Never Give up - del 15
Previous (Lisas Perspektiv):
Nej. Detta var inte okej. Niall, min Niall, gjorde detta mot mig, hur kunde han?
Jag ville inte se någon, inte veta något mer, inte prata med någon, jag ville bara vara för mig själv.
Jag sprang upp för trappan och smällde igen dörren bakom mig.
Jag slängde mig i sängen och tårarna rann ner för mina kinder.
Nialls Perspektiv
Jag vaknade av ett starkt solsken i ögonen. Vad var klockan egentligen? Inte mycket kan den inte vara, det känns som jag nyss gick jag la mig. Det var för ljust för att öppna ögonen, så jag satte mig upp i sängen med stängda ögon. Sen kom den där som en blixt från klar himmel, huvudvärken. Vad hände igår egentligen?
- Good morning sunshine! Hörde jag en främmande röst säga.
Ljuset var fortfarande starkt, men jag öppnade ögonen för att se vem det var jag pratade med. Framför mig stod en tjej, jag kan inte riktigt komma på vem det är. Jag börjar kolla runt i rummet. Vänta nu, jag var inte hemma?
- Where the hell am I?
- Oh, you don't remember, last night? Sa hon och log stort.
Nej. Nej, nej, nej, NEJ! Jag kollade ner på mig själv, inga kläder. Det fick inte vara sant. Utan att blinka slängde jag ur sängen och drog på mig mina kläder som låg nedanför sängen. Jag sa inte ens hejdå, utan bara sprang ut ur den främmande lägenheten.
Jag var inte jättelångt ifrån Harrys hus, så istället för att vänta på en taxi började jag springa. Jag ville bara hem till Lisa. Vad skulle jag säga? Jag vet inte, men jag ville bara hem nu, hem och krama om Lisa.
Jag såg Harry's hus, och sprang allt jag hade kvar fram till dörren. Jag slängde upp dörren och såg Liam stå där.
- Where is Lisa? I have to talk to her! Nästan skrek jag. Han kollade lite ledsamt.
- Niall.. She's been crying all night, and she just fell asleep, please, I beg you, let her get some sleep. And what the hell we're you thinking? Sa han bekymrat.
- I WAS DRUNK! OKAY? I'm not proud of it at all, can't you see that? And I have to see her, now.
Nu gick det inte mer, tårar började falla för min kind. Jag hade sårat henne, mycket, hur kunde jag göra såhär mot den jag älskade? Jag puttade undan Liam och började springa, upp för trappan och in där Lisa var.
Lisas Perspektiv
Jag hade lyckats få de andra att tro att jag sov. Vilket var tur, för jag orkade inte med att prata med dom just nu, inte prata med någon. Sedan hörde jag hur någon klampade upp för trappan, springandes, vad nu? Jag la mig till rätta och fortsatte låtsas sova.
Någon ryckte upp dörren och jag ryckte nästan till. Personen som kommit in flåsade vilt.
- Lisa... Hörde jag en välbekant röst säga. NEJ.
Jag spärrade upp ögonen som var svullna efter all gråt, och satte mig käpprak i sängen och bara stirrade på honom med mord i blicken. När han såg mitt ansikte blev han förvånad och började nästan backa bakåt lite. Han grät, och det gjorde även jag.
Han började gå fram till mig och sträckte ut armarna som om han ville krama mig. Jag ryckte undan.
- NO. Sa jag högt och tydligt, även fast rösten nästan sprack.
- Lisa, please, I didn't want to do it, I was drunk, and that girl meant NOTHING. Believe me! I love you, and nobody else.
- SO YOU DID IT? Huh? How would you feel if I did something like this to you? Jag kände hur ilskan började ta över.
- Please, Ilove you, okay? What I did wasn't right, and I know that. And you're such a nice girl, i regret it so much.
Jag lutade sig fram igen för att ge mig en kram. Nu gick det inte mer. Det spred sig som en blixt genom kroppen, ilskan. Jag var så arg, så besviken.
- DO NOT TOUCH ME! Skrek jag rakt i ansiktet på honom innan jag sprang ner för trappan, genom hallen, och ut genom dörren. Och jag fortsatte springa, utan att ha någon aning om vart jag skulle. Jag hde iallafall mobilen med mig, och efter bara någon minut började den ringa. "Niall" stod det på skärmen och jag ville inget hellre än slänga mobilen och fortsätta springa. Men istället la jag ner den i fickan och fortsatte, fortsatte springa någonstans. Vart jag var påväg visste jag inte, det enda jag visste var att jag ville bort, bort härifrån. Långt, långt bort.
