Never Give up - del 14
Previous (Lisas Perspektiv):
Jag häpnade över hur många mentions jag hade fått, jag kollade lite vad de hade skrivit för spännande.
Men jag skulle inte gjort det, för ju bler jag läste, desto mer högg det till i hjärtat.
- Niall.. Sa jag lite tyst och räckte över honom mobilen.
- Oh, shit.. Sa han och kollade mig rakt i ögonen.
Nialls Perspektiv
Jag visste inte vad jag skulle säga. På så kort tid, hade hon fått så mycket hat, tjejen jag älskade, hatad av så många, det var inte rättvist. Inte över huvudtaget.
Jag såg hur hon fortsatte scrolla ner, och sakta men säkert blev mer och mer deppig. Jag ville inte se henne ledsen, så jag tog mobilen från henne.
- Don't look at it, they don't know you. Sa jag och kysste henne lätt på pannan.
Hon nickade och log lite mot mig.
Det började bli lite sent när vi kom hem, men ingen kände riktigt för att gå och lägga sig. Vi bestämde oss för att trycka ner oss allihopa i soffan och kolla på film. Det var svettigt och trångt, men innan filmen var slut hade vi alla somnat.
Lisas Perspektiv
Jag vaknade först av alla. Vi hade alla somnat i en stor hög i soffan, och det såg för roligt ut.
Försiktigt reste jag mig upp och började gå mot köket. Jag var lite generös idag och gjorde frukosten helt själv. När jag nästan är färdig hör jag hur någon kommer in.
- Morsning, hur tidigt vaknade du egentligen? Mumlade Ellen.
- Äsch, för någon timme sen bara!
- Jaså, ska jag väcka dom andra?
- Snart, jag har en sak att fråga dig först.. Sa jag och log lite smått.
- Jahapp, vad är det då?
- Förklara nu. Du och Harry. Vad hände i London eye egentligen? Hela sanningen nu.
Hon log stort innan hon sakta öppnade munnen.
- Ehm, först stod vi liksom bara och snackade, sen när vi var toppen så bara kändes det så rätt, med honom, i det ögonblicket. Och sen hände lite grejer osv..
- Nej. Hela sanningen, försök inte!
- Okej, okej. Vi kysstes, och det liksom var så perfekt, han gör mig så lycklig!
Man såg på henne att hon verkligen gillade honom.
Ellen gick in och väckte killarna, com sedan klev in i köket som zombies.
- Hahaha, good mooooooorning! Sa jag glatt.
- Morning. Muttrade dom tillbaka, och både jag och Ellen brast ut i ett skratt.
- So, whats the plan for today? Frågade jag när de vaknat till lite.
- The guys and Ellen are going shopping and stuff, and I was going to ask if you maybe want to stay home with me, and just chill? Sa Niall.
- Sounds perfect! Och det menade jag verkligen. Jag behövde en dag ensam med min pojkvän, då man bara inte gjorde något.
När de andra hade gått satte vi oss i soffan.
- Soooo, what should we do babe? Frågade han.
- I know.. We can make CUPCAKES! Något jag verkligen älskade, och inte gjort på länge.
- Hahah, that sounds awesome! Sa han exalterat.
Vi mötte varandras blickar, och där stannade vi ett tag, och bara kollade på varandra. Sedan kysste han mig, en annan slags kyss än dom jag fått innan, en mer intensiv, med så mycket vilja. Jag besvarade kyssen. Det blev mer och mer, mer kyssar, mer känslor, mer kärlek, mer närhet. Han la sig över mig i soffan och vi började ta på varandra. Men sen kom osäkerheten, jag hade aldrig gjort detta, var jag verkligen redo? Jag avbröt det som var påväg att hända.
- Niall. Cupcakes. Sa jag allvarligt.
- On my way to the kitcheeeen! Sa han glatt och flyttade sig så han inte låg på mig. Sedan gick han sakta men säkert mot köket.
Till min förvåning hade vi faktiskt alla ingredienser, till och med de till glasyren.
Vi började från grunden, och märkte snabbt att det var jag som fick bli chef, det var nog inte Nialls grej det här med bakning riktigt. Jga kunde inte motstå att blåsa lite mjöl i hans ansikte. Han reagerade direkt med att ta en hand full med mjöl och kasta den på mig, han fick bara i ansiktet, men jag hade över hela mig. Nu var det krig. Jag tog hela mjölpaketet och hällde över honom, sedan bröt jag ut i ett skratt som fick det att krampa i magen.
