Till min förvåning så var faktiskt cupcakesen goda! Inte trodde man att en charmig muskelknutte som Will kunde baka.
Fast, han var ju näst intill perfekt.
Hans klara blåa ögon, hans charm, hans vita tänder, och ett leende som kan få en att smälta.
SLUTA.
Jag kom på mig själv. Det var Louis som hjärtat slog för, inte Will.
Vi hade suttit och bara pratat nu i några timmar, om allt möjligt, och jag hade fått hans nummer.

Klockan började närma sig två på eftermiddagen när det plötsligt ringde på dörren. Will kollade fundersamt på mig, och jag bara ryckte på axlarna och började gå mot dörren. Jag skulle ju inte ha något besök?

När jag öppnade dörren kunde jag inget annat än le. Han log stort mot mig, och hjärtat kändes som att det hoppade över några slag.
- Hi Louis. Sa jag kysste honom mjukt.
Han besvarade den och började kliva in.
- Can I come in? Harry has Katie over and don’t want me there.. Sa han och låtsades vara besviken.
- Of course, come in! Sa jag och började gå in.
Då kom jag på att William var här. Nej, nej, nej.
Louis kom in i rummet och kramade mig bakifrån. Will kollade konstigt på mig.
- Ehm, Louis, this is Will. And Will, this is Louis. Sa jag tveksamt.

De kollade upp mot varandra, och till min lättnad log de mot varandra och hälsade.
- Well, I got a couple of things to, but I’ll see ya later? Bye! Sa Will hastigt och och började gå ut.
- Okay! See ya! Ropade jag efter honom.
Sedan smällde dörren igen.

Lou satt tyst i soffan och kollade ner mot sina händer samtidigt som eftertexterna på ett avsnitt av ”Family Guy” började rulla.
Vad trodde han nu egentligen? Jag önskade att jag hade ett sjätte sinne nu, och kunde se rakt in i hans hjärna, få reda på allt han tänkte på.
- Who was that?.. Sa han spänt utan att kolla upp på mig.
- Lou, that was Will. I met him just a couple of days after I moved here. He’s just a friend, okay?
Jag satte mig bredvid honom I soffan och försökte mig på ett leende. Jag såg att han log lite för sig själv.
- Haha, Lou! Stop it will you! What do you think of me? I’m not playing around with every guy I meet!
Nu skrattade han på riktigt. Tack gode gud. Han kollade på mig och log sitt perfekta leende.
- Oh, okay.. So you’re just playing around with me then? Frågade han. Jag visste inte om jag skulle svara på den frågan seriöst eller inte. Jag menar, jag gillar verkligen den här killen, men känner han detsamma för mig?

Jag hade bara skrattat bort frågan och startat en film istället.
Men frågan ekade i mitt huvud hela tiden. ”Gillar han mig? Vill han samma saker som jag?” Jag menar, vi har ju inte känt varandra så länge, men ändå så känner jag någonting starkt för honom.
Det är inte alls som det var med Lucas.
Hur mycket jag än ville förneka det, så var jag förälskad.. Det stadiet som kommer innan kärlek. Det visste jag så mycket väl. Mamma var noga med att berätta sånt här när jag var liten.
Förälskelse är det första stadiet. Då man verkligen inte klarar att vara ifrån personen, och man är sådär gulligt nyfikna på varandra.
Sen blev hon alltid så allvarlig när hon berättade att en förälskelse kan försvinna lika snabbt som den kom. Och det är den största prövning ett par kan gå igenom.
Men har man tur, så kommer sen kärlek. Och då bildar man ett så mycket starkare band än vid förälskelse. Då kan man vartenda steg den andre tar, och man klarar av att ta hand om varandra på ett sätt som är magnifikt. Dessa fjärilar i magen man får när man är förälskad, ersätts av explosioner.
Mamma berättade alltid hur underbart det var att vara kär i någon, och att hon längtade tills jag hittade någon.

