Never Give up - del 17
Previous (Nialls Perspektiv):
Jag var först att öppna dörren, och min blick letade snabbt efter sjukhussängen. Jag såg den, och förvandlades till en staty på två sekunder. Hon låg i en stor säng med maskiner och sladdar som slingrade sig över kroppen på henne. Man såg hur maskinen andades åt henne, jämna, snabba andetag.
Jag gick lägre fram för att se henne, hon hade bandage runt huvudet, och en blåtira på vänstra ögat. Kollade man på armar och ben såg man blåmärken överallt. Och inte nog med det såg hon så svag ut, nästan lite gråaktig.
Det var inte Lisa som låg där. Den Lisa jag kände var full av glädje, och så snäll och påhittig. Det gick inte in i huvudet att det var min älskade flickvän som låg där, och allt var mitt fel, allt.
Ellens Perspektiv
Vi hade stannat över natten, och hade ännu inga planer på att åka hem. Vi hade flyttat in våra grejer, och även fått lite filtar utav några sjuksöterskor.
- We have to eat, there's a cafè in the other part of the hosptial, maybe we should get something? Frågade Zayn.
Niall hade suttit i en fotölj jämte Lisa hela natten, och bara blängde på honom när han sa det.
- That's a good idèa, we have to get some food, you'll come too Niall. Svarade Liam och gav han en allvarlig blick.
Han suckade och gav Lisa en sista blick innan han sakta reste sig och började gå. Han hade knappt inte sagt ett ord på hela kvällen.
Det var ett mysigt litet cafè, eller ja, jag kunde inte riktigt sätta fingret på om det var en resturang eller cafè, en liten blandning. Vi beställde alla frukostmenyn, som var väldigt stor. Men vi visste ju inte när vi ätit senast, eller när vi skulle få äta nåsta gång, så vi åt glatt.
- Guys.. Sa jag för att få deras uppmärksamhet, och det fick jag.
- We have to call her dad.
- No. Fick Niall ut innan jag knappt hunnit säga klart meningen.
- Niall, we have to let him know! They call eachother everyday, but she hasn't answered him for days, and we can't hide this for him, newspapers everywhere are going to write about this! Han ryckte till lite när jag sa det sista, och kollade ner i sina händer.
- You must call him.. Viskade Harry och jag kollade upp mot de andra som nickade.
Okej, jag hade ringt detta numret så många gånger tidigare, så jag slog snabbt in det. Efter några signaler hörde jag en välbekant röst.
- Ellen! Åh! Ni har inte hört av er på evigheter! Hur är det med Lisa? Hon har inte ringt mig. Kanske är hon så kär att hon glömmer bort mig? Hahaha!
- Hej, jo, det har hänt en grej.. Sa jag på svenska, och killarna kollade oförstående på mig.
- Va? Något allvarligt?
- Du har hört talas om Niall va?
- Åh ja! Hon pratar om honom hela tiden! Vill verkligen träffa honom, han verkar vara en riktigt bra grabb.
- Mm, det är han, men alla gör vi misstag, eller hur?
- Vad menar du?
- Jo, det är såhär. För 2-3 dagar sen skulle vi på fest, men Liam och Lisa stannade hemma. Vi alla drack lite mycket, och... Niall följde med en annan tjej hem den kvällen, och du förstår nog resten.
- HAN GJORDE VADÅ?
- Ett misstag. Och Lisa var väldigt ledsen den kvällen, och bröt ihop när han kom tillbaka på morgonen, och sprang från huset. Vi letade överallt, till och med polisen, men ingen hittade henne. Så hon var borta i 2 dagar, och sedan inatt fick vi ett samtal från Londons sjukhus att dom hade hittat henne skadad, och ligger nu i koma.
- Jag kommer med kvällsflyget, och åker så fort jag kan. Du kan hälsa den där Niall att han kan hålla sig borta från min dotter.
- Vänta, snälla, han är helt förstörd. Du måste förstå att det är ett misstag, och han är en riktigt bra kille, försök att vara snäll mot honom, och ge han en chans. Han har det svårt nu som det är. Och att detta är på grund av honom gör det inte heller enkelt. Försök och vara snäll, okej?
- Mm. Men jag kommer ikväll, hejdå Ellen, ta hand om dig tills jag kommer.