Vi hade två mjölpaket till, så vi tog varsitt och fortsatte med kriget, vi höll oss till köket. När båda gjort slut på paketen granskade vi varandra, och köket, som nu såg ut som en total katastof.
Jag kastade mig i hans famn och kysste honom, kyssen var väldigt mjölig om man säger så.
- Last one in the pool has to sleep on the floor tonight! Skrek han och började springa.
- HEY! NOT FAIR! Ropade jag och sprang efter honom.
Det blev jag som fick sova på golvet inatt, eller ja, när han somnat kryper jag upp jämte honom.
Vi var i poolen ganska länge, och bara larvade oss, skrattade, pratade, ja, gjorde sånt man gör med sin pojkvän.
När vi kom upp ur poolen hörde vi hur ytterdörren öppnades. Vi hann knappt in innan vi hörde någon skrika.
- WHAT THE HELL HAS HAPPENED HERE?! Skrek Louis.
- Sorry for that! We will clean up! Svarade jag snabbt.
Vi mötte dom i köket, och de började alla skratta när de såg oss.
- Oh my god, you're crazy! Skrattade Liam.
Vi skrattade med dom nu med.
Som vi hade lovat så skulle vi nu städa köket. Efter mycket suckande, och många om och men blev vi klara.
Det hade nog tagit flera timmar gissade jag på, men nu var det rent iallafall.
De andra hade satt sig i soffan och kollade på någon serie.
- We just wanted to ask you, we're going out to party tonight, well, Liam is staying home, but everybody else is on, are you coming with us? Frågade Zayn när vi kommit in i rummet.
- I'm on! Sa Niall glatt.
- I'll stay home with Liam. Sa jag och log mot de andra, festa var verkligen inte min grej.
När klockan började närma sig nio på kvällen sa de hejdå. Jag hade hunnit duscha innan dom stack, och satt nu i min OnePiece i soffan med Liam.
- So, are you hungry? Frågade han.
- I'm starving! När jag tänkte efter hade jag inte ätit något sedan frukost, så jag var utsvulten.
- Do you wanna order pizza?
- Yeah, sure, I can take one Hawaii.
Liam beställde en calzone. Vi var båda för lata för att åka och hämta pizzan, så vi beställde hemkörning.
Efter någon halvtimma plingade det på dörren, och jag gick för att hämta pizzan.
- Hello! Mr.Payne has ordered pizza, one Hawaii and one calzone, am I right?
- Yes you are! Jag tog emot maten och gav han lite extra dricks.
Efter vi hade ätit satte vi oss i soffan igen och kollade på film. Först kollade vi på någon som hette "superbad" och som jag skrattade, det var nog en utav de roligaste filmer jag någonsin sett. Klockan var över 1, men dom hade inte kommit hem, så vi satte på en till film, den hette "Taken". En riktigt bra film också. Jag hade inte spenderat jättemycket tid med Liam ensam såhär, och han var verkligen en riktigt schysst kille, en sån man kunde lita på.
När filmen börjar närma sig sitt slut hör vi ytterdörren öppnas. Dom var antagligen riktigt fulla, vi hade ju lite erfarenhet sedan förra gången. Så vi gick ut i hallen för att hjälpa dom lite. Och helt rätt hade vi, dom kunde knappt stå upp någon utav dem. Men jag reagerade direkt, Niall var inte här.
- Where is Niall? Sa jag högt och tydligt, i hopp om att få svar, vart var han?
- Ehrm, I think, I think.. Mumlade Zayn.
- You think what?
- He was really drunk you know, then he met this girl and followed her home! Sa Harry lite småskrattande.
Jag blev som en staty, var detta sant?
- HE DID WHAT?! Jag skrek ut orden och alla hoppade till lite.
- Calm down! He'll come home sometime!
Nej. Detta var inte okej. Niall, min Niall, gjorde detta mot mig, hur kunde han?
Jag ville inte se någon, inte veta något mer, inte prata med någon, jag ville bara vara för mig själv.
Jag sprang upp för trappan och smällde igen dörren bakom mig.
Jag slängde mig i sängen och tårarna rann ner för mina kinder.
Oj, oj, oj...
Vad kommer hända nu?
Nästa del kommer imorgon!
Kommentarer
Anonym
Sjukt bra! :) längtar till nästa!
Ellen
super bra! Längtar som tusan till nästa! :D
Trackback