Visst, det var de ökända fjärilarna i magen som var när jag träffade Lou, men ändå, det kunde leda till något större.
Man allvarligt talat. Skärp dig. Han är medlem i ett utav de kändaste pojkbanden någonsin just nu. Han kan välja och vraka, så varför välja mig? En medelmåtta tjej som jobbar på milkshake city?
Fast, jag menar.. Jag har faktiskr ganska bra humor, och min rumpa.. Alltså, that ass you know..
Haha!

- Hey, hun, what are you thinking about? You’re really quiet. Viskade Lou mjukt I mitt öra.
Jag rös i hela kroppen när han gjorde så.
- Oh, nothing! Sa jag och log.
- Okay, but, I have to go now.
- What? Why? No... The clock is only like 5.40 pm! Please stay! Sa jag besviken. Var han verkligen tvungen att gå?
- Sorry, Simon wanted to talk to us. I can come back after? Harry has Katie over..
Louis hade berättat lite om Katie och Harry, och det skulle inte vara så konstigt om de ville vara lite själva just nu.
- Yeah, sure! If you want to you can sleep here tonight too?.. Sa jag och log lite prövande.
- Sure! I’ll be back soon! Should I bring some food? Frågade han glatt.
- That would be great! Svarade jag.
- Okay, I’ll surprise you bye for now! Sa hon och gav mig en snabb puss på munnen. Sedan gick han iväg innan jag riktigt hann reagera.

Louis Perspektiv

De andra var redan i studion, så jag skyndade mig allt vad jag kunde.
När jag anfådd gled in i studion fick jag allas blickar på mig.
- Aw, have you kissed your girlfriend enough now? Sa Harry och storlog mot mot mig.
Jag gav honom en mördande blick på skoj och satte mig på den lediga stolen jämte Simon.
- We’re not together.. Svarade jag.
- Okay boys, back to reality! I got some good news! Sa Simon och slog glatt ihop händerna.
Vi satt som ganska stora frågetecken, vi hade lite mindre än en månad kvar tills USA, och innan det hade vi ingenting.
- Well, I know that you we’re supposed to to to America in about a month from now, but, we decided to move it, so guys, you’ll be hitting America in two weeks instead!
Det blev knäpptyst. Ingen sa ett ord.
- Ehm, why are we going to America sooner? Frågade Liam och bröt tystnaden.
- Well.. We have more interviews and stuff we got to do, okay boys?
Vi alla nickade och började dra oss hemåt.
Vi pratade inte så mycket om det I bilen, om det nu bara var två veckor kvar så var det enda vi kunde göra vara att njuta.

Jag packade smidigt ihop lite grejer tills natten.
Sedan fortsatte jag med riktning mot Mias lägenhet. Jag var tvungen att berätta om resan till USA, det visste jag. Men hur jag skulle berätta det, hade jag ingen aning om.

Hej allihopa! 

Förlåt för den hemska uppdateringen.. Men jag har sommarlov och vill njuta av det lite!

Men nu har jag fått tillbaka lite inspiration, och ska börja igen.
Jag kommer tyvärr inte kunna uppdatera på söndag och tisdag, kanske ett kort om ni har tur. Men därför blev det extra långt nu! 

Men sen efter det kommer jag ha massa tid, så förbered er för massa kapitel nu framöver!

Jag vaknade av att någon kom in och hoppade på mig.
- COME ON LOOOOU! ITS 1 PM, TIME TO GET UP! Ropade Harry.
- Get of me! Försökte jag svara, men fick knappt fram någonting eftersom att han satt på min mage.
- Okay, chill! Just get up! Sa han och skuttade ut ur rummet.

På trötta ben klev jag ur sängen och började gå mot badrummet, men blev stoppad av att min mobil började ringa.
- Hello? Svarade jag, fortfarande nyvaken.
-  Hi Louis, it’s Simon, can u guys come over to my office 6 pm tonight? It’s important.
- Okay, Harry will have a guest here,  bur well fix it.
- Good, see you later then, bye!
- Bye!

