallen.
Hon började skratta när hon såg mig komma springandes och jag kastade mig i famnen på henne.
- Oh, hello there! Sa hon och förtsatte skratta.
- I've missed you so much! Sa jag och släppte taget.
- I've missed you too Lisa, but how are you? I heard what happened, and thats not okay. Sa hon och blev lite allvarligare.
- I'm okay, I promise.
Nu kom de andra också, alla på en gång. Harry var först fram efter mig och krama om henne, dom måste ha saknat varandra jättemycket.
Vi lät Anne komma in och hänga av sig lite innan vi fixade frukost, eller ja, för mig blev det frukost, men för alla andra blev det lunch.
- So what have I missed while I've been gone? Frågade hon när vi samlats runt matbordet.
- Erhm, you know that Lisa and Niall are together and that stuff? Sa Harry lite retsamt och kollade på mig.
- yes, I know that, and Ithinks that adorable. Sa hon och log.
- Harry and Ellen are together also! Sa jag snabbt efter, och Ellen gav mig en ond blick.
- Aw, my baby is in love. Sa hon och log.
Både Harry och Ellen började rodna väldigt mycket, och det blev inte bättre när vi andra skrattade lite åt dem också.
- But one more thing, we're going to Sweden tomorrow to visit Lisas father, but we'll be back in a week so we can hang out! Sa Louis glatt.
- Yeah, but we'll only be home for one more week then, because then we'll have to get back to work. Fyllde Liam i.
- Oh, so you're leaving me when I'm coming home? Frågade hon.
- Just for one week mom, then we'll be back!
Vi fortsatte prata lite om Sverige resan och lite annat.
Eftersom att vädret inte var så roligt så började vi sprida ut oss och göra lite olika saker.
Danielle hade åkt innan jag vaknat, vid 11 tiden.
Anne började städa lite och Liam och Zayn satte sig och spelade kort. Louis, Ellen och Harry satte sig framför tv:n och kollade på någon gammal serie medans jag och Niall gick upp på mitt rum.
Han drog fram gitarren och sa att jag skulle sätta mig vid keyboarden.
- Let's play and sing a little bit? Sa han och log världens gulligaste leende.
- Okay, but wich song should we start with?
- Uhm, that should be me? Frågade han lite blygt.
Just Bieber. Såklart. Fast det gjorde inget, jag gillar den låten.
Vi började spela, och bestämde att han sjunger verserna sen flikar jag in på refrängen.
Det var väldigt mysigt faktiskt, där satt jag med min pojkvän och sjöng för fulla muggar, med han på gitarr och mig på keyboard.
Nialls Perspektiv
Lisa var riktigt duktig på att sjunga, och jag förstod inte hur hon inte kunde fatta det själv.
Jag bad henne att sjunga en låt själv så jag fick höra. Hon började spela på Shontelles "Impossible", och jag tog upp mobilen och började filma utan att hon såg något.
Jag hade gåshud över hela armarna när hon sjungt klar.
- Wow. Fick jag fram och hon började skratta åt mig.
- What? Sa hon.
- You know, you really can sing.
- Yeah, maybe, but compare to you I sing like a crow!
- Think our child, he or she will be a materpiece! A beautiful little singer! Sa jag lite skämtsamt.
Hon skrattade till lite.
- Hello lovebirds! Hörde vi Harry säga medans han klev in genom dörren.
- Hello there!
- Come down just a little bit, we have to tell you something! Sa han och började gå nedåt igen.
Vad var det nu då?
Kommentarer
bianca
ohgash, jag är kär i din novell! du är underbart bra på att skriva men det vet du säkert, kram!
bianca
ohgash, jag är kär i din novell! du är underbart bra på att skriva men det vet du säkert, kram!
Trackback