Efter jag hade sprungit en bit började jag gå. Och gick hade jag gjort nu i timmar. Mobilen hade ringt konstant nästan, och över 50 sms hade jag fått. Alla hade försökt nå mig, men jag kände verkligen inte för att prata med någon. Det hade börjat skymma, och jag var både vilse och hungrig. I brist på annat att göra hittade jag en liten bänk att sitta på, jag behövde vila lite om jag skulle orka med detta.
Jag tog upp mobilen igen och klickade ner sms:en jag fått och bestämde mig för att kolla twitter. Jag hade fått några tusen följare till, och ännu fler mentions. Jag kollade in första, då det stod med stora bokstäver "LISA, HAVE YOU SEEN THIS?" och en bild. Jag klickade upp bilden och kände hur luften nästan gick ur mig när jag såg den. Där var Niall, berusad som sjutton, det såg man, menen väldigt vacker, pinnsmal tjej jämte sig. Perfekt. Varför skulle jag ens kolla?
Jag stoppade undan mobilen igen och kände hur det ännu en gång började rinna tårar ner för mina kinder.
Sedan fortsatte jag gå, utan någon riktning, jag bara gick, gick för att komma iväg, för att äntligen få vara för mig själv.
- Hey! Hörde jag någon ropa bakom mig där jag gick. Jag vände mig hastigt om och såg en kille som sprang emot mig. Jag torkade tårarna och stannade upp. Vad ville han?
- I saw you sitting on the bench before, and I saw you crying.. And I canät stand when girls cry, and I wanted to ask, are you okay? Sa han och flåsade när han kommit fram.
- Oh, No, it's nothing.. Sa jag och kollade ner i marken, jag ville inte att han skulle se att jag grät.
Han tog sin hand under min haka och lyfte upp den så jag mötte hans blick igen.
- I can see that you're sad, and I can't stand seeing such a beautiful girl cry, talking is good when you're sad. Sa han och log lite. Jag kunde inte stå emot hans charm utan berättade det som hänt, lite kortfattat.
- Wow.. That's just, crazy.. Sa han lite ledsamt när jag var färdig.
- Yeah..
- I'm so sorry. Sa han, och det såg verkligen ut som att han menade det.
- It's okay, but I got to go now.
- Do you want me to follow you home?
- No it's okay, I'll grab a taxi! Ljög jag. Jag hade ju inga pengar, men jag ville inte hem. Nej.
- Okay, but I hope everything will work out okay, and maybe we'll see eachother again! Sa han och gav mig en lång kram. Sedan fortsatte jag gå, nu mitt i natten, så långt bort från Holmes Chapel jag bara kunde.
Ellens Perspektiv
Klockan var över 3 på natten nu, och hon hade varit borta länge. Hon hade inte svarat i sin mobil, och hon hade inte med sif sin plånbok. Vad höll hon på med egentligen? Jag vet inte, men hon var riktigt ledsen, annars hade hon inte gjort såhär. Vi hade varit ute och letat hela dagen, i hopp om att hitta henne. Men hon lämnade inga spår.
Vi satt alla ihopträngda i soffan, helt tysta. Det hade inte blivit mycket sagt idag. Vi var alla, förutom Liam bakfulla från igår, och inte nog med det så tar det på krafterna när en nära vän bara försvinner spårlöst. Jag menar, kan det ha hänt någonting?
- Shall we go to bed, so we can get up early tomorrow and look for her? Frågade Liam efter en stunds tystnad.
Vi andra nickade bara till svar och började gå mot våra sovrum. Det var så svårt att sova med alla tankar som flög runt i huvudet. Vart var hon? vad tänkte hon på? Hade det hänt något? Men framför allt, när kommer hon tillbaka?
Jag väcktes ur mina tankar när jag hörde en svag knackning på dörren.
- Come in!
- Hi, I just, I can't sleep, can I sleep here tonight? Det var mörkt, så jag såg inte vem det var, men på rösten hörde jag på direkten, Harry.
- Sure, come here.