Vad var det nu då?
Jag tänkte inte mer på det, utan började gå dit jag var påväg innan, badrummet.

Harrys Perspektiv

Okej. Det var nu det gällde. Katies plan landade precis, och snart skulle hon komma ut.
Jag hade varit smart och valt kläder som täcker mig, så ingen skulle känna igen mig. Vilket inte var en så bra idé ändå, solen sken, och det var nog rekordvarmt.

Efter några minuter ser jag henne komma gående. Hon såg precis ut som hon gjorde när jag såg henne för sista gången.
Halvlångt, uppklippt brunt hår, och en lugg som gick ner över ögonbrynen.
Hon var väldigt solbränd, och så fort hon såg mig log hon stort. Hon hade en färgglad långklänning som passade perfekt på hennes långa och smala siluett.
- Hi! Sa hon glatt och kramade om mig hårt.
- Hi there beautiful. Svarade jag.
- I almost didn’t recognize you with all these clothes! Sa hon och skrattade.

Vi började sedan gå mot taxin, och köra mot lägenheten.
Louis hade lovat att åka iväg någonstans när Katie kom så vi kunde få vara lite ensamma. Vilket jag är osäker på om han har gjort eller inte.

Marias Perspektiv

Idag var en sån dag, då man bara sover, duschar och äter. Sånna dagar har vi nog alla, och det var nog de bästa dagarna som finns, då man inte har något planerat och gör som man själv vill.

Jag var påväg att slänga mig i soffan när jag hör dörrklockan ringa. Vem var det nu då?
Med en suck drog jag mig upp ur soffan igen och traskade bort mot dörren. Och man kan väl säga att jag fick en chock när jag jag såg vem det var som stod i dörren.
- Oh god! Hi! What are you doing here? Frågade jag.
Det var Will. Han som jag stött ihop med på gatan för några dagar sedan, och fick skjuts hem av.
- Oh, nothing, just visiting you, are you busy? Cause I got cupcakes with me.. Sa han och höll upp en låda med rosa cupcakes.
- Haha, come in! Sa jag glatt.

Framför mig tornade en stor sjö upp. Den var mörk och vattnet var spegelblankt. Träden som omringade
sjön speglade sig i det klara vattnet. Månen lyste starkt vitt.
Många kanske tycker att det inte var något speciellt med ett sånt ställe. Men för mig var det speciellt.
För någon dag sen berättade jag för Lou att min pappa brukade ta mig till ställen som det här.

Jag sprang fram till vattnet och log stort.
Det var ljummet, och precis lagom varmt. Louis kom och satte sig jämte mig.
- Do you like it? Frågade han.
- I love it! Svarade jag och log stort, även fast han nog inte såg det i mörkret.

Vi satt där ett tag, helt tysta och bara kollade ut på det som låg framför oss.
Det var ingen pinsam tystnad, utan en skön tystnad.
- Would you like to take a swim? Sade han efter en stund och jag gav han en lite frågande blick.
Bada? Nu? Får man ens göra det?
- I don’t have a swimsuit.. Svarade jag.
Han kollade på mig och skrattade.
- What? Frågade jag.
- Come on! I dont have a swimsuit? Who said we needed a swimsuit?
Sedan reste han på sig och började klä av sig. Först skjortan, sedan byxorna.
När han hade klätt av sig så han bara hade kalsonger på sig, kollade han på mig busigt innan han sprang ut i vattnet.
- It’s lovely! Halvskrek han och plaskade värre än någon som inte kunde simma.

Om jag ska vara ärlig så såg det väldigt skönt ut.
Lou fortsatte bada, och tillslut kunde jag inte hålla mig mer. Jag tog av mig mina kläder, tills jag bara hade underkläderna på jag också, sen sprang jag ut mot Louis.
Det han hade sagt var sant, det var helt underbart. Det var varmt i luften, och vattnet som sköljde över  mig var helt perfekt temperatur.

