Never Give up - del 16
Previous (Nialls perspektiv):
Vi satt och kramade om varandra lite, tills en telefon började ringa. Det var min. Jag tog snabbt upp den och torkade tårarna för att se vem det var. Det stod "Lisa" på displayen.
- IT'S LISA! Utbrast jag.
- Put the speaker on! Lyckades Ellen få fram.
Jag gjorde som hon sa.
- Hello, is this Niall Horan? Frågade en främmande rlst.
- Yes, where is Lisa?
- I'm calling from the main hospital in London, and I got some bad news...
Va? Vad menar hon? London? Allt stannade upp. Jag ville svara men fick inte fram något. Jag bara satt där helt tyst och stirrade på telefonen.
- Hello? Frågade kvinnan.
- I.. I.. What's happened? Frågade jag tyst. Jag ville nog egentligen inte veta.
- I can't tell you now, but can you come here, so I can talk to you?
- We'll be there soon.
Jag visste inte vad jag skulle tycka, eller tänka. Det enda jag visste var att jag var tvungen att komma till Lisa, jag var tvungen att veta vad som hade hänt. De andra packade snabbt ner lite kläder och sådant i en resväska, vi visste ju inte om vi skulle stanna där en längre tid.
Eftersom att det var så sent var det inte alls mycket trafik och inga poliser där vi åkte, körde vi högt över hastighetsgränsen. Det var först en ganska pinsam tystnad, men sedan snackade vi på lite mer. Jag deltog i samtalet också, och försökte förkasta de tankar om vad som kan ha hänt. Det kanske inte var så allvarligt?
Ellens Perspektiv
Även fast det egentligen inte tog så lång tid som det brukar göra när man åker till London, kändes det denna gång som att vi aldrig var framme.
Ingen ville spilla tid, så vi halvsprang in till sjukhuset, alla var orolliga. Vi kom in till receptionen där den satt en tant och log lite.
- Hello, what can I help you with? Frågade hon vänligt.
- We're here for Lisa. Sa Harry och tog min hand.
- The girl who came in tonight?
- Yes. Svarade jag kortfattat.
- Oh.. Follow the way here, and fifth door to the right you'll find a doctor. Sa hon och pekade mot en lång korridor.
Vi fick ju inte springa inne på sjukhuset, men vi gick snabbt, men Niall i täten.
Första dörren.. Andra dörren.. Tredje dörren.. Fjärde dörren.. Femte dörren!
Vi öppnade försiktigt dörren och såg en sjuksköterska stå där inne, det var ett konferensrum såg det ut som.
- Hello, are you friends and family to Lisa?
- Yes. Svarade vi alla.
- Come and sit around this table please, I have some few things to tell you.
Tysta satte vi oss kring bordet, vi ville bara höra vad som hade tänt nu.
- Okay, We found Lisa a couple of hours ago. And she was in bad condition, she really was. When we found her she was more dead than alive. She got beaten up by someone. She was bleeding from everywhere, and almost didn't breathe. We had to operate her as fast as she came to the hospital. And we ralised that she had worse injuries than we thought. She's just came out, and I'm sorry to say this, but she's in coma, and we don't know is she'll make it. She can't even breathe herself, so we got machines breathing for her. I'll go, so you can sit here and take it all in, and I'll tell you when you can come and see her.
Vi satt där, och kollade ner på bordet. Ingen sa något, ingen hade något att säga. Det gick bara inte in i huvudet. Vad gör vi nu? Tårarna började strömma ner för mina kinder och allt släppte, jag var påväg att resa mig upp för att gå ut härifrån, men då kände jag hur två armar omfamnar mig och trycker mig hårt intill sig. Han grät också, det hörde man. Alla grät, nu mer än någonsin. Vi nästan gick runt och kramade alla lite, sist kramade jag Niall. Han såg helt borta ut, han var förstörd. Det var inte enkelt för honom. Jag släppte inte taget om honom, utan stod där och höll om honom, sånna här händekser för en bara närmre varandra.
-
Efter kanske två timmar hade vi lugnat ner oss lite och sjuksköterskan kom in igen.
Nialls Perspektiv
- She's laying in her own room, you can come and see her now if you want to. Sa hon och log lite.
Vi följde efter henne. Jag såg lite suddigt, och gick lite vingligt, men jag ska till henne, jag måste. Vi gick i en liten klump efter sjuksköterskan som skulle visa oss vart vi skulle.
Vi kom till ett litet rum längst bort i korridoren.
- She's in here, and you'll notice a couch and a couple of chairs, if you want to sleep here, or stay here a couple of hours.
Jag var först att öppna dörren, och min blick letade snabbt efter sjukhussängen. Jag såg den, och förvandlades till en staty på två sekunder. Hon låg i en stor säng med maskiner och sladdar som slingrade sig över kroppen på henne. Man såg hur maskinen andades åt henne, jämna, snabba andetag.
Jag gick lägre fram för att se henne, hon hade bandage runt huvudet, och en blåtira på vänstra ögat. Kollade man på armar och ben såg man blåmärken överallt. Och inte nog med det såg hon så svag ut, nästan lite gråaktig.
Det var inte Lisa som låg där. Den Lisa jag kände var full av glädje, och så snäll och påhittig. Det gick inte in i huvudet att det var min älskade flickvän som låg där, och allt var mitt fel, allt.
Väldigt kort kapitel, men jag har lite skrivtorka, vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Sen har jag två prov i veckan, och gymmet imon, så vet inte om jag kommer uppdatera.
Kom gärna med lite ideèr vad ni vill ska hända, och om ni vill vara med i novellen, säg bara till så fixar jag det :)
Kommentarer
Anonym
Det kan hända typ att hon vaknar och att hon förlåter Niall och att det slutar typ med förlovning.. Hahhaha! :') nej det är bättre om du kommer på själv!
Ellen
jag satt här och tänkte "nej,nej,nej INTE LISA" Hahaha,älskar hela novellen kan inte få nog. Usch, har också skrivtorka har skrivit 3 kapitel på min novell. Kommer inte längre. Nåja, du ska se att du kommer på vad du ska skriva snart!
Cassandra
Hej! Älskar novellen! :D
Men det som är trolig fortsättning är väl att dom ringer hennes pappa? Och han kommer till London? Han skulle nog bli väääldigt arg är han fick reda på det med.. Aja, bara en idé^^
Och jag vill vara med i novellen!! :D Snälla? Om det är något du behöver veta om mig för det så är det bara att skicka ett mejl :) [email protected]
Cassandra
Min favorit är Lou, btw. Så kanske något med honom? :3
Trackback