Han la sig i sängen och drog mig tätt intill sig. I sånna här lägen behövde man varandra. Inom kort hade vi båda hamnat i en djup sömn.
-
Direkt när vi vaknat kunde inte Niall hålla sig längre, utan ringde polisen. Vi satt och åt frukost och försökte bestämma hur vi skulle göra idag. Vi kom fram till att vi tog med oss lite mat och sånt som kan vara bra och ha. Sedan går vi i 3 gruppen åt tre olika håll för att se om någon har sett henne.
- They're sending out a couple of cops to look after her. Sa Niall när han kom in igen.
Vi berättade för honom hur vi planerat, och han tyckte att det var en bra idè. Man såg på honom hur ledsen, och arg han var, på sig själv för att gjort något sånt.
Efter frukosten samlade vi på oss lite mat och vatten som vi tog med oss i en ryggsäck. Jag och Harry skulle gå, sedan gick Niall och Liam, och tredje paret var då Zayn och Louis.
Lisas Perspektiv
Jag hade fortsatt att gå hela natten, och nu hela förmiddagen. Mina ben ville bara falla ihop under mig. Jag var för svag för att gå mer, så jag bestämde mig för att sova lite, men vart? Jag fortsatte gå ett tag innan jag såg en gränd som låg lite i skugga. Jag gick in där och tryckte in mig i hörnet. Det var så skönt att få sitta ner lite. Jag kunde inte hålla ögonen öppna lägre, och inom kort hade jag somnat.
-
Jag vaknade igen, liggandes i gränden där jag somnat. Det hade börjat skymma igen, hur många timmar hade jag sovit egentligen? Jag tog upp min mobil som började förlora batteri, 20.43. Jodå, jag hade sovit några timmar, med det behövdes.
Nu när jag vilat upp mig lite fortsatte jag gå. Jag ville inte riktigt hem än. Och där gick jag, genom parker och tomma gator. Det var det som var det bästa med att gå på natten. Inget solsken som lös i ögonen på en, och inte folk som kom fram till en hela tiden. Här gick jag, ensam i världen kändes det som. Och jag hade inget emot det just nu. Jag kom fram till en stad med höga byggnader, och även här folktomt.
När jag var mitt inne bland byggnaderna kände jag hur någon tog tag i min axel och stoppade mig. Jag vände mig hastigt om och möttes utav sju tjejer. Och dom såg inte så värst trevliga ut. Sakta kände jag hur de började omringa mig, och "ledaren" började gå mot mig.
- Hello there. Sa hon och log ett lite hånfullt leende.
- Hi. Svarade jag kortfattat.
- So, you're Niall Horan's girlfriend, aren't you?
- Yes.
- You know, I've been there from the beggining, and Niall has always been mine. And I don't like to see him with such an ugly girl, when he can get someone like me!
Jag kände hur två tjejer kom bakifrån och tog tag i mina armar.
- What the hell are you doing?! Skrek jag panikslaget.
Jag försökte förgäves komma loss, men jag var för svag. Jag kollade rakt in i "ledarens" ögon, och hon log ännu hånfullare än innan. Sen kände jag ett hårt slag mot ansiktet, och allt slocknade.
Nialls Perspektiv
Ännu en dag hade vi letat. Hon hade varit borta länge nu, aldelles för länge. Det var inte okej, och att ingen hade sett henne heller. Och allt var mitt fel.
Ännu en gång satt vi nu i soffan, mitt i natten, helt tysta. Då hörde jag hur någon började snyfta, det var Ellen. Harry kramade om henne, och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Men det var inte bara Ellen och jag som inte kunnat hålla det inne längre, vi alla grät. Vår bästavän, min flickvän, var spårlöst borta. Inte ens poliserna kunde hitta henne.
Vi satt och kramade om varandra lite, tills en telefon började ringa. Det var min. Jag tog snabbt upp den och torkade tårarna för att se vem det var. Det stod "Lisa" på displayen.
- IT'S LISA! Utbrast jag.
- Put the speaker on! Lyckades Ellen få fram.
Jag gjorde som hon sa.
- Hello, is this Niall Horan? Frågade en främmande rlst.
- Yes, where is Lisa?
- I'm calling from the main hospital in London, and I got some bad news...
Fick skriva om denna del eftersom allt readerades igår, därför ni inte fick någon! Hoppas att ni tyckte om den :)
Kommentarer
Trackback