- AAAAAH! I LOVE THIS! Skrek jag rätt ut och jag trodde att Lou skulle tuppa av, så han skrattade.
Han var väldigt vacker såhär. Hans ansikte speglades i vattnet, och håret blåste lite lätt.
- Shall we get up? Frågade han efter ett tag.
- Sure! Svarade jag.
Jag hade faktiskt hunnit bli lite trött.

Louis Perspektiv

Mia hade somnat på vägen hem, och jag lyckades hitta hennes nycklar och bära upp henne till hennes egna lägenhet. Hon var helt slut.

Jag trodde att hon antagligen hade en extranyckel någonstans, så jag gick ut och låste efter mig. Sedan började jag traska hemmåt till min och Harrys lägenhet.
Det hade börjat blåsa lite kraftigare nu, och jag huttrade till och började röra benen snabbare.

Jag vet inte hur många matcher det blev tillslut.
Vi satt och spelade ända in till småtimmarna. Vi var lediga över helgen, till våran lättnad.
Louis hade gått på bio med Maria idag, så det var bara vi fyra ikväll också.
Men jag tror att han ville spendera så mycket tid som möjligt med henne innan vi åker till USA i tre veckor igen.
Det var ju en månad kvar, men ändå, han gillade tjejen. Det märkte man.

Och Harry var helt borta också, han satt vid mobilen hela tiden, och han log som ett fån varje gång han kollade på den.
Varje gång vi frågat honom vad det var så hade han bara sagt att det inte var något.
- Hey, let’s rent a movie and have movienight! Föreslog Zayn.
Vi andra nickade, det lät som en bra idé.

Marias Perspektiv

Louis hade bjudit med mig på bio, och sedan gick vi en runda i parken.
Det var så mysigt, parken var upplyst utav lampor som löpte mellan träden och lös upp gångstigen.
Vi gick tätt intill varandra, och våra händer stötte emot varandra, och jag ville egentligen inget annat än att han skulle ta min hand, och aldrig släppa taget.

- Hey, I got a place I’d like to show to you. Sa han och log busigt.
Sedan tog han min hand och började dra mig bort mot en taxi. Det bubblade i hela kroppen och jag ville bara hoppa utav glädje.
Vi hittade snabbt en taxi, och Lou viskade till chauffören vart vi skulle.
- Ehm, where are we going? Frågade jag Lou.
- Oh, you’ll see. But if you want to, you can take a nap, it’s gonna take a while. Sa han och log stort mot mig.

Jag var ganska trött, så jag gjorde som han sa. Jag lutade mitt huvud mot kanten på fönstret, men det tog inte lång tid innan Louis flyttade mitt ansikte och la det på hans axel.
Jag log lite för mig själv innan jag blundade och hamnade i en helt annan värld.

- Mia, were here. Viskade han i mitt öra och jag kollade sömnigt på honom.
- What..? Svarade jag, det tog lite tid innan jag vaknade till.
Han bara skakade på huvudet och drog med mig ut ur taxin.
Chauffören log stort mot mig, och jag log ett stort leende tillbaka. Jaha, han var visst glad idag. Fast det var ju jag också.
- Okay, I want you close your eyes now, okay? Sa han.
Jag nickade glatt och stängde ögonen.
Det hade hunnit bli ganska mörkt ute, även fast klockan inte var jättemycket.
- Just help me, I don’t want to trip or walk in to something! Sa jag.
Han bara skrattade åt mig först, men sedan kom han upp och höll om mig bakifrån. Och jag fick kämpa för att inte flippa ur.
- Just walk straight ahead now. Sa han lugnt.

Harrys Perspektiv

Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes. Louis som äntligen kommit hem.. De andra hade gått och lagt sig, men jag erbjöd mig att stanna uppe och vänta på han. Niall hade protesterat först, men gick sedan med på det och gick och tjatade om hur han skulle hämnas.