- Det ska jag, hejdå.
Jag pustade ut lite efter vi lagt på. Jag hade fem killar som nu kollade rakt in i mina ögon.
- He's coming tonight. Sa jag.
- No, no, no, no... Sa Niall förtvivlat.
- You can calm down, I told him, but he'll be nice to you, he's very loving, I promise. Sa jag och tog Nialls hand.
Han suckade lite innan vi alla började gå tillbaka mot Lisas rum.
Hon hade en väldigt trevlig doktor som kom och kollade till henne då och då. Ibland satt han till och med och skämtade lite med oss. Annars var det nog den segaste dagen någonsin, timmarna gick så himla sakta. Fast personalen hade varit så snälla och kommit in med kortlekar och andra roliga saker så vi skulle ha lite att göra. Än så länge hade läget varit stabilt nu några timmar, men ibland kunde värderna sjunka och det börjar pipa och allt, det är ganska läskigt. Att se en vän så är konstigt, men vi är ju där hos henne, allihopa, eller ja, snart allihopa. Lisas pappa och killarna hade ju inte träffat varandra innan, så detta kan bli spännande.
Zayns Perspektiv
Jag, Liam och Louis hade suttit och spelat kort i några timmar nu, det var riktigt bra tidsfördriv eftersom att det finns så många varianter. Niall hade suttit vid Lisa nästan hela tiden, och Ellen satt nu och pratade med honom. Han såg ut att bli på lite bättre humör. Då plingade plötsligt en telefon till, Ellens.
- Oh, Lisas father is here, I'm gonna meet him outside and we'll come in together, I'll be right back boys! Sa hon med lite glädje i rösten, och gick sedan ut ur rummet.
Man såg hur Niall blev lite nervös, och det kändes så konstigt att se honom ledsen, han brukade ju aldrig vara det annars. Detta kan inte vara lätt för honom. Jag gick fram och ställde mig framför honom. Han kollade upp på mig och jag drog in honom i en kram.
- Everything is gonna be okay. viskade jag, även fast det inte var säkert, vi levde på hoppet.
Mitt i kramen hörde jag hur dörren öppnades och jag kollade ditåt. I dörren stod Ellen, och en snubbe. Om man bara kollade utseendet såg han riktigt trevlig ut. En gubbe med humor kanske? Men nu hade han inget leende på läpparna.
- Hello, I'm Lisas dad. Sa han med ganska dålig engelska.
Liam var först att presentera sig med Harry hack i häl. Sedan kom Louis, och även jag.
Han gick fram till sängen och ställde sig på sidan mittemot Niall. Niall satt i sin fotölj och kollade ner i marken, samtidigt som han höll Lisas hand. Lisas pappa kollade mot honom, samtidigt som han tog Lisas andra hand.
- Can we talk in private, please? Sa han och kollade mot oss andra.
Vi gick ut ur rummet och ställde oss vid fönstret där man såg in till Lisas rum.
Pappas Perspektiv
Det blev en liten pinsam tystnad, jag visste inte riktigt avrt jag skulle börja.
- You know, I.. Hann jag säga innan jag blev avbruten.
- I'm so sorry.. Sa han tyst och snyftade till.
Jag klarade inte riktigt av att se personer ledsna, jag ville att alla skulle ha det bra och var glada.
- I'm not mad at you, okay? I don't know you, and you we're drink and did a mistake, it's human to make mistakes.
- But she doesn't deserve this. And it's my fault.
- Niall, she loves you, I know that. She has talked to me everynight since she moved to England, and since you came in her life, she's been so happy. The only thing she's been talkin about is how wonderful and loving you are. And I'll give you a chance, because I really think you're a good kid. Believe me.
Efter jag sagt det sista kollade han upp på mig, och jag visste inte vad jag skulle göra.
Tårar rann, och ögonen var helt svullna. Han såg knappt frisk ut, Ellen hade inte ljugit, han var verkligen helt förstörd.
Jag gick bort till hans sida och gav han en kram, han behövde en. Han besvarade kramen.
Jag tog en anna fotölj och satte mig jämte honom medans de andra kom in i rummet igen.
Ännu ett kort kapitel, men blir ett lite längre imonkväll. Kul att ni kom med lite idèer! Besöksrekord igår också! Så himla roligt, tack!
Kommentarer
Trackback