Jag gick ut i hallen och skulle möta Louis. Han sitter med ryggen längs med dörren och ler stort.
- Whoa! What’s wrong with you?
Han vaknar upp ur sitt drömmande och kollade chockat på mig.
- Oh, I didn’t know you were awake. Sa han förvånat.
- Well, if Mr. Tomlinson would have answered his phone, I wouldn’t be awake! Sa jag och började skratta.
-  I’m sorry, I just hadn’t time to answer… Sa han och log ett snett leende.
Vänta nu, va? Nej. Du måste skoja med mig. Det fick inte vara sant.
- WHAT, did you do it with her?! Sa jag med munnen vidöppen och med ett leende på läpparna.
- No! You wierdo! We didn’t do anything, well, exept for the kiss… Sa han retsamt.
- Uuuh, someone’s in looooove! Sjöng jag medans jag styrde stegen mot mitt sovrum, och jag kunde höra hur Louis skrattade bakom mig.

Utmattad slängde jag mig i min säng och tog ett djupt andetag. Jag var nästan påväg att somna när jag hörde hur min mobil vibrerade till och hela rummet lystes upp från ljuset utan mobilen.
På mindre än en sekund slängde jag mig mot min kära telefon.
Jag log stort när jag såg vem det var.
”Katie – Hi Harry! What are you doing? Oh.. When I start to think you’re probably sleeping.. But whatever… I’m coming home from Miami in two days, can’t wait to see you! Miss you lots! Love Katie xx”
Jag började snabbt skriva in ett svar.
” Hi Sweetheart! Yeah.. Almost sleeping.. So happy! See you soon! Miss ya, Love Harry xx”

Jag hade träffat Katie när vi varit i L.A. Vi hade träffats på en klubb där en natt, och vi hade fastnat helt för varandra. Men hon hade sitt jobb i Miami, och jag hade mitt jobb med killarna.
Så vi hade hållt kontakten nu via telefon och sms, och det visade sig att hennes jobb skulle förflyttas till London, och hon skulle  med.
Återigen slängde jag mig på sängen, denna gången med ett leende på läpparna.

Louis Perspektiv

Jag vaknade av att alarmet skar i mina ögon.
Men en suck stängde jag av det och gick och la mig igen. Bara 5 minuter till...

- LOU! IT’S TIME TO GET UP NOW! Hörde jag Niall skrika  från dörröppningen.
- No, shut up, just a little more.. Klagade jag och drog täcket över huvudet.
- No way! You’re already late sleepy head! We have to go in twenty minutes! Ropade Liam från hallen.
Jag spärrade upp ögonen, och kollade nu på alla fyra, redan klara och färdiga att åka. Jag flög upp ur sängen och in i badrummet. Okej. Lugna ned dig.

Jag Drog enkelt och snabbt på mig passande kläder och fixade håret lite snabbt. Det fick duga.
Det skulle inte vara någon intervju som spelades in, utan det skulle bara vara frågor till en tidning. Så jag hade tur idag.

Louis Perspektiv

Jag snörade enkelt på mig mina converse, och drog på mig jackan.
Hon var så vacker när hon stod där med armarna i kors och otåligt väntade på att jag skulle bli färdig. Jag vet inte varför, men det ar något speciellt med henne, som jag gillade något så oerhört.
- Well, I think it’s time for me to go then. Sa jag.
Hon kollade upp på mig med en ledsen min, och jag log mot henne.
- You know, you’re really beautiful without the makeup and the pretty clothes. You’re always beautiful. Det sista sa jag lite tystare.
Hon började rodna, som aldrig förr. Men sedan brast hon ut i ett leende, ett leende som jag kunde kolla på hela mitt liv.
- You’re not so bad you either. Svarade hon och då blev det istället min tur att rodna lite.
- Come here. Sa jag och sträckte ut armarna.

Hon började halvspringa mot mig och hoppade rakt in i famnen på mig. Jag höll om henne hårt och skrattade till. Vi stod och bara höll om varandra en bra stund innan jag sedan släppte taget.
Men jag avslutade den inte för att jag ville härifrån, utan för att jag ville göra något annat. Något son jag velat göra sedan jag såg henne för första gången.
Hon började backa från kramen och kollade ned i marken.
- Hey. Sa jag och hon stannade och kollade upp frågandes på mig.
Jag ställde mig så nära henne som jag kunde, utan att släppa hennes blick. Sedan lade jag mina händer på  varsin sida utav hennes kinder och hon började le, stort. Hon visste antagligen vad som skulle hända, och jag log lika stort tillbaka.
hon vilade sina händer på mig mage, och ställde sig sedan på tå för att komma närmre mig. Våra ansikten närmade sig sakta, och försiktigt. Våra ansikten var bara ett fåtal centimeter ifrån varandra och jag blundade.
Allt gick i slowmotion, och det kändes som att det aldrig skulle hända.
Jag kände hur våra nästippar stötte emot varandra, och hennes andedräkt friskt mot min.
Jag kunde inte vänta en sekund till, utan tryckte ihop våra huvuden så våra läppar möttes.
Hennes läppar var fuktiga och mjuka. Det var som i en dröm, Adrenalinet började rusa i kroppen, och hjärtat bankade snabbare än vad jag någonsin trodde skulle vara möjligt. Sedan slutade den, och jag andades ut.

Hon kollade in i mina ögon och började sedan skratta. Jag kollade oförstående på henne, hade jag gjort någonting fel?
- Did you feel it? Frågade hon och fortsatte  skratta lite.
- Feel what? Frågade jag.
Hon höll fram sina händer och jag kunde se hur de skakade lite smått.
Jag log och tog hennes hand och satte framför mitt hjärta som fortfarande gick i högvarv.
- Oh.. You feel it too... Sa hon och kramade om mig lite lätt.

Jag kunde känna vartenda rörelse han gjorde, och jag log för mig själv.
Det var någonting, det var verkligen det, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag kände något för denna killen som jag inte tror jag gjort innan.
Man kunde känna hans parfym, det var en typiskt killparfym, fast jag kunde inte komma på vilken.

Jag hade lämnat balkongdörren öppen, så det hade blivit ganska kyligt här inne. Jag koncentrerade mig inte på filmen, utan gjorde mitt bästa för att inte skaka. Men jag tänkte inte resa på mig för att stänga dörren, inte en chans att jag går ifrån honom.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att det inte skulle märkas, men antagligen så gjorde han det ändå eftersom att han virade filten om oss.

Han lade sig sedan till rätta och började pilla i mitt hår. Det var det bästa jag visste, och jag njöt ut i fulla drag, men jag kunde fortfarande inte slappna av, jag var helt genomfrusen.
Louis la en hårslinga bakom örat på mig och lutade sig över mig för att viska något.
- Hey, babe, relax, okay? You’ll get warmer faster then. Sa han med mörk och låg ton.
Sedan la han sin arm på mig höft, och jag kände hur det gick som en stöt genom ehla kroppen och jag började rysa. Jag var helt oförmögen att svara så jag bara nickade till svar. Han lade sig till rätta, men sin hand fortfarande vilandes på min höft.
Jag vet min i läppen och tog djupa andetag. Vad fan är det som händer?

Skärpning. Du har inte känt killen alls länge, du borde inte känna såhär, det ska inte kännas såhär.
Jag försökte intala mig själv det, med det var så synligt, det fanns något för honom, det gick inte att undgå.
Inte ens för Lucas hade jag känt såhär, och det var bara konstigt.
Jag menar, jag visste ju inte ens om han gillade mig tillbaka? Jag var så fast i mina egna tankar att jag inte ens la märke till att eftertexterna hade börjat rulla.
- Mia? Hello?
Jag rycktes ifrån min egna lilla värld och kollade upp på en sittandes Louis. Han log ett stort leende och drog en hand igenom håret. Jag började rodna och kollade bort lite.
- I said that it’s time for me to go, it’s late. Sa han, fortfarande leendes.
- Okay, I’ll follow you to the door then. Sa jag och började resa på mig.
Hur mycket jag än ville att han skulle vara kvar, så visste jag också att detta antagligen inte var sista gången vi skulle ses.
Vi började gå mot dörren, båda så sakta som möjligt. Tillslut gick det så sakta att vi nästan stod still, och båda brast ut i ett skratt.

Nialls Perspektiv

- Where is Looooouis? Sa jag otåligt.
Han svarade inte på mobilen, och hade varit borta mycket längre än vad han sa att han skulle.
- Calm down Niall, he’ll be back really soon! Sa Zayn och började skratta.
- Wow, you really need to get some patience! Fortsatte.
Jag gav dem en skeptiskt blick.
- So have a little patieenceeeeee! Började Liam sjunga så tillgjort som möjligt och jag började garva.
Vi fortsatte sedan sjunga klart låten.

- OMG! He is soooooo late! Nu började jag bli otålig, klockan var efter tolv, och han sa at than skulle vara hemma vid 10 tiden.
- Chill out for a sec, please! Ropade Harry från toaletten och gav ifrån sig en tillgjord suck.
Jag kunde inget annat än börja skratta åt honom.
- But he promised! Ropade jag tillbaka.
Louis hade lovat mig en FIFA match när han kom hem. Och han skulle komma hem tidigt för att vi har intervjuer imon. Men icke sa nicke. Så blev det inte alls.
- I can play one game with you til he come home. Sa Liam och jag sprack upp i ett leende.
- Let’s do this!

Okej allihopa, nu är det såhär att jag ska iväg nu och fira midsommar i falkenberg, så åker imon, sen direkt efter åker jag till Gotland och stannar där tills nästa fredag.

Men vet ni vad? Jag har fixat tidsinställda så ni kommer få ett kapitel varannan dag!

Och hörni.. Då vill jag ha massa kommentarer som jag kan läsa när jag kommer tillbaka! Men ni får ha det super sålänge.

- So, did the pizza taste good? Frågade Louis helt seriöst, och jag började skratta åt honom.
- Of course! Pizza is always good, right?
- Yeah, you’re right. Svarade han och skrattade nu också.
Vi hade mest suttit och pratat nu de senaste två timmarna, och Louis hade föreslått att vi kunde kolla på film istället, eftersom att jag skulle upp för att arbeta imon.
Först hade jag protesterat lite, men gick sedan med på det.

- Lou, choose movie, and I’ll be with you in a sec! Ropade jag från köket.
- Okay! Fick jag som svar.
Jag fixade lite dricka och snacks och gick ut med det i vardagsrummet. Louis haed redan myst ned sig i soffan med en filt virad omkring sig.
- I’ll be right back. Sa jag och log.
Sedan styrde jag stegen mot badrummet. Jag var tvungen att duscha, men hade inte hunnit det innan, så jag tänkte göra det nu.
Eller ja, den största anledningen till att jag gjorde det var så att jag skulle få sova lite längre imon, och Lou kunde stanna lite längre också.

Jag släppte ut min tofs och håret föll ned och kittlade mig på ryggen.
Sedan drog jag av min klänningen, och satte igång duschen.
De varma strålarna träffade mig, och jag kände hur jag kunde börja slappna av.
Jag försökte duscha så snabbt som möjligt, för Louis skull, men det var så skönt att stå här.
Men tillslut bestämde jag mig för att kliva ur duschen.
Det värsta jag visste var när man klev ur och det blev kallt.

Jag orkade inte fixa mig igen, så jag satte bara upp mitt blöta hår i en hög boll på huvudet och drog på mig ett par gråa mjukisbyxor och n svart slapp magtröja.
När jag kom in till vardagsrummet märkte jag att han hade släckt ned rummet, och inte lämnat en enda lampa på. Det enda som lös var Tv:n.
- Lou? Have you picked movie yet? Sa jag lite försiktigt i hopp om att han inte sov.
- Yep! This one! Sa han och nästan flög upp ur soffan.

Han hade valt ”21st jump street”, en riktigt bra film om du frågar mig. Jag log och satte på DVD spelaren.
Eftersom att han tog upp hela soffan satte jag mig i foröljen jämte.
- Oh, come on! Sa han besviket.
- What? Sa jag lite förvånad.
- I’m not dangerous! Come here! Sa han och gjorde puppy eyes.
Jag kollade lite tveksamt på honom först, jag hade fortfarande ingenstans att sitta, eftersom att han låg över hela.

Han tryckte sig innåt i soffan och klappade med handen för att visa att jag kunde ligga framför honom. Som kärlekspar brukade göra ungefär. Jag börjaed fnissa, men la mig framför honom som han ville. Det var lite trångt, men det gjorde inte mig någonting, det var bara mysigt.

Det började bli sent, och jag var väldigt trött, fast de ville inte att jag skulle gå hem förrens filmen var slut, och tillslut gick jag med på det. Det var ju inte mer än en halvtimma kvar.

Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, och hur mycket jag än ville hålla ögonen öppna så gick det inte. Tillslut gav min kropp upp och jag slappnade av, och hamnade i en djup sömn.

Jag kände hur solen lös in rakt i mina ögon, och det fick mig att vakna.
Men ett leende på läpparna vände jag på mig lite, fortfarande med ögonen stängda. Men då slog det mig. Min säng var inte såhär stor, och inte såhär mjuk. Panikslaget öppnar jag ögonen, och som jag hade trott så låg jag inte i min säng, jag var inte ens i min lägenhet.

Igårkväll. Jag somnade i soffan när vi kollat på film. Men i vems rum är det jag sover i då?
Jag kollade lite snabbt mot klockan, 07.36. Jag drog av mig täcket och började gå upp ur sängen när jag såg hur mina kläder hängde på en stol jämte sängen.

Jag kollade ner på mig, och la märke till att jag bara hade underkläder och en oversize T-shirt där det står ”i love Louis” på.  Jag tog på mig jeansshortsen jag hade haft igår och började gå ut mot köket. Det var helt tyst när jag kom ut, så de andra sov antagligen.
Jag smög så tyst jag kunde, och tog ett glas med vatten. Sedan ändrade jag riktning mot vardagrummet, och tänkte att jag kunde kolla på Tv tills de vaknade. Men just när jag var påväg att sätta mig i soffan såg jag att någon låg där. Louis.
Jag hade nog fått ligga i hans rum medans han låg här ute.

Louis Perspektiv

Jag vaknade upp ur min dröm, och kollade in i ett par klarblåa ögon.
- Good morning Lou. Sa hon och log stort.
- Morning, ehm, are the other awake? Frågade jag och log tillbaka.
Hon skakade på huvudet. Jag satte mig upp så att hon också skulle få plats i soffan, och sen drog jag över täcket på oss båda. Hon hade fortfarande på sig T-shirten vi tagit på henne igårkväll.
- So, have you slept well? Sa jag när vi startat igång TV som visade gamla ”Family Guy” avsnitt.
- Yeah, really well! Fick jag som svar.
Jag kunde inget annat än brista ut i skratt.
- What?.. Frågade hon lite osäkert.
- Oh, nothing, it’s just, well, you snore alot.. Sa jag och började skratta igen.
Man såg att hon blev generad, kinderna blossade upp och hon undvek ögonkontakt.
- Oh, come on sweetie, you’re beautiful when you blush. Sa jag lite skämtsamt.
Hon gav mig en mördande blick.
- Ha-ha Louis, really fun!
- You’re always beautiful you know.. Sa jag utan att tänka efter.

Hon kollade lite frågandes på mig, men jag vågade inte möta hennes blick. Hon sa inget utan bara la sitt huvud på min axel och suckade högt.